Kenneth Gysing - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Kenneth Gysing


Om att springa för livet

Etiketter


  1. > 50 nyanser av löpning
  2. > Alla Helgons Löpardag
  3. > Alternativ träning
  4. > AS Nälsta
  5. > Badkarl
  6. > Bellman
  7. > Blötdjur
  8. > Bokmässa
  9. > Bokmässan
  10. > Bokparty
  11. > Boston Marathon
  12. > Brooklyn Half Marathon
  13. > Brytare
  14. > Bröllop
  15. > böcker
  16. > Coney Island
  17. > Crosstraining
  18. > Djurgården
  19. > Drömbad
  20. > Drömmar
  21. > Early rising
  22. > Elaka recensioner
  23. > Ensamsegling
  24. > Entropi
  25. > Eurovision
  26. > Faror
  27. > Filkosofi
  28. > Fjäll stafett
  29. > flamingos
  30. > Fort Green Park Brooklyn
  31. > Förkylt
  32. > Glögg
  33. > Gran Canaria
  34. > Gran Canaria Marathon
  35. > Hash
  36. > Historia
  37. > I skogen
  38. > Intervaller
  39. > Julafton
  40. > Julcykel
  41. > Kajak
  42. > Klimatfara
  43. > Konst
  44. > Konst och löpning
  45. > Konstnärlig löpning
  46. > Kvantfysik
  47. > Kyssar
  48. > Lika som bär
  49. > Litteratur
  50. > litteratur
  51. > Look alikes
  52. > långpass
  53. > Löpande kritik
  54. > Löparbok
  55. > Löparmassage
  56. > Löpning och litteratur
  57. > Matematik
  58. > Matlagning
  59. > Mellanrum
  60. > Morgonjogg
  61. > Motivation
  62. > Motivationsbooster
  63. > mål
  64. > nyårslöften
  65. > OS
  66. > P4 morgonradio
  67. > Phuket runt
  68. > Phuket runt med Jonas Colting
  69. > poesi
  70. > Polish Butter Cakes
  71. > Produktreklam
  72. > Prylgalen
  73. > Påskafton
  74. > Radio
  75. > Radio on
  76. > Rap
  77. > Religion
  78. > Religionskrig
  79. > Runmarö
  80. > Running for Freedom
  81. > Simma Phuket runt
  82. > Singelliv
  83. > Sjuk
  84. > Sjukdomsbilder
  85. > Sjukläger
  86. > Skada
  87. > Skador
  88. > Skogen
  89. > Skriet från vildmarken
  90. > Slutspel
  91. > Snor
  92. > Snö
  93. > Sommarblogg
  94. > Sportdryck
  95. > Spöken
  96. > Stadion
  97. > Stadslopp
  98. > Star Trek
  99. > Stjärnornas krig
  100. > Stockholm Marathon
  101. > Stora Skuggan
  102. > SVT Godmorgon TV
  103. > Swimrun
  104. > Sömn
  105. > Sömngång
  106. > Tel Aviv Half marathon
  107. > Tel Aviv Halvmaraton
  108. > Thriller
  109. > Tillökning
  110. > Troll Trail
  111. > Träning med barn
  112. > Tävling
  113. > Ultralopp i Karlstad
  114. > Ultravasan
  115. > Vatten
  116. > vetenskapligt experiment
  117. > Victorialoppet
  118. > Viktlöst
  119. > Vårkänslor
  120. > Väder
  121. > Väderlek
  122. > Värme
  123. > Winter Run
  124. > Winterrun
  125. > Årstider
  126. > Ö till Ö

Plus 60 sub 40!!

16 nov 2017

Det var egentligen tänkt som ett nyårslöfte. Men frost på bilen, vinterdäcken på, snart sladdar jultomten upp med sin släde. Ingen tid att förlora. Nyss var man 40, och så plötsligt 60. Just do it (now)! Nej nej, inte skaffa hatt. Inte ta grönt kort i golf (igen). Det enda självklara – springa för livet. Försöka komma under 40 igen. Nä nä inte i passet (då måste man springa snabbare än ljuset, och där inser även jag mina begränsningar). Men komma under 40 på milen igen. Det var ett tag sedan. Det var faktiskt flera år sedan. Även om det känns som igår.

