Race report: Challenge Barcelona 2010 - Karin Tri | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Karin Linnersund


Triathleten

Mest lästa


Race report: Challenge Barcelona 2010

8 okt 2010
av: Karin Linnersund

Här kommer storyn om årets andra IM-distans triathlon, och min första utomlands på distansen!

Dagen började tidigt såsom alla tävlingsdagar. Upp vid 5 för frukost och fix innan vi tog oss ner till startområdet. Skönt var att alla grejer var på plats, cykel, run/bike-bags och det enda som skulle fixas var att pumpa däcken, ladda cykeln med flaskor och energin och på med våtdräkten och sen göra sig redo. Starten gick kl.07.30 först för proffsen och sedan alla agegroups i tidsspann efteråt. Att starten inte var tidigare än så var lätt att förstå varför, det var kolsvart hela morgonen fram till start.

Alla tjejer i tävlingen startade i en och samma grupp, 2 min efter damproffsen, kl.07.34. Vi var väl ett gäng på ca 70st som gav oss iväg i en springande start på stranden ner mot vattenbrynet. Havet var salt, och väldigt klart. Man såg botten hela vägen, även när det var riktigt djupt. Simningen var ett enda stort varv ute i havet, längs med stranden. Först rakt ut, sedan direkt höger, ca 1500m bort, vänster, vänster runt två bojar och sedan ca 1700m tillbaka, och sedan vänster igen och in till stranden. En riktigt jäkla lång bana alltså!

Och den visade sig vara rätt så svårnavigerad. Eller ja, vi hade sett på karta att det skulle vara två rader med bojar på banan, men jag är inte säker på om det bara var en rad. Vi simmade på iaf i en liten klunga som snabbt spreds ut. Det var folk där jag var, några långt åt sidorna också. Stora gula bojar såg vi och det var vad vi siktade mot. Simmade på där, det gick inte fort framåt, var lite segt men jag tog mig fram iaf. Efter ett tag kom agegrouper med killar ifatt bakifrån och de simmade också där vi var, och några långt åt sidan.

Inte förrän vi hade simmat en bra bit på banan bortåt märkte jag att vi kanske var lite fel. För då mötte vi nämligen proffsen som simmade på andra hållet, men bara ca 10m bredvid oss, och inte 100m som det skulle va enligt kartan. Vi simmade på bortåt och när vi väl kom till vändningen märkte jag att jag var alldeles för långt upp på banan, fick simma som i en triangel runt för att runda båda bojarna innan jag kunde börja simma tillbaka. Det var lite jobbigt att ha simmat lite fel, men jag ville inte kolla alls på klockan och se hur sen jag var, det skulle inte göra något bättre.

Så jag försökte samla mig igen och simma på, men nu var det en jäkla lång sträcka tillbaka, ca 1700m rakt alltså innan sista vändning in mot stranden. Jag simmade på och det var blandade färger på mössorna runt mig nu. Men ibland kom några tjejer (blåa) förbi och om och jag undrade hur det kunde gå till. Hade de simmat sakta innan, eller var det jag som sackade efter nu? Jag matade på och var rätt trött på saltvattnet vid denna tiden. Det smakade lite illa och jag ville mest vara framme nu!

Spolades upp på stranden av en våg, och sprang upp i sanden. Över mattan och tiden landade på 1.30. Jag var glad att jag bara tagit mig upp från havet! Det var en lång bana det där, och jag är rätt säker på att jag simmade rätt mkt längre än de 3.8km som var planerat.

Nu var det iaf dags för min paradgren - cyklingen! Jag hade sett fram emot denna väldigt mycket. Det är en otroligt fin väg som tävlingen går på!
Jag sprang in i tältet, drog fram min bike-bag och slängde på alla prylar och skor så snabbt jag kunde. Sen blev det cykelskojogg bort över cykelparkeringen och så tog jag min cykel och ut. En växling på ca 5 min, inte den snabbaste kanske, men men. Nu var det dags att cykla!

Jag var inte superladdad under tävlingen, och särskilt inte nu när jag visste att jag låg 10 min efter plan, men jag tänkte iaf göra det bästa av det. Men det här "drivet" saknade jag lite i början.

