Linda - Inspirationsbloggen - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Linda Christensson


Tre barn i åldrarna 2, 4 och 6 har inte hindrat Linda, 33 från att löpträna så mycket hon vill. Faktum är att hon är mer vältränad än någonsin. Här berättar hon om sin resa mot toppformen.

Jag investerar i mig själv, både i tid och pengar!

16 okt 2017

Jag tror att jag liksom många andra lägger mycket tid på att andra ska ha det bra. Familjen först, jobbet tvåa och sist jag själv. Jag älskar mitt jobb och tycker att det är viktigt att göra ett bra jobb. Ibland kommer jag på mig själv att komma hem tretton timmar efter att jag lämnat hemmet på morgonen. Trots detta kommer jag aldrig bli klar på jobbet. Det finns alltid mer att göra. Jag har dock lärt mig att veta när det är bra nog, när jag inte kan göra mer utan att ge för mycket av mig själv.

När det kommer till familjen kan jag inte ge för mycket av mig själv. Jag älskar att vara med mina barn och de lär mig så mycket om livet. Det har dock tagit några år för mig att lära mig vad som är att vara med dem fysiskt och vad som är att vara med dem på riktigt. Och att det ibland räcker att bara finnas där fysiskt men att de andra gånger kräver min närvaro, på riktigt! De har blivit små individer som väljer sina kompisar före sin mamma ibland men det betyder inte att jag inte är viktig för dem. Jag måste bara finnas där när de behöver mig. Familjen går som sagt först, utan tvekan! Men det betyder inte att jag inte kan göra det jag vill och mår bra av. jag är ju en del av den där familjen. Det gäller bara att hitta sätt att mina barns behov inte krockar med mina egna.

Så nu tror jag att jag har gjort en superbra investering i mig själv! En investering som kostar både tid och pengar. Efter tre år där jag tränat själv och utvecklats utan någon som helst styrning från någon kunnig (om jag bortser från snälla kollegor). Jag har samma skador nu som jag fått för tre år sedan. Jag kände att jag behöver en paus. Så nu har jag blivit medlem i en crossfit-box, Crossfit 162 West. Jag har tidigare tränat där då och då. Alltid tyckt det varit kul men tänkt att tiderna inte passar med familjelivet. Nu har jag tänkt om. 

Jag har under förra veckan hunnit med sju pass på boxen varav ett var ett teknikpass i tyngdlyftning vilket var så himla lärorikt och kul! Alla coacher är superbra på att hitta skalade övningar för de som behöver och ger en superbra feedback på områden där man behöver utvecklas. På onsdag kommer jag gå en screening där man kommer titta närmare på vad just jag behöver utvecklas i. Något som jag borde gjort betydligt tidigare! Mina döttrar hänger mer än gärna på och leker i de delar av lokalen vi inte tränar på (säkerheten med barn på träningsplatser är jätteviktig). Min son var överlycklig över att få vara själv hemma med sin pappa. Så bara win win!

Så nu gör jag en investering i mig själv. Kanske den bästa någonsin. Bryter mina gamla vanor och lär mig nya saker. Jag är helt övertygad om att jag kommer trivas bra med träningen och jag hoppas att de ska hjälpa mig bli starkare och helare! Jag återkommer efter onsdag och berättar vilka mina förbättringsområden är. Och kanske kommer jag klara milen under 45 minuter före årsskiftet!

Här lär vi oss bra roddteknik.

Mina döttrar får bara vara i träningsdelen under uppvärmning utan redskap och efter ett pass (om ingen tränar då). 

Ett roligt lagpass. Såklart skriver man på en whiteboard, det är ju crossfit =)

Behöver du en ny cykelhjälm?

7 okt 2017

För drygt två år sedan i september ramlade jag med cykeln riktigt ordentligt. Jag minns den morgonen som om det va igår. Vi hade varit på semester i Grekland och jag skulle cykla till jobbet första dagen efter semestern. Jag satte på mina solglasögon jag cyklat med hela sommaren utan att byta till ljusare glas. Jag hade varit ledig och tänkte inte på hur mycket mörkare det blivit på morgonen. Sedan cyklade jag in i en trottoarkant för att jag inte såg den. Ingen annan som cyklade in i mig eller kom upp hastigt. Jag såg bara inte en hög kant och föll över cykeln och ramlade rakt på huvudet. Jag minns hur glad jag var att jag några år tidigare fattat beslutet att aldrig cykla utan hjälm. Jag var också glad över att min kompis Cecilia tipsat mig om hjälmar med MIPS (vad det är kommer jag till snart). Kanske hade jag skadat mig mer med en sämre hjälm.

I somras blev min cykel och cykelhjälm stulen. Jag har därför cyklat i min gamla krockade hjälm vilket man absolut inte ska. Jag har bara inte tagit mig tid för att köpa en ny hjälm. Det är en djungel att hitta någon bra och prisvärd. Det bästa är såklart att åka till en butik med stort hjälmutbud, men jag har inte någon sådan butik i närheten där jag bor. Jag började dessutom söka på internet efter tester på hjälmar. Olika försäkringsbolag har testat hjälmar. Folksam har testat hjälmar där de även beskriver hur de gjort testet. Att de försöker efterlikna hur hjärnan skulle ta smällen vid en krock. Det är ju det jag vill veta. Här är en länk till sidan.

Bäst i test var Bell Event XC MIPS. Den hittar man billigast på cykelkraft.se. 599 kronor vilket är ett jättebra pris! Tyvärr fanns den inte kvar i min storlek. Nu när jag skriver detta verkar det dock ha fyllts på i en röd och svart färg som kostar 669 kronor (här är länken). På den hemsidan kan man enkelt leta sig vidare efter hjälmar som uppfyller de krav man vill ha (klicka här för att komma dit). Jag valde mitt huvudmått, att jag vill ha MIPS vilket är en svensk uppfinning som tar cykelhjälmar och dess säkerhet till en ny nivå. MIPS tillåter att hjälmen kan rotera i förhållande till huvudet vilket ger hjälmar utrustade med Mips bättre skydd mot rotationsvåld och minskar på så sätt risken för hjärnskador vid de tillfällen hjälmen tar emot stöten annat än vinkelrätt mot backen eller föremålet den träffar (text från cykelkrafts hemsida). Sedan kryssade jag även i prisklass. Även om hjälm inte är något man ska snåla in på så är vi fem stycken i familjen och jag kan inte lägga hur mycket pengar som helst på en cykelhjälm.

Jag beställde sedan hem en annan hjälm av märket Bell. Den är superskön! Och jag ser fram emot många timmar i den hjälmen!

Det är inte alltid jag känner träningsglädje... men jag är alltid glad efter jag tränat!

2 okt 2017

Igår kväll packade jag väskan inför två veckor med arbete på annan plats än min vanliga. Jag går en utbildning i Solna. Jag har kapat ett skåp på den platsen där jag förvarar handduk, duschgrejer, ytterskor och jacka. Detta för att slippa släpa varje dag på cykeln. Min tanke var att cykla till Solna där kursen är och träna innan vi börjar på morgonen, precis som jag brukar. Men av en slump när jag startade jobbdatorn igår såg jag en bild från några veckor sedan då jag fotade gymmet där kursen går där det står att de har stängt gymmet just på måndagar mellan klockan 06.00-07.30. Precis den tiden jag ville träna.

Bara att tänka om. Jag har en mysig morgon hemma och lyckas lämna alla tre barnen på tre olika ställen utan något bråk alls. Jag har till och med gjort mig lite fin med mascara på vilket inte hör till vanligheten. Jag sitter i skolbänken hela dagen och blir bara tröttare och tröttare. Känns som ögonen ska slå igen helt ofrivilligt trots att det är en superintressant utbildning. Klockan blir 16.00 och jag går mot gymmet där jag ska byta om till löparkläder. Jag känner inte för det alls. Helst hade jag velat hitta en soffa och bara krypa ner i. 

Men har jag bestämt mig för att träna så gör jag det. Jag byter om, inget känns riktigt skönt och jag känner att jag känner efter för mycket. Jag känner mig stel och trött i benen efter senaste veckans träning. Jag går därför in på gymmet för att värma upp lite och stretcha men det är alldeles för mycket folk. Jag knyter på mig skorna istället och tar några hoppsteg och börjar sedan sakta jogga. Då kommer en iskall vindpust och direkt efter det börjar det regna. Det är inget mysigt sommarregn utan känns som pisksnärtar. Och sedan en kall höstvind på det.

Jag springer ut från området där utbildningen är och springer längst en stor väg. Trots bra musik i lurarna hör jag bara dånet av alla bilar. Det är tunga trötta ben som tar sig sakta framåt i tråkig miljö. Bara tolv kilometer kvar tänker jag. Av någon konstig anledning slår min väska lite extra nr jag springer och det stör mig. Jag känner dessutom att jag är iskall om fingrarna.

Jag fortsätter springa och kommer till ett lite mysigare område. Men allt ser mest grått ut och jag känner att jag har ett löst hårstrå på ryggen som kliar något så fruktansvärt. Bara tio kilometer kvar. Blåsten och regnet blir värre men händerna har blivit varma. Musiken hörs bättre i mina bose hörlurar och trots lite värkande ben får jag lite flyt. Bara åtta kilometer kvar.

Jag springer om en cyklist i en uppförsbacke och känner att jag har fått ett flow. Även om tankarna fortfarande är att löpning är något hemskt som jag inte fattar varför jag inte bara gör vindstilla, lagom soliga dagar i skogen. Helt plötsligt är det fyra kilometer kvar. Jag stannar vid ett rödljus och känner för att dansa. Kan man göra det!? Nä... men när jag springer gör jag det i takt med musiken. Jag byter till glada låtar och helt plötsligt är det bara en kilometer kvar. Jag springer om alla bilar som är fast i trafiken och tänker att jag är lyckligt lottad som inte sitter fast i bilkö utan har tagit mig hem med egna ben hela 13 kilometer.

Nu hemma efter en varm dusch och god mat är jag så glad över att jag tar mig ut. Oavsett väder och om jag egentligen känner för det så vet jag hur bra jag mår efteråt. Istället för att komma hem och slänga mig på soffan med det dåliga humör jag hade då jag började springa, är jag nu fylld av endorfiner och har massa energi!

Lär känna dina kollegor och grannar under en löptur!

28 sep 2017

Under hela hösten har jag sprungit på en kollega (som jag inte alls känner) i lunchrummet och varje gång har vi sagt att vi ska ut och springa tillsammans någon gång. "Nästa vecka kanske", har det blivit varje vecka. I måndags sprang vi på varandra igen och det var nästan som om ingen av oss ville säga något om löpturen, eftersom vi aldrig fått till den. Men så frågade jag ändå och vi bestämde att vi skulle springa dagen efter.

Så i tisdags sågs vi vid utgången till polishuset på Kungsholmen. Jag, Malin, Ronny och Jocke. Sedan sprang vi runt Kungsholmen denna härliga vårdag och lärde känna varandra. Vi höll det tempo som alla klarade och sa hej till alla vi mötte. Vilket många tycker är konstigt i en storstad, men en del blev glada.

Det här är inte första gången jag lärt känna kollegor eller grannar genom löpning eller annan träning. När jag tänker efter är det genom just träningen jag lärt känna ganska många av mina kollegor som jag inte arbetar med dagligen. Vi går gemensamt till gymmet, springer eller kör tabata utomhus.

De grannar och kollegor jag känner bäst har jag spenderat många timmar i löpspåret med. Det finns inte så mycket annat man kan göra än just prata. 

Så skippa fikarummet ibland och ge er ut på en löptur! Det kan inte bli annat än bra!

Keep it simple!

22 sep 2017

I onsdags hade jag lyxen att gå på Ann-Sofie Forsmarks föreläsning. Det var otroligt roligt och inspirerande.

Jag gick därifrån med en känsla av att jag är på rätt spår. Jag som motionerar mycket men även tränar en hel del får ofta frågan om vilka lopp jag ska springa eller hur jag lägger min kost. Jag brukar svara att jag bara gör det jag mår bra av, och tycker är kul. Att jag äter det mesta, men eftersom jag gör av med så mycket energi så brukar jag vara sugen på bra mat.

Men jag har inga större mål än att må bra. Sedan om jag lyckas bli starkare och snabbare är det ett plus i kanten. 

Ann-Sofie pratade om olika "hälsotrender"snarare stressar än hjälper. Olika juicer och pulver som gör att vi inbillar oss att vi tar hand om hälsan, istället för att lyssna på kroppen och se vad den behöver. Jag tog även med mig frågan om vad jag gör för att må bra. För mig är det några enkla saker.

Jag mår bra av att röra mig mycket. Jag cyklar eller springer därför till jobbet. För att jag ska klara av att springa så måste jag lägga en timme i veckan på att stärka kroppen. Min hobby utöver vardagsmotionen är att bli starkare. Inte lyfta vikter utan att kunna lyfta mig själv.

Jag mår bra av att äta ofta, ganska vanlig mat i normala portioner. Jag mår bra av att vara med mina barn och göra enkla saker. Inga lekland och happenings. Hellre skogen och vanlig lek hemma eller i naturen. För att jag ska hinna allt detta går jag upp väldigt tidigt på morgnarna. Och för att jag ska få ihop mina timmar med sömn går jag och lägger mig tidigt. Jag stressar sällan upp mig för saker jag inte hunnit göra och är istället glad för allt jag hunnit med (oftast inte allt jag borde)! Jag bryr mig inte om ett lite stökigt hem så länge det inte är smutsigt. 

Jag mår bra av att träffa mina arbetskamrater som ger mig perspektiv på saker. De utmanar mig på ett nyttigt sätt. Jag mår bra av att träffa mina vänner och familj. Det är "enkla" saker som får mig att må bra! Tack Ann-Sofie för alla tankeställare och kloka ord!

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

21 okt
Södertälje
21 okt
Växjö
22 okt
Skövde
29 okt
Frankfurt
29 okt
Frankfurt
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.