Så vad krävs? Grit, förstås. Bita ihop, som en annan Bäver!

Så här såg det ut under en löptur i Stora Skuggan (förra året, känns också som i går). Kanske en svulten aik:are (gnagare), men troligen en bäver. Alla bävrar vill inte bo på landet, en och annan längtar till stan. Få ett eget stamställe, sådär (uhu).

Så, plus 60, sub 40, hur lägger jag upp det? Fick rapport från brorsan, som slirat runt en runda på Årstavbron i blixthalka. Ska man springa fort på vintern springer man bäst inomhus. Har fått ett 24seven som granne, en gåva från löparhimlen. Fyra löpband och en massa vikter i porten bredvid. Kan gå upp tre på morgonen och träna om jag vill. Än har jag inte riktigt velat, men bara vissheten om detta – frihet!

Planen igår, någon slags fartlek, gå på känsla. Så, startade upp  1 km i 5.00, 1 km i 4.45, 1 km i 4.30, 1 km i 4.16, 1 km i 4.00, och så växla ner. 1 km i 4.30, 1 km i 4.16, 1 km i 4.00, och så växla ner. 1 km i 4.30, 1 km i 4.16, 1 km i 4.00 och så, näejj grit var det ju, ös på. 1 km till i 4.00, och en till och en till och 500 m på den 5:e och växla upp till 3.45 i 250 och sista 250 i 3.30 och yyyyiiiihaiii 15 km totalt och sub 20 på sista 5 km. Det var inte i går det heller. Men kul att det går fast det inte var i går. Går med grit.

Kallar det här passet Kokande Grodan. Att långsamt lura upp kroppen i fart. Historiens groda i kastrullen med allt varmare vatten blev till en riktig soppa, men jag klarade mig från att bli buljong på bandet. Möjligen helt såsig i hjärnan med usla ordvitsar som följd, men för gammal för att skämmas (en fördel med att mogna som människa).

Plus 60, sub 40, resan är på gång. Och siktet inställt på veteran–SM i Högby 10 augusti nästa år. Vägen dit går också via en krönika i RW varje månad med massor av underbara siffror och djupsinniga reflexioner över livet som ett långpass!

Häng på!!


I Odysseus kölvatten

29 okt 2017

Voidokilia. Det tog ett tag innan namnet kändes bekvämt i munnen. Grekerna har ju ett sätt att prata på som känns väldigt osvenskt. Annat alfabete har de också. Alfabete är f ö inte sådant som alfahannar äter (en parentes). Voidokilia, eller som man säger på ren svenska, Hästskobukten. En alldeles magisk plats på Peleponessos, som gjord för swimrun. Ser ut såhär:

Tvärsöver bukten är det ungefär 400 m, springer man tillbaka i halvcirkel så blir löpningen ungefär 500 m. Gamle greken Homeros skriver om stranden i Odyssén, kallar den för "sandiga Pylos" (här ungefär låg en forntida stad med namn Pylos, den ligger en bit bort idag ...) och det var alltså här som Odysséus son Telemachos gick i land för att leta efter farsan sin. Kung Nestor tog emot, men Odysseus hade redan dragit vidare (efter att ha tagit sig ett bad i Nestors badkar).  Historien förtäljer inte om Telemachos simmade och sprang i bukten som en annan förhistorisk swimrunner för att dämpa besvikelsen, men det kan man ju tänka sig. Bara fantasin sätter gränser för vad man hade för sig i antikens Grekland.

Här landade jag med delfinen (hon simmar som en sådan) Anna, på flykt från svensk oktober. För att ladda kropparna med D–vitamin innan rullgardinen definitivt går ner i november. Vi körde pass som 5x400 m (över bukten) och 5x 500 meter tillbaka. Vattnet gick i grönt och blått och var mycket salt och hade en temperatur på ungefär 24 C. Det kändes lite overkligt. Kroppens klimattermostat var inställt på oktober, man blev lite yr. Och snörvlig, av allt saltvatten som trängde in i näsan. Men vi beklagade oss inte, nejdå.

Homeros skriver också om Eos den rosenfingrade, i gryningen, tror det var något sådant här han menade, fast då lite mer åt, Eos den orangefingrade, i skymningen ....

