Kenneth Gysing - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Kenneth Gysing


Om att springa för livet

Etiketter


  1. > 50 nyanser av löpning
  2. > Alla Helgons Löpardag
  3. > Alternativ träning
  4. > AS Nälsta
  5. > Badkarl
  6. > Bellman
  7. > Blötdjur
  8. > Bokmässa
  9. > Bokmässan
  10. > Bokparty
  11. > Boston Marathon
  12. > Brooklyn Half Marathon
  13. > Brytare
  14. > Bröllop
  15. > böcker
  16. > Coney Island
  17. > Crosstraining
  18. > Djurgården
  19. > Drömbad
  20. > Drömmar
  21. > Early rising
  22. > Elaka recensioner
  23. > Ensamsegling
  24. > Entropi
  25. > Eurovision
  26. > Faror
  27. > Filkosofi
  28. > Fjäll stafett
  29. > flamingos
  30. > Fort Green Park Brooklyn
  31. > Förkylt
  32. > Glögg
  33. > Gran Canaria
  34. > Gran Canaria Marathon
  35. > Hash
  36. > Historia
  37. > I skogen
  38. > Intervaller
  39. > Julafton
  40. > Julcykel
  41. > Kajak
  42. > Klimatfara
  43. > Konst
  44. > Konst och löpning
  45. > Konstnärlig löpning
  46. > Kvantfysik
  47. > Kyssar
  48. > Lika som bär
  49. > Litteratur
  50. > litteratur
  51. > Look alikes
  52. > långpass
  53. > Löpande kritik
  54. > Löparbok
  55. > Löparmassage
  56. > Löpning och litteratur
  57. > Matematik
  58. > Matlagning
  59. > Mellanrum
  60. > Morgonjogg
  61. > Motivation
  62. > Motivationsbooster
  63. > mål
  64. > nyårslöften
  65. > OS
  66. > P4 morgonradio
  67. > Phuket runt
  68. > Phuket runt med Jonas Colting
  69. > poesi
  70. > Polish Butter Cakes
  71. > Produktreklam
  72. > Prylgalen
  73. > Påskafton
  74. > Radio
  75. > Radio on
  76. > Rap
  77. > Religion
  78. > Religionskrig
  79. > Runmarö
  80. > Running for Freedom
  81. > Simma Phuket runt
  82. > Singelliv
  83. > Sjuk
  84. > Sjukdomsbilder
  85. > Sjukläger
  86. > Skada
  87. > Skador
  88. > Skogen
  89. > Skriet från vildmarken
  90. > Slutspel
  91. > Snor
  92. > Snö
  93. > Sommarblogg
  94. > Sportdryck
  95. > Spöken
  96. > Stadion
  97. > Stadslopp
  98. > Star Trek
  99. > Stjärnornas krig
  100. > Stockholm Marathon
  101. > Stora Skuggan
  102. > SVT Godmorgon TV
  103. > Swimrun
  104. > Sömn
  105. > Sömngång
  106. > Tel Aviv Half marathon
  107. > Tel Aviv Halvmaraton
  108. > Thriller
  109. > Tillökning
  110. > Troll Trail
  111. > Träning med barn
  112. > Tävling
  113. > Ultralopp i Karlstad
  114. > Ultravasan
  115. > Vatten
  116. > vetenskapligt experiment
  117. > Victorialoppet
  118. > Viktlöst
  119. > Vårkänslor
  120. > Väder
  121. > Väderlek
  122. > Värme
  123. > Winter Run
  124. > Winterrun
  125. > Årstider
  126. > Ö till Ö

Ö till Ö - Äntligen!

31 aug 2013

Ja, alltså, i morgon far båten ut med alla som ska tävla. Och så ytterligare en natt (kort) innan start. Snuvan borta (ta i trä, igen), sista träningspasset avklarat (2 km i morse med sonen ... till radiohuset och tillbaka, återhämtning halvvägs på en parksoffa ... hoppas det finns parksoffor på Ornö), och nu vill jag bara hoppa i den där förbannade böljan grå - som det ser ut nu lär den inte vara särskilt blå på måndag. Blött i havet, regn på land, hurra, man slipper packa ner solkrämen!

Förbannade, ska jag kanske inte säga. Det är ju det stora äventyret som väntar. Men förberedelserna inför en sådan här grej känns outsägligt långdragna. Det är liksom inte bara att ställa ut skorna och hoppas på att man kommer i mål. Man måste planera också. Ha tålamod. Läsa väderleksrapporter. Om och om igen. (Men till vad nytta, vädret blir ju aldrig perfekt ändå ...).

Och så har man kollega Sofie Lantto som sätter skräck i en. Hon har gjort Ö till Ö en gång tidigare (och ska nu göra det igen med syster Lisa). Sofie säger att det var det jobbigast hon har gjort. Värre än den beryktade Norseman, värre än två förlossningar.

Norseman har jag ingen erfarenhet av. Förlossningar har jag dock erfarenhet av, om än icke på det direkt personliga planet (men jag har i alla fall fått prova på  lustgasen ett par gånger, hur kul som helst). Det har dock förts en och annan diskussion om smärta genom åren, om att ett maraton eventuellt skulle gå att jämföra med en förlossning. Där har jag alltid (mycket smärtsamt) fått stryka på foten. Men nu!

- Fött barn, säger du. Ja, ja, men det är skillnad på smärta och smärta. Ö till Ö är som att föda trillingar. Minst!!

Hoppas alltså på den totala förlösningen på måndag - hoppas på att gå i mål - och helst utan bäckenbottenupplösning!

Ö till Ö light (med amfibie modell soft):


Hälsoloppet

29 aug 2013

Hemma på kammaren och kurerar en liten förkylning och testar hur mycket prylar man kan få in mellan huden och en kroppsnära våtdräkt. Knepigt. Stoppar man in en vattenflaska där fram ser det ut som om man är i tredje månaden. Det går ju inte an, det är ju fotografer ute bland skärgårdsöarna på måndag.

- Hå, hå, vadå tufft race, kolla in killen med kulan!

Hur som helst, det där är ju en annan slags löparverklighet än den i t ex Hälsoloppet, som gick av stapeln i Huddinge i går. En mil på snabb bana, fast med en jättebacke någonstans på mitten, enligt brorsan, som var där, och menade att det där med snabbheten ska man inte överdriva. Man fick ju springa backen två gånger.

En dag tänker jag att jag också  ska springa fort igen, springa allt vad jag kan i nästan inga kläder alls. Göra burnout, men utan gummidräkt. Inte riktigt där än.

Brorsan drog på fint, satte pers med 41.48, och gick första gången under 42 på milen. Det var han mycket lycklig över i mobilen ända tills batteriet (lyckligtvis) tog slut.

Och redaktören för webben här, Jonas Lund, sprang in på 37.55, en sekund före grannbloggare Mårten Klingberg, som dundrade in på 37.56 ... vilket hrn Lund förmodligen uppskattade något mer än hrn Klingberg ... det är de små detaljerna som gör det, som vi i löparvärlden brukar säga ... & andra sidan är sub 38 min på milen ett resultat som åtminstone jag skulle skryta hämningslöst med ...

Nä, nu är det dags för en drink. En liter Enervit (som serveras under Ö till Ö).  Måste vänja magen, Enervit brukar vara ... ja ... skit ... för mig. Ni kan ju tänka er, i gummidräkt. Eller, gör inte det!

Oj, blev visst lite för mycket Enervit ...

Ö till Ö (med Röd Sol i hatten)

27 aug 2013

Nedräkningen har börjat. Spänningen stiger. Tisdag idag. På måndag går starten 0600 i Sandhamn. Men jag är rädd för att mörka makter är i rörelse, sådana som vill mig illa. På T-banan i går morse, började mannen bredvid hosta oroväckande så fort jag satt mig ner. Lät som sista stadiet av  tuberkulos, eller åtminstone en förkylning from Hell. Bytte självklart vagn vid nästa station.

På vägen hem, en kvinna gick genom nästa hela vagnen för att sätta sig snett mittemot mig fast det fanns platser överallt. Hon började genast skrällhosta; visserligen höll hon armbågen över munnen, men hur bra täcker en armbåge? Jag kunde (nästan) se hur bacillerna, virusmolnen och allt som kan skada en amfibieman, slog ut som ett moln runt hennes underarm. Var hon en människa eller en demon? Jag reste mig förstås och bytte vagn.

Helgen har också varit kuslig. Små blåsor dök upp på tungan lördag kväll, typiska förkylningsblåsor, och visst kliade det lite på höger sida av halsen. Jag var tvungen att ligga nästan helt stilla i soffan hela söndagen. Tur det var triathlon på TV.

Lyckligvis finns det motkrafter. Föreståndaren för kvarerets lokala hälsokostbutik var idel öra, guidade entusiastiskt runt bland hyllorna. Det rök visserligen ur plånboken (en ny variant av att sälja sig dyrt) men nu är det pang på rödbetan för maximal prestation samt Röd Solhatt mot alla ondsinta virusdemoner.

Än är inte badsäsongen över! Sandhamn, here I come!!

Fredagsmys

24 aug 2013

Fredagsmys med Totte och en tub vaselin. Kan inte bli bättre.

Men för att ta det från början. Det var en sådan där träningsdag då arbetet kom emellan, det kan ju göra det ibland. Kom inte loss förrän kvart över sex på kvällen, men då var också barnen utfordrade och fastkedjade framför Barnkanalen. Smet ut i trapphuset med stor ryggsäck, mötte grannparet som var dressed for success. Kvinnan var klädd i något mycket kort, vinglade på mycket höga klackar och doftade parfym så jag blev yr.

- Äntligen fredag, sa mannen, och tittade på min ryggsäck.

- Äntligen fredag, sa jag.

De frågade inte vart jag var på väg. Ville nog inte höra svaret. Kufen i huset håller man bäst på lagom avstånd.

Tog tricken till Hammarbyhöjden, Totte var inte hemma än, satt i bilkö. Bytte om på hans uteplats, la upp grejerna på ett utebord. Vaselin i grenen, vaselin i nacken, vaselin under armarna. Man vill ju undvika friktion så här en fredagskväll. På med gummidräkten, och så dök Tottes grannar upp.

- Jaså, det är dags nu igen, log de.

- Det är dags nu igen, sa jag.

- Ja, själva har vi bara varit ute med hunden i skogen, sa de.

- Inte så dumt det heller, sa jag.

Sen kom Totte, och han gled snabbt i gummidräkten och så bar det iväg. Generalrepetition inför Ö till Ö. Paddlar, rosa dolme, gummidräkt, visselpipa, första hjälpen, simglasögon - amfibiemän kan aldrig få för mycket av prylar.

In i Hammarbyskogen och ut vid Järlasjön, solen på väg ner över Hammarbybacken. Ner i Järlasjön, vältempererad, säkert 20 C, förmodligen inte lika varmt ute i Sandhamn den 2 september, men verkar lovande - TA I TRÄ!

Vi kajkade på, under bron till Sicklasjön, förbi bryggor med svärmande par. Kyssandet upphörde för några sekunder när vi forsade (nåja) förbi. Över sjön svävade en luftballong, kanske med turister och guide.

- In Sweden we have very big beavers!

Efter drygt 1500 meter upp på en brygga, där stod en nybadad kvinna i vuxen ålder. Hon frågade intresserat vad vi höll på med, och när vi svarat på frågan berättade hon att hon en gång simmat fyra gånger runt en ö, och att det känts långt. Sedan tog hon på sig underbyxorna.

Vi började springa, solen hade gått ner, gatubelysningen var på och det var ganska så magiskt. Strax var vi hemma hos Totte igen, och vi lovade till avsked varandra högtidligt att inte bli sjuka nästa vecka.

Så här ser f ö en riktig bäver ut (inte särskilt lik Totte ... eller mig ... ingen av oss har pröjsare):

Våta drömmar

18 aug 2013

Det börjar dra ihop sig. Två veckor kvar till Ö till Ö. Min lagkompis Totte har så smått börjat kolla in vädersajterna. Men det är för tidigt för några säkra prognoser. Själv håller jag mig till www.vackertvader.se, en alldeles egen konstruktion uppbyggd på drömmar och förhoppningar. Tänker man måste tänka positivt, i alla väder.

I lördags morse småsprang vi från Hammarbyhöjden till Källsjön i Hellasgården i nercabbade våtdräkter. Vi mötte alldeles vanliga löpare i alldeles vanliga löparkläder men det var knappt att någon höjde på ett ögonbryn. Män i gummi är numera uppenbarligen ett stående inslag i stadsbilden. 

Källsjön har blivit till en damm för amfibier av både manligt och kvinnligt kön. Sjöns yta är  korsad härs och tvärs av vita kölvatten. Enligt obekräftade rykten ser sjöns bäverkoloni allvarligt på det hela, det har blivit för trångbott. Ett och annat försökt till attack på de gummiklädda har dock blott resulterat i dålig smak i munnen. Gummi är något helt annat än träsmak.

Vi provade att simma med lina i går. Totte först, jag efter. Totte är snabb, jag tänkte att om jag lägger fötterna först skulle jag kanske komma upp i stående. Det var länge sedan jag åkte vattenskidor.  Eller om jag lägger mig på rygg kan jag beundra himlen och räkna molnen. Fast himlen var grå den här dagen. Så jag paddlade på jag med och begrundade Tottes skosulor i stället, med ett intressant mönster i vitt och orange, och den vita linans böj ner i djupet. Man behöver egentligen inte så mycket mer, för att bli filosof.

Vi simmade drygt 1500 meter och sprang runt 12 km, provade lite prylar, småpratade. Tiden försvann fort som bara den. Jag hoppas den försvinner lika fort den 2 september. Fast jag misstänker att den inte kommer att göra det. Ibland tror jag att jag är synsk.

Det är också lite lurt med Ö till Ö. Tidigare år har banan varit totalt 65 km (enligt Totte). I år är den 75 km. Ingen av oss tar det dock personligt. Shit happens. Det är ju också vägen som är målet. En mil extra i bländande skärgårdsmiljö är bara att tacka och ta emot. Fast lite har vi förstås grubblat. Det är bra att ha någonting att grubbla på när man tränar aqualaton. Aqualaton, en riktigt tungvrickare, f ö. Om ens rätt?

Ambitioner då? Att vara i slutet av Ornö 17.59 på eftermiddagen. Sista cuten där är 18.00. Allting därutöver är bonus. Ö till Ö är ju inte som andra tävlingar. Man vet inte vad som väntar förrän vid starten klockan 0600. Isvatten, varmvatten, storm, stiltje. Man har inte tråkigt en sekund efter det att man anmält sig till Ö till Ö. Det är väderspänning ända fram till start.

Idag iväg till Kampementsbadet med barnen. Himlen är häftigt hög över Gärdet. I morgon stänger badet för säsongen. I morgon stänger sommaren. I morgon börjar hösten. Fast Källsjön har förstås öppet året om. När isen kommer hackar de upp en vak, där kan man köra kortbana. Löpande amfibier gör ju inte som riktigt groovy grodor, övervintrar i dy på sjöbotten (med svalorna som sällskap). Vi måste ju paddla på året om. Annars förlorar vi formen, och får löpararmar igen. Och sådana är inte mycket att ha, i Ö till Ö.

Hårdträning på Kampementsbadet:

Hemåt efter träningsläger på Runmarö (inkl resebyråreklam):

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

31 dec
Göteborg
31 dec
Kalmar
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.