Ann-Sofie Forsmark - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Ann-Sofie Forsmark


Vem: Forever young småbarnsmamma med spretig utbildning som både civilekonom (samt studier i miljöekonomi och miljöteknik), massör, revisor, löpcoach och hälso- o friskvårdskonsult. Efter 11 år i exil i England, Australien och Jämtland är jag en smått ofrivillig Sthlmsbo som letar sig bort från asfalten så fort det går.

Arbetar som hälsostrateg, driver ( i väldigt liten skala) en enskild firma där jag föreläser, tidigare har löpcoachat främst ultralöpare, kostcoachat samt instruerar på workshops och event. Driver podden Health for Wealth om strategiskt hälsoarbete. Därtill arrangerar jag årets GODaste lopp: Tjejmarathon 2016 en gång per år. Det är förstås inte full fart på alla bitar samtidigt utan det växlar under året.


Jag har mycket energi och det får jag genom att vara väldigt noga med att göra rätt saker, jobba smart, ha mycket ledig tid tillsammans med min familj och ta hand om sömn och återhämtning.
Vad jag skriver om: Ultralöpning. Terränglöpning. Bra mat. Yoga. Hälsa. Företagshälsa. Föräldralivet. Välgörenhet.

Motto: Work hard. Do good. Rest and play.

Utmaningar 2017: Under 2016 klarade jag mitt (enda!) prestationsmål inom löpningen; att springa 100 miles under 20 timmar. Inför 2017 vill jag springa med fokus på upplevelselopp men sätter inga specifika mål- om inte andan faller på!

Vill du kontakta mig angående föreläsningar, löpcoachning eller annat? Maila gärna!

Borta bra, hemma fantastiskt

30 nov 2013
När jag bodde i London reflekterade jag inte så mkt över smutsen. Trängseln. Den dåliga luften. Den överbelastade infrastrukturen och är man där som turist hör man kanske inte om att det kan kosta 150 kr per dag för en del att värma upp otäta gamla kalla viktorianska semi-detachade tegelhus med heltäckningsmattor och skjutfönster. Att folk fryser i sina hem för att husen är för dåligt byggda. Man ser inte de slitna områdena och hör inte hur familjer får söka skolor över hela staden till sina barn och resa flera timmar på överfulla tåg för att tjäna sitt levebröd och lämna på skolor. Perspektiv. Jag är så glad att jag kom hem till Sverige efter 7 år utomlands. Jag är så glad att jag bor här. Just nu är jag extra känslig för allt möjligt och det gör att jag uppskattar än mer allt vi har. Visst kan det bli bättre men oj oj vilken head start vi har som inte var tvungna att bygga upp en stad efter ett krig och har en bra infrastruktur och starkt socialt system. Vi har inte heller och kommer inte få tror jag två tidningar som heter Womens Running ochWomens walking.. Däremot kan vi gärna ta in mer engelsk tv tack.

20131130-211453.jpg

20131130-211503.jpg

#fredagsgottis- i form av vänskap

29 nov 2013

Idag var det rise and shine klockan sju för att ta hand om två 10-åringar som skulle till skolan. Jag kokade gröt och fick ut den ena åt ena hållet och knatade med den andra- Caitlin- till hennes buss. Jag har inte så stor koll på barn i den här åldern men de verkar ha en förmåga att såsa runt rätt bra och börja tappa tänder mitt i frukosten.

Sen tog jag en löprunda på The Green Way som går som en upphöjd asfalts cykel och promenadbana som går upp till där den stora olympiska parken var. Ungefär en mil fick jag till med lite snurrande på slutet runt en rugbyplan.

Snabb dusch och sen in till Covent Garden för att bara mysa runt lite. Då ringer min gamla vän Richard som jag inte träffat på 10 år. Jag försökte kontakta honom de senaste dagarna men förklaringen till inget svar var att han varit i Dubai på jobb. Blev så så glad när han sa att han just landat hemma men skulle kasta sig på tuben för att komma in och träffa mig!

