Löpning som träning för livet - Ann-Sofie Forsmark | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Ann-Sofie Forsmark


Vem: Forever young småbarnsmamma med spretig utbildning som både civilekonom (samt studier i miljöekonomi och miljöteknik), massör, revisor, löpcoach och hälso- o friskvårdskonsult. Efter 11 år i exil i England, Australien och Jämtland är jag en smått ofrivillig Sthlmsbo som letar sig bort från asfalten så fort det går.

Arbetar som hälsostrateg, driver ( i väldigt liten skala) en enskild firma där jag föreläser, tidigare har löpcoachat främst ultralöpare, kostcoachat samt instruerar på workshops och event. Driver podden Health for Wealth om strategiskt hälsoarbete. Därtill arrangerar jag årets GODaste lopp: Tjejmarathon 2016 en gång per år. Det är förstås inte full fart på alla bitar samtidigt utan det växlar under året.


Jag har mycket energi och det får jag genom att vara väldigt noga med att göra rätt saker, jobba smart, ha mycket ledig tid tillsammans med min familj och ta hand om sömn och återhämtning.
Vad jag skriver om: Ultralöpning. Terränglöpning. Bra mat. Yoga. Hälsa. Företagshälsa. Föräldralivet. Välgörenhet.

Motto: Work hard. Do good. Rest and play.

Utmaningar 2017: Under 2016 klarade jag mitt (enda!) prestationsmål inom löpningen; att springa 100 miles under 20 timmar. Inför 2017 vill jag springa med fokus på upplevelselopp men sätter inga specifika mål- om inte andan faller på!

Vill du kontakta mig angående föreläsningar, löpcoachning eller annat? Maila gärna!

Löpning som träning för livet

28 maj 2017
av: Ann-Sofie Forsmark

Jag såg en sån fantastisk film häromdagen. Om Nicky Spinks, en löpare som genomfört både det ena och det andra men filmen handlar om en utmaning som kallas en Double Bob Graham på över 20 mil och över 84 toppar - om jag förstår det rätt, hon springer två varv.

Nickys lugn och fokus under hela utmaningen är helt fantastisk att se. Hon stannar och slevar beans on toast och fokuserar sen på den brutala utmaningen igen.

Man får veta att Nicky hade bröstcancer under en period i livet men kom tillbaka starkt från det.

Vid ett tillfälle säger hon att hon väljer att utmanas av löpningen, men inte av cancern- den utmaningen utsattes hon för. Mot sin vilja.

Det sa ba KLONK i mitt huvud. I det huvud som ibland har lite svårt att rättfärdiga för sig själv det här med att springa så länge så man ibland vill grina i fosterställning, har så ont så man inte vill ta ett steg till och är så trött så en sten ser ut som en skön säng.

VARFÖR?

För det får mig att känna mig stark.

Efteråt.

Fri, ger mig egentid, glad, hänförd- det också men dimensionen stark har jag börjat reflektera mer och mer över. Vi som har det så bra så vi kan jobba sönder oss och stressa över ditt och datt- vi söker fortfarande de här fysiska utmaningarna som får oss att låtsasbrista. Och att klara de utmaningarna, rustar oss.

Det rustar mig för livet, för livet händer.

Jag började springa på riktigt i en kris. Jag sprang mitt första maraton ungefär ett år efter att pappa dog. Det löste inte sorgen men det gav en struktur åt en del av livet. Sen sprang jag av andra orsaker under en tid när jag mådde ganska dåligt.

Och sen började jag igen. Igenom en kris, ur den. Och vidare. Jag hittade ultralöpningen och dess höga krav men samtidigt kravlöshet, de långa passen, ensamheten, tiden att reflektera i natur. Det passade mig så bra. Jag förstod inte att det stärkte mig förrän jag var tvungen att vara stark.

Jag springer till lugn, fokus och styrka. Medan livet är bra, när livet är helt galet, när jag är rädd, ledsen, orolig. Jag har sprungit genom precis allt och när livet varit riktigt skittufft då har löpningen funnits där men inte utmananat. Bara stöttat. Varit tid i naturen. Tid att ladda med syre.

Och när livet är bra, då får löpningen vara utmanande igen. Som förra året när jag dunkade 100 miles på under 20 timmar- ingen rekordtid på något sätt men för mig krävde det fokus och enorm uthållighet och det som kallas grit för att få till träningen i ett liv med två barn och annat. Då fanns det utrymme för den utmaningen, andra tider har det inte gjort det.

Så. Löpningen betyder förstås olika för alla. Men för mig så har den gett mig en träning för att hantera utmaningar jag inte vill möta. Man vet inte vad livet kastar för hinder i ens väg. Men man kan, på sitt sätt, rusta sig så gott det går. Och njuta hejdlöst längs vägen.

Se filmen här.




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet trettioåtta med siffror i fältet här




Följ oss

Loppkalendern

31 dec
Göteborg
31 dec
Kalmar
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.