Näringsintaget bestod ganska så mycket av grekisk sallad, här en med fetaost som skyddande tak mot attackerande jättekapris. Som med fördel kombinerades med några glas retsina. Tallkådan i retsinan ska vara mycket bra för swimrunners, gör en seg och uthållig samt ger huden en lyster av bärnsten. Man vill ju också, som Jonas Colting brukar säga, se bra ut naken.

På det hela taget, ett alldeles gudomligt träningsläger med historiska förtecken. Hade havsguden Poseidon skymtat förbi i havdjupet under simningen hade jag inte blivit det minsta förvånad, men förmodligen ökat frekvensen i simtagen ganska så radikalt. Nu blev det mer kajkande modell sköldpadda, i sällskap med delfinen som simmade fram och tillbaka, just för att hålla mig sällskap.

Nu hemma igen!! Och november kan få komma. Vi är redo!!!

 

Terräng–DM i Stockholm (lopprapport!!)

16 okt 2017

Ryktet om grundvattennivåernas krisläge synes betydligt överdrivet. Det regnar när jag går och lägger mig och det regnar när jag vaknar. Lördag morgon och dags för terräng–DM.

– Det blir sankmark och leråker, mässar brorsan.

Han har varit uppe i ottan och kollat barometern. Jag har dragit täcket över huvudet. Det räcker med att lyssna på smattret mot fönsterbläcken.

Vad ska man ha på sig? Tittar in i skoskåpet. Elitlöparna ska visst ha spikskor. Men jag har ju inga spikskor, bara ett par gamla Icebugs, ett par riktiga skogsmaskiner. Dom kan man springa uppför bergväggar med … om man orkar. Ingen för risk halka med dem. Det få bli heldubbat, och lågväxlat!

Vid Visättra, där DM går, och regnet stannar av. T o m solen tittar fram. Gud ske pris!! Linnelöpning!

– Det kanske hinner torka upp, hoppas brorsan optimistiskt (ungefär som Moses inför havet, men brorsan lär inte få hjälp från ovan,  är inget vidare religiös).

Ett gäng unga kvinnor dundrar fram över åkern. De ser leriga ut. De ser allvarliga ut. Fokuserade blickar. Några plågade.

– Ser rätt tungt ut, säger brorsan.

– Ser inte ut att gå så där jättefort, säger jag.

– Runt 3.30 i täten, säger brorsan som klockat.

Oj oj då. Hur kommer man själv se ut när man springer? Två kålmaskar som larvar sig fram. Nå den inre bilden av en själv är alltid vackrare än den yttre tänker jag filosofiskt. Man ska hålla sig till den inre bilden, och blunda för omvärlden!

Gubbligan startar samtidigt med P17 (pojkar 17). Det pratas en del bland de vuxna. Tonåringarna står mest och slår sig på låren, stinna av hormoner.

– Så du har också hamnat i M70, säger någon.

– Farsan åkte in på sjukan förra vecka, säger en annan, var något med benet.

– Åh, lever din farsa? Ja han är nittioåtta bast nu!

Och lite om klass.

– Är du ensam i M60? Inte det? Nä, det kom någon som gjorde en efteranmälan!

Det är jag det.

Begrundar sjuttonåringarna. Var var man själv när man var sjutton? På väg hem från Aten efter en månads interrail. Pank och hungrig. Vatten och kex i tjugofyra timmar innan man var hemma. Långsamt tåg genom gamla Jugoslavien. Känns som igår.

Pang! – Och loppet är igång!

Bugsen biter bra, men underlaget ojämnt, svårt hitta rytm, akta trampa snett.

Snabbt genomblöt om fötterna. Vattenpölar och gegga och i en kurva suger det till bra, foten på väg ur dojan men jag kröker tår och klarar biffen. Klarar biffen? Har man sprungit rakt in i 50–talet?

Tar rygg på en tonåring. Har en tonåring i rygg. Vi flåsar jämnårigt. Tiden är ingenting, generationer om varandra, bara klafsa på. Leran stänker, hej vad det går. Men ingenting gratis här, varje steg ett beslut.

(De som inte sprang, fotograferade stegar).

Varvning efter två kilometer, det känns rätt ok att det bara är två kvar. Leran suger ur låren på kraft. Brorsan som ska springa i M55 måste springa fyra varv. He he.

Det är tungt men roligt. Forsa fram i lera, bara galonbrallorna som saknas, så är man på dagis igen … förskolan, menar jag.

Stånkar in på 16.52, med lera upp i nackgropen. Lerinpackning gör en vackrare har jag hört (härligt med en vackrare nacke). Fortare än så gick det inte. Bara håll fast vid den inre bilden!!

Hejar fram brorsan. Efter fyra säger han att han är helt slut. Men han knegar på. Efter sex är han också helt slut (såja) men han knegar på. Och fixar alla åtta. Dräglar lite efter målgång. Det är vackert så.

Och så en sammanfattning:  Gegga, vattenpölar och mera gegga; det var hur kul som helst. Gamla löpare, unga och mittemellan, kämpar runt tillsammans (och var och en för sig) på en leråker en lördag i mitten av oktober. Regn faller, sol bryter fram, ångande kroppar med maxpuls och glada tillrop och en omgivande skog festklädd i höstens alla färger. Det lilla loppet vinner i längden. En dag att minnas för livet.

Vann gjorde jag också, men blev utan medalj. EJ DM, förklarade resultatlistan. Man måste ha tävlingslicens för att få vara med och tävla, förklarade en funkis. Tänkte inte på det!!  (Runners Worlds IF, räckte inte riktigt till).

Tur då man har en blogg!!!

Guldjakt i Terräng–DM!

13 okt 2017

Brorsan ringer!

– Det är terräng–DM i helgen i Huddinge!

– E de de, säger jag.

– Ja de e de, säger brorsan.

Terräng–DM! Men jag är ju inte i form. Ja, jag är ju aldrig i form, men nu är jag i mindre form än vanligt, tycker jag.

– Kollade in deltagarna, säger brorsan. Bara en gubbe till anmäld i M60. Det kan bli pallen för dig. Det kan bli en guldblogg!

M60. Det är jag det. Hur i h­–lv–te gick det till? Jag är ju fortfarande 18. Eller i alla fall 24. Googlar upp Huddinge AIS hemsida. M60, de springer bara fyra kilometer. Brorsan, som springer i M55 något år till, får springa åtta km. M60, kanske inte så dumt i alla fall. Vad gör det väl om vi bara är två som springer i klassen. Pallen är pallen, omständigheterna bleknar med åren.

– Men det är hardcore som gäller, säger brorsan. Terrängfolket är tuffa lirare. Det är linne och kortbrallor som gäller, oavsett väder. Mössa och handskar är ok. Det är engelsk stil på loppet, banan är en två kilometers rundbana på gräs. Det lär bli rena sankmarken som det regnat sista dagarna.

När jag tänker terränglopp, ser jag sådant här framför mig (Tjurrruset 2014)

Jag googlar vädret. Ska bli 16 C och sol på lördag, d v s morgon. Det är lagom hardcore för en vuxen man. Blir det blött under får man väl springa i galoscher. Engelsk gentlemannastil.

M60 startar tillsammans med pojkar 14–17, M65 och M70. Ättestupan möter Den Nya Generationen. Man kanske skulle ta rygg på någon fjortonåring? Ser något vackert i den tanken. Livets stafett och sådär. Jag börjar visst bli sentimental på gamla dagar.

– Du kanske kan vinna hela heatet, säger brorsan.

Eller hur. Brorsan är oerhört tävlingsinriktad. Själv är jag mer av en cruiser, tycker jag. Tänker jag. Och inte f–n kan jag vinna heatet?

– Sjuttonåringar är oerhört snabba, säger jag. Minns själv när jag var sjutton, var som en blixt på 60 meter. 7,8 sekunder och snabbast klassen. Men det var för fyrtiotre år sedan. Och bara sextio meter …

Brorsan har kollat deltagare, har kollat deras personbästa. Det är betydligt tuffare bland ungtupparna i M55, där finns några riktiga raketer. Brorsan säger han ska ta det som ett träningspass. Fast det brukar han säga. Sedan står han där och kräks bakom mållinjen i alla fall. Själv har jag svårt för att kräkas. Det vill sig liksom inte riktigt. Jag är för bekväm. Eller så har jag inte ätit tillräckligt mycket innan.

 – Jag är på, säger jag. Terräng–DM it is! Låt oss skövla i åldersklasserna, eller gå under. Viktigare än att vinna är att deltaga. Sedan kan man förstås vara deltagande med de som kom bakom, om man vinner.

Gräsligt kommer det hur som helst att bli. Bara hoppas banan är kortklippt.

Häng på!

http://www.huddingeais.se/arrangemang/resultatarkiv/dm-terr%C3%A4ng-16-31734957

Fast helst inte i klass M60, där är vi redan tillräckligt många!

Lopp–rapport följer!!

Alex & Sigge & jag

9 sep 2017

 

   Jag står i köket och diskar och lyssnar på Alex & Sigges podd. Det är mycket meditativt, smutsigt porslin förvandlas till skinande rent samtidigt som Alex och Sigge vrider och vänder på personliga svagheter och tillkortakommanden. Sigge älskar sin hund Bianca, Alex tycker Sigges hund är fullkomligt ointressant. Sigge ska fira tio år som gift med ett nytt bröllop och funderar på vad slags tal han ska hålla till sin fru. Det var lättare första gången. Alex tänker på döden mest varje dag, än mer nu när han är pappa till tre barn. En dag ska de alla vara borta, uppslukade av evigheten, det är en fruktansvärd tanke. Han vill göra allt för att förlänga livet så länge som möjligt. Och så berättar Alex om sina löpturer ute på Djurgården på morgnarna ….

Nämen vänta nu, har Alex Schulman börjat löpträna!

För ett antal år sedan, när jag kommit ut med min första bok om löpning, ”Ett år av magiskt löpande”, skrev Alex Schulman en krönika i månadstidningen Amelia, där han var porträtterad i helfigur med en cigg i handen, om hur löjeväckande löparboomen var, och tog min bok som ett lysande exempel på denna löpande galenskap. Jag minns inte exakt vad han skrev, men den röda tråden var i alla fall att löpning var ett flyktbeteende, alla dessa löpare rusade bort från något, bort från sig själva – inte mot någonting, in i något vackert och stort (som jag försökte formulera det).

Och nu har Alex Schulman alltså börjat löpträna. När faen blir äldre börjar han löpträna, tänker jag filosofiskt och diskar av ännu en tallrik. Det är så vackert, både att Alex Schulman har börjat löpträna, och hur gammal köttfärssås försvinner från tallriken. Jag tror jag ska försöka intervjua honom om denna löpning … och ödmjukt ge tillbaka en smula för gammal text.

Sedan är Alex och Sigge elaka mot Peter Jidhe, känd från TV 4.Jidhe har fått diabetes och är nu noga med vad han äter. Han äter mycket frukt, och denna frukt köper han ofta på Konsum. Där upptäcker Jihde en dag ett stort stånd (eller hur man nu ska uttrycka det) med Apelsinchoklad. Jihde blir oerhört upprörd, och skriver en tweet om hur idiotiskt det är att Konsum ställer fram så farliga frestelser för diabetiker bland fruktstånden. Det tycker Alex och Sigge är roligt. De kallar honom för en Knäppgök.

Jag vet inte varför (kanske är det fruktstånden), men jag kommer plötsligt ihåg den där gamla reklamskylten för Konsum vid en motorväg en gång i tiden med texten, ”Kom med i det glada konsumgänget”, där någon målat dit två prickar över o:et i konsumgänget. Det var roligare förr!

Jag diskar en kopp med kafferand, kafferänder är inte lätta att få bort. Jag får köra med stålull. Ojoj, där försvann visst färgen på koppen också. Vad är det för skitporslin jag har?

Sedan blir det reklam i podden för poddens sponsorer (enligt obekräftade uppgifter drar de in en miljon i månaden på pratet i podden, inget pratminus där inte – åhh den var dålig) Alex lägger elegant ut texten om tjänsten Prisjakt och om hur han där hittade bästa priset på en Garmin – det vill säga en LÖPARKLOCKA, med gps. Alex Schulman verkar ju alldeles besatt av löpning. Jag måste verkligen intervjua honom om det!

Så är disken klar. Jag stänger av Iphonen (och podden) med ett diskmedelslöddrigt pekfinger.

Vi hörs igen vid nästa disk.

 

 

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

31 dec
Göteborg
31 dec
Kalmar
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken