Vätternrundan 2011 - Karin Tri | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Karin Linnersund


Triathleten

Mest lästa


Vätternrundan 2011

19 jun 2011
av: Karin Linnersund

Detta års vätternrunda blev en intressant upplevelse, det blev till slut ett gigantiskt träningspass.

Jag var ju anmäld till hofvets sub-8 grupp sen länge, men hade under våren tvekat lite på om jag ens skulle köra. Och med en annan subgrupps krasch häromveckan blev jag än mer orolig, och ville ju inte riskera nåt inför IM Korea tävlingen och resten av säsongen. Med en klunga som satsar på en tid finns det ju också mer risker och hets i cyklingen. VR iår var ju inget huvudmål precis. Men jag funderade en del och bestämde mig till slut för att ändå starta med gruppen, och i värsta fall släppa den och försöka haka på någon av de andra subgrupperna som också startar på morgonen, och i allra värsta fall cykla resten själv.

Och så blev det typ! Jag startade med sub-8 gruppen kl.09:44 på lördagmorgonen. Alla var laddade och nervositeten hängde i luften. Vi stack iväg efter motorcykeln och när den sen släppte började vi rotera. Men det var rätt stressigt i början, det kändes osäkert och jag var skiträdd. Det var ryckigt, man fick nån liten lucka, fick accelerera upp och sen ligga och bromsa. Och det hojtades vilt, och för varje rop blev jag räddare och ökade nog omedvetet avståndet till den framför.

Ryckigt i högerledet, bromsar som skrek, fick acca på i vänsterledet precis efter att man fått bromsa i höger. Det var inget roligt alls och jag bara väntade på att det skulle smälla. Men jag försökte lugna mig själv, men det gick inte. Så efter några vändor la jag mig längst bak. Vi körde på och jag var mest orolig hela tiden. Så blev vi omkörda av Conti-gänget och det var massor cyklister på vägen. I något ögonblick där hamnade jag lite bakom min klunga och sen tappade jag dem.

Så då var jag själv, och nu kände man motvinden rätt bra. Jahapp. Men snart kom en annan subgrupp (Motala CK) ifatt mig och jag la mig bakom dem istället. Fick inte gå med i klungan men låg längst bak, och blev att jag fick en del vind på mig när man ligger bakom de som roterar ut.

Men den kändes mkt mer lugn och jämn i rotationerna. Jag låg med där ett bra tag och trivdes bra. Men så kom det några rullande backar och efter några sådana tappade jag klungan. Skit!

Jag suger verkligen i backar. Jag är tung, cykeln är tung och jag är inte stark nog för min vikt, så jag hamnar efter i varenda backe. Jag körde på själv sen och försökte köra på en del. Sen kom hofvets 8,5 grupp ifatt mig, men tyvärr så gjorde de det precis i en annan backe. Jag tryckte på allt jag hade men jag kunde inte hänga på just där och då.

Så vid Gränna var jag avhängd från allt och alla. Jag körde igenom stan själv, och blev passerad av en annan klunga där. Cyklade på själv och efter Gränna depån kom jag sen ifatt en ensam cyklist, P från CK Lunedi. Körde ifatt honom och vi bestämde oss för att samarbeta. Vi körde på tillsammans, körde partempo och hjälptes åt en del, även om han nog drog mest. Vi körde och körde, på tomma vägar. Inga andra cyklister, och knappt något annat heller, kändes som att vara helt ensam där! Ibland kom vi ifatt nån annan avhängd cyklist, men de hängde på nån km innan de släppte, om de ens hakade på alls.

Vi körde på och P sa att vi hade ju en större sub-9 klunga bakom oss, som ännu inte passerat. Vi körde och körde och undrade när de skulle komma ifatt oss. Vi bestämde oss dock för att stanna och fylla på vätska i Fagerhult. Jag åt och drack rätt regelbundet under loppet, men här gjorde jag misstaget att tänka "äh vi är snart vid depån, jag dricker då", och så blev det nog ett längre uppehåll från energi. Jag kände att jag blev tröttare i benen och var seg. Men när jag kom på detta tryckte jag in mer energi igen.

Strax innan Fagerhult kom klungan äntligen ifatt oss (efter att vi kört partempo i nästan 6 mil). Vi hakade på och som tur var stannade de också kort i Fagerhult. Fyllde vätska, hann kissa, trycka en bulle och sen iväg igen. De var en stor klunga på kanske 30-40 personer. Vi körde med i klungan och gick runt och roterade.

Dock kändes denna klunga rätt så ryckig också. Jag gick med runt ett tag innan jag sen la mig längst bak igen. Och efter ett litet tag så hände det man var rädd för, det small. Vid rotationen bak kraschade en gubbe med huvudet först i backen. Hans cykel kraschade in, fastnade och bröt P's ram, och kasade med i 15m. Jag låg bakom och panikbromsade och hann precis stanna innan jag körde in i cykelhögen.

Mannen låg kvar orörlig på marken och blödde från huvudet. Snart lät han en del, men jag var helt i chock och många med mig. Vi försökte ta reda på var vi var, ringa ambulans, som tur var hade vi en funktionärsbil som kom strax bakom och hjälpte till. Sub-gruppen var stressade och hade ju sitt tidsmål så de stack iväg väldigt fort (alla utom 1-2pers som hjälpte till).

Jag var dock så stressad och chockad att jag hade inte ro att bara sticka iväg just då. Kollade vad jag kunde göra, cyklade runt och kollade upp vad det stod på vägskyltar i närheten så ambulansen skulle veta vart de skulle. Snackade lite med P som hade en bruten ram och inte kunde köra vidare. Sa att jag kör väl vidare själv då. "15 mil!? ska du köra 15 mil ensam?" sa P. Och jag bara: "ja, det fixar jag, jag är ju van att köra 18 mil solo" . Jag hade aldrig en tanke på att bryta. Även om det är "jobbigt" så fixar jag ju det, och jag bryter bara om jag absolut inte mår bra eller om utrustningen skulle fela. Men med en fungerande cykel och tid att ta mig i mål var det självklart att jag skulle köra vidare.

Denna subklungan var ju vår "sista chans"-klunga, fanns inga mer snabba bakom oss nu. Men just nu kände jag knappast för att köra med en klunga ändå. Jag ville sätta säkerheten allra först. Mannen som kraschat var omhändertagen av några där, och jag valde att köra vidare. Jag hoppas att han klarade sig ok till slut.

Så sen var det ett långpass cykling jag hade framför mig. Men det är rätt så skönt att cykla själv, jag kan ta det lugnt uppför och sen trampa på på flacken och nerför. Ta vinden själv och inte ha någon framför att hålla koll på. Det var väldigt tomt på vägarna fortfarande, bara några enstaka långsammare cyklister som varit ute sen tidig morgon.

Jag körde på och sen kom jag ifatt en hofvare som jag körde lite med. Han var trött men hakade på mig ett tag. När vi sen kom fram till Hjo körde jag på genom stan och ut och sen var han borta.

Så sen körde jag bara på ensam. Det blev ett bra träningspass det med, och jag kände att det kunde bli bra pannbensträning det här. Jag bombade på i min egen fart och körde på rätt så bra. Märkte dock att min 53-12 utväxling inte räckte när det gick fortare, inte med min favoritkadens iaf. Det var lätt att "trampa ur" växlarna när jag fick upp farten.

Nu när jag körde själv hade jag helt släppt alla tankar om nån speciell "tid" på VR. Jag ville bara få till ett bra sista långpass innan IM och komma hel och säkert i mål. Så för att peppa mig mentalt fick jag lov att stanna lite kort i fler depåer. Jag stannade kort i Broviken. Hade strax innan öppnat en gel och fått allt innehåll på benen och på cykeln så det var rätt nice att skölja av den med vatten så händerna inte var fastklistrade på styret! Mulade in några bullar och saft och sen stack jag iväg igen.

Jag körde på och nu fanns det fler cyklister ute på vägarna, men alla körde ju i en annan hastighet, så det var lätt att passera och det fanns gott om plats på vägen ändå. Jag körde på och passerade folk hela tiden. Men snart upptäckte jag att några hade hängt på mig som en svans, kanske 1-3 personer. Detta var ju lite roligt, för nu blev jag peppad att cykla på ännu bättre, för att vara ett bra lok. De låg där bak och gjorde inga försök att hjälpa till att dra, och det tyckte jag var bra, för jag ville dra själv.

Jag tryckte på rätt bra där, både upp och nerför. Benen kändes faktiskt riktigt bra när jag fick köra i "min" fart och inte bomba sönder dem. Jag kände mig mer lite trött i händerna och i ländryggen. Så jag bestämde mig för att stanna för kort stretch/bull-paus i Hammarsundet. Några minuter där med, och sen kändes ryggen mkt bättre igen, jag behövde bara komma av cykeln och stå upp lite.

Sen fortsatte jag själv, och hade nu ingen svans efter mig längre. Jag körde på och höll bra fart och var peppad och motiverad. Nu var det ju inte så långt kvar. Jag fyllde fortfarande på med energi var 25-30e minut, och drack rätt mkt vatten.

Jag cyklade på och kände mig stark. Jag var också sjukt imponerad av alla som var ute, jag tänkte på att de hade ju startat minst 4 timmar innan mig, och måste ha haft mer ont i baken/ryggen osv än jag. Och var ute och kämpade på!

Det var rätt så häftig känsla också att köra på i bra fart och passera alla. Även om de körde långsamt och jag inte SÅ snabbt, så kändes det iaf som att jag flög fram. Och så susade det så skönt om mina zipp-hjul! På den lilla vägen från Medevi och framåt var det gott om plats, och jag kunde bara gasa på. Nu var det inte långt kvar.

Trampade på, in i Motala, körde på, och kom i mål kl.19.21. Cykeltid fick jag till ca 09:19 och totaltid 09:37. Jag är rätt nöjd med dagen ändå, att cykeltiden bara blev 30 min sämre än förra året när jag nu körde halva själv. Förra året stannade jag 2 min, iår blev det mer stopptid med tanke på omständigheterna.

Mest nöjd är jag att jag kom i mål hel! Det blev ett gigantiskt träningspass och jag fick cykla långt och jobba på pannbenet. Känns bra som ett sista hårt och långt pass innan IM Korea!

Jag kommer nog aldrig bli en "riktig" cyklist, så livrädd jag är för att cykla med tidsjagande, ryckiga klungor. Jag trivs bättre själv, med vinden mot kinden! :) Tur jag är triathlet, haha.

Matintag: gels/halv snickers var 25-30minut. Drack en del idag, jämfört med förra året när jag körde mkt natten. Gick nog åt 5-7 flaskor idag. (2 cola, 2 resorb, resten vatten) Cykeltid: 09:19. (snitt: 32.2km/h) Totaltid: 09:37.




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugotvå med siffror i fältet här


Kommentarer


2011-06-21 23:19   Carina http://Carinaboren.se

Jösses vad du är stark Karin!! Sjukt imponerad av hur du hanterar alla situationer.

Stort grattis till ett mycket väl genomfört lopp!!

 

2011-06-21 19:59   Karin Linnersund

christer: Tack! Absolut, gärna cykelpass!

marre: Tack, detsamma! Grattis! Det är en grym prestation att ta sig runt den där sjön!

thomas: Hej! Grattis till att ni fixade er måltid, med råge! Det var kul att bli upplockad av er, så länge det varade.
Ja visst gjorde ni allt rätt vid kraschen, ni hade ju folk som stannade och tog hand om honom, och det kom ju en funktionärsbil också. Det var mest i mitt huvud allt gick så fort efteråt att jag knappt hann reagera innan ni cyklat iväg igen.
Hade jag varit mindre chockad hade jag nog hängt på jag med. Nu tog jag beslutet att vänta lite och sen köra själv, det funkade ju bra det med.

Visst är det vanskligt med trötta cyklister, och "nya" cyklister som blandas
med er redan sammankörda klunga. Tur det inte var en värre krasch, och hoppas han mår bra igen.

 

2011-06-21 17:32   Thomas

Hej,

Körde med Happyklungan... Lät fint om dina zipphjul :)

Jag var några meter framför i klungan vid crashen, så jag hörde den bara...
Jag vände och såg att han blev omhändertagen, samt att det var ambulans på väg. Att vi var stressade och ville iväg så fort som möjligt håller jag inte med om. Vår kapten, och en i vår grupp som är läkare, bedömde att vi inte längre kunde påverka situationen, dv s att han som föll skulle få all hjälp han behövde. Det säkerställdes innan beslut om att fortsätta togs. Men usch vilken otäck crash! Det varken såg eller lät bra. Det är sådana syner som får en att verkligen fundera på om man inte ska fokusera på mtb:n istället...

Håller med om att det bivis var ryckigt, speciellt så var det för stora skillnader i höger och vänsterled... En bidragande orsak var nog att vi släppte in för många i vår klunga, framförallt de som var för trötta. Jag tror inte att han enbart föll för att det var ryckigt, utan att han, och/eller de runtomkring helt enkelt var trötta och tappade fokus. Tur i oturen att den inte hände längre fram i klungan.

Och som någon skrev på happy, det fick klungan att rulla bättre efter... jag tror alla fick sig en rejäl tankeställare och körde med en större portion förnuft sen.

Thomas

 

2011-06-21 08:26   Maarit Kaskela

Grattis till en bra prestation, jag förstår verkligen inte hur man kan cykla så fort runt den där sjön. För mig tog det dubbelt så lång tid.... Bra jobbat!

 

2011-06-20 23:18   Christer

Jag är imponerad som vanligt - vi får ta ett cykelpass snart. Kram Christer

 

2011-06-20 23:18   Christer

Jag är imponerad som vanligt - vi får ta ett cykelpass snart. Kram Christer

 

2011-06-20 20:43   Karin Linnersund

erika: haha, ja jag var nog rätt mkt i min egen bubbla just då. Fokuserad på att mosa in bullar och dricka lite och skynda vidare. Hade ingen tid för mig att passa, men en hel buss med vrcyklister som skulle åka hem till sthlm! Vad skönt att du fick en bra tur!

marie: Tack! Ja det var ett litet pannbenstest kan jag säga, men jag kunde roa mig själv i många timmar, som tur var!

malin: Tack! Ja jag hade lite tur där!

anders: Precis som du sa via mail, var det en annan lunedicyklist, men coolt att köra singelspeed så långt! Det måste ha varit tufft!

viktor: Tack, ja att köra ensam är lite en annan grej. Men låt inte mig skrämma upp dig om klungkörningen. Är man van (och inte rädd) och har tränat mkt med sin grupp så går det ju bra. Men klart, risken finns ju alltid när det är klungor och mkt cyklister på vägarna.

anders: haha, jag undrar det med! Just nu gå tankarna mest på att antingen köra hela VR själv nästa år, eller hitta nån lika galen, jämn cyklist som vill köra partempo 30 mil. Det hade varit skoj!

 

2011-06-20 13:00   Anders

När kommer tempovättern med non drafting? :-)

 

2011-06-20 06:18   Viktor

Grymmt bra jobbat. Vet hur det är att cykla ensam länge på VR. Men det var inte alls läsningen jag ville ha när jag funderar på att cykla med i en subgrupp nästa år.

 

2011-06-19 21:53   Anders Kammenhed

Kan meddela att ditt Lunedisällskap fick cykeln fixad. Ramen klarade sig, däremot hade växeln fått en smäll. Så den blev en singelspeed med vilken han tillslut tog sig i mål.

 

2011-06-19 20:52   Malin

Starkt jobbat syrran! Va bra att du inte åkte med i kraschen.

Kramar i massor

 

2011-06-19 20:52   Malin

Starkt jobbat syrran! Va bra att du inte åkte med i kraschen.

Kramar i massor

 

2011-06-19 20:26   Marie

Bra jobbat! Imponerad av att du har skalle att köra ensam så långt. Och att du vågar cykla vidare efter att ha sett en sån krasch.

 

2011-06-19 17:06   Erika

Bra kört! :) Jag såg dig i en depå precis på slutet. Näst sista måste det ha varit. Du såg sammanbiten ut :) Är ju timmar från subgrupperna och under min första runda rullade jag långsamt ute i högerkanten och lät dem passera. Jäklar för att krascha i en sån!

 

2011-06-19 16:43   Karin Linnersund

mikael: Tack! Ja jag hoppas att han mår ok.

eva: Tackar! Det var rätt kul att köra själv ändå!

micke: Grymt bra jobbat, kul att ni nådde måltiden! Ja visst måste man träna mer på klungkörning, men jag är nog lite feg! ;)

 

2011-06-19 16:03   Micke

Trillade in på din blogg, bra kämpat och läskigt med olyckan. Ja, det kan vara lite trångt med alla cyklister på vägbanan ibland, men ju mer vana man har desto tryggare blir man. Det är ju också därför vi försökt träna ihop ett antal ggr under våren för att lära känna varandras bakhjul typ :).
Och det gick ju vägen till slut för vår sub8-grupp, 7.52, tjohoo :-)!

Lycka till i Korea, det låter som en häftig tävling!

 

2011-06-19 14:55   Eva S.

Jättebra kämpat med tanke på allt som hände! Det gjorde du bra!

 

2011-06-19 14:19   Mikael Gillefalk

Starkt kämpat!

Obehagligt med kraschen, hoppas verkligen det gick bra för honom.

 


Följ oss

Loppkalendern

31 dec
Göteborg
31 dec
Kalmar
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.