Richard var min och Carmens chef på det företagsgym jag trivdes bäst på. Vi umgicks mycket utanför jobbet också och Richard lärde mig väldigt mycket om jobbet.

Richard har sen vi sågs sist gjort sin Master i USA i Sports Marketing och startat och jobbat upp företaget RB Create som specialiserar på sportevents avseende film och foto. Det går jättebra och senaste jobbet i Dubai var för NZ's kända rugbylag All Blacks.

Han har gift sig med och friade ingen mindre stans än Stockholm och även om det var 10 år sen vi sågs så kändes det inte alls så.

Både Carmen och Richard är 12 respektive 10 år äldre än mig och de är vänner jag uppskattar otroligt mycket. De kände mig under en period från vilken jag inte har så mycket andra vänner kvar. En ganska rörig, spännande och tuff tid och det är verkligen så att vänskap rostar inte.

Jag känner mig så lyckligt lottad att ha dem båda i mitt liv. Precis som mina andra vänner. Det är inte så många som får komma nära. Men de jag har de släpper jag väldigt nära och efter all galenskap som hänt så är det mer än guld värt att ha vänner man kan ringa när som helst om vad som helst och man vet att de finns där. Stort! Fint!

Nu ska jag och Carmen snart iväg in till Leicester Square för hennes företagshälsocenters julfest. De är cirka 21 stycken allt från läkare till tandläkare till personliga tränare och från vad jag minns från de julfester jag var på när jag jobbade för, då, Sona så kan det bli rätt stolligt.

Det är först träff på en bar sen ska vi till the 99 Club som är en comedy club och där är det buffé först och sen komedishow innan nattklubb men då tror jag att jag och Carmen kommer ge oss. Jag dricker inte, dansar förvisso men är inte riktigt talbar efter 22.00 så vi får väl se hur det går!

Har iallafall haft en riktig toppendag- igen!



20131129-165429.jpg

20131129-165437.jpg

20131129-165457.jpg

Ett riktigt bra pass på ett riktigt bra gym

28 nov 2013
20131128-214644.jpg

20131128-214706.jpg

Jag jobbade som sagt för ett stort företag som specialiserat sig på gym, friskvård, sjukgymnast men även medicinsk vård både företag och privatpersoner. Carmen var min chef ett tag och jobbar kvar på företaget fast är även PT i sin egen person. Hon har varit med genom alla trender och turer som varit och det är väldigt kul att diskutera branschen med henne. Idag jobbade jag en timme här i soffan framför BBC News och drack te och åt rostat bröd..flashbacks! Sen tog jag tåget in till Southwark som är östligt centralt söder om floden kan man säga. Knatade upp över fina Blackfriars Bridge och in mot stan. Shoppade som en tokig på Holland and Barrett som är som en stor hälsokost. Finns så mycket mer här en hemma- speciellt vad gäller tex glukosamin. Köpte ekologiska hårgrejer, lite té och sen knatade jag upp till Soho via Covent Garden och satte mig på Pain de Qoutidien med en kopp kaffe och skrev på papper istället för på datorn. Riktigt bra. Mindre distraktion. Sen knatade jag ned via Covent Garden igen och det är nog min favoritplats i London. Fortsatte via Holborn och Aldwych, St Pauls och in i city. Tempot är högt högt högt. Har jobbat här men hade glömt. Fler röker än i Sverige, det är trångt och luften är dålig. Målet var Nuffield City Fitness and Wellbeing Centre som är ett stort gym byggt I tegelvalven under London Bridge. Det var helt enormt! Tre våningar med allt från spa, till pool, cardiorum, squashhallar, crossfitrum och ett ?funktionellt? rum med bollar, rullar och en boxningsring. Jag fick till ett riktigt bra träningspass som kommer kännas imorgon: Rörlighet som uppvärmning Sen som vanligt superset: OH squats växlat med armhävningar Utfallssteg med hantlar växlat med rodd i TRX Sen woodchopper i kabel med högt till lågt drag växlat med thrusters med 20 kg stång Woodchopper med lågt till högt drag och frivändningar med clean Sen 3 x 1 minut planka växlat med axellyft med hantlar Och så rörlighet igen. KLAR! Kan man säga. Efter det kom Carmen som är från Karibien och vill vara där det är varmt så vi hamnade i en helt fantastisk jacuzzi med ?stolar? som man fick vattenmassage i. Herregud så skönt! Sen knatade vi hela vägen till Spitalfields Market och åt tidig middag innan dottern skulle hämtas på gymnastik. En fullspäckad dag helt enkelt men med massa vila ändå känns det som.

20131128-214516.jpg

20131128-214506.jpg

20131128-214535.jpg

20131128-214557.jpg

20131128-214610.jpg

London

27 nov 2013
Efter att ha glömt var jag bokade flygbiljetten, vilket flygbolag, vilken Londonflygplats jag skulle flyga till så redde jag iallafall ut det. Men väl på flygplatsen hade jag tagit med mitt gamla pass ?!??!? Fick i panik ta taxi till gränspolisen och fixa ett nytt och sen taxi tillbaka. Tog 12 minuter totalt och kostade över tusen kronor. Hallaballå. Väl framme i London var det ju iallafall lugnt eftersom jag hittar rätt bra här men Carmen har ju flyttat förstås. Vi hann prata av oss innan jag tog mig till Strathams fantastiska shoppingcenter Westfield för att kitta E med trosor, strumpor, underställ, tofsar och annat. Det kostar nästan ingenting och eftersom hon växer så snabbt vill jag inte lägga stora pengar. Gick och dreglade lite inne på Monsoon, Karen Millen, åt libanesiskt och kikade lite på Victorias Secret innan jag åkte tillbaka och rullade köttbullar med lilla men nu stora C. Lammköttbullar. Imorgon ska jag knata längs kanalen och jobba lite i Soho!

20131127-210235.jpg

20131127-210249.jpg

20131127-210259.jpg

20131127-210306.jpg

Ditt största motstånd bär din största potential

26 nov 2013

Under den här månaden har jag stött på patrull på ett område jag inte är van vid: Ovilja att sticka ut och springa. Eller inte ovilja. Orkeslöshet. Allt har förstås sin förklaring men är ingen ursäkt. Jag har fortfarande aldrig ångrat ett enda löppass (förutom det där jag stukade foten 2010 då kanske).

Jag var lite frussen när jag kom hem och jag hade ingen lust att sticka ut igen. Soffhörnet stod där så inbjudande och mysigt.

Men satan i gatan. Det hjälper att ha riktigt bra kläder att hoppa i så man vet att man inte kommer vara kall. Det hjälper att just ha lagt till några Groove Armada-låtar på Runnerslovespellistan (som du också kan följa- finns på Spotify!) och det hjälper att ha hundratals fantastiska pass i minnesbanken att ta till.

Så ut! Vamos!  1,5 lätta kilometrar och sen stegen mot otygsbacken. Den höjd som varit skidbacke en gång. Den 300 meter långa backen som blir brantare och brantare. Den där man ser hela Friends Arena typ uppifrån när man kommer upp.

5 gånger upp och ned i den i jämn fin fart. Sen ned och en snabb kilometer runt sjön och en kilometer nedjogg.

Och precis som alla andra gånger så är det #winwinwin när jag kommer hem. Jag är piggare. Jag är nästan hög av endorfiner. Jag känner mig stark och glad. OCh sådär lite extra glad och hög blir man ju när det var lite jobbigt att ta sig ut. Man kom liksom lite längre på det passet. Lite högre.

Ibland är ett fantastisk löppass bara en liten dask på den mentala rumpan borta. Ibland en rätt hård dask. Men den där upplevelsen är alltid inom räckhåll.

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

31 dec
Göteborg
31 dec
Kalmar
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.