Linda - Inspirationsbloggen - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Linda Christensson


Tre barn i åldrarna 2, 4 och 6 har inte hindrat Linda, 33 från att löpträna så mycket hon vill. Faktum är att hon är mer vältränad än någonsin. Här berättar hon om sin resa mot toppformen.

Tack och vi ses i löparspåret!

4 jan 2018

Tänk att det gått 1,5 år sedan jag var med i tidningen Runners World och började blogga. Det stod "så kom jag i mitt livs form under småbarnsåren". Mina barn är nu 3,5, 6 och 7,5 och jag kan säga att jag är starkare än någonsin. Rutinerna som jag sakta byggde upp har gjort att mitt liv innehåller mycket rörelse och träning trots att jag karriärsatsat och jobbar heltid. Mina barn går alltid i första hand och jag ser hur positivt det påverkar dem att vi lever ett aktivt liv.

Jag vill tacka alla er som hört av er till mig på olika sätt under den här tiden. Att få ett mail där det står att jag inspirerat dig till att damma av löpardojorna har gjort mig så glad!

Men efter ett tufft 2017 med mycket glädje, jobb och även den värsta dagen i mitt liv (7:e april) så är det dags för mig att sluta skriva i det här forumet. Jag har fått ett vikariat som gruppchef under ett år och jag vet att det kommer bli mycket jobb. Då får jag helt enkelt prioritera bort. Jag väljer att avsluta min blogg med min start. Nämligen mitt första blogginlägg 23 juni 2016.

Ta hand om er, rör på er mycket och träna lagom!

En rad ur refrängen på Olle Ljungströms låt "En apa som liknar dig" och några ord som betyder väldigt mycket för mig. Jag tror jag upprepar dessa ord för mig själv fem gånger per dag. Ibland fler gånger och ibland färre.

Jag kan precis som andra inte bestämma allt i livet, men de gånger jag har valmöjligheter väljer jag just att välja. Jag har tre barn på två, fyra och sex år. Jag arbetar heltid med möten som jag måste gå på och arbetstimmar som ska avverkas. Jag har läkarbesök, inte bara mina utan även mina barn ska på kontroller eller blir sjuka. Jag ska laga mat, hämta och lämna hos dagmamman och massa andra saker som måste göras. Jag bör även sova minst sju timmar per natt för att må bra dagen efter. Men om jag räknar bort alla dessa timmar har jag faktiskt ett antal timmar kvar. Inte alla dagar i veckan, men de flesta. Och det är med dessa timmar som jag bestämmer hur jag vill använda.

Jag är gift med en man som arbetar skift. Oftast svär jag över detta. Svär över alla ensamma kvällar och helger, men jag ser även fördelar med att ha en man som inte arbetar som jag gör. Han lämnar oftast hos dagmamman, vilket gör att morgnarna har blivit min tid på dygnet. Min tid då bara jag är vaken, där jag kan välja fullt ut hur jag vill använda tiden. Jag kan välja att sova lite längre om jag behöver. Jag kan välja att ställa klockan på 05.00 eller ännu tidigare och ge mig ut på en lång cykeltur på Färingsö där jag möter enstaka bilar, rävar, harar eller bara njuter av naturen. Jag kan välja att springa till jobbet och se Stockholm sakta vakna till liv, och varje gång förundras jag över hur fantastiskt vackert det är. Oavsett väder. Jag väljer att se det vackra i en grå regnig storstad där Karlbergskanalen flyter in mot Stadshuset. Väljer jag att cykla till jobbet för att gå på gymmet är jag oftast ensam i lokalen och småpratar inte bort tiden utan kör på. 

Vetskapen om att valet är mitt gör att jag känner mig harmonisk. Jag vet att jag gör mitt bästa för att hinna med allt jag vill göra. Jag ser inte längre träningen som något jag bör göra utan något jag väljer att göra så fort jag får chansen. 

I och med att jag väljer att gå upp tidigt och utnyttja den tiden för träning, så använder jag tid som jag tidigare gjort annat på. Jag har bland annat valt bort att titta på TV. En timme i veckan brukar jag få ihop numera men det är inte något jag saknar särskilt mycket.

