Sandra Eriksson - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sandra Eriksson


3000m hinder. Tävlar för Finland och har fem EM, fyra VM och två OS i bagaget.

SPONSORER

Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst.

Om allt.

27 nov 2017

Igår var det midsommar och imorgon är det julafton. Sen när har tiden börjat gå så här galet snabbt? 

Skrev ju nyss ett blogginlägg, men tydligen var det en månad sedan. Hänger inte riktigt med i svängarna.

Nåväl, den här hösten har sett ut som de flesta av mina höstar. Höga förhoppningar och en hel del krångel. Den här gången är det en fot som inte har samarbetat fullt ut, men tack och lov har jag inte tvingats till total löpvila. Det hade varit väldigt surt. Istället har det blivit nålar, tejp, massage, fotstyrka, voltaren och sällskap i bassängen mellan löppassen. Mitt team är världens bästa! 

Min spikskoabstinens är skyhög. Den senaste månaden har jag inte sprungit något på bana, men däremot har jag hunnit köra styrka i flera olika friidrottshallar. Inför dessa styrkepass har jag värmt upp på cykel (doserade kurvor är ingen höjdare för sliten fot) samtidigt som jag har tittat längtansfullt och bedjande på banorna med hjärtanformade emojiögon. Jag skulle göra vad som helst för att få dra på mig spikskorna och känna mig stark, lätt, snabb och jäkligt taggad. Senast jag hade den känslan var på Bauhausgalan i Stockholm för ett och ett halvt år sedan. Så abstinensen känns ganska logisk. Men jag står ut, för jag vet att då jag väl får släppa loss på banan, då finns det ingen anledning till att hålla tillbaka, och då kan det bli kul.

Angående inomhussäsong så tar jag inga beslut ännu. Någon längre säsong blir det i varje fall inte. Högst tre-fyra lopp skulle jag tro. Ser ingen mening med att köra all in inomhus, det är mest ett trevligt avbrott i grundträningen. Men om inte kroppen känns 110% bra så kör jag inte. Doserade kurvor är inget att leka med. 

För tre veckor sedan blev jag moster till världens gulligaste unge. Jag var och hälsade på i Vasa förra helgen. Lite besviken över att bebisen inte riktigt fattade att jag var där och att han inte ville kasta boll. Tvåveckors-människor gör tydligen inte så mycket mera än sover, gnäller, bajsar och är allmänt minimala. Och gulliga. Jättegulliga. Jag kunde ju sitta med honom i famnen och fascineras av hans roliga miner i några evigheter. Dessutom skrek han så lågt att jag inte ens vaknade om nätterna. Sov som en prinsessa. Nu är jag så babysjuk att jag nog måste skaffa en kattunge för att lugna ner mig. 

Jag ser fram emot jul så himla mycket. Två veckor i Finland med kompisgängets traditionella glöggkväll, julgranspyntning dan innan julafton med familjen (försöker desperat klamra mig fast vid den traditionen även om resten av familjen inte verkar riktigt lika intresserade längre), juldagsmiddag med halva släkten, nyårsfirande med vännerna, fikastunder och promenader med kompisar jag inte träffat på flera år. Kan bara bli bra. Och däremot ska jag njuta av att bara vara hemhemma i Nykarleby med familjen. Blir så himla mysigt! 

Jag har utvecklat ett starkt ogillande till Instagram senaste tiden. Jag tycker att människor får se ut hur de vill, lägga upp vilka bilder de vill, ha på sig hur lite kläder de vill och göra vad sjutton de vill av sina liv så länge man inte gör andra människor illa. Men jag tycker också att kroppsfixeringen på Instagram är rent ut sagt vidrig. Jag tycker att det är såå tråkigt att det är så mycket fokus på utseende bland idrottare. Att unga idrottare har som mål att börja se ut som fitnesstjejerna som publicerar minst en "puta med rumpan-bild" i tights och sport-bh om dan.

Såklart att vi alla vill se bra ut. Såklart man ska vara stolt över sin kropp. Såklart man får visa upp sin kropp. Men måste den perfekt formade rumpan och magrutorna vara allt? Måste det vara det som räknas som "perfekt" och som man ska sträva efter? Varför ska man sträva efter att se ut som alla andra istället för att sträva efter att ha en frisk och stark kropp? Det känns bara så riskabelt och ohälsosamt. Jag är rädd att unga människor får fel förebilder, och tror att man måste se ut på ett visst sätt i kroppen för att kunna bli bra på sin idrott. Och det är så trist. Jag hoppas att idrottare blir bättre på att tänka på det och inte bara jaga likes. 

På tal om galet. #metoo. Det är mäktigt hur stort det har blivit, och sorgligt att världen ser ut som den gör. Varje dag svämmar internet över av nya vidriga berättelser som får en att må illa, bli förbannad och känna sig lite uppgiven. Något av det vidrigaste är män som försvarar män genom att använda sig av argumenten "hon borde ha förstått vad hon gav för signaler", "hon förstod väl vad han var ute efter", "hon var väldigt på, men sen ångrade hon sig". Exakt när blev det kvinnors skyldighet att ge män vad de vill ha? Exakt när betyder "att visa att man eventuellt kanske kan tänka sig att ha sex" att man "måste ha sex"? Exakt när betyder det att om mannen tror att han ska få ligga, då är det kvinnans skyldighet att han ska få ligga? Exakt när blev det så att en man inte får bli besviken? Hej män, ibland är livet orättvist, ibland får man inte vad man vill ha, ibland måste man bli besviken. Och då får man acceptera situationen, vara ledsen över det ett tag, och sedan gå vidare. Det är faktiskt inte svårare än så. Den enda kropp du bestämmer över är din egen. 

På tal om kroppar. Det är förkylningstider (när är det inte förkylningstider?). Läs Emmas inlägg om det HÄRJag har blivit jäkligt irriterad på förkylda människor på GYMMET senaste veckorna. Vem går på gym då man är sjuk? Så otroligt respektlöst. Idag powerwalkade en hostande PT, tre meter från mig på gymmet. Jag gick därifrån.

Nu märker jag dock att jag blir lite upprörd. Dags för kaffe!

Hejdå!

Sandra



Följ oss

Loppkalendern

21 apr
Kungsbacka
21 apr
Lund
21 apr
Hönö
21 apr
Stockholm
21 apr
Göteborg
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!



Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken