Sanna Bryngelsson - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sanna Bryngelsson


Fredagsintervaller

13 okt 2017

Idag började jag dagen med intervaller tillsammans med min man och en vän på Stockholm Stadion.

När vi sprang hemifrån klockan 05.50 var det fortfarande mörkt ute och Stockholm hade inte riktigt vaknat ännu. Det tar emot när man ligger i sängen att gå upp men det är väldigt härligt när man väl har kommit igång. På Stadion var det släckt och vi var helt ensamma, riktigt mysigt. Vi körde 2 x 800 meter, 4 x 400 meter och 4 x 200 meter, ett av mina absoluta favoritpass. På vägen hem hade staden vaknat till lite mer. Det är så otroligt skönt att vara på väg hem från sitt pass när man möter folk på väg till jobbet, känslan av att ligga steget före.

Nu är det hög tid för fredagsmys!

Race report - CCC

6 sep 2017

En upplevelse utöver det vanliga, 100 kilometer och 6000 höjdmeter är långt, stundtals ganska brant och delvis tekniskt men också helt fantastiskt.

I fredags klockan nio var det äntligen dags för starten av CCC i Courmayeur. Jag och K-J, som också skulle springa CCC, bodde i Taconnaz och vi skulle ta arrangörernas buss till Courmayeur vid klockan sju.

Vi var ett gäng löpare som stod och väntade på bussen vid hållplatsen, alla snabbt klädda och med lätt packning. Bussen kom först halv åtta vilket kändes lite sent då starten skulle gå en och en halv timme senare men ändå ganska lugnt. Väl i bussen gick allt fint till dess att vi kom till Mont Blanc tunneln där det var kö. Jag började bli lite smått stressad när jag tittade på klockan och den visade tio över åtta och att vi fortfarande inte hade fått köra in i tunneln. Till sist blev det dock vår tur och från ett regnigt Chamonix i Frankrike kom vi ut till ett soligt Courmayeur i Italien. Bussen stannade i anslutning till startområdet vid en halvtimme före start, tur att vi redan hade bytt om och packat allt. Vi gick och lämnade in dropbagen och sedan skulle vi bara gå på toaletten innan vi gick till starten. Det visad sig att det för omväxlings skull var kö till herrarnas men inte till damernas. Det visar lite på fördelningen mellan herrar och damer under loppet, ca 300 damer på 2100 deltagare.

Trots det osäkra vädret valde jag att starta i kjol, T-shirt, calfs och slefs. Då arrangörerna varnat för riktigt kallt väder hade jag ner en extra dunväst i min löparryggsäck

Starten var mycket pampig och precis innan vi blev ivägsläppta meddelade arrangörerna att det var en viss omdragning av banan. Vår plan var att snitta två mil i timmen och därmed springa hela loppet på 20 timmar.

Courmayer – Arnouvaz (0 – 27 kilometer, + 1851 höjdmeter)

Det var soligt och varmt, helt i kontrast till det kalla väder som arrangörerna hade pratat om. Loppet började med fin löpning på gatorna genom Courmayeur påhejade av väldigt många supporters innan första stigningen till Tete de la Tronche började. Jag hade med ihopfällbara stavar som jag använde när jag gick uppåt och som skulle visa sig mycket användbara även nedför under loppets regnigare timmar. Vi kom sent till starten på grund av att bussen var sen så vi hamnade väldigt långt bak i startgruppen. Det innebar att vi hade ungefär 1000 personer framför oss på stigarna där man bara kunde gå på led. Väl uppe var utsikten fantastiskt och det var lättlöpt nedför till Refuge Bertone. Vid den stationen skulle det enligt informationen bara finnas vätska men det var en hel buffé! Vatten, bubbelvatten, Coca Cola, kaffe och te fanns som dryck och som mat fanns en uppsjö av olika kakor, korv, ost och torkad frukt. Jag tog lite vatten och fyllde på lite Coca Cola i en flaska som jag hade i löparvästen och så gav vi oss iväg mot nästa station - Refuge Bonatti. Det var fortfarande väldigt lättlöpt. Väl i Bonatti fanns förutom ovan nämnda mat och dryck även buljong med spagetti, det var en hitt! Efter Bonatti följde några trevliga kilometer innan den första ganska branta nedförslöpningen till Arnouvaz. Vi kom dit efter ungefär fem timmars löpning. På stationen fanns det färsk frukt i form av citron, apelsin, banan och vattenmelon - underbart gott. Kroppen kändes bra men benen kändes inte längre så pigga uppförs.

 

Arnouvaz – La Fouly (27 – 41 kilometer, + 952 höjdmeter)

Under denna sträcka var det dags för en stigning upp till Grand Col Ferret, banans högsta punkt. Där blev det riktigt blåsigt och kallt. En bit upp var det skönt att dra på sig regnjacka och varma vattentäta handskar. Jag är så nöjd med köpet av handskar. Det kan verka som ett onödigt köp men det var verkligen värdefullt att ha under loppet när det var kallt, blött och regnigt. Väl uppe på toppen var det helt vitt och disigt och funktionärerna meddelade att nu var vi i Schweiz. Banmarkeringarna var många och syntes väl så det var aldrig något problem att veta vart man skulle även om sikten var dålig. Sedan började en lång nedförslöpning på lättlöpta stigar ner till La Fouly. Vi passerade La Fouly på strax under åtta timmar. Benen kändes fortfarande pigga även om stigningen kändes i benen.

 

La Fouly – Champex Lac (41 – 56 kilometer, + 567 höjdmeter)

Sträckan bestod först utav 10 kilometer nedförsbacke på asfalt där vi trycket på ganska bra och sprang om väldigt många löpare, benen kändes nu oförskämt bra och det var skönt att få springa på och veckla ut benen lite. Därpå följde fem kilometer stigning upp till Champex Lac. Det var också i uppstigningen som regnet började tillta. De vattentäta handskarna kom väl till användning. Det är alltid kul att få testa sin utrustning i kärva förhållanden. Detta var den största stationen där det också fanns varm mat som pasta utöver all den tidigare nämnda maten som fanns på alla stationer. Det blev lite pasta, buljong och frukt. Jag bytte även T-shirt och sleves till underställströja.Vi kom till Champex Lac efter ungefär 10 timmars löpning.

Champex Lac – Trient (56 – 72 kilometer, + 962 höjdmeter)

Underlaget i stigningen i den tredje av de totalt fem stigningarna var ganska bökig med mycket stenar de första höjdmeterna. Det hann bli mörkt och det var dags att ta fram pannlampan. Efter halva stigningen, ungefär 400 höjdmeter, stannade vi och tog en gel innan vi fortsatte. Väl uppe på toppen insåg jag att det kan nog komma ett bli gaska lerigt utför. Det var tjock hal lera på alla stigar. I vanliga fall är det nog en ganska lättlöpt nedförssträcka på fina stigar längst gräsbeklädda sluttningar. Nu halkade folk till höger och vänster. Det var riktigt skönt att ha stavarna som stöd till att hålla balansen när man gled ned för backen. Efter ett tag av slirande kom vi till Trient. Vi hade då hållit igång i ca 14 timmar. Vi fyllde på med vätska och lite frukt. Benen kändes fortfarande överraskande bra men jag började bli lite stel i framsida lår. Inte helt oväntat efter lite mer än 70 avverkade kilometer.

Trient – Vallorcine (72 – 83 kilometer, + 836 höjdmeter)

På denna sträcka fanns också den fjärde av de fem stigningarna. Stigningen gick bra, ömsom stenig och ömsom lerig stig ledde upp till toppen. Det var sagt att denna sträcka skulle vara den kallaste men jag valde ändå att inte byta till långa byxor eller till regnbyxor. Efter att hälften av alla höjdmeter var passerade stannade vi till och tog en gel till innan vi fortsatte. Vägen ner var lika lerig som den ner mot Trient. Väl framme i Vallorocine efter mycket slirande bytte jag batteri i min pannlampa, det var så skönt att få ett bra ljus igen, det var lite svårt att se sista biten ner till Vallorcine. Kroppen kändes fortfarande bra, benen var inte så mycket stelare än tidigare. Vi passerade Vallorcine på strax över sexton timmar.

Vallorcine – La Flegere (83 – 93 kilometer, + 873 höjdmeter)

Den sjätte sträckan var åtta kilometer och innehöll strax under 900 höjdmeter. Man måste passera La Flegere på strax över 25 timmar för att klara repdragningen. Det var denna sträcka som hade fått läggas om. Istället för en stigning till La Tete aux Vents och sedan en snäll nedförslöpa in till den sista stationen blev det en vandring upp och ned längs en mycket stökig stig som mer liknade en brant med stenar och rötter än en stig och sedan en vandring upp till La Flegere längs en skidbacke. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Jag fick en ganska rejäl dipp under denna avvikande del av banan då vi hade fått veta att banan skulle ändras minuterna innan start. Benen började stelna till och det var som sagt inte min starkaste stund men vi tog oss igenom. Väl framme på stationen La Flegere gjordes en sista påfyllning av Coca Cola och tillfixning av min kläder då jag hade fått ett ordentligt skavsår på ryggen från sporttoppen.