Jag tycker inte att alla ska välja att gå upp tidigt och träna, strunta i sovmornar och strunta i TV. Det jag vill säga att när du kan välja, så gör det. Jag tycker att man ska vara noggrann med sitt val. Det är ditt liv och din tid. Och vad du än väljer, så va glad över det. Du kan alltid göra ett nytt val imorgon!

Foto Wahab Akman.

5 julklappstips

6 dec 2017

Jag är inte särskilt "julig" av mig. Tycker livet innehåller så mycket ändå och att fler moment just nu bara skapar stress. I vår familj har vi dock hittat ett sätt att undkomma "den långsamma julklappsdöden" där hela december går åt att hitta julklappar till alla man känner och hela januari går åt att ha ångest över alla pengar man lagt på julklappar som inte behövdes. Vi köper bara en julklapp var till barnen. Thats it! Jättetråkigt kanske vissa tycker. Jätteskönt tycker jag. Sedan kan jag unna mig en julklapp till mig själv om jag vill och då får jag precis det jag vill ha.

Men om du nu verkligen vill köpa julklappar så här är mina bästa tips.

1. Icebugs eller liknande skor med dubbar på. Finns i olika varianter så som löpskor eller promenadskor. Ett sätt att kunna ta sig ut i friska luften även de isigaste dagarna. De brukar vara rätt dyra men en jättebra investering för kropp och själ. Du kan ju också ge ett "presentkort" på icebugs som ni sedan beställer på mellandagsrean.

2. Dubbdäck till cykeln. Ni kanske inte cyklar ofta men att ha dubbdäck till cykeln är en otrolig frihetskänsla. Då kan du cykla till gymmet/löpspåret istället för att ta bilen även de isigaste dagarna. Bra för både miljö och hälsa.

3. Pannlampa. Nu när det är mörkt ute brukar jag alltid ta med pannlampa i fickan när jag springer. Det har hänt några gånger att när jag kommer fram till spåret som brukar vara upplyst så är det mörkt. Då kan jag springa i skogen ändå. Pannlampan är även perfekt att ha när man ska läsa i ett mörkt rum och inte har någon sänglampa, när man tältar eller bara är ute och går. Man behöver ingen värstingmodell. För några hundralappar får du en som är tillräckligt smidig och ger tillräckligt med ljus.

4. Startbevis till något roligt lopp. Tänk på att köpa ett som är tillräckligt utmanande. Kanske kan ni köra loppet tillsammans!? Extra kul!

5. Tid. Ge dem du gillar tid med dig där ni gör något kul. Det behöver inte vara något dyrt. En middagsbjudning, ett biobesök, en dag då ni springer en sväng för att sedan basta och bada isvak eller vad som helst som ni bådar gillar att göra. 

Jag hoppas du fick lite julklappsinspiration. Men framförallt hoppas jag du får en stressfri december!

Att leva ett liv fylld med träning

27 nov 2017

Jag sätter klockan på 05.00. Det är helt tyst i huset när jag går upp. Jag går och gör en tallrik med havregrynsgröt i micron. Under tiden brer jag mina fyra knäckebrödsmackor. Precis när smöret är på alla fyra plingar micron till. Jag står och äter gröten medan jag gör klart mina mackor. Jag lägger dem i samma glassbunke som alla andra dagar. Jag tar en kesobulle från frysen som får ett brett lager med smör och prästost på. Jag lägger mina smörgåsar och min matlåda som jag gjorde igår på kvällen i en plastpåse. Jag slänger ner en morot också. 

Såhär kan mina matlådor se ut.

Jag går ner i tvättstugan och kollar på termometern hur kallt det är ute. Några plusgrader ser jag och vet då exakt vad jag ska ha på mig för att inte svettas för mycket eller frysa då jag cyklar till jobbet. I hallen står min färdigpackade ryggsäck som rymmer 30 liter. Den är fullpackad idag med jobbdator, skor, matlådor och rena kläder. På bänken ligger mitt inpasseringskort, de tre olika nyckelknipporna jag behöver och mina bose hörlurar. Respektive sak lägger jag i rätt fick bak på cykeljackan.

Jag går ner till garaget och märker att min cykellampa har slut på batteri och jag tar en annan från en av barnens cyklar. De ska ändå inte cykla idag. På med glasögon och sedan rullar jag iväg på en ödslig gata i förorten bland radhus och kedjehus. 

Det bästa med att cykla så tidigt är att jag är nästintill ensam på cykelbanorna. Jag brukar möta samma man någonstans längst de 15 kilometer jag cyklar till jobbet. Var jag möter honom brukar bero på när jag kommit iväg på morgonen. Ibland möts vi även på vägen då jag cyklar hem.

Jag kommer till jobbet och byter om till träningskläder. Idag kör jag mina övningar som jag fick då jag screenade min kropp. Stretchade och lite stabilitetsövningar. Inget jobbigt men den svåraste träningen att få till tycker jag. Jag duschar snabbt, klär på mig och går upp till kontoret. Jag möter kollegor i hissen men än är det rätt tomt på folk. Jag tar en stor kopp kaffe, så stor att folk brukar säga "en riktig balja" och skratta. Jag har hört det så många gånger att jag inte tycker det är varken roligt eller fyndigt.

Min balja till kaffet.

Jag sitter vid datorn och äter mina smörgåsar och dricker mitt kaffe. Kollar mina mail och hinner med enormt mycket innan alla andra kommit till jobbet.

Sedan är det dags för möten och telefonerna börjar ringa. Vid lunch klockan 11 är jag ofta hungrig som en varg och äter min matlåda tillsammans med trevliga kollegor. En dag i veckan brukar vi använda friskvårdstimmen för att träna några stycken tillsammans. Ett mycket trevligt sätt att umgås på.

Jag, Malin och Victoria kör plyoträning.

Vid klockan 14 brukar jag äta min kesobulle. Då är jag ofta jättehungrig igen. Sedan brukar jag försöka cykla hem vid 15.30 för att hämta barnen inte alltför sent. Har vi inga andra aktiviteter eller planer så följer barnen gärna med mig till boxen där jag tränar Crossfit. Nu när det är halt och då vi inte har dubbdäck till deras cyklar har jag en träningsväska ståendes i garaget med träningskläder för kvällens träningspass. Så jag tar den snabbt för att hämta alla tre barnen på olika ställen.

På boxen vet barnen att de inte får leka med några redskap eller vara i närheten där vi tränar. Men de tycker verkligen det är jätteroligt att följa med och det är jag tacksam för. Efteråt åker vi hem och äter middag tillsammans. Jag sätter igång en tvätt med träningskläder. Vi umgås, läser bok, badar badkar och pratar. Sedan är det läggdags. Medan barnen håller på att somna hänger jag tvätten, packar min väska och ser till att allt finns redo för morgonen efter. Sedan stupar jag i säng. Och ställer klockan på 05.00.

Ett par veckor utan löpning- hur överlever jag?

20 nov 2017

Alla vi som älskar löpning vet hur beroendeframkallande det är. Blotta tanken att inte löpträna under en period är jättejobbig. Jag har ett ben som krånglat i två och ett halvt år men bestämde mig för några veckor sedan att göra ett riktigt försök att bli smärtfri. En del i den planen är att:

  1. Inte förvärra det - genom ännu mera löpning.
  2. Ta reda på vad felet är – Jag ska till läkare idag.
  3. Åtgärda problemet.

Lätt som en plätt eller hur! Nä, inte för en inbiten löpare som söker löparruset var och varannan dag. Men jag har hittat ett annat rus som får mig att klara av det. Nämligen CrossFit. Ja, den där konstiga sektliknande träningsformen som alla bara blir skadade när de tränar.

