Blogg

Kan man träna för mycket?


Bara för att något är bra, betyder det inte att mer är bättre. Mer träning är bättre än lite, men till slut når man en gräns. Frågan är bara var den gränsen går. Enligt en ännu ej publicerad studie – när den publiceras kommer den säkert i kvällspressen – ligger den gränsen på 55 km löpning. Men ni som springer mer än så behöver knappast vara oroliga. Det viktiga är att ha koll på meningen med livet.

Det finns flera studier …
I studien jämfördes 169 erfarna uthållighetsidrottare mot en kontrollgrupp på 171 stillasittande personer. Jämfört med kontrollgruppen, fann forskarna högre nivåer av kalcium i kranskärlen hos idrottare som sprang mer än 55 km per vecka eller cyklade mer än 150 kilometer i veckan. De som sprang eller cyklade mindre än så hade mindre kalcium.

Den totala mängden kalcium i kranskärlen är ett sätt att mäta risken att drabbas av kranskärlssjukdom. Kranskärl försörjer hjärtat med blod och måste därför vara fria från hinder.


Plack som fastnar i kärlväggarna består delvis av kalcium.

Kruxet med denna typ av studier är att det finns flera andra studier som tvärtom visar att uthållighetsidrottare löper mycket lägre risk att drabbas av olika typer av sjukdomar. Äldre löpare har hjärtan och blodkärl som kan vara upp till 25 år yngre jämfört med stillasittande jämnåriga. I en studie på ultralöpare såg man att deras kranskärl var större och bättre på att utvidga sig. I en studie på äldre idrottare, såg man samma tendens. 

Man vet dessutom inte vad kalcium i kranskärlen betyder för vältränade människor. Vältränade har ofta stabilare plack som inte fastnar i kärlväggarna lika lätt och de har dessutom breda kranskärl. Att enbart mäta mängden kalcium visar därmed inte hela sanningen.

Denna typ av studier har ofta metodologiska begränsningar. Det är förmodligen därför som vissa visar på faror och andra på fördelar, eftersom var och en kan plocka ut sina favoritstudier. Om det finns en ökad risk, är den förmodligen mycket liten och det krävs ganska mycket träning. Men jag tror inte att det är det som är problemet.

För många år sedan skrev jag om en stor studie på vasaloppsåkare. Den visade att risken för hjärt-kärlsjukdomar och dödlighet hos skidåkare under en 10-årsperiod var ungefär hälften jämfört med en kontrollgrupp. Ju fler avklarade Vasalopp, desto bättre hälsa och lägre dödlighet. I jämförelse med studien ovan är vasaloppsstudien stor – 50 000 åkare jämfört med 169 personer – och man mäter ett faktum – riktiga dödsfall – och inte en indikator för risk som kalcium i blodkärlen.

Det är inte löparskor som dödar
Troligtvis ökar hälsoeffekten som snabbast redan vid 20 minuter träning per dag för att sedan plana ut efter 30 och 60 minuter träning per dag. Mer än så ger knappast ytterligare hälsofördelar för de allra flesta. Det frågan gäller är om kurvan sedan vänder neråt och att motion blir skadlig. Vad är en lagom dos? 

För att veta vad som är lagom, måste man utgå från individen. Ofta känner man vad som är bra, men i vissa fall – som vid ortorexi – då är man beroende av träning och det är egentligen inte träningen i sig som är farlig utan beteendet. Det är inte löparskor som dödar.

Meningen med livet
Vad är stress? Stress är kroppens sätt att mobilisera alla våra krafter, att stärka oss inför en kamp och kommande utmaningar. Det är bra och om vi uppfattar att det är bra, blir vi starkare och mer kapabla att klara av det.

Men stress kan även vara skadligt. När vi inte har kontroll över livet uppfattar vi stress som skadlig. Om löpning mer har formen av tvång och man inte hinner återhämta sig, då ökar sannolikt risken för sjukdom.

evolution

Jag tror det är bra att välja det som ger mening; att stanna upp, aktivera framsidan av hjärnbarken och verkligen tänka efter vad som ger mening och kanske skriva ned vad som är värdefullt. När man vet vad man vill, kan stress ses som en bundsförvant. Syftet med stress är att öka vår chans att överleva genom att hålla fast vid det som är viktigt för oss.

Jag tror mer på att välja det som ger mening än att jaga lycka och mål. För personer som satsar hårt, ger hård träning mening och stressen blir därför meningsfull. För oss andra, gäller det att hitta en balans mellan träning, återhämtning och allt annat som gör livet värdefullt. När vi upplever stress som meningsfull, visar studier att blodkärlen är avslappnade som om vi gjorde något roligt.

Meningslös stress drar ihop blodkärlen och förbereder kroppen för en blodig kamp. Men det blir aldrig någon kamp och trånga blodkärl ökar risken för hjärtsjukdomar. Det är alltså inte stress, utan brist på mening som dödar alltför många i förtid. 

Tidigare inlägg i ämnet
Nej löpning är inte farligt. 
Träning håller kropp och hjärna i trim 
Hur lite är tillräckligt?


Nya numret i butik 25 april – 20 maj! 

  • Stor skoguide! 22 nya modeller
  • Toppa formen. Så presterar du på topp under ditt nästa lopp
  • Tommy Myllymäkis bästa recept
  • När din träning blir ett tvång
  • Spring 75 minuter. Lev tolv år längre
  • Trasslande baksidor? Så gör du dem glada igen
  • Kom i gång med löpning! Så börjar du. Kostlära för nybörjare
  • Ny forskning: Brocccoligroddar kan vara den nya rödbetsjuicen
  • Hur känns det att inte längre kunna springa?
Bli prenumerant

Antal kommentarer: 6


Johan Renström

Tack för det LG:)


Johan Renström

Lagom är bra så svårt att veta var det ligger bara Jan.


Johan Renström

Intressant studie Tom. Ser fram emot artiklarna. Det ska bli intressant.


Ann-Sofie Forsmark

Tom- spännande – var kan man ta del av dem sen?

Johan- tack för inlägget, jag satt och klurade på att skriva om det själv eftersom jag läst om studien och också läst andra som visar tvärtom. Precis som du säger- mindsettet man har under den här träningen spelar ju säkert stor roll också- må skit och springa jättelångt eller tassa omkring lyriskt- milsvid skillnad! För att inte tala om vad man äter och hur man mår och sover emellan passen.
Tack för alla intressanta inlägg!


Johan Renström

Tack Ann-Sofie:) Det ska bli spännande att se hur studien vinklas i pressen. Håller med dig till 100 procent.


Johan Renström

Hej Erik, det verkar som löpare har något lägre blodtryck, men löpning är inte en garanti och i en ny studie så såg man att den inte var någon större skillnad mellan folk som tränade hårt (något bättre med löpning än styrketräning) och inte alls med avseende på blodtryck. Det finns andra faktorer som styr det, som gener och kost. Kanske jag borde skriva om L-glutamin. Vi får se:)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Fysisk aktivitet föryngrar cellerna


När vi springer förlänger vi sannolikt cellernas livslängd. Nästan all sorts fysisk aktivitet kan bromsa åldrandet djupt inuti våra celler, visar en ny studie. Det är särskilt viktigt för personer mellan 40 och 65 år. Det är då sambandet mellan löpning och föryngring är tydligast.

Telomerer
I takt med att vi åldras slits cellerna ut. Cellerna förnyar sig, men efter varje delning är de lite äldre. I ändarna på kromosomerna finns strängar av repetitivt DNA (sekvensen TTAGGG som inte kodar för något protein, alltså ren nonsenskod), som kallas telomerer. När cellerna delar sig, rivs en bit av dessa telomerer av – de är som tomma sidor i slutet av en bok. Efter ett stort antal celldelningar tar de tomma sidorna dock slut och istället rivs bokens sista sidor ut. Boken blir oläslig och cellen dör. Utan telomerer skulle cellen dö redan efter första celldelningen.

Ju längre telomerer – ju fler tomma sidor i slutet av boken – desto fler celldelningar klarar cellen av, vilket har betydelse för cellernas livslängd. Längden på telomererna kan därför sägas vara en markör för cellens biologiska ålder. Efter omkring 50-70 delningar räcker inte telomererna till längre och cellen dör. Det finns två sätt att motverka denna celldöd på. Antingen skaffar man sig genom arv väldigt långa telomerer, eller så bygger man ut dem. Det finns ett enzym som bygger ut och förlänger kromosomerna som heter telomerase. Det fördröjer cellens död.

Jämförelse mellan ultralöpare och kontrollgrupp med avseende på telomerer. Källa.

Det tycks som om löpning aktiverar detta enzym. I en studie från 2013 såg man att ultralöpare har extremt långa telomerer. En jämförelse mellan ultralöpare och friska men stillasittande personer visade att ultralöparna hade celler som i snitt var 16 år yngre. Andra studier bekräftar att aktiva människor oftast har längre telomerer än stillasittande människor i samma ålder.

Ju mer desto bättre
I en ny studie, som publicerades i november i Medicine & Science in Sports & Exercise, försökte man se mer allmänt på samspelet mellan motion och telomerer hos en mycket större grupp människor.

Forskarna samlade data från 6500 personer, i åldrarna 20 till 84. De hade alla svarat på frågor om träning och även mätt sina telomerer. Sedan delades de in i fyra grupper, beroende på hur de hade svarat på frågorna.

Frågorna de svarade på var om de, när som helst under den senaste månaden, hade ägnat sig åt styrketräning, promenader, löpning, eller gått/cyklat till jobb/skola. Därefter fastställde forskarna ett värde på movement-based behaviors (MBB) för varje individ. Om en deltagare svarat ja på någon av dessa fyra frågor, fick den personen 1 MBB. Max var alltså 4 MBB. Forskarna jämförde sedan poängen med varje persons telomerlängd.

Forskarna upptäckte tydliga kopplingar. För varje MBB-poäng, minskade sannolikheten att telomererna skulle vara korta. Sannoliketen var 3 procent lägre hos dem som hade 1 MBB jämfört med de som hade 0 MBB. Sannolikheten minskade, ju aktivare deltagarna var. De som angav två typer av motion löpte 24 procent mindre risk, de med 3 MBB 29 procent mindre risk och de som hade deltagit i alla fyra typer av motion – och alltså låg på 4 MBB – löpte hela 59 procent mindre risk att ha mycket korta telomerer. Det betyder att vi som går eller cyklar till jobbet, tränar styrka, springer och gillar att promenera, har mer än halverad risk att ha gamla celler jämfört med de som sitter stilla.

Dessa samband sågs tydligast hos personer i åldrarna 40 till 65 år, vilket tyder på att det är under dessa år man bör skaffa sig bra träningsvanor, ifall man vill bibehålla sina ungdomliga celler.

Variation är en nyckel till ett friskt liv
Denna studie visar att det finns en koppling, inte att motion faktiskt orsakar förändringar i telomerlängd. Studien visar – men bevisar inte – att personer som tränar har längre telomerer. Däremot finns det flera studier som visar på ett samband mellan korta telomerer och ett kort liv.

En försiktig slutsats är att löpning är bra för cellerna, att mer är bättre och att variation (fler MBB-poäng) är bäst. Max MBB behöver inte vara 4, utan fler beteenden borde dra upp MBB ytterligare (och skadliga beteenden dra ner) och därmed ytterligare minska risken för korta telomerer. Det kanske är så att ett gott skratt inte bara förlänger käften utan också telomererna. Jag tror det, fast det återstår att bevisa.


Antal kommentarer: 2


Johan Renström

Ja och lite märkligt att det förknippas med späkning Hans.


Johan Renström

Hej Maria! Intressant att man mer och mer uppmärksammar antioxidanternas skadliga inflytande på anpassning till träning.

Jag tror de är ganska snarlika. Några av de första spännande studierna om intervaller kom för snart tio år sedan och det var just 4 min vila och 30 sek hårdkörning. Jag har testat dem och de var riktigt jobbiga. Lite märkligt att bara några minuter ger så mycket effekt, men det är inga lätta minuter eftesrom man ger järnet.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Alla magar är olika


I veckan publicerades en ny studie i tidskriften Cell som visar att det inte finns någon diet som passar alla. Alla människor är olika och faktorer som tarmflora och livsstil gör att alla reagerar olika på mat. I studien koncentrerade man sig på hur mat påverkade blodsockret, eftersom höga nivåer av blodsocker är en välkänd riskfaktor.

Studien visar att det finns en stor variation. För vissa steg blodsockernivån mer av sushi än av glass. Genom att samla in en mängd olika data utvecklade forskarna en algoritm, med vars hjälp de sedan kunde räkna ut vad som var en bra och en dålig diet för olika personer. Det visade sig att när personerna höll sig till en personligt utformad diet, stabiliserades blodsockret och man såg även förändringar i deras mikrobiom.


Hos studiedeltagare 445 (övre), steg blodsockernivån kraftigt efter att ha ätit bananer men inte efter kakor (lika många kalorier). Motsatsen inträffade hos deltagare 644 (nedre). Källa.

Vårt mikrobiom
Människan är en märklig samling celler som jobbar tillsammans. Våra hjärnceller ger sig inte plötsligt ut på jakt efter mat, de är beroende av andra hjärnceller och av celler i muskler och mage för att få näring. Detta samarbete började för drygt två miljarder år sedan då ensamma celler slog sig samman till flercelliga livsformer. Med tiden fick olika celler olika uppgifter. Det är oerhört komplext, men om allt fungerar som det ska kan bunten med celler reproducera sig, d v s hitta en annan bunt celler som den kan skaffa nya små cellbuntar med.

Till för inte så länge sedan trodde man att en människa bestod av en bunt människoceller samt en isolerad bunt bakterier i tarmen som inte påverkade oss särskilt mycket. Nu vet vi bättre. Människan är ett komplext ekosystem som kryllar av liv. Nyligen dök några forskare ner i människors navlar och de fann ett korallrev av livsformer och ingen navel var lik någon annans. Livet i varje navel, mun- och armhåla, lunga och tarm är unikt, precis som varje individ är unik. Man tror nu att 9 av 10 celler i kroppen är bakterier och att mikroberna utgör 99 % av allt DNA i en människokropp. 

Horder av bakterierna drar fram som betande hjordar längs tarmväggarna och de jagas av bakteriofager, ett slags virus som lever på bakterier. På sikt kanske dessa ”rovdjur” kan ersätta antibiotika. När vi dödar bakterier med antibiotika, stör vi också ett urgammalt ekosystem. Ibland är det nödvändigt och ekosystemen återhämtar sig oftast, men det kan också leda till att nya bakterier, svampar och bakteriofager tar över ekosystemet med oöverskådliga konsekvenser. En infektion är en komplex, sammansatt väv inlindad i livets väv och när man drar ut några trådar, påverkas hela den ekologiska väven på ett oförutsägbart sätt.

E00122
Bakteriofager som ”landat” på en bakterie och sprutar in sitt RNA (arvsmassa). Källa.

Våra magar domineras av två typer av bakterier: Firmicutes och Bacteroidetes. I början av 2000-talet upptäckte genetiker att överviktiga människor hade en högre andel Firmicutes i magen, medan smala människor hade mer av Bacteroidetes. När de överviktiga människorna gick ner i vikt ökade andelen Bacteroidetes i förhållande till Firmicutes. I en studie på möss fann forskarna samma kvot – feta möss hade mer Firmicutes, medan smala möss hade mer Bacteroidetes.

Eftersom vår personliga bakterieblandning (mikrobiom) påverkar vikten, finns det fler perspektiv på hälsa än man trott tidigare. Just nu vet vi lika lite om vårt mikrobiom som David Livingstone visste om djungeln han färdades genom.

Fet av mikrober
Trollsländor är fulländade flygmaskiner som utvecklats till perfektion under 300 miljoner år. De är stridslystna och extremt revirhävdande och anfaller alla inkräktare. Strider mellan två trollsländor är ballistiska uppvisningar som får moderna stridsplan att likna zeppelinare från början av seklet. Striderna slutar med att förloraren jagas bort. Men vissa hanar attackeras inte. De bara glider rakt genom fientliga revir i knapp styrfart. De utgör inget hot. Varför, frågade sig forskarna. När de tittade inuti sländorna såg de att deras inälvor var fyllda av parasiter. Parasiterna störde ut sländornas förmåga att bränna fett. De såg magra och friska ut på utsidan men de var alla medicinskt feta. Parasiterna gjorde så att fett ansamlades i kroppsvävnaderna i stället för att omvandlas till energi för att driva vingmusklerna. Deras blodsockervärden var dubbelt så höga som normalt.


Trollslända. Bild Wikipedia.

Jag äter lite av varje
Vad är skillnaden mellan människor och trollsländor? Inte så stor. Om deras beteende påverkas av parasiter, påverkas sannolikt också vårt beteende av parasiter som t ex Toxoplasma gondii. Ett sätt att motverka detta är att äta en varierad kost som förhindrar att mikrober tar över och ger dem chansen att härja och föröka sig som kaniner i Australien.

Det vi äter påverkar också vårt mikrobiom. Om vi äter mycket kött, förändras mikrobiomet så att det kan dra fördelar av en köttdiet. Vi förvandlas till rovdjur. Äter vi grönsaker, förvandlas vi till växtätare. Dessa omställningar tar bara några dagar. Om vi äter lite av varje, gynnas olika bakterier. Jag tror magen mår bäst av variation. Jag tror också magen mår bättre av naturlig mat än av onaturlig, men ibland är det svårt att skilja det ena från det andra och det finns många undantag. 


Antal kommentarer: 2


Emelie Forsberg

Tack för en bra blogg!


Johan Renström

Tack Emelie:)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Börja försiktigt


Många löpare oroar sig för och drabbas av skador. Faktum är att en majoritet av alla löpare blir skadade varje år. Med tiden blir man – borde man i alla fall bli – bättre på att förutse (”lyssna på kroppen”) och hantera skador. Skador beror nästan alltid på någon form av överbelastning. Orsaken är ofta långvarig, monoton belastning utan återhämtning. Att skador överhuvudtaget uppstår beror på att människan är en kropp och att alla kroppar följer fysikens tre rörelselagar.

Nybörjare har per definition ingen erfarenhet, och är således dåliga på att lyssna på kroppen. Precis när de ska komma igång med ett löpprogram för att förbättra hälsa och kondition, drabbas de ofta av någon sorts skada. Sedan kanske de aldrig kan komma igång igen.

För att hjälpa nybörjare att undvika skador, skapade en grupp danska forskare DANO-RUN-projektet för några år sedan. I en studie valde man att fokusera på löpträning de tre första veckorna. De visade – föga förvånande – att individer med ett BMI högre än 30 har en signifikant ökad risk för skador, och att risken ökar dramatiskt när dessa individer springer mer än 3 km under sin första vecka.

I studien ingick 749 nybörjarlöpare med en snittålder kring 30 år, som alla fick samma par löparskor. De fick ingen som helst löpträning eller några råd om hur de skulle träna. Under de första sju dagarna sprang nybörjarna allt från 400 meter till 30 km. Forskarna placerade löparna i tre grupper: mindre än 3 km, 3 till 6 km, och 6+ km. De gjorde även beräkningar som tog hänsyn till BMI. 

Grafen nedan visar antalet skador per dag under de tre veckorna. En skada var akut, medan resten var en följd av överbelastning. De vanligaste diagnoserna var benhinneinflammation (13 st); medial meniskskada (8 st); patellofemoral smärta (7 st); och hälseneinflammation (7 st). 15 löpare skadades första veckan, 19 den andra veckan och 22 den tredje veckan.

Resultaten visade att tyngre löpare hade fler skador, vilket man kunde förvänta sig. Mer intressant var kanske att de med ett BMI över 30 minskade skaderisken från 22,7 % till 11,9% om de sprang mindre än tre km under sin första vecka. Tre km låter kanske lite för erfarna löpare, men den mängden passar bra in i de gå-spring-program som förespråkas av experter. DANO-RUN-studien visar något som är lätt att glömma: När man börjar springa, bör man börja på en mycket låg nivå och öka försiktigt. Så enkelt är det. Och ändå så svårt. Viljan är ofta starkare än kroppen.

Energiförbrukningen är i stort sett densamma om man går eller springer en viss sträcka. Det är samma massa som ska förflyttas och det kräver lika mycket energi. Övergången från gång till löpning sker sedan naturligt. Det viktiga är att skapa en vana, inte att springa ett visst antal km på en viss tid.

Älglufs och skidgång
I veckan kom jag äntligen igång med älglufs och skidgång. Det är bra träning och ett sätt att förbereda diverse kroppsdelar inför skidsäsongen. Vi är ett gäng på jobbet som har kört det av och till de senaste 7-8 åren. Jag skrev ett litet inlägg om det 2010 här med en video om hur man älglufsar. Det är riktigt jobbigt om man gör det rätt.


Antal kommentarer: 1


Johan Renström

Jo, jag skrev om det i det där inlägget från 2010. Jag tycker själv älglufs är bästa översättningen, men många andra föredrar älghufs fast då tycker jag man lika gärna kan ta det norska elghufs rakt av. Fartlek har ju fått internationell spridning trots att det låter lite lustigt på engelska, så kanske dags för internationellt genomslag för elghufs också. Satt och tittade på geniala youtube videor med norska ylvis en timme igår så just nu gillar jag norska:)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

James Bond gör dig fet


Kan man skylla den begynnande gubbmagen på James Bond? Ja, kanske. När vi ser spännande och engagerande filmer, är risken stor att vi äter mer mat med mycket energi. Så fort det blir spännande, sträcker hjärnan ut händerna – utan att vi vet om det – och grabbar tag i en näve snacks som kan vara bra att ha till den kommande kampen. Men kampen kommer inte. Den sker någon annanstans och är inte ens på riktigt. Men det fattar inte hjärnan, som byggts upp i lager på lager under miljontals år. Det tunna lagret längst ut i hjärnan förstår att det handlar om fantasier, men de äldre strukturerna djupt ner i hjärndjupen tar livet mer på allvar och ibland tar de över. För säkerhets skull – och vi blir bara fetare.

Du vet hur det är – James Bond kastar sig över tre terrorister och du kastar dig över snacksen. Sen oskadliggör du – Bond, James Bond – terroristerna och andas ut. Men allt det har hänt i huvudet. Du har inte rört dig. Musklerna behövde ingen extra energi, så allt snacks sjunker in i cellerna, lägger sig till rätta och börjar sakta men säkert omvandlas till vitt fläskigt fett. Hjärnan blev lurad. Hjärnan rycker på axlarna och du fortsätter att småäta framför teven, tills nästa dramatiska händelse får dig att vräka i dig mer än du någonsin behöver.

När vi blir stressade aktiveras människans flykt- och kamprespons, något som kallas för stressaxeln. Den tar kontrollen över vårt liv, när den tror att livet är hotat. Du böjer lätt på benen, lyfter händerna mot ansiktet och reser dig på tå. Binjurarna pumpar ut kortisol och adrenalin. Hjärtat pumpar runt blod. Denna reaktion räddar livet på gaseller, men vi – som lever trygga liv – blir bara stressade och feta. Gaseller blir inte feta, för feta gaseller kan inte springa och kan de inte springa blir de uppätna. Vi behöver inte springa. Inte på kort sikt i alla fall.

Det låter kanske som spekulationer, men en studie som publicerats i Journal of Nutrition Education and Behavior stöder detta resonemang. I denna studie delade forskarna in ett antal personer i tre grupper. En grupp fick se actionfilmen ”The Island”. En annan grupp fick se en pratshow. Den tredje gruppen fick se ”The Island” utan ljud. Alla hade samma mängd snacks framför sig, lyckligt omedvetna om att forskare följde varje rörelse.

Efter 20 minuter visade det sig att de som såg actionfilmen åt 98 procent mer godis, kakor, morötter och vindruvor, vilket resulterade i 65 procent fler kalorier än de som såg på en pratshow. Även de som tittade på ”The Island” utan ljud åt 36 % mer snacks. 20 minuter action krävde 354 kalorier, eller över 1062 kcal/timmen. Pratshowen drog 215 kalorier i snitt, vilket motsvarar 645 kcal/timmen. Tusen kalorier i timmen blir ett rejält bidrag till gubbmagen på ett år och på 20 år blir det en gubbmage. 

Bryt vanan
Att äta snacks till film är en vana, inget annat. Det gör inte filmen bättre, men vi är vana vid det. De flesta av oss har sedan barnsben vräkt i oss popcorn, chips och cola samtidigt som vi tittat på film, så hjärnan har svetsat samman dessa beteenden till en vana – neurons that fire toghether wire together. Hjärncellerna kopplas samman till omedvetna vanor och det är svåra att bryta sig loss från dem. Mitt råd är att börja med något nyttigare snacks, för jag tror inte James Bond bryr sig om vad du stoppar i munnen när han kastar dig över terrorister. Det är handlingen som räknas och käkarna som arbetar. Man får flera chanser i livet, men man lever bara en gång och den gången bör man vara rädd om.


Antal kommentarer: 2


Johan Renström

Så kan man göra. Det är viktigt med belöningar:) Fast jag hoppas inte någon fick dåligt samvete. Hjärnan är som den är.


Johan Renström

i lagom mängd är popcorn ok, men problemet är att de blir för många popcorn/kalorier.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Löpning mot stress och depression


Det är sedan länge känt att fysisk aktivitet skyddar hjärnan vid stress och depression, även om orsakssambanden bakom motion och psykisk hälsa inte är helt klarlagda. Forskare vid Karolinska Institutet visade dock nyligen på ett intressant samband i en studie som publicerades i den ansedda tidskriften Cell. Studien visade att vältränade muskler renar blodet från ämnen som är kopplade till stress.

Löpning har en dominoeffekt

När man tränar är det inte bara blod och syre som pumpas runt i kroppen, utan även proteiner som ger upphov till en dominoeffekt i cellerna: det skapas nya proteiner, nya nervceller och synapser, som motverkar åldrande, depression och neurodegenerativa sjukdomar. Alla orsakssamband är inte klara än, men bit för bit läggs ett pussel av mysteriet människan. 

Det senaste decenniet har kopplingen mellan träning och en frisk hjärna blivit allt tydligare. Man vet att tillväxtfaktorn BDNF ökar när man springer och att den förbättrar hjärnans plasticitet, d v s dess förmåga att anpassa sig till det som händer och sker genom nya synapser och nya hjärnceller.

Det är sedan tidigare känt att proteinet PGC-1a1 ökar vid uthållighetsträning. Detta protein främjar tillväxten av blodkärl, ökar effektiviteten i cellernas energianvändning och förbättrar nedbrytning av fettsyror. I KI:s studie visade forskarna att vältränade möss med högre nivåer av PGC-1a1 i musklerna också hade högre nivåer av ett enzym som bryter ner ämnet kynurenin, som bildas vid stress, till kynureninsyra.

stress och depression

Skillnaden mellan kynurenin och kynureninsyra är att den senare inte kan ta sig igenom blodhjärnbarriären och vidare in i hjärnan. Den exakta funktionen av kynurenin är inte känd, men höga nivåer av kynurenin har uppmätts hos patienter med neurodegenerativa sjukdomar och psykiska störningar. Det betyder att höga nivåer av PGC-1a1 minskar halterna av kynurenin i hjärnan. Vältränade muskler fungerar därmed lite som ett reningsorgan. Det kan alltså vara så att många sjukdomar beror på en obalans mellan PGC-1a1 och kynurenin.

Fortsatta studier kommer sannolikt att öka forskarnas förståelse för denna reningsprocess och hjälpa till att hitta vilken typ av motion – styrketräning eller uthållighetsträning eller en kombination av uthållighet och styrka – som bäst aktiverar proteinet PGC-1a1.

Löpning på recept

Stressaxeln är beteckningen på det hormonsystem som i normalfallet utgör kroppens svar på stress, alltså människans flykt- och kamprespons. Stressaxeln består av hypotalamus, hypofysen och binjurebarken. Den aktiveras tillsammans med det sympatiska nervsystemet när vi känner att vår överlevnad är hotad. Det leder till att binjurarna utsöndrar adrenalin och kortisol.

Denna kemiska respons har räddat livet på många förfäder, men hur ofta springer vi för livet egentligen? Det tillhör ovanligheterna att man har ett lejon efter sig. På sin höjd blir man jagad av en lös hund i löparspåret. Nu är det vanligare att stressaxeln aktiveras av diffusa hot mot överlevnaden. Det kan vara en känsla av brist på kontroll över sin livssituation. Det är lättare att springa från ett lejon, än att springa från en hopplös livssituation.

Jag tror inte att löpning kan ersätta professionell hjälp för en deprimerad person. Det är dock ett bra komplement utan kända biverkningar. Regelbunden motion producerar må-bra kemikalier i hjärnan, rensar hjärnan från tankar och skadliga ämnen; motion förbättrar även självkänslan,  skapar rutiner och ökar chansen till social interaktion. Depression förknippas med inaktivitet och att ta sig ut och springa är åtminstone ett steg i rätt riktning. 


Mer om löpning och hjärnan kan du läsa om i min bok Prestationskoden. Den kan bland annat beställas på Adlibris och Bokus.Prestationskoden en bok


Antal kommentarer: 2


Johan Renström

Sambandet mellan idrott och ALS gäller främst elitidrotter med hjärnskakningar som amerikansk fotboll. En svensk studie som gick igenom 200 000 vasaloppsaåkare med 39 fall av ALS såg att motion skyddade mot ALS men att det ev fanns en höjd risk för elit men det rörde sig om extremt lite data. Så med avseende på ALS tycker jag man lugnt kan springa vidare:)


Johan Renström

Känner igen den diskussionen Hans. En del ser bekymrade ut, som om man sitter fast i ett farligt beroende:) Att springa för att bevara personligheten tycker jag är ett bra skäl och det kanske är det bästa man kan göra för att hålla fast vid sig själv också.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*