Race report: Ö till Ö 2010 - Karin Tri | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Karin Linnersund


Triathleten

Mest lästa


Race report: Ö till Ö 2010

8 sep 2010
av: Karin Linnersund

Här kommer nu en "liten" race rapport om måndagens äventyr ute i skärgården: multisporttävlingen Ö till Ö som blir kallad "One of the toughest 1 day races in the world".

Det började i söndags med att vi alla samlades i Saltsjöbaden för att ta den chartrade båten ut till Sandhamn. Jag och min teammate Helena kom dit och mötte ett stort gäng med mycket vältränade människor. Det var elitmotionärer, elittriathleter, massa tränade folk från försvarsmakten. Ja och så vi då. 2 glada triathleter sugna på en rolig och extrem utmaning!

Vårt mål med tävlingen var alltså: 1. Sikta på målet. 2. Ta oss så långt som möjligt. 3. Alltid i rörelse 4. Ha kul! 5. Njut!

Båten ut till Sandhamn tog ett tag, det är en ordentlig bit dit! Det var mycket nervositet på båten, alla snackade förberedelser och prylar, och kollade kartor och grejer. Jag kollade ut på vattnet och öarna vi åkte förbi och tänkte "jahapp, här ska man typ simma då imorgon". Det var fortfarande lite för ofattbart att förstå vad vi gett oss in på. Men jag var excited! Men ändå rätt lugn. Det fick ju bli som det blir liksom.

Vi fick sista minuten tips av Colting som berättade om alla öar som var misär (och det var typ ALLA!), och tyckte även att vi var rökta om vi körde med fenorna. Att springa med dem blir jobbigt. Men vi kände ändå att vi behövde dem för simningen. Och lovade att om vi kom i mål skulle vi bära dem i famnen som två små sherpor springandes med all utrustning som vi släpade med!

I sandhamn var det sen raceförberedelser, man gick runt och checkade in sig och fick alla saker inför tävlingen, som mobil, bib-tröjor, simmössa. Fick även en ötillö-tröja och strumpor från icebreaker. Sen checkade vi in på hotellet, där alla lag bodde för natten. Lite lugn ladd, och sen racemöte och middag på kvällen. Fortfarande var det verkligen en spänning bland alla. Man kunde verkligen ta på det, alla var redo för en tuff "dag på jobbet" dagen efter!
 
Jag och Helena fixade det sista med prylarna på kvällen, alla saker var redo. Kollade även på en karta och såg för första gången hur jäkla långt det var vi skulle ta oss! Annars när man kör tävlingar reflekterar man ju inte så mkt över hur långt man egentligen tar sig, för man slutar ju ofta på samma punkt som man börjat. Här var det verkligen svart på vitt - vi hade en lång resa framför oss! Men jag stack huvudet i sanden och ville inte tänka mer på det. Somnade sen och upp kl.04. Vaknar och för en kort sekund tänker man "jaaa, men just ja, vad är det jag ska göra idag då?". Och så kommer man på att man ska hoppa i kallt vatten och simma till nästa ö. Oj. Just ja.

Frukost på hotellet, vaslin på hela kroppen, hopp i våtdräkten och på med alla prylar, och kl.05.30 stod alla redo vid starten för att kunna ge oss iväg. 05.55 gick starten, efter att finlandsfärjan passerat den första passagen som är tävlingens längsta simsträcka.

Bild från otillo.se

Vi hade en helikopter hovrande över oss, och alla var taggade att köra. Starten gick och vi joggade iväg den dryga kilometern bort mot vattnet. Det var en kontrollerad löpning med en fyrhjuling att följa, vi sprang längst bak men kände ändå att tur inte alla sprang ännu fortare redan! Vår plan var att inte bli för varma innan vi hoppade i det kalla vattnet.

Men när vi kom fram, slängde vi på fenorna och tog oss i, och märkte att det var ju inte alls så farligt kallt ändå. Var nog en 14 grader i vattnet där. Alla var framför oss i havet, och utspridda till höger och vänster. Det var lite svårt att se exakt var vi skulle, för det var 1650m att simma, men vi simmade "bortåt" efter alla andra, så tänkte jag att vi hittar väl såsmåningom.

Vi simmade på där med våra fenor och små paddlar på händerna (minipaddlar typ). Jag låg före och valde väg och Helena låg snett bakom, inom de 10 m man fick ha max emellan. Vi simmade på och jag tyckte fortfarande det var lite klurigt att veta vart vi skulle. Hade nämligen både folk 50 m till höger och 50 m till vänster om oss. Men vi simmade på och kom såsmåningom fram till första klippön.

Sen var det terrängpromenad kan man lugnt säga. Eller vi försökte ju jogga där det gick, men det var hala klippor, branta klippor, springa på skrå, klättra upp och ner för klipporna, hasa på rumpan, hålla i ett träd osv. Vi var väldigt nöjda med vår plan-B lösning att haka fast fenorna på karbinhakar fästa i våra midjeväskor.  (Så de hängde vid höfterna). Vi hade då händerna fria och kunde parera och ta oss fram i terrängen.

Små korta simningar mellan öarna i början, och inte så långa öar. Men de 3km som det var, tog nog en 40 min för oss att passera. Det var inte så löpbar terräng. Vi jobbade på och tog oss framåt dock, och blev superglada ibland när vi kom till en liten brygga, eller hittade en liten trappa uppför en klippa istället för att få klättra upp!

Skorna vi hade (inov-8 xtalon) var dock väldigt bra och gav bra fäste. Men på vissa ställen var jag faktiskt lite rädd. Tänkte att om man ramlar här slår man sig rejält, när det var typ branta klippor och 3 meter ner på ena sidan. Ja det är bara att sluta tänka och ta sig framåt! Men känslan ändå var att det var riktigt, riktigt roligt att springa där på öarna. Misären som alla snackat om, ja den såg vi inte. Vårt mål att ha roligt tycker jag ändå infriades med råge!

Men jag var nog väldigt fokuserad på just att vi skulle framåt, framåt. För jag kommer faktiskt inte ihåg så jättemycket från loppet. Allting flyter ihop. Vi sprang, simmade, sprang igen och simmade på. Korta små stopp vid vattenbrynet för att slänga på fenorna, sen hopp i och simma över till nästa ö. Snabbt upp och hitta snitslarna för att följa vägen framåt. Snitslarna var väldigt bra utmärkta och kom ofta, så vi hade full fokus på att följa dem. Missade vi nån så stannade vi till och letade direkt, istället för att springa vilse.

Bild lånad från www.otillo.se. Inte vi, men vi var här!

Efter de första små jobbig-terräng öarna, kom vi sen till lite större öar med mer löpbara stigar och vägar. Den fjärde ön var Runmarö och där skulle vi springa 8,7km. Vi cabbade nu ner våtdräkterna, knöt dem vi midjan, för att kunna få lite mer luft och springa på bättre. Vi sprang på stigar, genom kohagar och på fina vägar.

När vi sprang hörde vi ibland något lag som kom ifatt bakom och sen sprang om. Varje gång blev jag så förvånad och glad, att vi inte hade varit sist! Men nu kanske vi var det. Men det var ändå inget vi funderade så mycket på. Vi visste båda två att vi gav vad vi hade. Vi gjorde vårt allra bästa där och då och kämpade på. Vad än klockan sa, så kunde vi inte påverka det. Vi kunde bara fortsätta kämpa på framåt.

Joggade på, höll humöret uppe, höll ihop, peppade varann, och åt regelbundet efter klockan. Vi hade med bars och godis i våra väskor och även vätskeblåsa med vatten i, men bara ca 7dl var. Det kom också vätskestationer efter banan, och ibland var det energistationer med bananer/bullar/bars som man kunde ta. Jag tror dock att jag drack lite dåligt i början på de där stationerna, för efter ett tag blev jag så otroligt törstig och sugen på att dricka vattnet vi simmade i...

När vi kom fram till en lite längre simning igen, 1km, så ropade Helena "Karin, nu får du skynda dig, kolla vi har 6 lag inom räckhåll!". Och vilken härlig känsla. Vi kollade ut över vattnet och sprang (klättrade/hasade) ner för klipporna och såg alla som kämpade där i vattnet. Nu kanske vi skulle kunna simma ifatt nån? Vi var iaf väldigt glada att vi var med i matchen lite.

Vi simmade på med våra fenor och paddlar och betade av alla simkilometrar. Vi var dock lite ojämnare på simningen än på löpningen. Jag var den lite starkare simmaren, så det betydde att jag fick mycket mer vila i vattnet. Jag simmade lite före, siktade och kollade riktning, och höll koll på att Helena hängde på. Det var dock så himla skönt att simma efter de längre löpningarna, man riktigt längtade till vattnet!

Några öar senare, på Nämdö, sprang vi sen nästa lite längre sträcka: 7km. Där hade man den första cutoffen kl.12, efter ca halva den löpningen. Vi sprang på och hade lite tid på oss, men inte stora marginaler. Vi visste ju inte exakt var den var. Jag var nu riktigt trött och lite halv-väck. Joggade på och kände mig törstig och slut i benen, tror det var lite vätskebrist där. Magväskan började kännas tung, och kroppen var lite trött. Att vi hade hållt på redan i knappt 6 timmar insåg jag nog inte där och då. Man var ju så fullt fokuserad på att bara röra sig framåt hela tiden, och klocka och tid fanns inte just där och då.

Vi sprang på och ökade tempot lite när klockan började närma sig 12 - cutoff. Helena peppade mig och jag fick upp farten och vi sprang ner mot energistationen. På vägen ner ser vi ett mötande lag (man sprang ner och upp där så man mötte de som var före en) som sen blev hänvisade ett håll av en funktionär. Springer vidare neråt och möter många fler lag, ser nu att vi bara är ca 5 min efter dem. Kommer ner till cutten 5 min innan cutoff tiden går ut! Yes, vi fixade det, vi vann 2.5 timmar till i skärgården!

Fyller på med massor med vatten och tar med lite energi för att ha på löpande fot. Vi är nu piggare igen och glada att vi får fortsätta (och att vi är rätt nära de framför). På vägen upp möter vi också det 4e damlaget som då ligger efter oss med några minuter.

Sen fortsätter löpningen på Nämdö, men vi springer tyvärr lite fel i början efter stationen. Följer nämligen den väg som vi såg det mötande laget sprang. Och de sprang också fel då. Tappar väl några minuter där innan vi hittar tillbaka på rätt väg.

Springer vidare, kommer ner till vattnet, har dragit upp våtdräkten igen, redo för mer simning. Superkort simning (200m) och sen blir det 3,4km löpning. Vi drar båda ner våtdräkten igen för vi vet hur lång tid 3.4 km kan ta, om det är jobbig terräng. Nu springer vi på och säger till varann "njut nu, det här är vad vi är här för!", för vi vet båda två att vi får köra till 14.30 och kanske inte längre än så. Det är en otrolig känsla ändå att springa fram, hoppa i vattnet, simma till nästa ö och ta sig framåt för egen maskin. Och skärgården var otrolig vacker denna dag. Toppenväder med stilla vatten, lagom varmt/kallt i vattnet och uppehåll och sol.

Vi springer på och är nu ifatt några av killagen, eller har de iaf runt oss. Vi simmar om dem och de springer om oss. Vissa är riktigt trötta och har börjat promenera lite. Vi joggar iaf framåt, även om det inte går så fort. Tiden går fort och jag tjatar på Helena varje 30-45min att vi måste äta från vår godisgömma. Fyll på med energi!

Vi inser sen att vi inte har jättelångt till nästa cut. Det är några korta simningar, en kort löpning och sen en längre simning. "Helvetessimningen" från förra året, där det tydligen var grymt kallt och riktigt strömt. Vi har fasat lite för denna simningen på 1400m. Men kommer fram till klipporna, tar oss ner, ser en del lag i vattnet framför oss och möter en funktionär på jetski. Han förklarar vart vi ska hän och hur vi ska sikta för att komma rätt p.g.a det strömmande vattnet. Enligt våra uppskrivna distanser vet vi att cutten är någonstans på nästa ö, vi vet bara inte riktigt var på ön.

Ger oss iväg och börjar simma. Simmar på i bra fart i början, betar av 100-ingar. Jag håller koll framåt och bakåt, siktar och får ta det lite lugnt och väntar in Helena. Det är en riktigt svårsiktad simning, för man tror att man är framme snart, hela tiden. Det ser inte så långt ut, och man ser flaggan och funktionärerna. Men vi simmar och simmar och kommer typ aldrig fram. Jag simmar på lugnt och hinner tänka en massa. Bland annat om all misär som utspelade sig här förra året, när det var så kallt. Men jag tycker inte det är så hemskt just nu och kommer på den briljanta förklaringen att killar är veka, haha. Kommer på att om killar skulle föda barn skulle det inte bli några gjorda! haha. Är riktigt glad över att det inte var så hemskt som jag trodde det skulle vara i just denna passagen. Tack vare att det kanske var 12 istället för 9 grader då ;)

Jag tar det lugnt och väntar in och simmar lite ryggsim (dubbelsim med armarna flaxandes) och visar vägen för Helena. Men nu blir Helena lack på mig för första gången på dagen och ropar "Karin! Du får inte simma ryggsim, det är demoraliserande för mig!!". haha. Jag peppar på och hejar och vi simmar på framåt och kommer äntligen fram till ön. Möts av snorhala branta klippor upp och kommer upp till en vänlig funktionär som bjuder på Twix. Gott!  Jag frågar: "Var är cutten?" och får till svar "2,5 km bort, det hinner ni!"

Kollar på klockan, knappt 25 min kvar. Ja, en vanlig löpning fixar man lätt 2.5 km på 25 min. Vi sticker iväg så fort vi kan, med twixen i handen och springer på. Men det är klippor som möter oss, jobbig terräng med klippor, mossa och grejer. Först ramlar jag till på en hal klippa, slår i knät och det gör ont, men vi ska vidare: NU! Några minuter senare ramlar Helena och det känns som att vi är trötta just nu.

Jagar snitslarna. Kommer ner till vatten där vi ska vada över. Upp på nästa klippor, tar oss fram. Kommer äntligen fram till en löpbar stig där vi nu ökar upp farten rejält. Springer och springer, vet inte alls hur långt det är kvar men ser på klockan att minutrarna börjar ta slut. Springer på och väntar mig energistationen efter varje buske eller hörn. Vi springer vidare, klockan går, ser tältet nere på ett fält vid vattnet, springer vidare men kommer ner till tältet och det är för sent. 2 min efter cutten och de är stenhårda. Vi är avplockade.

Men vi har gett allt, vi har gjort vårt bästa. Inser nu att vi har varit ute i 8,5 timmar och kämpat, utan något stopp. Vi är grymt nöjda ändå och highfigh:var och kramas. Gött jobbat!! Står sen och möter de andra lag som låg bakom oss på slutet och som också får bryta. Det andra tjejlaget kommer in 10 min efter oss, och även 3 herrlag kommer in bakom oss. Vi inser att vi är jäkligt nöjda ändå. Kämpat på bra, tagit oss så långt vi kunde, och haft otroligt roligt under dagen! Vi tog oss 30km till fots, och simmade 6700m totalt.

Vi blev sedan båtade till nästa cutoff och plockade där upp fler lag innan vi åkte med större båt till Utö. Hejade på de lagen som fortfarande körde och simmade sista sträckan till Utö, innan vi sen kom till mål och hotellet där. Dusch och god middag och tävlingssnack för hela slanten. Alla trötta och glada. Sen var sängen väldigt skön, även om vi "bara" kört 8,5 timmar och inte hela vägen. Det kändes i kroppen att vi hade jobbat!
 
Ö till Ö var en otroligt häftig tävling och upplevelse! Ja upplevelse och äventyr för oss, för vi såg inte det riktigt som en tävling. Att ta sig så långt som möjligt. Och att ta sig i mål är liksom ett mål i sig! Nu nådde vi inte ända fram, men vi är jäkligt nöjda och glada ändå. Nu vet vi iaf hur det funkar!

Jag måste säga att det var ett toppenarrangemang, riktigt proffsigt arrangerat. Tänk att simma ute i skärgården mellan öarna och känna sig totalt trygg. Det fanns följebåtar och jetskis överallt som höll koll på alla båtar som ville passera. Duktiga funktionärer som dök upp när man minst anade det (men mest önskade sig vatten!) mitt ute i skogen på nån klippa, samt på alla stationerna då.

Jag tycker det var en grymt bra tävling, otroligt roligt och riktigt extremt. Så som det ska vara! Det var också väldigt prisvärt får jag säga, även om anmälningsavgiften höjts till iår var det massor som ingick. 2 hotellnätter, 2 middagar, 2 frukostar, grymt bra service under loppet, följebåtar etc, race-tröja, strumpor. Och ja, sen vann ju vi i Lag Badkrukorna ett utlottningspris med massa underställskläder från Icebreaker också! Vi är grymt nöjda med helgen och äventyret.

Ibland måste man helt enkelt våga kasta sig ut. Testa. För att se vad man klarar, och hur det är. För nu vet vi hur det är, och jag kan säga som så mycket att jag blev taggad, jag vill köra igen! (Men med lite modifierade prylar/våtdräktsfix, ja Jonas: det var tungt att springa och släpa på fenorna! ;) Men utan dem hade vi nog inte klarat första cutten iår)

"Succé är en följd av att våga misslyckas. Anledningen till att människan kan hoppa 2,45 i höjd är att man vågat riva."




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet trettiosex med siffror i fältet här


Kommentarer


2011-03-12 09:44   jonna

Lite sen kommentar. MEN galet roligt och läsa hela texten :D
Får känslan hur det är att vara på språng där ute, alla tankar som hinner gå förbi och alla plågor.

Nice jobbat!


//Jonna

(Känner The Lantto klanen, då vet du lite vem jag är :D )

 

2010-09-12 20:39   Karin Linnersund

Tack för all pepp! Och kul att många orkade läsa hela storyn! Det var en häftig upplevelse, jag ler fortfarande när jag tänker på den. :)

 

2010-09-10 01:18   Jens

Häftigt, beundransvärt och bra skrivet :-)

 

2010-09-09 21:46   Caroline

Du e galen Karin =) Hoppas att det är bra med dig! Hur bra det nu kan bli efter ditt äventyr! Vi får ta och ses snart! Kramar

 

2010-09-09 16:23   michael Lemmel

Tack för väldigt härlig beskrivning av ÖTILLÖ. Tack för underbar attityd och glädje. Nästa år får ni en kram av mig när ni passerar målbanderollen :-)

Njut av en toppen prestation.

Michael Lemmel
ÖTILLÖ

 

2010-09-09 15:40   Askan

Härlig story Karin! Bra kämpat!

 

2010-09-09 13:37   www.traningsgladje.se

bra story - och bra kört!!! ni verkar ha haft det kul och det var det viktigaste. resan är målet. :)

 

2010-09-09 13:18   Maarit Kaskela

Tack för en underbar berättelse! Nu börjar jag fatta vad ö till ö egentligen är för galenskap.... ;-) Bra kämpat, tjejer!

 

2010-09-09 11:55   Per

Riktigt bra text...

 

2010-09-09 09:43   Anders

Snyggt jobbat!

 

2010-09-09 09:41   Mia Fogel

Du fortsätter att imponera Karin!
/Mia F

 

2010-09-09 09:29   Josefine

Stort grattis till er prestation. Jag tycker att det är imponerande att ni bara vågar ge er på det. Grattis!

 

2010-09-09 08:35   Odda

Häftig läsning. Starkt jobbat.

 

2010-09-09 08:20   Anna (http://blogg.piggelina.se)

Grym läsning och en fantastisk prestation. Bra jobbat!

 

2010-09-09 07:57   Malin

Otroligt bra jobbat! Nästa år fixar ni hela loppet!

 

2010-09-09 04:31   Jennie

Haftigt! Riktigt kul att lasa om. Bra jobbat!
Jennie

 


Följ oss

Loppkalendern

31 dec
Göteborg
31 dec
Kalmar
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.