 Jag har ingen statistik när det kommer till skaderisken men det jag kan säga är att där jag tränar är fokus teknik och att INTE skada sig. Coacherna säger till oss att göra saker rätt för att bygga upp muskler och en få en hållbar kropp. Och det är hur kul som helst! Och angående ”sektliknande träningsform” så känns det lite grann som jag hittat hem. Jag går och tränar med människor som tycker är träning är lika kul som jag, vi peppar varandra och jag har aldrig sett någon, vara något annat är glad när det går bra för andra. Man tävlar mot sig själv och unnar varandra att lyckas. Jag kan dessutom namnen på nästan alla jag tränar med, hur ofta händer det annars på ett gym!?

Men det är inte bara CrossFiten som hjälper med löparabstinensen. Jag har även min älskade transportcykling. Att cykla till jobbet varje dag i ur och skur är det bästa jag kan göra för kropp och själ. Jag får vara ute 90 minuter om dagen och bara tänka, reflektera och låta kroppen arbeta i den takt jag orkar den dagen. Men jag hoppas ändå på att jag nu kommer få ett svar på hur jag i fortsättningen ska kunna springa utan att ha ont. Att kunna springa utan att tänka på om jag kommer kunna springa hela rundan utan att halta.

 Fram till julafton är det ingen löpning för mig. Men den 24 december kommer jag springa som den bästa julklappen till mig själv!

Tranebergsbron en vacker morgon.

Nu startar jag min resa mot en smärtfri löpning

9 nov 2017

Albert Einstein var en väldigt klok man sa “Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.” Jag har inte varit så klok. För cirka 2, 5 år sedan efter Women´s health  halvmarathon, när jag var i mitt livs bästa löparform och kunde springa hur långt som helst gick jag sönder. Jag minns det som igår. Jag sprang till jobbet längst Karlbergskanalen och helt plötsligt kunde jag inte springa mer. Jag fick stanna och stretcha. Gå lite grann, springa lite grann och nej det fungerade inte! Det var en och en halv månad kvar till Stockholm Marathon som jag tränat så hårt inför. Jag gick till läkare, sjukgymnast och naprapat. Dagen innan Stockholm Marathon fick jag en liten panikattack då jag förstod att jag inte skulle kunna genomföra loppet dagen efter.

Månaderna som följde försökte jag springa då och då utan resultat. Jag fortsatte cykla till jobbet och tränade mycket kroppsstyrka med tabatatimer. I oktober/november 2015 försökte jag mig på en mil första gången sedan april och sprang den på 47 minuter. En kuperad mil så all annan träning hade fått mig att bli en starkare löpning. Jag var så lycklig men inte smärtfri. Nu, två år sedan jag sprang den milen, har jag fortfarande problem med högerbenet. I perioder fungerar det riktigt bra men sedan kommer perioder då jag "hanterar" det genom att undvika asfalt, inte springa för långa sträckor eller bara uthärdar smärtan. Men jag har inte gjort något åt själva problemet på väldigt länge. Inte förrän nu.

Det hela började med att jag träffade Per på CrossFit 162 West som gjorde en kroppsscreening på mig inför att jag skulle bli medlem i boxen. Han testade mig för att se hur min kropp är. Om det är något jag borde träna mer på eller inte göra alls. Jag fick övningar för att bli bättre, starkare och rörligare. Men framförallt sådde han ett frö hos mig. Jag kan inte riktigt beskriva det,  men sakta har det växt fram hos mig att jag ska försöka få ordning på min högersida. Så det jag har börjat med är:

- Screeningen och jag gör mina övningar och stretchar (två gånger i veckan, jag borde göra det tre gånger)

- Jag har minst en vilodag i veckan, helst två.

- Jag har gjort en skrapmassage (den behandlingen förtjänar ett eget inlägg).

- Jag har bokat tid hos en läkare.

- Jag ska inte springa fram till julafton. Jag kommer istället träna CrossFit och cykla till jobbet fem dagar i veckan tur och retur.

Tänk att det skulle ta mig två år och förstå att om jag gör samma sak varje dag så kommer jag inte få något nytt resultat! Men nu hoppas jag att jag tagit de första stegen mot en smärtfri löpning.

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

26 maj
Åseda
26 maj
Göteborg m. omnejd
28 maj
Borlänge
28 maj
Kalmar
28 maj
Vänersborg
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!



Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken