Ann-Sofie Forsmark - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Ann-Sofie Forsmark


Vem: Forever young småbarnsmamma med spretig utbildning som både civilekonom (samt studier i miljöekonomi och miljöteknik), massör, revisor, löpcoach och hälso- o friskvårdskonsult. Efter 11 år i exil i England, Australien och Jämtland är jag en smått ofrivillig Sthlmsbo som letar sig bort från asfalten så fort det går.

Arbetar som hälsostrateg, driver ( i väldigt liten skala) en enskild firma där jag föreläser, tidigare har löpcoachat främst ultralöpare, kostcoachat samt instruerar på workshops och event. Driver podden Health for Wealth om strategiskt hälsoarbete. Därtill arrangerar jag årets GODaste lopp: Tjejmarathon 2016 en gång per år. Det är förstås inte full fart på alla bitar samtidigt utan det växlar under året.


Jag har mycket energi och det får jag genom att vara väldigt noga med att göra rätt saker, jobba smart, ha mycket ledig tid tillsammans med min familj och ta hand om sömn och återhämtning.
Vad jag skriver om: Ultralöpning. Terränglöpning. Bra mat. Yoga. Hälsa. Företagshälsa. Föräldralivet. Välgörenhet.

Motto: Work hard. Do good. Rest and play.

Utmaningar 2017: Under 2016 klarade jag mitt (enda!) prestationsmål inom löpningen; att springa 100 miles under 20 timmar. Inför 2017 vill jag springa med fokus på upplevelselopp men sätter inga specifika mål- om inte andan faller på!

Vill du kontakta mig angående föreläsningar, löpcoachning eller annat? Maila gärna!

#Måndagspeppen- Är du på väg att göra något stort?

31 mar 2014

Undrar du vad du gett dig in på?

Undrar du om du klarar det?

Tvivlar du?

Känns det läskigt fast du längtar?

Tänker du att du inte förberett dig tillräckligt?

Undrar du vad andra kommer tycka?

Grattis! Du är förmodligen på väg att göra något stort! Kanske är det ett lopp du ska springa du satsat på? Skulle det inte vara något stort och viktigt, en utmaning- så skulle du inte ha funderingarna ovan! Det skulle inte oroa. Du skulle inte tvivla.

Alla tankar ovan är helt normala. Men de kan ta två vägar. De kan leda dig till större oro, som gör att du tvekar- kanske inte vågar!

Eller så tar du dem i hampan och vässar dem till att ladda ännu bättre.

Tvivlet-matar du med varför du började. Varför du vill göra detta. Matar du med tankar på allt du gjort.

Att undra om du klarar det-är sunt! Rimligt! Ska du göra något du inte gjort förut så vill kroppen och knoppen ifrågasätta. Använd det till att gå igenom vad du ska göra, hur du ska göra det. Se utmaningarna, se styrkorna. Förbered dig!

Vad andra tycker kan du strunta i för de är så upptagna med sig själva så dina prestationer hinner de inte bedöma!

Dina förberedelser är tills idag som de är. Det är vad du nu gör och framåt som spelar roll.

Att stå på startlinjen till sitt längsta tuffaste lopp, att  säga upp sig, att söka nytt jobb- det måste få kittla i magen. Dina tankar och hur du använder dem kan antingen bli ett vässat spjut, en kompass, eller en bromskloss.

När jag stod på startlinjen till mitt första 100-miles lopp så kände jag inte att jag förberett mig perfekt. Jag hade däremot gjort mitt bästa. Jag undrade om jag skulle klara det. Och jag bestämde att jag skulle göra mitt bästa där och då. Det var allt jag hade.

Det är alltid allt vi har. Det är det bästa vi har. Använd dina tankar!

 

#Veckans träning och tredje trimestern

30 mar 2014

Förra veckan var det inte mycket träning men den här veckan har det varit lite bättre! Tre dagar har jag dessutom tränat dubbelpass- om än rätt lätta. Kroppen är..ja framtung. Men träna och motionera går hur bra som helst.

Jag tror inte man får den graviditet man förtjänar rakt av. Jag tycker ofta synd om de jag ser kämpar med speciellt foglossning eller andra svårigheter. Man kan inte rå för allt otyg som sker men jag tror definitivt att man kan jobba med att förebygga och att ens inställning till hur man tacklar eventuella problem spelar stor roll. Och jag tror och tycker definitivt att vi som har en normal eller "lätt" graviditet verkligen ska njuta av det. Allt som står ska vara problem- behöver inte vara det. Det mesta kan vara som vanligt. Det ovanliga kommer sen när krypet kommer ut....åmajgadd.

För mig innebär graviditeten att jag inte försöker klämma in 10 timmar träning i veckan så jag lägger den tiden på att jobba mer istället, och plugga lite. Jag fattar inte riktigt varför jag skulle vila mer? Jag är inte trött. Det går inte att buffra vila heller- bebis kommer vakna mitt i natten och att jag låg på soffan i mars kommer inte hjälpa ett dyft. Sova bra och återhämta sig så som livet just då kräver gör jag ju ändå.

Graviditet är inte en sjukdom och om man inte går runt och förväntar sig att man ska bli trött, seg, få fruktansvärda cravings efter onyttigheter så laddar man inte hjärnan med såna tankar heller.

Sen kan det bli så ändå.  En del råkar illa ut hur väl de än tar hand om sig.

Men jag gör inte det. Jag kommer inte oroa mig för det och inte förvänta mig det. Och därför tänker jag inte heller räkna med att ”bli trött” som många så gärna vill tala om att man nu ska bli sista tiden. Trött blir jag av oro och sorg. Inte av att bära runt mitt andra barn. Det ger mig enorm glädje och energi. Det går dessutom mot ljusare tider och visst blir vi alla lite piggare till våren? Jag med! Jag vägrar ändra saker som inte behöver ändras. Jag är gravido, inte invalido.

Så jag håller igång. Så mycket jag vill, säkert inte så mycket jag kan. Det har jag inte testat. Sover så bra jag kan. Äter så bra jag kan. Tänker positivt. Och- tvärtemot vad jag trodde går jag runt och småmyser över att ha den här magen. Den här fantastiska kroppen som drog 16 mil med magstrul och sen ändå var redo att husera ett nytt litet liv direkt efteråt. Som funkar som vanligt nästan men med en solskenskula frampå.

Så med det sagt så är det förstås saker som händer i kroppen jag tar hänsyn till:

*Rörlighet: Jag brukar träna rätt mycket flexibilitet- gå ned i split och skulle försöka gå ned i spagat igen men sånt låter jag bli nu. Lederna mjukas upp och jag vill inte tänja dem för mycket. Ju längre graviditeten går desto ”värre” blir det. Rörlighet- ja! Det måste jag för att må bra men jag tänjer inte så mycket.

* Intensitet: Bebisen får det syre som blir över när jag tagit mitt. Man har en ökad blodvolym och mer vätska i kroppen också och träningen blir rätt flåsig mycket tidigare. Pulsen stiger fort (märkte det när jag tog mig an skidbacken i Ottsjö imorse). Därför låter jag träningen vara mer lågintensiv och det var länge sen jag "tog i" när jag springer. Mer njutning än syrajakt. Jag saknar som f*n att ta i så jag får blodsmak men .saknaden lägger jag i en tank av motivation jag kommer släppa lös efteråt. Jag tränar också efter devisen att komma hem varm och glad inte slut. Så passen är max en timme.

* Belastning Ok- jag skejtade lite i fjällen. Men med korta glid. Jag springer med kortare steg. Tar det väldigt försiktigt utför. Använder mer dämpade skor. Försöker springa på mjukt underlag. Undviker hopp.

Den här veckan blev det vila på måndagen. På tisdagen joggade jag 40 minuter på morgonen. På kvällen körde jag ett ganska hårt styrkepass på Friskis. Var lite förvånad över hur lätt det kändes. Körde frivändningar med press med 25 kilo utan problem. Strong mama!

Onsdag satt jag på tåg med brutal träningsvärk. Försökte skida men var för lite snö i skogen så blev en kortis och sen bara promenix.

Torsdag åkte jag skidor 1 timme och på kvällen knatade jag och Sara på snöskor.

I fredags sprang jag 7 km runtom i byn och på kvällen 1 timma skidor igen.

Igår åkte jag och Sara skidor cirka 45 minuter.

Imorse sprang jag runt 30 minuter före frukost och kroppen var enormt pigg! Älskar mina morgonpass! Man är utvilad och kroppen vaknar så skönt av det.

Nästa vecka är en sån där hysterisk pusselvecka. Jag baxnar lite när jag ser schemat men vet att jag löser det. Lite hjälp av familjen och med sömnens som prio ett så ska den gå ihop den med. Den är full med ledig tid med Skrotmos också. Viktigast av allt.

Ett säkert vårtecken är förresten att jag ser ut som en prickig korv…

 

Årefjällsloppet- från sidan om

29 mar 2014

Egentligen skulle jag ju åka Årefjällsloppet!

75 magiskt vackra kilometer men som på grund av snöbristen fick bli 61 km med (något partiskt ja!) den finaste biten borttagen- men enormt fint ändå.

Jag hajar det traditionella med Vasaloppet- men staka sig fram genom skog och myr när man kan åka med milsvid fjällutsikt? Nej Årefjällsloppet kommer definitivt utmana och bli en klassiker i sig och något år kanske jag ska åka.

I år valde jag att vara funktionär! Min kompis Cia är med i tävlingsledningen och klockan 06.00 stod hon utanför min dörr med en fullastad bil.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra men funktionär på tävling har jag ju varit några gånger. Vi började med nummerlappsutdelning i Edsåsdalen och jag hann se damelitstarten!

Efter det åkte vi till Åre och jag sorterade icke använda chip till förbannelse innan jag smet ut i solen för att se herrvinnaren gå i mål: Daniel Richardsson - väl värd!

Sen missade jag folkkära Kallas målgång men fick se vilken ödmjuk storstjärna hon är när hon tog sig tid att prata med både unga och gamla och snällt köade med oss andra för buffélunchen inne på Holiday Club!

Åre och folkfest i alla ära- jag ville hem till Ottsjö och jag ville åka skidor på sjön med Sara! Det ville hon också som tur var och det är förvånansvärt långa skidor som får plats i hennes lilla Mini Cooper!

Vi fick en slafsig, fin skidtur på Ottsjön- vintern är verkligen på upphällningen och det här var högst sannolikt min sista skidtur på mycket länge.

En fin dag helt klart!

Kalla på prispallen- killen som just gick i mål var tydligen TRÖTT!

Richardsson går i mål!

Lyckoladdning

28 mar 2014

Jag är anhörig till stor sorg. Jag är sorgsen själv. Jag är orolig. Jag behöver inte berätta mer om det.

Jag har varit ledsen förut. Jag har brottats med att känna skrattet bubbla och krocka med dåligt samvete- får jag vara glad? Får jag njuta? Får jag söka lycka? När det är sorg i livet.

Jag har lärt mig att livet är liksom årstiderna- kyla följer värme. Värme följer kyla. Det händer alltid något jäkla skit. Lyckan stannar aldrig. När den går att få tag på- kasta dig in i den med hela du. Lyckoladda. För det behövs.

Hur hemskt det än är att vara med om tragedier så ger det ett helt annat djup, en helt annan empati och ett spektra av känslor som de som aldrig råkar ut för något inte får. Man ser det inte mitt i- men jag tror man får knivskarpa perspektiv och tar man det till sig så kan man oftast leva utan att reta upp sig på skitsaker. Det kommer hända värre saker i livet så det mesta som händer i vardagen är det ingen idé att reta upp sig på. Göra något åt- ja! Gräva där man står! Ja- men inte tömma energi och oro på sånt som inte spelar någon roll i perspektiv med annat.

Just idag så kunde jag använda livserfarenheten till att bli riktigt jäkla saligt skitlycklig över en ganska enkel företeelse:

Åka skidor på Ottsjön. En vanlig fredag i mars. I strålande solsken. Vindstilla. Helt ensam. Susa fram (eh nåja..) i sjunde månaden både i skejt och klassisk stil. Och bli sådär gåshudslycklig av det. Tycka att det liksom var helt fantastiskt. Gå runt och småmysa flera timmar innan och flera timmar efter.

Jag hoppas jag aldrig slutar att känna så. Jag hoppas inget mer hemskt händer. Men oavsett hoppas jag att jag kan lyckoladda hela livet.

 

 

5 hälsosanningar

28 mar 2014

Förut skrev jag fem löparsanningar så här kommer fem hälsosanningar. Finns många sanningar men jag håller mig till fem dårå.

1) Motion är hälsa. Träning- kan vara hälsa och är ofta mer hälsosamt än den raka motsatsen- stillasittande-men oftast behöver du ta hand om hälsan lite extra om du tränar och inte bara motionerar. Många tror att de har ett aktivt hälsosamt liv för att de tränar. Men sitter de still och känner sig stressade stora delar av dagen och sen tränar- så är det inte hälsa. Hitta och bygg hälsan i ditt liv. Med motion och kanske träning.

2) Svaren på de flesta frågor om hur du ska börja må bättre är: Sov bättre.Ofta mer. Börja idag och bygg en bra sovrutin så löser sig mycket annat. Tips på sömn? Läs här. Att vakna utsövd är att ha en armé som parerar skitsaker, stress och buffrar goda val under dagen.

3) Varje morgon. Det första du gör. Skrapa tungan med en tungskrapa. Utan att gå in på detaljer så kommer du fatta när du gör det varför du ska göra det. Skrapa så långt bak du kan och framåt. Flera gånger. Tungan rensar ut otyg ur kroppen under natten. Svälj inte ned det igen med vatten på morgonen. Hurvas.

4) Minst hälften av alla konflikter beror på missförstånd. Red ut. Skriv inte sånt på sms/FB/Twitter du inte kan säga i person. Det finns riktiga personer på andra sidan. Har detta med hälsa att göra? You bet! Dålig energi manifesterar sig som stress och spänningar i kroppen. Don't hold grudges.

5) Du har bara ett liv. Varje dag du går runt och är missnöjd med din mage, dina ben, ett missat träningspass, ditt hår är en dag du väljer att inte vara nöjd och tar hand om det fina i dig. Ingen annan är missnöjd med ditt hår och ditt missade morgonpass. Ingen definierar perfekt. Ingen kan vara perfekt. Inget är perfekt.

Du är du. Du är bra, även de dagar du tycker att du är dålig. Välj bra. Välj att vara bra. Välj att visa det som är fint och bra. Mata det. Med tid, med tankar. Ibland med chiafrön, ibland med en kanelbulle.

Ta hand om dig! Trevlig helg!

The podium in your life is up for grabs! Be second to none!

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

31 dec
Göteborg
31 dec
Kalmar
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.