Ann-Sofie Forsmark - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Ann-Sofie Forsmark


Vem: Forever young småbarnsmamma med spretig utbildning som både civilekonom (samt studier i miljöekonomi och miljöteknik), massör, revisor, löpcoach och hälso- o friskvårdskonsult. Efter 11 år i exil i England, Australien och Jämtland är jag en smått ofrivillig Sthlmsbo som letar sig bort från asfalten så fort det går.

Arbetar som hälsostrateg, driver ( i väldigt liten skala) en enskild firma där jag föreläser, tidigare har löpcoachat främst ultralöpare, kostcoachat samt instruerar på workshops och event. Driver podden Health for Wealth om strategiskt hälsoarbete. Därtill arrangerar jag årets GODaste lopp: Tjejmarathon 2016 en gång per år. Det är förstås inte full fart på alla bitar samtidigt utan det växlar under året.


Jag har mycket energi och det får jag genom att vara väldigt noga med att göra rätt saker, jobba smart, ha mycket ledig tid tillsammans med min familj och ta hand om sömn och återhämtning.
Vad jag skriver om: Ultralöpning. Terränglöpning. Bra mat. Yoga. Hälsa. Företagshälsa. Föräldralivet. Välgörenhet.

Motto: Work hard. Do good. Rest and play.

Utmaningar 2017: Under 2016 klarade jag mitt (enda!) prestationsmål inom löpningen; att springa 100 miles under 20 timmar. Inför 2017 vill jag springa med fokus på upplevelselopp men sätter inga specifika mål- om inte andan faller på!

Vill du kontakta mig angående föreläsningar, löpcoachning eller annat? Maila gärna!

#Måndagspeppen - Lean In

30 jun 2014

Jag läser just nu "Lean In" av Sheryl Sandberg. Förutom att det får mig att reflektera över hur vi kvinnor beter oss mot varandra så försöker jag fundera på hur jag som mamma kan lägga grunden så min dotter precis som jag känner att livet är no limits.

Vad vi kan göra åt att kvinnor generellt undervärderar sin potential och rätt till att manifestera den. Det finns inga lagar och regler i Sverige mot att vi ska ha samma möjligheter som män. Och framgång är så mycket mer än en VD-titel och hög lön så det är inte det jag menar rakt av. Men ofta är det ledarroller och procent kvinnor i bolagsstyrelser det vi räknar på.  I min värld är kvotering inte lösningen. I min värld är hur vi beter oss mot varandra, vad vi säger. Hur vi säger det. Hur vi bemöter pojkar och flickor olika från tidig ålder det som lägger grunden för riktig jämställdhet. Det börjar med dig, det börjar med mig. Det börjar med att vi vågar ifrågasätta om vi ser något som inte är ok.

Varför uppfattas kvinnor som kliver fram. sticker ut, tar för sig som lite obekväma? Medan detta är något som mer anses positivt om det är en man som beter sig så?

Jag funderar vidare på detta och måste nog skriva mer. Men idag är peppen att lyssna på Sheryl Sandberg och kanske blir du sugen på att läsa boken. Både män och kvinnor har något att hämta från den.

l

5 tips för nya löpare

29 jun 2014

Min kompis T ska börja springa säger hon. Och vill ha tips! Så jag tänkte att jag delar de tips jag tänkte ge henne med er också!

Jag har faktiskt skrivit ett inlägg om detta tidigare.

5 tips att ta med- Här hittar du dem.

Om jag skulle skriva det nu så skulle jag vilja lägga till att vara noggrann just när du väljer löpcoach. Om du har med dig en svaghet eller skada så kan den vara svår att se och svår för dig att veta om också. Personligen hänvisar jag alltid vidare vid skador- jag kan hjälpa med övningar som stärker och kan se brister i teknik och ana vad som kan vara fel. Men jag skulle aldrig ge mig in i att försöka behandla utan då ska en expert på området uttala sig först om vad de tycker ska göras.

Jag skulle också trycka på att med bål menar jag inte bara raka magmusklerna och obliquer. Utan börja från scratch- lite som mammamagträning faktiskt.

Börja aktivera med stabiliserande muskler först och låta de vara basen i löpsteget. Det tror jag är nyckeln till et skonsamt löpsteg. För vissa sker det ganska naturligt. För andra behöver det övas på!

Jag har lovat att skriva mer om sånt men kan verkligen rekomendera Prehabbloggen här på Runners World som skrivs av Rubin och Sirpa- grymt duktiga och kunniga.

För övrigt har jag idag kastat mina bästa löparskor som mer än väl gjort sitt. De förtjänar en bild.

 

Sweden Iron Trail Marathon

27 jun 2014

Surar inte för att jag inte springer några lopp den närmsta tiden men liiite surar jag över att jag inte kan vara med på premiären av ett lopp som går i mina förfäders fotspår.

På min pappas sida kommer släkten ifrån Bergslagen och Sweden Iron Trail Marathon går den 9e augusti på Järnleden där man fraktade järn till Kristinehamn och Vänerns vatten. En led med anor helt enkelt och i en fantastisk miljö.

Ett annat problem är datumet- 9e augusti har jag de senaste 9 åren varit i Jämtland.  Men kanske nästa år att man ska ge sig på det här loppet i fäders fotspår.

Ska du springa? Då får du gärna berätta om din upplevelse här hos mig!

Här läser du mer!

Idag är det läge för ett STORT grattis till Emelie Forsberg som idag blev årets Skyrunning Womens Champion 2014!

Mina fem viktigaste lopp

26 jun 2014

Jag och N rensar här hemma. Vi bor på 76 kvm utan externt förråd och gillar att ha det luftigt. Saker åker ut helt enkelt.

Det var väl inte så att mina medaljer tog någon plats men de hängde på en dörr och skramlade. Minnen från utmaningar jag tagit mig an. Men minnena sitter i mig mer än i medaljen så nu åker de ned i en låda.

Jag har inte sprungit/deltagit i så många lopp. Mest löplopp förstås, tre triathlon, ett skidlopp och ett skidalpinist (!!)lopp. Vad jag minns.

Jag tittade på medaljerna och tänkte att det är fem av dessa som känns mest speciella, av olika skäl. Egentligen ett till- min första ultra, TEC 50 km 2011 men där har jag ingen medalj utan ett isberg för jag kom 2a.

De fem loppen jag valt ut är mitt första lopp, mitt första triatlon, min första halvironman, mitt andra 100 mileslopp och Österlenmaran som jag sprang i vecka 9.

Ja det smög sig in två bältesspännen: Såna man får när man klarar 100 miles på sub 24 timmar.

1. Mitt första lopp i vuxen ålder måste vara med för, tja det var ändå första loppet. Reading Half Marathon i februari 2000. Jag jobbade som PT på ett företagsgym i Reading några mil utanför London. Hade väl utvecklad ätstörning- någonsorts otrevlig blandning av anorexi och bulemi utan att jag kräktes. Gick ned sisådär 10 kilo och var allt annat än hälsosam. Allt annat än lycklig men matmissbruket var förstås uttryck för något annat, något som hänt inom familjen. Den medaljen är med som minne från att jag gjort en lång resa från utsida och ohälsa till insida och hälsa.

Lektion: Man kan genomföra saker utan hälsa och glädje. Man kan springa ifrån saker. Men det är roligare att springa till.

2. Mitt första triatlon, olympisk distans på Stockholm Triatlon är ett annat lopp som inte så mycket handlade om loppet som det jag försökte att inte tänka på just då: Min nu fästman och en snart blivande pappa levertransplanterades då. En av de mer avancerade operationer som görs och som skulle, krasst, rädda hans liv. Vi satt hemma hos mig kvällen innan och han satte snabbsnörning på mina skor åt mig. Jag var lite nervös- hade ju förstås inte simtränat mer än några gånger, inte cyklat så mycket och det var en del att hålla reda på tyckte jag. Klockan strax före sju kommer ett oväntat samtal: det finns en lever. Nu. 1 minuts betänketid. Vi kastar oss i bilen till Huddinge sjukhus och får veta att det blir operation dagen efter på morgonen. Jag vill inte köra triatlon, förstås. Nicke säger "kör, jag har snörat dina skor för fasen". Personalen på vårdavdelningen säger "gör något som distraherar".

Såhär och såhär var det. Jag får gåshud själv när jag läser det. En del av mig ba- men hur kunde du ens? Men det här med att stänga av och genomföra har jag haft stor nytta av i livet.

Lektion: Registrera dig i donationsregistret. och mind over matter.

3. Min första havlIronman. Förra året. Vansbro halvIM. Sämst förberedelser. Dessutom- hade tänkt ha bra förberedelser och var därför registrerad i tävlingsklass på min fina vän Magnus inrådan. Tänkte det skulle vara mindre trångt där. Tänkte fel: alla startade ju samtidigt. Stod som nummer 7 av..7 ? i tävlingsklass. Åkt dit över dagen från landet och lämnat Lillskrot hos faster. Nicke var med som världens bästa support. Jag tittade hur de andra gjorde, försökte härma. Hade sadelskydd. Folk fnissade.

Simstarten var fruktansvärd. Hamnade under vatten och beslöt till slut att simma ut i älven och sen framåt, tog massa tid. Här är min rookiereport som jag är rätt nöjd med! Lärde mig mycket.

En vråltuff dag. Lommade in på 5.50 och var så trött som jag aldrig varit. Fi fasen.

Lektion: Förberedelser gör lopp mycket trevligare. Sadelskydd är underskattat.