La Flegere – Chamonix (93 - 101 kilometer, + 99 höjdmeter)

Inför den sista sträckan började det kännas att jag hade sprungit en bit över 90 kilometer. Vägen ner från La Flegere är åtta kilometer där 6 kilometer är nedförslöpning och två kilometer i Chamonix. Det var så skönt att känna att målet var nära. Det gjorde ont att springa nedför men det gjorde inte så mycket då vi ”spurtade” förbi många på väg in till målet. Den sista sträckan på huvudgatan i Chamonix på väg upp mot målområdet var full av känslor. Vi hade äntligen nått vårt mål. Ett mål som jag har jobbat för sedan 2014, att få springa och gå i mål i ett lopp under UTMB-veckan med en bra känsla i kroppen. Samtidigt innebar det att loppet var slut, just då var det väldigt skönt men nu längtar jag tillbaka.

UTMB-veckan gav helt klart mersmak. CCC var ett sagolikt vackert lopp, välarrangerat och alla funktionärer var fantastiska. Hela UTMB-veckan är en klass för sig. En sak är säker, Chamonix jag kommer tillbaka.

Bild från i somras när vädret var lite bättre.

Tävlingsnerver och packning inför CCC

31 aug 2017

Imorgon är det äntligen dags för CCC. Jag och K-J, min blivande man, kom till Chamonix igår vid klockan tre. Efter att vi hade installerat oss på vårt boende som är ett rum i ett idylliskt alphus med massa blommor tog vi bussen in mot Chamonix centrum. Vi skulle hämta ut våra nummerlappar och behövde därför ta med löparväskan med all obligatorisk utrustning eftersom att den skall kontrolleras i samband med att nummerlappen hämtades ut. Vädret var härligt, soligt och med en temperatur på ungefär 29 grader.

Väl inne i stan såg vi målområdet och det är nästan som om man får nypa sig i armen och kolla så att man inte drömmer. Det är som att gå runt i ett levande instagramflöde, löpare och löpargrejer över allt. Staden kokar på ett sätt som jag inte har upplevt tidigare när jag har vart i Chamonix.

Kön till nummerlappsutdelningen var väldigt lång.

Väl framme vid kontrollen av väskorna fick alla löpare ett slumpmässigt urval av fyra saker från den obligatoriska utrustningen som skulle visas för arrangörerna. Jag fick visa upp regnjackan, regnbyxorna, långa tights och att min telefon hade alla obligatoriska nummer inlagda. För att få springa loppet måste man ha följande utrustning med sig:

  1. Mobiltelefon med nödnummer
  2. Kåsa minimum 15 cl
  3. Vätskebehållare med minst 1 liter
  4. Två pannlampor med extra batteri till båda
  5. Räddningsfilt (folie) minst 1,4 m x 2 m
  6. Elastisk binda
  7. Energireserv
  8. Visselpipa
  9. Regnjacka med huva med vattenresistans 10.000 scherber
  10. Långa byxor
  11. Underställströja minst 180 gram
  12. Buff/keps
  13. Mössa
  14. Varma vattentäta handskar
  15. Regnbyxor
  16. Pass/ID
  17. 20 euro

Det blir mycket att packa och ganska tungt. Jag har utöver detta med mig lite vätskeersättning, smärtstillande och stavar.

Efter att ha visat upp packning och blivit godkänd fick jag ett chip på väskan och ett band kring handleden. Utöver nummerlapp fick man också en lapp som man ska ha om man vill sova på någon station som säger ”stör ej”, väldigt kul.

Senare på kvällen såg vi målgången av TDS, ett annat lopp under UTMB-veckan och det var en riktigt häftig känsla.

Vädret inför morgondagen kan bli jättebra men det kan också bli konstant ösregn. Om det kommer att regna konstant så har jag i alla fall varit med om det tidigare, både under Swedish Alpine Ultra (107 km) och Swiss Alpine Ultra (78 km) så jag är inte orolig för regnet. Det ska bli så kul att äntligen få springa! Om man vill följa loppet så kan man göra det på denna länk. Sök på mitt startnummer 3819. Man kan även ladda upp hälsningar till löpare som visas vid La Fouly som är strax över halvvägs in i loppet. Länken till det hittar ni här!

Träningsläger i Chamonix i bilder

12 aug 2017

I sommar så har jag bara haft två veckors semester. En vecka spenderades med att planera inför vårt bröllop i september och en vecka spenderades i Chamonix för att träna inför CCC första september.

Det är ganska skönt att få vara på plats, testa utrustning och känna på lederna. Det är väldigt mycket obligatorisk utrustning vilket är förståligt när man ska ge sig ut i bergen. Vädret kan slå om väldigt snabbt i bergen och då kan man behöva regnkläder och en extra tröja. Jag hade också tänkt att springa med stavar, något som jag inte gjort tidigare. Under de fem dagarna som vi var i Chamonix hann vi med 11 mil och 8500 höjdmeter. Till hjälp för att hitta bra leder hade vi boken ”Trail Running Chamonix and the Mont Blanc region”.

Första dagen i Chamonix anlände vi till byn först klockan 17 och vi hann då endast med en snabb löprunda i form av en vertikal kilometer upp till Plan Praz. Det var en väldigt varm kväll.

Dag två hikade vi med vänner från Chamonix till Les Houches längs med tour du Mont Blanc och sprang sedan tillbaka till Chamonix.

Dag tre bestämde vi oss för att springa en del av CCC/UTMB banan, den sista delen från Tête aux Vents via La Flégère till Chamonix, en del av CCC som vi med stor sannolikhet kommer att springa i mörker. Sträckan var otroligt vacker och det är kul att ha sett den i dagsljus. Stigen var omväxlande med några tekniska partier, lättlöpta stigar och stenhögar. Det känns som om det kan bli utmanande i mörker efter ganska många timmar löpning.

Dag fyra bestämde vi oss för att hika upp till en glaciär vid Les Bossons. Det var en väldigit brant stigning och på vägen ner när vi sprang stukade jag foten i en kurva på serpentinstigen. Jag hörde ett knak och jag såg CCC segla förbi. Det kändes hemskt och gjorde riktigt ont. Jag har både brutit ankel och dragit av en sena i samma fot och detta kändes ungefär på liknande sätt. Jag bet ihop och promenerade ner för resterande delen av serpentinvägen och den resterande milen hem. Jag var väldigt glad för mina stavar. Väl hemma kylde jag ned ankeln och lindade den. När det sedan var dags för att gå till Chamonix centrum för att äta middag så haltade jag riktigt ordentligt. Jag var arg, ledsen och besviken för att jag kanske inte skulle kunna springa CCC och jag såg en lång tid av smärtsam rehab framför mig. Jag sov med foten i högläge för att minska svullnaden och till min förvåning när jag vaknade morgonen efter kändes det mycket bättre. Det gjorde så klart ont men jag kunde gå nästan utan att halta. Eftersom att det kändes mycket bättre så bestämde vi oss för att hika stigningen upp till Tête aux Vents dag fem som planerat, vilket även är den sista stigningen på CCC/UTMB.

Det var en väldigt fin stigning på runt 700 höjdmeter men jag kunde inte låta bli att tänka på att den nog skulle vara mycket jobbigare med lite mer än 80 kilometer och 5000 höjdmeter i benen.

Det var en väldigt lärorik vecka. Alla löpturer gjordes med en välpackad väska för att vänja kroppen vid den extra belastningen som den obligatoriska utrustningen kommer att medföra och mina stavar använde jag i alla uppförsbackar och stigningar. Det som oroar mig mest just nu är två saker, rädslan för att stuka foten riktigt illa under loppet och åska. Jag inser att jag måste hålla fokus hela tiden för att inte råka stuka foten igen och jag är verkligen livrädd för åska. I veckan fick alla loppdeltagare ett mail från tävlingsledningen innehållande bland annat råd för hur man ska agera vid dåligt väder och det fick mig inte att känna mig bättre till mods.

Midsommarlöpning

23 jun 2017

Glad midsommar!

Jag började dagen med löpning i 8 kilometer tillsammans med min blivande man ute i Roslagen. Skön start på morgonen! Det är så skönt att få lämna stressen i stan och åka ut till landet. Det är härligt att ta vara på morgonen när man är ledig och ge sig ut på en liten runda. Bara du och vägen.

Nu håller vi på att klä midsommarstången och snart blir det jordgubbar. Blir det någon löpning för er i helgen?

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

21 okt
Södertälje
21 okt
Växjö
22 okt
Skövde
29 okt
Frankfurt
29 okt
Frankfurt
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.