Att vara hållbar och säga nej. - Ann-Sofie Forsmark | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Ann-Sofie Forsmark


Vem: Forever young småbarnsmamma med spretig utbildning som både civilekonom (samt studier i miljöekonomi och miljöteknik), massör, revisor, löpcoach och hälso- o friskvårdskonsult. Efter 11 år i exil i England, Australien och Jämtland är jag en smått ofrivillig Sthlmsbo som letar sig bort från asfalten så fort det går.

Arbetar som hälsostrateg, driver ( i väldigt liten skala) en enskild firma där jag föreläser, tidigare har löpcoachat främst ultralöpare, kostcoachat samt instruerar på workshops och event. Driver podden Health for Wealth om strategiskt hälsoarbete. Därtill arrangerar jag årets GODaste lopp: Tjejmarathon 2016 en gång per år. Det är förstås inte full fart på alla bitar samtidigt utan det växlar under året.


Jag har mycket energi och det får jag genom att vara väldigt noga med att göra rätt saker, jobba smart, ha mycket ledig tid tillsammans med min familj och ta hand om sömn och återhämtning.
Vad jag skriver om: Ultralöpning. Terränglöpning. Bra mat. Yoga. Hälsa. Företagshälsa. Föräldralivet. Välgörenhet.

Motto: Work hard. Do good. Rest and play.

Utmaningar 2017: Under 2016 klarade jag mitt (enda!) prestationsmål inom löpningen; att springa 100 miles under 20 timmar. Inför 2017 vill jag springa med fokus på upplevelselopp men sätter inga specifika mål- om inte andan faller på!

Vill du kontakta mig angående föreläsningar, löpcoachning eller annat? Maila gärna!

Att vara hållbar och säga nej.

11 sep 2016
av: Ann-Sofie Forsmark

Jag ser det så ofta omkring mig. Förmyckandet. Det är för mycket. Folk tar på sig för mycket. Hunungsfällan. Det är så roligt. I den branschen jag rör mig in och ut ur så handlar mycket av ens verksamhet om att vara en populär person. Man blir eftertraktad för sina egenskaper, får förfrågningar om att vara med på än det ena, än det andra och det stryker egot medhårs.

Man vill inte missa något. Eller att någon annan tar den där platsen. Att man missar något som inte kommer tillbaka.

Eftersom man är tillfrågad som person så tänker man också att man sviker om man avbokar. Snöbollen med åtaganden rullar på och man tänker att det går inte att avboka en klass, en föreläsning, en träff med någon, en middag, ett uppdrag.

Jag älskar också att spåna på bra ideér. Och åhmajgadd vad mycket bra ideér det finns. Och härliga människor man vill göra saker med. Det känns tråkigt ibland att inte ens börja dra i trådarna men tänk så många goda intentioner som sen bara rinner ut i sanden. I bästa fall hade man bara roligt under tiden det påbörjades något som inte blev något.

Men i många fall är det förenat med ångest och en känsla av att inte hinna med men inte veta när det är läge att säga att det går inte.

Jag tycker det är aptråkigt att säga nej till roliga grejer men jag har börjat lära mig att säga nej till det mesta. Ja till ett fåtal saker men nej till det mesta. Det svider ofta, vissa gånger känns det extra surt men när man börjar titta på vad man istället får- ja då blir det lättare.
Den senaste veckan, då min egen agenda har svällt, har jag tackat nej till saker som att arrangera en löparresa utomlands, föreläsa och som vanligt typ alla events jag blir bjuden på. Alla typer av "förutsättningslösa möten" där något ska presenteras.

Har man en plan för vad man vill göra, vad man prioriterar och mycket att göra. Då är det några frågor man kan ställa sig innan man tackar ja till något:

1) Kan jag ta in det just nu?

2) Har jag tid att agera på det långsiktigt?

3) Ingår det i min plan?

4) Är det något, om jag måste välja, som jag prioriterar högre?

5) Vad kan jag göra med den här tiden istället?

Och det är frågor man ska ställa sig innan man tackar ja, tycker jag.

Som möten till exempel, man kan säkert stuva in mötet i sitt schema men har man tid att agera på det som ska göras efteråt?

Det är svårt. Jag träffar många som sitter fast i att det inte går att säga nej nu. Inte till det här. Jag ska bara...

Man känner sig som en svikare. Man tror att ingen annan kan göra det istället (pssst det är det alltid någon som kan). Eller att folk ska bli så besvikna. Men folk förstår. Om man förklarar. Om det är något folk förstår så är det att jag måste backa nu för det är för mycket. För de flesta vet precis vad du pratar om. Du kanske föregår med gott exempel. Inspirerar någon annan att vårda sin agenda.

Fördelar med att säga nej

1) Du spar din energi till det du verkligen vill göra. Givet att du tänkt igenom vad det är

2) Du visar att du vårdar både din tid och din hållbarhet. Att din tid är värdefull. Att du bara gör det du kan ge full uppmärksamhet. Så när du engagerar dig i något så vet både du och de du gör det med att du faktiskt kan vara där. Både fysiskt och mentalt. Det är också något att nämna när du tackar nej: Det här vill jag göra när jag kan ge det full uppmärksamhet. Det kan jag inte nu.

3) Vill de ha dig eller är det meant to be så kommer chansen igen. Tro mig.

4 ) Det betyder ju mer ja till något annat. Tänk inte på nej-et för länge. Tänk på vad det frigjorde tid till.

5) Det blir lättare och lättare. Det kräver lite övning. Testa!

Ta hand om dig!

Foto: Katarina Jansson




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiosju med siffror i fältet här


Kommentarer


2016-11-25 23:50   Johanna

Så klokt och så sunt.
Tack för kloka reflektioner.

 


Följ oss

Loppkalendern

31 dec
Göteborg
31 dec
Kalmar
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.