Anemi - Sofie springer | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sofie Kulp-Tåg


Mest lästa


Anemi

25 mar 2010
av: Sofie Kulp-Tåg

För snart tre veckor sedan mätte jag, helt av en slump, mitt hb-värde. Hoppsan, dethär bör du nog kolla upp vidare omgående sa damen som tog provet. Värdet var under hundra, och jag som hade gått till mätningen med tankarna på de fina broccolibuketter jag äter, och på allvar trodde jag att jag liksom tidigare då jag mätt, skulle vara i närheten av ett blodvärde där jag nästan skulle klassas som dopad.

Något skakad tog jag mig vidare till akutmottagningen, träffade läkaren enligt löpandeband principen, och efter ett blodprov där det verkade som om alla värden var åt skogen, kom jag ut, fullständigt chockad, snyftandes med en remiss till grundligare anemiutredning snarast, och hb-värde på 87; så pass lågt att det inte var lönt att lägga in behandling med järntabletter, utan utredningen var prio 1. Och jag som inte ens tänkt tanken att jag varit trött eller svag.

Senaste veckorna har det då blivit en rad besök till provtagningar, läkare, inte precis det roligaste som finns, men jag vill ju gärna veta vad det är som är fel. Status nu är att det antagligen "bara" är en allvarlig järnbrist, som kan behandlas med järntabletter, men det är också någon annan skit i kroppen, troligen inflammationen i höften/ ljumsken, samt förkylningen som jag dragits med, som behöver utredas, och tills vidare ska jag ta det betydligt lugnare med träningen, inte några 10 mils veckor.

Jag sticker inte under stolen med att det känns trist. Det känns förbannat skit. Att ha en skada så att man inte kan springa är en sak, och redan det känns dåligt, men när det gäller ens allmäntillstånd går man liksom över till en annan dimension. Man vill ju vara frisk.

När jag då för två veckor sen haltade omkring, hade fått reda på att jag hade anemi, och dessutom fick en rejäl förkylning, kunde jag inte annat än skratta över min eländighet. Livet kan göra ganska hastiga vändningar. Från att ha ansett mig själv vara noggrann med att känna efter i kroppen, och ha en stark tro på att jag kan det, kändes det som om jag fick en ordentlig törn, och det känns lite som om kroppen lurar mig, trots att jag försöker att inte lura kroppen.

Det är aldrig roligt att skriva om krämpor, speciellt inte i en blog som jag försöker använda som instrument för att motivera andra och motivera mig själv. Ändå vill jag berätta, eftersom jag tycker att detta är viktigt och ett problem som är otroligt vanligt bland löpare, främst tjejer. Jag kommer inom någon dag att skriva lite mer om ämnet; varför jag, som äter både mina biffar och mina grönsaker drabbats, hur det kan komma sig att jag inte märkt av signalerna och vad som händer nu.

Nu får jag helt enkelt utgå från de förutsättningar som finns gällande träningen (även om det sucks!). Jag kommer den närmsta tiden inte att komma med några stordåd gällande träningen, inte några häftiga evighets-löparpass. Ni är ändå, om ni vill, välkomna att följa med min träning med de nya förutsättningarna; och snart är jag förhoppningsvis tillbaka 110%. 




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittioåtta med siffror i fältet här


Kommentarer


2010-03-28 21:12   Jenny/jennyclofqvist.blogg.se

Så ledsamt att läsa om dina blodvärden. Hoppas i varje fall att det inte är något allvarligt som ligger till grund för de dåliga blodvärdena. Tur i alla fall att de kollar upp dig ordentligt. Sköt om dig! Kram

 

2010-03-28 16:45   Sofie Kulp-Tåg

Fredrika - Jag blev alldeles chockad jag med, eftersom jag ju kännt mig pigg och kry hela tiden. Och tack - jag väntar på känslan av att vara dopad nu :)

 

2010-03-28 01:27   Fredrika Gullfot

Hej Snorkkis, läste precis ditt inlägg och blev alldeles chockad! Krya på dig snabbt nu. Det har ju varit flera i "familjen" som drabbats av anemi det senaste året, och alla har blivit bra snabbt. En fördel är att du kommer att känna dig urstark när du väl kommer i form igen :)

Stor kram, ta det soft och tugga järnet så ses vi snart ute i spåren igen!

 

2010-03-27 11:15   Sofie Kulp-Tåg

TACK för alla fina kommentarer! Trots att man ju förstås inte önskar att någon annan ska drabbas av detsamma, så känns det ändå lugnare att veta att det är många av er andra som haft dåliga järnvärden. TACK FÖR ATT NI DELAR MED ER!

 

2010-03-27 00:35   mialena

Trist!! Håller tummarna för rask ökning/återställning av värdena! Kram!

 

2010-03-26 21:52   pilla

Oj, inte kul. Men du är stark, så det fixar du - ge aldrig upp!

 

2010-03-26 15:46   Pernilla

Det är inte roligt men det vänder!
Kämpa på Snorkkis! Skönt att någon fattade att det ska utredas!

Ha en skön helg!

http://bumbisplace.blogspot.com

 

2010-03-26 14:08   http://lizalopare.blogspot.com/

Klart att jag fortsätter följa dig i din blogg! Det är ju du, personen, som är intressant att följa i allt vad du berättar om här! Krya på dig! Snart är du hur på G som helst igen!

 

2010-03-26 12:40   Russin

Åh nej, vad tråkigt. Krya på dig! Som du säger verkar det ju inte alls vara ovanligt med låga hb-värden bland tränande tjejer. Mitt uppmätta bottenvärde är 106 från i höstas, men då kände jag mig också yr.
Yrsel (har jag kommit fram till) är mitt kännetecken på lågt hb-värde så nu är jag noga med att äta järntabletter (Hemofer) och försöker att undvika kaffe i samband med måltider. Men jag tänker också kolla värdet regelbundet för att verkligen få svart på vitt att det är okej.

 

2010-03-26 10:47   Janne Westberg

Du kommer att vara tillbaka snart igen! Det är inte kul när man får besked om att inte allt är topp i kroppen... Men du är envis och positiv så jag är inte orolig för att du tappar dig själv.

Och självklart läser jag vidare... Tror att det är viktigt att skriva om motgångar också.

Tror förresten att du hamnar på 120% ;)

http://loparjanne.se

 

2010-03-26 09:14   http://lopningolivet.blogspot.com

Självklart är det jättejättetrist när man drabbas av låga järnvärden (jag går konstant omkring och är orolig för mitt och ska nog kolla uppd et snart igen) men det som är bra är som sagt att du komemr känna dig grym sen när värden väl har stigit! Värsta bloddopingen lagom till sommaren! :)

Vet vad du går igenom och lider med dig. Hoppas att det inte är någon annan orsak än just kombinationen löpare och kvinna som ligger bakom och att de andra krämporna också ger med sig snart!

Stor kram, Andréa

 

2010-03-26 08:41   Maarit Kaskela

Vad tråkigt men bra ändå att du kollade upp och har börjat jobba dig tillbaka! Hoppas du kvicknar till snart från alla "krämpor"!

 

2010-03-26 08:32   http://junikrafs.blogspot.com Cecilia

vad tråkigt, verkligen. Ta det lugnt och bit i hop! Du vet ju att du klarar det.

 

2010-03-26 06:24   Ingmarie

Tokstole! Det är väl självklart att jag/vi är med dig! Inget dåligt Hb i världen kan hålla mig borta från dig och din blogg! Det kommer att ta tid men det kommer att bli bra!Nu "vet" du ju och får jobba utifrån det.
Tänker på dig och skickar en STOR cyberkram med energi
blog.nemonisimors.com

 

2010-03-26 05:42   Malin

Jag satt och grinade på jobbet i somras och undrade vad det var som va så fel. Jag var så trött! I själen liksom och orkade inte med samma arbetstempo som kollegorna! Och så hade jag myrkryp i benen på kvällarna. Till slut kollade jag av en slump blodvärdet och det var 95! Inte så lågt som ditt men tillräckligt lågt för att jag skulle må dåligt. Vilken skillnad det blev när jag fick upp värdet! Dessutom gick det så mycket bättre att springa!
Hoppas det vänder för dig snart!

 

2010-03-25 23:54   Miranda Kvist

Men åh Sofie :(

Ta hand om dig, låt det ta den tid det tar, sätt ingen press på dig utan försök bara bli bättre utan att känna att du måste göra evighetspass!

Många kramar!

 

2010-03-25 23:37   Lisette Lundström

Usch vad tråkigt! Hoppas att värdena går upp snart och att det får stabilisera sig ordentligt. Skickar styrkekramar!

http://minviktigasida.blogspot.com/

 

2010-03-25 22:22   Helena

Åh nej vad trist!!! Men ändå bra att du skriver om det tycker jag, du är ju inte den första som råkat ut för det :( Hoppas hoppas du är tillbaka 110 % jättesnart!!! kram på dig!

 

2010-03-25 22:00   Staffan Dahlgren

Trist!! Den goda nyheten är att Hb:t snabbt åker upp igen med hjälp av järntabletter, oftast bara på ett par veckor, det tråkiga är att det är jobbigt med alla undersökningar för att ta reda på varför det är lågt och att man ofta inte får något svar på varför värdet är dåligt.

Iofs blir det ju inte samma pådrag när en kvinna har lågt värde som jämfört med när jag gick till företagsläkaren och de upptäckte att mitt värde var 60. Det var 1997 och jag har fortfarande inget svar på varför jag inte riktigt håller värdet på en bra nivå även om jag idag ligger helt OK (ofta 140-150) med hjälp av järntabletter.

Det är klart vi hänger med dig här på bloggen!!!!

 

2010-03-25 21:58   Anna (orka mera)

Nej vad trist!!! Men du är snart tillbaka, tokstark som alltid. Såklart överger vi inte dig och din blogg. Vi följer med spänning din väg tillbaka. Styrkekramar och pepp!

http://blogg.piggelina.se

 

2010-03-25 21:53   Karin Öhman

Åh nej vad trist! Men vi följer dig troget vad som än händer även utan evighetsintervaller och transportlöpning!

 

2010-03-25 21:47   anneliten

Tänk på hur mycket du orkat med lågt Hb, och vad det betyder för hur mycket du kommer att orka när du får upp värdena mot normala nivåer igen. Jag har själv haft Hb under hundra en gång. Sköterskan undrade om jag orkade resa mig ur stolen - jag hade cyklat till vårdcentralen och cyklade hem...

Skönt att det inte tycks ligga något allvarligt bakom! Och bli bra snart!

Jag kommer fortsätta att läsa, om du fortsätter att skriva!

 

2010-03-25 21:37   Johan Brodin

Usch vad trist! Men ditt inlägg fick mig i alla fall att komma på att det var länge sedan jag var på blodcentralen och lämnade blod! Det ska jag göra imorgon. Som bonus får man ju reda på blodvärdet där!
Ta det nu så lugnt det går och jag VET att du snart är tillbaka på 110%-nivå och kommer göra kanonprestationer på alla maror och ultror i sommar!

 

2010-03-25 21:23   www.metrobloggen.se/fitnesscoachen

Nej men shit... det var inget värde att skryta med direkt, stackare! Men att du inte känt dig trött, du måste vara ett riktig energiknippe! Hoppas det löser sig snabbt och att du inte bryter ihop på vägen.
Kramar

 

2010-03-25 21:09   Daniel Erman

Verkligen tråkigt Sofie! Det kommer säkert något gott ur detta också så håll ut och se till att du får allt utrett ordentligt. Du kommer älska löpningen ännu mer när du är tillbaka.
Jag kommer givetvis fortsätta läsa din blogg! :-)
Skickar också dig ett gäng styrkekramar här från södra sidan!

 

2010-03-25 20:45   Sofia Bureborn

Lider med dig! Och hoppas förstås att hb-värdet snabbt återhämtar sig. Men du, det är klart att vi inte överger dig. Löpningen - och livet - är ju gubevars inte bara guld och gröna skogar. En stor styrkekram till dig!

 

2010-03-25 20:35   http://carinatranar.blogspot.com

Åh, Sofie så tråkigt, hoppas att du får riktigt bra behandling så att du snabbt kan komma tillbaka igen. Hoppas på snabbt tillfrisknande. Kram!!

 

2010-03-25 20:31   Sirpa Felhendler

Men oj tjejen! Självklart kommer jag fortsätta att läsa din blogg ändå. David kommer att höra av sig också, han kommer nämligen upp o undervisar på Naprapathögskolan nästa vecka o veckan därpå, och tänke försöka träffa dig. Så häng i där!! Vi är många som tänker på dig o skickar lite extra tålamod o kraft! Swisch - kände du kraften? Hi hi

 

2010-03-25 19:55   Therese - theresewahlgren.blogspot.com

Åh nej, vad trist! Känns ibland som att det inte finns nån rim och reson i det vem som drabbas av anemi. Spelar liksom ingen roll att man äter sin spenat eller sitt kött precis som man ska. Hoppas verkligen att du kryar på dig snart så du kan fortsätta springa som du vill!

 

2010-03-25 19:23   BoelMaria

Trist med blodbrist, men relativt vanligt bland löpare har jag förstått. Jag är blodgivare och får därför en slags gratis hälsokontroll 3 gånger per år. Därför upptäckte de också att jag hade ett lågt hb-värde (dock fortfarande över 100), och det gjordes några extra provtagningar. Detta hände när jag sprang som mest. Det som var skönt var att det botades relativt snabbt med lite mindre träning under en period och järntabletter. Och nu har jag riktigt bra värden!

 

2010-03-25 19:21   Tolla

Men usch vad trist! Ta det lugnt och se till att bli frisk!

 

2010-03-25 19:14   louise

nej så tråkigt :( bra att det undersöks grundligt dock. hoppas du mår bättre snart!

 

2010-03-25 19:09   www.traningsgladje.se

krya på dig... eller vad man nu säger. hoppas att glass är bra, för det gillar du ju! :)

 

2010-03-25 18:32   http://annastraningsblogg.blogspot.com/

Men nej Sofie, faaan vad tråkigt. jag tycker du är grym trots att det inte blir några mil på ett tag och kommer fortsätta läsa en av mina favvobloggar trots utebliven träning. Jag hoppas att allt kommer läka ut och att du får upp ditt blodvärde snart. Jag älskar din inställning, det är underbart och smittar av sig. Vi blir sjuka och skadade, Bra inställning och en massa pep från dina läsare kommer få dig på fötter. Nu har du ju en massa tid över för allt annat roligt som man går miste om när man väljer dojjorna. Många styrkekramar Anna

 

2010-03-25 18:20   www.missagda.se / Milla

Jag lider med dig, vännen. Men det är iallafall jättebra att du genomgår grundliga undersökningar för det gör det också möjligt för dig att komma tillbaka, 110%.

Många styrkekramar från en annan krasslig som missar halvmaran i Prag på lördag (men åker dit ändå)

 

2010-03-25 18:18   Mikael Soto

Sjuk! Nä, då läser jag en annan blogg! - NOT!!

Jättråkigt att du fått allt på en gång! Men en liten ljusglimt är ändå att det är bättre med en rejäl paus pga flera anledningar, istället för att dra ut på en sak i taget. Förhoppningsvis går tillfrisknandet fortare från alla krämpor pga vilan!

Nu får du istället komma med både rehab-tips & järntips. Saker som säkert många av oss behöver läsa oxå. & insyn i hur man tacklar vardagen utan träning.

Vi är med dej Sofie!! Håll ut :-) //kramar

 

2010-03-25 18:16   Johanna http://ettlivirorelse.blogg.se

Åh, så trist!! Hoppas verkligen att det blir bättre snart, det är så frustrerande att inte kunna träna som man vill för att man inte mår bra.

Men klokt av dig att ta det på allvar och göra något åt det på en gång!

 

2010-03-25 18:09   Jonna Bodin Hansen

Men åh, Sofie! Nu blir jag alldeles orolig och samtidigt glad att du delar med dig av det som du mått dåligt av... du har ju antytt att det funnits fler än ett skäl. Ibland kan det ju känns överjävligt att man drabbas av skit, särskilt du som tagit hand om dig på alla sätt och vis och haft en sund och hälsosam inställning till både kroppen och själen. Både ett klokt hjärta, mycket förnuft och hjärna och starka löparben !

Tyvärr verkar inte det som att det finns någon rim och reson i vem som drabbas och inte. Jag tror att jag och alla andra som följer dig och inspireras av dig kommer fortsätta med det även framöver! Och du kommer ju att bli frisk, stark och bra igen och det är ju det viktigaste! Man blir ju även påmind som du skriver om att i första hand kommer "allmänhälsan" även om man lider jättemycket av skadeproblem som drabbar träningen och så.

Stora kramar från Jonna Bodin Hansen...

 

2010-03-25 17:56   Ulrika

Självklart kommer jag att fortsätta följa din blogg även om den inte kommer att vara lika full av löpning som vanligt! Krya på dig :-)

 


Följ oss

Loppkalendern

31 dec
Göteborg
31 dec
Kalmar
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.