Sofie Nelson - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sofie Nelsson


Traillöpning i Spanska Cerdanya

22 maj 2018

Det händer mycket spännande just nu och jag har varit och kommer åka på en del äventyr. Som jag berättade i förra inlägget var jag för drygt en vecka sedan på ett löparläger med Pampastravel i Alquezar i Spanien. Om ett par dagar åker vi iväg igen för att springa ett lopp i Cerdanya som ligger i Pyrenéerna på spanska sidan. Jag älskar Pyrenéerna och att springa i berg och natur är verkligen något som gör mig glad. Det är en sådan frihetskänsla att studsa fram på små stigar, känna hur kvistat och växter rispar lätt på benen, klamra sig fast vid stenar och grenar för att dra sig fram och tillslut nå den där toppen man siktat mot. Att dessutom upptäcka nya platser och inte veta vad som väntar bakom nästa krön är en underbar känsla och det är ett äventyr att få komma ut.

Den kommande helgen går ett riktigt fint lopp kallat Ultra Cerdanya och man kan springa 9, 18 eller 42km. Jag kommer bara springa 9km eftersom jag satsar på att köra ASICS Sthlm marathon om två veckor. Ultra Cerdanya är ett tufft lopp med många höjdmetrar på samtliga distanser. Banorna går i bergen med storslagna vyer. Jag kommer njuta av loppet och miljön snarare än att "tävla". I framtiden kommer jag ihop med Pampastravel ordna resor hit för att springa detta häftiga lopp. Någon som redan testat loppet eller ska springa det i år?

Visst är det vackert!!? Foto: Ultra Cerdanya

Göteborgsvarvet och SM i halvmaraton

21 maj 2018

Det har varit fullt ös de senaste veckorna och jag har helt glömt att uppdater bloggen. Jag och min kille har bland annat flyttat, jag har varit på löparresa till Spanien och nu senast sprungit Göteborgsvarvet. Jag ska ge er en uppdatering om alla delar men just detta inlägg kommer jag tillägna helgens lopp.

Göteborgsvarvet är verkligen ett av mina favoritlopp och det var nu fjärde gången jag sprang. Detta även blivit lite av en familjetradition då jag, min sambo och delar av våra familjemedlemmar springer loppet ihop. Vi laddar upp tillsammans och firar  alltid våra insatser efteråt. Oavsett om det blir "persbärs"* eller inte. 

Årets upplaga av varvet var även SM i halvmaraton och det var många starka löpare på startlinjen. Dock var det en mycket varm dag och banan är ganska tuff. Vi drog iväg när startskottet gick och mitt stora mål var att springa med en bra känsla och inte bli för stressad av de andra löparna, jag ville ha kul och njuta av ett lopp jag gillar. Första 10km gick relativt smärtfritt och jag hade bra flyt, men eftersom jag har svårt att dricka under lopp började jag känna av törsten i värmen. De pappmuggar som används under loppet är för mig omöjliga att dricka ur. Jag sätter i halsen och får istället springa och hosta och det orkar jag inte ;) Så vattnet slängde jag över huvudet för att i alla fall svalka mig lite. Hade också en gel i handen som jag inte testat innan och den fick igång magen lite väl bra och jag blev illamående efter ca 15km. Den känslan kom och gick men jag kände ändå att jag kunde hålla fokus resterande del av loppet. Under hela vägen hörde jag dessutom hejarop som gav mig ny energi längd vägen. Vid 19km stod dessutom mina goa ASICS Frontrunners och peppade oss löpare. Jag blev SÅ glad när jag såg dem och det hjälpte mig att kämpa hela vägen in i mål. Dock gick sista kilometrarna långsammare och jag tyckte att sista kilometern inne i Slottsskogen kändes oändlig och jag längtade verkligen efter att få ta första stegen in på Slottskogsvallen. När jag passerade mållinjen kände jag mig nöjd, kanske inte tidsmässigt men känslan var stabil och jag kände att det fanns mer att ge. Jag gick i mål på tiden 1:19:32 så jag persade med 5 sekunder. Dessutom kom en funktionär fram till mig direkt och meddelad att jag placerat mig som 4e kvinna på SM. Jag var ganska förvånad för jag trodde att jag hade fler tjejer framför mig. En stor merit för mig som också gav mig ytterligare motivation att fortsätta kämpa, ingenting är omöjligt!

Efter loppet hejade vi in våra vänner och familj i mål och kvällen avslutades med grillkväll och lite bubbel. Bra kämpat alla som sprang och tack alla som hejade. 

Följ mina löparäventyr även på Instagram: @soofiean

*En öl som intas när man lyckas persa på distansen ;) Annan dryck funkar minst lika bra men låter inte lika klatshigt!

Tillsammans med vinnaren av SM halvmaraton, Isabellah Andersson. Foto: Thomas Pickelner

Firar med min bättre hälft som också kämpade bra i värmen! 

Firar våra prestationer, både jag och Thomas Pickelner lyckades sätta PB på loppet. 

Fula fötter

3 apr 2018

Vilken kroppsdel är ni mest stolt över? Eller vilken tycker ni är snyggast? Och har ni någon ni gillar lite mindre?
För mig är svaret enkelt på både finaste och fulaste. Svaret är dessutom samma på båda, nämligen fötterna. Älskar mina fötter samtidigt som de är riktigt "fula". Eller kanske ska jag säga härdade. De ser oftast ut som om de varit med om både det ena och det andra. Ni vet lösa naglar, blånaglar, blåsor osv. Oftast försöker jag måla över det värsta med nagellack (ibland får jag även "måla" dit en nagel om det saknas någon). Min sambo håller kanske inte helt med om att mina fötter är det vackraste på min kropp och det var antagligen inte dem han föll för ;) Har försökt förhandla mig till fotmassage men där går hans gräns, det gick bra en gång på ett villkor! Att jag skulle ha plastpåsar på fötterna för att han skulle ta i dem. Japp, det ä 100% sant! 
Men jag förstår honom, de är inte fina men de är inte heller SÅ fula. Oavsett så klarar de av en hel del de där fötterna och jag är så glad att jag har dem. Tack varde dem så kan jag göra det jag älskar mest, att upptäcka livet till fots.

Håller ni med mig? Har ni snygga fötter eller vilken är er favoritkroppsdel? ;)


För ert eget bästa bjuder jag på ett FOTo där ni besparas de värsta detaljerna ;) I alla fall för denna gång!

Löpare? Åk till Valencia!

26 mar 2018

Denna helg blev det en tur tull Valencia, en fantastisk stad på många sätt. Tillsammans med ett riktigt härligt gäng reste vi för att springa Valencia halvmarathon samtidigt som vi passade på att njuta av sol, god mat och massa löparsnack. Jag var med som coach på resan och delade med mig av tips och tricks både gällande hur man tänker under ett lopp samt en del löpteknik. Och Valencia var verkligen perfekt för oss som gillar att springa. I parkerna finns till och med egna stigar BARA för löpare. Dessutom går det en lååååång park genom hela staden, ca 8km löpning enkel väg för den som vill få till ett bra pass på semestern.


Vi la dock inte allt för mycket tid på löpning före loppdagen då vi ville spara benen lite. Men lätt jogg och en sightseeingtur på cykel blev det. Vi hade dessutom riktigt fint väder och solen sken på oss mer eller mindre hela resan. Så nu är jag fylld av energi och värme tills våren är redo att träda fram i Sverige. 


Varje dag fick vi ta del av ljuvlig mat, något jag tycker är det bästa med ett resa. Det blev en bra mix mellan traditionella spanska rätter och nyskapande tapas. Ska du besöka Valencia kan jag absolut tipsa om ett besök på bland annat dessa ställen: Puerta del Mar och Goya Gallery restaurant. Fantastisk mat!



När det kommer till själva loppet så var det en mycket trevlig bana som gick inne i centrala Valencia vilket är fördelaktigt för ett publikvänligt lopp. Dessutom är det känt för att vara lättsprunget samt en spektakulär målgång precis intill de futuristiska byggnaderna för Operahuset och Valencia Art & sience center. Vi hade dock lite otur med vinden på loppet eftersom det blåste ca 10 m/s. Jag kände mest av motvind, mina ben kändes blytunga och jag har nog aldrig haft så ojämna kilometertider. Men det är alltid kul att tävla så överlag var det en fantastik upplevelse som jag rekommenderar. Valencia erbjuder även ett snabbt marathonlopp i december för den som hellre springer längre ;) 
Alla deltagare på resan var glada och nöjda med sina prestationer och viktigast av allt, vi hade haft KUL! 

Nu är man laddad med energi och inspiration för en ny löparsäsong hemma i Sverige. Vill du se fler bilder och info ska du följa mig på Instagram där jag heter @soofiean

Vikten av vikten!

20 mar 2018

Jag tänkte prata om något viktigt, ja nu blir det lite ordvitsigt, nämligen vikten. Hur många har någon gång reflekterat över sin vikt i något sammanhang? De allra flesta skulle jag tro. Det finns ju lite "riktlinjer" att förhålla sig till och såklart är det inte bra för hälsan att bära på för många kilon. Men det där vet vi ju redan. Dock är det kanske inte lika vanligt att man funderar på om man väger för LITE. När det kommer till löpning är det ofta ett hett ämne att diskutera hur mycket vikten gör för prestationen. Exempelvis finns olika uträkningar du kan göra för att se hur mycket tid du kan "spara" på ett lopp genom att väga si eller så mycket. Jag erkänner att även jag sneglat på sådana siffror eller jämfört mig med andra löpare. Ofta kan jag till och med känna mig "stor" i jämförelse med vissa män som står på startlinjen. Det är jag såklart inte men ändå... Hur kan man bli så fixerad vid vikten?

Nu ska jag berätta om mitt lilla uppvaknande när det kommer till just detta (Och detta är min egen studie så man får tolka fritt). I alla fall, jag har vägt ungefär samma åtminstone de senaste tio åren. Har fungerat bra och jag tycker att jag har mått bra men jag har ju alltid tänkt på vikten och vad jag stoppar i mig. Dels för att jag tycker det är intressant med mat och hälsa och jag gillar att ge min kropp bra energi. Dock kan det ibland bli för lite mat i förhållande till vad jag faktiskt gör av med sett till min träningsmängd. Att äta för lite har ju vissa nackdelar och får man inte i sig tillräckligt kan de leda till både ökad skaderisk och andra komplikationer för kroppen och det vill jag ju inte.

Så för ca ett år sedan bestämde jag att jag skulle öka i vikt en aning. Jag hade precis sprungit Barcelona marathon på tiden 2:54 och jag var nöjd! Jag kände väl inte att loppet var det enklaste jag genomfört och efteråt hade jag lite känningar både här och var och resterande del av säsongen blev det inte så mycket med. Jag missade flera lopp och en del träning. Först framåt hösten var jag på gång igen. Jag bestämde mig för att springa marathon i Barcelona igen men denna gång kände jag mig inte lika "redo" även om jag tränat mycket. jag kände mig stor och tung och jag hade baserat träningen  mer på känsla till skillnad från året innan. Så min inställning till loppet var att jag kör på så länge det känns bra. Blir det tufft ja då får jag väl sakta ner, det är inte mer med det.

Jag startade Barcelona marathon 2018, ca TRE kilo tyngre och gick i mål SJU minuter snabbare med tiden 2:47:43. Min slutsats är- vikten är viktig! Eller vad säger ni?

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

19 jun
Hellasgården
27 jun
Öland
29 jun
Norberg
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!



Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken