Kenneth Gysing - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Kenneth Gysing


Om att springa för livet

Etiketter


  1. > 50 nyanser av löpning
  2. > Alla Helgons Löpardag
  3. > Alternativ träning
  4. > AS Nälsta
  5. > Badkarl
  6. > Bellman
  7. > Blötdjur
  8. > Bokmässa
  9. > Bokmässan
  10. > Bokparty
  11. > Boston Marathon
  12. > Brooklyn Half Marathon
  13. > Brytare
  14. > Bröllop
  15. > böcker
  16. > Coney Island
  17. > Crosstraining
  18. > Djurgården
  19. > Drömbad
  20. > Drömmar
  21. > Early rising
  22. > Elaka recensioner
  23. > Ensamsegling
  24. > Entropi
  25. > Eurovision
  26. > Faror
  27. > Filkosofi
  28. > Fjäll stafett
  29. > flamingos
  30. > Fort Green Park Brooklyn
  31. > Förkylt
  32. > Glögg
  33. > Gran Canaria
  34. > Gran Canaria Marathon
  35. > Hash
  36. > Historia
  37. > I skogen
  38. > Intervaller
  39. > Julafton
  40. > Julcykel
  41. > Kajak
  42. > Klimatfara
  43. > Konst
  44. > Konst och löpning
  45. > Konstnärlig löpning
  46. > Kvantfysik
  47. > Kyssar
  48. > Lika som bär
  49. > Litteratur
  50. > litteratur
  51. > Look alikes
  52. > långpass
  53. > Löpande kritik
  54. > Löparbok
  55. > Löparmassage
  56. > Löpning och litteratur
  57. > Matematik
  58. > Matlagning
  59. > Mellanrum
  60. > Morgonjogg
  61. > Motivation
  62. > Motivationsbooster
  63. > mål
  64. > nyårslöften
  65. > OS
  66. > P4 morgonradio
  67. > Phuket runt
  68. > Phuket runt med Jonas Colting
  69. > poesi
  70. > Polish Butter Cakes
  71. > Produktreklam
  72. > Prylgalen
  73. > Påskafton
  74. > Radio
  75. > Radio on
  76. > Rap
  77. > Religion
  78. > Religionskrig
  79. > Runmarö
  80. > Running for Freedom
  81. > Simma Phuket runt
  82. > Singelliv
  83. > Sjuk
  84. > Sjukdomsbilder
  85. > Sjukläger
  86. > Skada
  87. > Skador
  88. > Skogen
  89. > Skriet från vildmarken
  90. > Slutspel
  91. > Snor
  92. > Snö
  93. > Sommarblogg
  94. > Sportdryck
  95. > Spöken
  96. > Stadion
  97. > Stadslopp
  98. > Star Trek
  99. > Stjärnornas krig
  100. > Stockholm Marathon
  101. > Stora Skuggan
  102. > SVT Godmorgon TV
  103. > Swimrun
  104. > Sömn
  105. > Sömngång
  106. > Tel Aviv Half marathon
  107. > Tel Aviv Halvmaraton
  108. > Thriller
  109. > Tillökning
  110. > Troll Trail
  111. > Träning med barn
  112. > Tävling
  113. > Ultralopp i Karlstad
  114. > Ultravasan
  115. > Vatten
  116. > vetenskapligt experiment
  117. > Victorialoppet
  118. > Viktlöst
  119. > Vårkänslor
  120. > Väder
  121. > Väderlek
  122. > Värme
  123. > Winter Run
  124. > Winterrun
  125. > Årstider
  126. > Ö till Ö

Höstlig swimrun med Åkersberga Triathlonförening

30 aug 2017

En tisdag mitt i veckan och jag har suttit och skrivit vid datorn hela dagen om en kvinnlig författare som precis fyllt trettio och som snart kommer ut med en bok där huvudpersonen är en kvinna som ännu inte fyllt trettio som just har fått barn och plötsligt känner sig ohyggligt gammal.

Hon går där och stretar bakom barnvagnen och ser livet utstakat framför sig; mata barn, sova, byta blöjor, köpa radhus, dö. Författaren förnekade inte att huvudpersonen lånat drag av författaren själv så jag försökte trösta henne med att om hon började med t ex  swimrun så skulle allt ordna sig. Det är en sport som håller en flytande långt upp i åldrarna.

Själv ska jag ju snart fylla det dubbla (nänns dock icke nämna siffran, är alltför abstrakt för att verka trovärdig, ser mig numera som Tidlös), har fortfarande småbarn (nåja, 11 och 8) och absolut varken tid eller någon tanke på att dö (knack i trä för det). Jag räknar med fullt ös fram till 90 minst, möjligen att det sedan planar ut något fram mot 120, men då har tekniken förhoppningsvis kommit så långt att man kan ladda ner hela sitt jag på ett USB–­minne och kanske föra över sig själv till någon android av något slag, typ modell Usain Bolt. Eller Killian. Eller kanske någon swimrunner av bättre slag.

Ja, ja drömma kan man ju. Och författaren såg i alla fall lite tröstad ut, om än inte riktigt beredd att direkt investera i en våtdräkt.

Jag var i alla fall lite seg efter arbetsdagen, och bävade för det jag lovat Anna, att hänga med på Åkersberga Triathlonförenings säsongsavslutning på kvällen (hon är med i klubben) med därtill hörande Swimrun. Jag kände mig lite hurven, tänk om det var kallt i vattnet? och till helgen fick jag inte bli sjuk, då ska vi ju köra The Ice Bug Experience på Västkusten/ Bästkusten.

http://icebug.com/icebugx/

Äsch sa Anna, du blir inte sjuk. Och förresten ska vi alla dö (det är A:s mantra inför e v oro i vardagen, det värsta kommer ändå att hända en dag, så det är bara slappna av och ta dagen som den kommer …)

Ja ja sa jag, sett ur det perspektivet så .... och så for vi iväg. Mot Valsjön, där startplatsen skulle vara. Men startplatsen val inte val A trodde att den skulle vala (valhumor).  Än körde jag hit och än körde jag dit, men inga triathleter. Jag körde omklädd i våtdräkt, det började bli varmt både här och där, jag blev en smula modstulen, hamnade så att säga i valet och kvalet.

Makterna vill nog inte det här, förklarade jag, makterna vill att vi ska åka hem igen, lägga oss i soffan och titta på Rapport och Sportnytt.

Men det trodde inte Anna på, hon kände att makterna ville att hon skulle swimrunna till varje pris, och med A:s makter bråkar man icke, så vi rullade på och rullade på och till slut kom vi äntligen fram till en parkeringsplats med 1 person på – och  som till all lycka visade sig vara en triatlet!

Triatleten visade sedan vägen till Valsjön (jaså, var det här den låg, sa A), och där fanns en triatlet till, men inte så många fler. Fler skulle dock dyka upp till korvgrillningen om en dryg timme.

Och där stod vi alltså, en kvartett i gummidräkter, i slutet av augusti en alldeles vanlig tisdag i veckan, och såg skymningen sänka sig över Valsjön och skogen omkring. Och vi gav oss iväg i lugnt tempo, och skogen tog emot oss med höstliga dofter och långa skuggor och mjuka stigar och så kom vi fram till Södersjön för den första simningen, som låg spegelblank och fin … och med en förfärlig massa näckrosor på andra sidan sjön där vi skulle gå i land.

Näckrosor är underbara att titta på, men jag är inte så förtjust i att simma genom dem. Stjälkarna är starka, de kan dra ner en i djupet där Näcken lurar, sugen på evigt sällskap av en eller annan osalig swimrunner.

Men det gick fint, jag vevade på med armarna som en vattenburen gräsklippare och kom upp på land och allt var tryggt och gott igen. Vi sprang vidare, simmade i ännu en sjö, Solbergasjön,  och efter en runda på ungefär nio kilometer och 900 meter simning var vi tillbaka vid Valsjön – och en grill med perfekt glödbädd.

Korvar grillades, och marshmallows, och kroppen mjuk av elden och löpningen och simningen i vatten som fortfarande varit varmt. Kanske var det den sista sommarkvällen, eller den första på hösten. Åkersbergas triathlonförening hade i alla fall fångat den på bästa möjliga sätt, och gjort en alldeles vanlig tisdagskväll till ett minne för livet

Foto: Mia Granlund

Stort tack för det (och tack A:s alla makter som styrde så att vi inte åkte hem igen)!! Och näckrosor är jag numera inte (lika) rädd för ... bara att ... öhh ... ta bladen från munnen!


Jönköping Marathon återuppstår!!!

16 aug 2017

Så är det dags för ett maraton igen, den här gången i Jönköping, staden vid Vättern som är den sjö där trolltecknaren John Bauer en gång gick till botten med skepp under storm. Fast Jönköping är förstås känt för mer än en sjö det gått troll i, de har ju HV71 också. Världens bästa hockeylag, om man får tro Patrik Groop, layoutchef på Runners World. Bördig från – ja gissa det ni!

En ny mara alltså, och jag vet inte för vilken gång i ordningen.

Det är faktiskt sant, jag har blivit så pass gammal att jag inte kommer ihåg hur många maror jag har sprungit. Fler än femtio är det helt säkert, men där bortom, ett slags töcken. Och lika bra det, det man inte minns har man heller inget ont av.

Ty ett minns jag dock, det gör ont att springa maror. Och det kommer att göra ont i Jönköping också.

Men i alla fall en ny plats att få ont på, tänker jag positivt. Och kul med ett nytt lopp. Eller nygammalt, om rätt ska vara rätt, den här maran har funnits förut, men varit vilande i 33 år. Nu dras den igång igen nu i helgen (start lördag 19 augusti) med stor baluns, för samtidigt firar staden H2O festival, d v s Vattenfestival, med Cirkus Cirkör, Aquanauts ock mycket annat, samt möjlighet att bli sjöjungfru för en dag.

Tänkte jag kunde avsluta maran med det, få till ett slags swimrun med fin fenföring (men kanske lite knepigt fotläge för löpning, för den som icke är fena på att springa ... ousch .....):

För mig blir det en helt ny stad att upptäcka. Jönköping har tidigare bara varit någonting jag passerat på vägen till Løkken i Danmark, på den tiden jag åkte dit för att fira sommar varje sommar, på 1900–talet. Det man såg då var mest det här:

Lite Hollywood, kanske lite Bollywood. Men jag har aldrig åkt in för att kolla läget. Det är dags för det nu, d v s löpa runt för att kolla läget.

Det står i inbjudan till loppet att banan är varierad, MEN mycket naturskön. Det där MEN, har jag grunnat på tills jag pratade med en kompis boende i trakten, som sa (om loppet): då blir det många höjdmeter! Jag hade haft någon idé om att det var platt i Jönköping (när jag anmälde mig), men nu blir det visst att knega på i småländsk halvalpin höglandsmiljö. Åh vad jobbigt det ska bli. Samtidigt en slags befrielse, här finns ju en ursäkt om jag springer in (berg)väggen,  – jag stenade till. Oj oj.

Banan ser i alla fall ut såhär:

Jag har minimalt med långpass bakom mig av olika orsaker (mest bekvämliga sådana), men fick ändå ihop hyfsat med mil sista semesterveckan. Hoppas det räcker till ett lopp med en värdig hållning ända in i mål. Med åren har stil kommit att bli viktigare än tid. Ambitionen är att bli en tidlös löpare!

Och om jag tar mig i mål kommer jag få en fin medalj, som ser ut såhär:

Man får samma medalj om man sprungit halva sträckan också. Mycket praktiskt om man skulle springa fel efter 17 km, då banan delar sig. Men det kommer jag naturligtvis inte att göra. Jag är övertygad om att långa loppet vinner i längden!

Så, för ni som också tar er till Jönköping i helgen, väl mött i starten 09.00!!!

Ångaloppet Sprint (och ett frieri)

13 aug 2017

 

Lördag morgon, och väldigt tidigt. Upp i ottan för att trycka in semestertvätten i tvättstugans två maskiner. Klockade in på 06.09. Jag har klockat mycket sista veckan, och jag klockar på. Klockade in 9.4 mil från fredag till fredag, och så mycket har jag inte sprungit på år och dag. Det var bara lågintensiva pass på skogsstigar och grusvägar under en semestervecka på Runmarö, och aldrig längre än 22 km. Jag tänker att mängd är bra inför det jag har framför mig, Jönköping Marathon nästa lördag. Har inte sprungit en mara på ett år, upplägget är blott att överleva på ett värdigt sätt. Ska skriva om loppet, som återuppstått efter 33 år.

Så där sitter man och lassar in gröt och är ganska nöjd med sig själv, nu väntar en vecka med löpvila (eller bara ett litet fartpass eller så), men så plingar det till i mejlen. Det är från Anna i Åkersberga.

– Jag har fått startplats i Ångaloppet Sprint, ett avhopp, vi kan hoppa in, kan du? Vi måste åka från stan 10.00.

Allting blir plötsligt väldigt jobbigt. Tvätten? Kommer inte hinna torka klart. Och det är dödsstraff på att lämna tvätt i tvättstugan på annan tvättares tid. Barnen? Dottern, 8, sover som en sommarlovsstock, sonen, 11, gick upp vid sjutiden för att spela FIFA, svältfödd efter en TV-spelsfri vecka på skärgårdsö, men nu har han kommit igång med spelartransaktionerna och snart har han råd att köpa Messi. Kan man slita honom från skärmen?

Sväljer gröt, klunkar kaffe. Tittar ut genom fönstret, på molnen. De är grå. Det är rätt svalt ute. Dagen innan härjade värmeböljan Lucifer, kvällstidningarnas löp skrek om chockvärmen. Men det var i går det. Idag är det perfekt swimrunväder. Och blöta lakan kan man ju alltid hänga över dörrkarmar.

Diplomatiska förhandlingar med barnen. Sonen far till polare, dottern ska baka cupcakes i Åkersberga med Annas tonårsdotter. Plus generöst ekonomiskt tillskott till lördagsgodis. Vi kör! Ånga, här kommer vi!

Avfart Trosa, väg 262 mot Studsvik, skyltad som Utflyktsvägen! Vacker vindlande väg genom sörmländskt sensommarlandskap, grönt och fuktigt. Vindrutetorkarna går, det småduggar, men regnet upphör när vi närmar oss Ånga.

Vi är på äventyr igen, och det är kul! Det är mer än kul!

Vi förlovade oss för en månad sedan. Anna säger att hennes chef frågade när vi skulle gifta oss. Hon skrattar lite. Annas brorsa har varit förlovad i trettio år, har två vuxna barn.

Oj oj, gifta oss.

Jag tittar på vägen, jag tittar in i mig själv. Hör mig själv säga (är det verkligen mina läppar som rör sig, de verkar ha ett eget liv) där på Utflyktsvägen någonstans mellan Studsvik och Ånga:

– Anna, vill du gifta dig med mig?

– Ja, det vill jag, säger Anna.

Ojojojoj.

– Är du riktigt säker på det?

– Ja, det är jag.

Ojojojoj.

Båda händerna på ratten, fokus på vägen. Inte åka dike nu.

– Men nu kör vi swimrun!

– Nu kör vi swimrun, säger Anna!

 

Anna är snabbast i vattnet, och jag på land. Men vi har en plan, så fort vi närmar oss vatten ska jag dra på ett par hundra meter så jag får en femton tjugo meters försprång i vattnet. Det är inga långa simningar på sprinten, längsta runt 200 m, och antalet simningar 10. Totala sträckan är 11 km, 10 km löpning, en kilometer simning.

Starten går från en stor åker, det luktar koskit och skog och hav, precis som vi swimrunners vill ha det. Löpningen är mest trail och stig, knixigt och trixigt och mycket roligt. Simningarna i sjöar och hav.

Starten går och vi söker en rytm. Tre kilometers löpning innan första doppet, efter en kilometer är våtdräkten mer än varm och skön. Anna kör utan våtdräkt (är uppväxt norröver, fasar för höga temperarturer) men jag gillar att ha flytkraften i gummit. Dräkten skyddar också mot otäcka växter, jag älskar att titta på näckrosor, de är så vackra, men att simma bland dem är läskigt, de kan dra en ner i djupet med sina läbbiga stjälkar, det har jag läst i en sagobok en gång.

Vår taktik fungerar perfekt. Jag först ut i vattnet, Anna kommer ifatt som en delfin ... eller torped ... när hon kommer nära ... och vi landar perfekt i land.

Underbara funktionärer längs banan, ute på små öar. De hejar och langar vätska och bananer, till de som vill. Här och där är det väldigt hala landstigningar, rep med knutar är utlagda så att man kan dra sig upp. Ibland hjälper jag Anna uppför med påtryckningar akteröver, en förlovad mans privilegium. Känner mig som en sann gentleman of Swimrun.  

Det är vi och skogen och havet, pulsarna pulsar, hjärtan pumpar blod, sinnet är fullt av syre. Vi rullar fram i en jämn rytm, det är gemensam upplevelse och gemensam upprymdhet och det är alldeles underbart. Finns det en mening med livet, så finns den nog här någonstans, just i skogarna runt Ånge, en dag som denna.

Vi går i mål som 27:a i mixklassen, på 1.45.52, under artistnamnet ”Team Dufwenberg” (stort tack för startplatserna).

Manlig dresscode: Tom Jones

Vi duschar och äter morotsoppa (som arrangörerna bjuder på) och kollar att barnen lever (det gör dom, i all välmåga) och så bara sitter vi där. Var kom den här lördagen ifrån? Swimrun, och ett frieri!

Ja, det är väl bara att tacka arrangörerna av Ångaloppet! Så, stort tack – den här dagen kommer vi aldrig att glömma!!

Och sedan var benen så trötta så blev det Ånga–landå till bilen!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Följ oss

Loppkalendern

22 okt
Skövde
29 okt
Frankfurt
29 okt
Frankfurt
04 nov
Ydre
31 dec
Göteborg
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.