4. Mitt andra 100 mileslopp- Black River Run 2013. Vinst i damklassen, 7a overall.

Loppet där jag skulle glida in under 20 timmar. Loppet jag var grymt förberedd inför. Förberedd på allt. På allt utom magsjuka. I efterhand kom det fram att det gick någon magsjuka på Skrotmos dagis och jag var rätt dålig i flera dagar. Det var ett magiskt dygn i Västerås. Fantastisk bana, kuperad, skogspassager med trixig stig- passade mig perfekt! 10 mil på 11 timmar helt enligt plan. Sen- magras. Kaos. Mådde så illa. Hade så ont. Kunde inte äta. Svårt att fokusera. Kroppen kändes bra det var det jag höll i annars hade jag förstås brutit. Hälsan först i stort sett i alla lägen men inte nu. Nu bara jävlaranamma, mantra, pannben. Jag skulle inte bryta. Jag skulle i mål. Folk var uppe hela natten för min skull. Jag hade tränat länge för det här. Det var ingen fara. Det var ju bara magen. Bara att bita ihop.

Och som jag tog i för att klara av att ta mig i mål. Jag tog i så att efteråt så mådde kroppen fortfarande ok för jag gick inte på full kapacitet men mentalt var jag så trött så jag orkade inte tänka på loppet. Det tog dagar men sen var jag ändå riktigt nöjd. 21 timmar och 19 förbaskade minuter tog det. De sista 6 milen tog över 10 timmar. Jag hade inte ett skavsår och kände mig mest tom efteråt. Vill du läsa racereporten finns den här.

Lektion: Mind over matter. Du klarar så mycket mer än du tror.

Efter det var jag så revanschsugen. Jag har så mycket mer att ge! Vad jag inte hade en aning om var att därinne i magen så växte ett litet pyre som vi nu spänt väntar på ska komma till världen. Ingen aning. Och nej- den var inte där medan jag sprang loppet :). Jag återhämtade mig bra och lugnt och hade tänkt satsa på en bra maratid på Österlenmaran. Hade anlitat en av världens (måste han vara) bästa ultracoacher- Tim Wagoner aka Lucho i Colorado och skulle satsa riktigt hårt på ultra inför 2014. Bli riktigt bra. Han tyckte Österlenmaran skulle vara ett bra test och jag skulle sikta på fart för under 3:30. Jag hade ju inte direkt haft tid att träna för detta med nästan 6 veckors återhämtning (ett 16 milslopp sliter enormt även om det inte alltid känns).

Men nu visste jag om vad som pågick i maggen. Jag mådde dessutom fruktansvärt illa och det enda som hjälpte var att 1) sova eller 2) vara ute och springa. Vecka 9 är en känslig vecka och hjärtat sa att jag skulle ta det lugnt. Två timmar innan låg jag utslagen på sängen och ville inget hellre än att somna men så många vänner skulle springa och jag längtade faktiskt. Visste att det var sista loppet på länge.

Genom Österlen genom upplysta byar joggade jag med ett öga på pulsen. Med ett stort leende. Jag stannade på flera ställen, tog det lugnt. Njöt.

Det här loppet var sån kontrast mot mitt första lopp. jag kunde jogga en mara på precis 4 timmar på 70% av maxpuls. Vara glad åt min starka kropp, springa till glädje. Springa för att jag njöt. Därför är det loppet viktigt.

Lektion: ibland är det kul att springa lopp bara för att njuta och för upplevelsen runtomkring!

Det är en paus i medaljansamlingen nu. Jag vet inte vilket lopp som blir mitt första efter förlossningen. Hälsan först. Då blir löpningen glädjefylld. Då får den en fin plats i mitt liv.

Då betyder medaljerna glädje och #badass.

 

Träning i vecka 41

25 jun 2014

Träning helt klart på övertid. Eller så har de räknat fel. Det kan de tydligen göra. Graviditet är ingen exakt vetenskap. Bara exakt omöjligt att planera.

Så. Dag för dag. Men rörelse varje dag. Varannan dag gåggar jag runt sjöarna med mina tjocka Hokas och överaktiva armar. 1 minut jogg, några gåendes.

Varannan dag tänkte jag att jag skulle vara på gymet och belasta på ett annat sätt. Idag gav jag mig på en provträningsvecka på Sats Tuletorget bara för att utmana ödet lite sådär.

Började på en maskin jag inte använt sen 2002 tror jag- crosstrainern! Sen några lätta marklyft. Några squats. Rodd. Pressar. Lätt lätt lite lätt frustrerande lätt men jag körde rätt hårt på Friskis i förrgår och målet är ju som sagt att vara piggg varje dag. Och bara belasta så att jag fortfarande har full kontroll på magstödet.

Noterat på gymet:

Folk kör fortfarande lat- pulldowns bakom huvudet.

En kille körde något sorts telefonmöte medelst trampande på en maskin.

Kul att se fler tjejer vara #badass starka med skivstång.

Tycker det är rätt roligt på gymet trots allt. Folk stirrar förstås men det kan de få göra.

Jag har lite träningsvärk i bröstmusklerna för jag hittade på ett nytt sätt att göra armisar på i måndags. Gillar känslan. Saknar att ränna i skogen. Längtar efter bebisen.

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

31 dec
Göteborg
31 dec
Kalmar
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.