Cyklingen började med att man cyklade (på helt avstängda vägar såklart, så var det hela banan) genom stan Calella, på småvägar med väldigt många fartgupp och svängar. Det var väl 2.5km ca och de tog 6min att cykla. Sen kom man bort till en stor rondell och det var där som man skulle varva. Cykelbanan var sen alltså 3 varv på en stor fin väg längs med stranden: 2 långa varv (Calella - Mataro - El Masnou) och ett kortare på slutet (Calella - Mataro).

Banan började med lite blandade backar i början. Inte så branta men rolling hills hela vägen längs med stranden. Man passerade små byar och överallt stod poliser och höll koll på avspärrningar och trafikanter. Efter ca 10 km blev det sen plattare, och då riktigt platt!

Det blåste lite lätt motvind när man cyklade bortåt och passerade staden Mataro, en del rondeller och sen fortsatte man rakt fram längs med havet, superplatt bort till vändningen vid El Masnou. Och sen samma väg tillbaka då. Det var riktigt bra att banan var lite varierad, det hjälpte en att förstå ungefär var man var nånstans. Och så var det skönt att blanda tempokörningen på platten med sen lite stående i backarna.

Första varvet gick väl sådär, jag försökte köra på men hade som sagt inte riktigt drivet där. Jag trampade på både upp och nedför och låg i tempobågen på platten. Cyklade på och höll mina 7m till nästa framför, eller körde om. Jag passerade väldigt många på cyklingen och det var ju lite kul!

Jag hade ett bra ät och drick-schema. Hade två flaskor på cykeln vid start, en med resorb och en med coca cola. Varje halvtimme åt jag en halv snickers eller en powerbargel. Detta gjorde jag enligt klockan hela tiden, även om jag ville ha eller inte. Vid vätskestationerna tog jag vattenflaskor som jag drack rätt mycket ur när jag väl tog en gel (ca 4 dl). Jag cyklade på och försökte tänka små delar av banan, och inte på att det är 18 mil man cyklar. Att vi körde 2,5 varv kändes ju bra mentalt, det var ju inte så långt! ;)

Jag tryckte på ordentligt på väg in mot vändningen, och körde på så mkt jag kunde i backarna. Jag ville inte sega på och tappa en massa tid. Men på andra varvet på väg ut kändes jag mig lite seg. Hade fått typ vätskebristshuvudvärk och var lite seg. Trampade på där i motvinden och funderade på om jag skulle äta eller dricka mer, och bara kände att jag "rullade på" rätt segt framåt. Gick inget snabbt alls, och jag hade inte känslan.

Men så körde Jens förbi, swish sa det och han hann heja och peppa. "Kom igen Karin!". Då vaknade jag till, och tänkte "ja va fan gör jag! Kör för fan!" Så jag åt mer, drack mer och bestämde mig för att köra på. Tävlingen är ju här och nu och jag KAN cykla på bra, det vet jag ju. Så jag återfick hoppet och började trycka på mer och mer. Kände att det inte var så mkt kvar ändå, mentalt var jag ju snart framme, var på varv 2 och sen var det bara ett kort litet varv kvar. Sista svängen ut till El Masnou, platt och bra = utnyttja!

Så jag trampade på bättre och bättre, vägen ut till El Masnou var otroligt lång och rak men jag körde på bra, sen vändning och sen fick man lite hjälp av vinden i ryggen. Cyklade på och passerade folk hela tiden, blev lite glad varje gång jag passerade en tjej, även om jag inte visste vilken klass de kört i, så hade vi iaf startat samtidigt! Hade en del killar som körde runt en, framför och sen bakom, och ibland körde de om för att sen ta det lugnt. Jag hade kunnat cykla där 7m bakom i den farten, men jag visste också att jag KUNDE trycka på mer, så då gjorde jag det och körde om.

Det var bra koll ute på banan på drafting och sånt, och jag var noga med att hålla avstånd även om det var lite klurigt ibland vid omkörningar. Men jag ville bara köra om med några cm, så var det sen den andres problem. Faktiskt. Särskilt i uppförsbackarna tryckte jag på ordentligt och körde om och tog i uppför. Det var rätt skönt att stå upp lite då för att man suttit ner så pass länge i tempoställningen på flacken och matat på.

Sen var det varvning igen och sen ut på sista 3dje korta varvet. Bara drygt 4 mil kvar och det var ju ingenting vid det här laget! Jag hade nu riktigt bra driv och mentalt älskade jag varje minut cykling. Det kändes grymt bra och jag kände mig knappt trött i benen, det var bara att trampa på! Drack fortfarande väldigt mycket, tog 1 flaska vatten vid varje vätskestation, och fortsatte att fylla på med energi varje 30 min, och lite oftare än så på slutet.

Märkte nu ute på banan att många blivit tröttare. Jag kände mig stark när jag susade förbi. Det var en bra känsla. Sista varvet gick fort, nu kände jag igen mig mer på banan. Tillbaka in mot vändningsrondellen och nu genom stan igen på de där knackliga vägarna där farten inte gick i mer än max 30km/h. Snabbade på iaf för jag ville komma in på en hyfsad cykeltid ändå. Kom in till växlingsområdet, hoppade av cykeln och sprang över mattan på tiden 5h 26 min. En helt ok cykeltid tycker jag, med tanke på banan och min mentala bonk där i början!

Nu sprang man in och hängde upp cykeln, sen bort till tältet igen där det var ombyte till löparskorna. Nu var klockan strax efter 14.30 och det var riktigt varmt och soligt ute. I tältet stod funktionärer och smorde in en med solkräm medan man bytte skor. Perfekt service, jag var lite rädd för att bränna sönder ryggen annars! På med keps, tog med 3st gels, 1 flaska resorb i handen och sen iväg ut. Nu var det en marathon i spaniensolen som gällde!

Jag kände mig rätt nöjd med cyklingen och var glad när jag sprang iväg där. Det hade känts bra att passera så många och jag låg väl ok till bland damerna nu. Jag joggade på lugnt iväg bort från växlingsområdet bort längs med banan. Löpbanan gick längs med stranden österut från Calella. Det var drygt 5 km bort till nästa stad (Santa Susanna), vända och tillbaka, och så 4 såna varv då.

Det var riktigt platt och det var skönt! Bara att springa på med nätta steg. Hm. Ja så bara och bara var det inte. Redan efter några kilometer ut på löpningen började jag känna att det här var grymt jobbigt. Just vad det var som var jobbigt kunde jag inte riktigt sätta fingret på.

Jag sprang med små, små steg och allt jag egentligen ville var att gå. Jag så önskade att jag fick gå. Men jag vet också att rule no 1 inom triathlonlöpning är: gå inte! Så fort man börjar gå rinner tiden iväg nåt helt otroligt. Så jag gjorde en deal med mig själv att jag iaf fick gå ca 10m vid varje vätskestation (som var med 2.5km avstånd). Jag joggade på där i värmen, drack av min resorb och hoppades att det skulle kännas bättre senare, för nu var det bara tungt. Det var som en vägg efter 3km och mina kilometertider rasade snabbt från 6:00-tempo i början, till 06:30 och 07:00. Sen låg de på 07:00-tempo länge.

Jag sprang på där och det var fram och tillbaka bana vilket var bra för då möter man ju alla. Mötte Ted som hejade, jag såg att han också joggade (rätt mkt snabbare än mig, men ändå inte hans vanliga tävlingsfart). Jag blev glad av hejaropen och att han ändå tog sig tid och kraft att peppa mig. När jag sprang tillbaka på varv 1, efter kanske 8km mötte jag honom igen. Då hade jag för en kort sekund övertalat mig om att jag fick gå en liten liten bit när jag åt en magnesiumtablett. Ted såg mig och sa nåt i stil med "kom igen Karin, HÄNG I!". Och jag skärpte mig och började jogga igen, om än sakta sakta.

In vid varvning, snabb kisspaus och sen vidare in mot varvning och läktarna där massa publik satt och hejade. Det var även riktigt bra publik stora delar av löpbanan. Det var bara en lång, lång raksträcka på säkert 1km där det var tomt, men där mötte man ju alla andra deltagare ändå.

Så ut på varv 2 och jag hade fortfarande inte kommit in i löpningen riktigt. Det var fortfarande en pärs. Jag mådde kasst och det var tungt, men jag kunde som sagt inte definiera det. Jag sprang och tänkte på att det sitter bara i huvudet, jag bestämmer själv att jag kan. Jag hade lite krampkänningar i ryggen, och en del hugg i magen. Men jag försökte springa så rak som möjligt, och med små, små steg, för att inte reta upp ryggen eller nåt. Peppade mig själv med positiva ord. "Det går bra det här, kom igen nu, häng i".

När magkrampen väl släppt sen på slutet av varv 2 kom jag på att jag nog behövde lite mer energi ändå, det var ju ändå värt att testa! Fram till nu hade jag bara druckit vatten och cola vid varje vätskestation. Nu kom jag på att jag skulle testa lite gel. Så jag drack en pytteliten klunk gel vid stationen, och sköljde ner med mycket vatten, för att göra den utspädd i magen. Sen tog jag en magnesiumtablett. Och så gick jag ju 10m vid varje station.

Detta blev rutinen sen på varv 3 och 4. Jag sprang 2.5km, drack cola + gel + vatten + 1 tablett, och så jogga igen. Och märkligt nog så fungerade det väldigt bra! Jag ökade farten och sprang (jaja, joggade då) snabbare och snabbare! Sista milen hade jag kilometertider på 6:20-6:30 istället för tråkiga 7:00-tempot jag dragits med! Jag sprang på och varje gång jag sen mötte någon jag kände såg jag att de såg att jag var piggare än zombie-Karin de sett varven innan!

Och nu på slutet var det riktigt roligt. Alla tjejer hade ju trippat förbi mig innan under löpningen. Nu hade många börjat gå och jag likt sköldpaddan som går och går sakta men säkert, joggade ifatt och förbi. Jogga, jogga, jogga, ökade lite, peppade mig själv och räknade ner. Det var ju inte många kilometer kvar! Och det blev ju faktiskt svalare för varje timme som gick. 

Sista varvet hade jag börjat snegla lite på klockan, och jag såg att jag var nära att ta mig in under 12h. Jag sprang där och peppade mig själv att komma under 12, men sen andra minuten tänkte jag "vad spelar det för roll 11.59 eller 12.01?". Men jag kände ju mig piggare så jag sprang på så gott jag kunde. Sprang på och kom in närmare växlings/målområdet igen. Det var kul för alla hejade massor "venga chica!" och jag kände igen publiken till slut, de hade ju stått där varv efter varv!

Jag ökade farten och visste det var nära nu! Kom fram vid sista rampen ner på löparbanan vid cykelområdet. Denna kant på rampen hade jag tagit 3 ggr tidigare men visade sig nu vara för hög. Plötsligt bara ramlar jag framåt på rampen, landar på knä, armbåge, hand. Känner inget, men snabbt som attan upp igen och springer vidare ner bort mot målet. Spurt, spurt nu, vill komma in under 12. Springer på in vid läktarna, får äntligen ta sista biten in mot målrakan nu. Spurtar sista biten in och tror jag klarar det precis, men klockan stannar på 12:00:00! Vilken fight, och vilken fin tid ändå. Jag tror jag ska vara nöjd, hehe :)

Direkt i mål blir jag omhändertagen av en funktionär. Han ser att jag tagit i lite, för jag har lite svårt att ta djupa andetag och hyperventlierar lite. Promenerar runt med honom, får medalj, t-shirt och sen när jag ser att jag blöder lite från knä och händer får jag gå in i sjuktältet. Blir omplåstrad och omhändertagen. Proffsigt bemötande där! Är bara så glad och nöjd att ha tagit mig i mål, och att jag höll ut under de jobbiga stunderna under löpningen och t.om kunde springa på bättre på slutet!

Är nöjd efter omständigheterna, och mer sen när jag ser hur det gått för de andra i tävlingen. Många som gick på slutet, många som fick vätskebrist/saltbrist-problem och inte alls mådde bra under loppet. Jag är glad att jag kom i mål på en lite "dålig dag" och ändå kom in på 12h som nog får sägas är en ok tid för mig. Kom som sagt 2a i min age group (F25-29) och totalt 469 av 1020 startande.

Var en otroligt bra tävling tycker jag, även om simningen blev lite knas för mig. Men overall ger jag den ett bra betyg! Bra bana, bra publik, bra organisation och proffsig tävling. I mål efteråt fick man massage och mat, allt inkluderat.

Vi satt ett gäng svenskar och firade och snackade race och åt där, ända tills jag började må lite dåligt. Men som tur var kom det efter racet. Jag mådde rätt bra under loppet ändå, även om jag inte var på topp under löpningen. Men magen skötte sig bra, för första gången!

En kul tävling, och många erfarenheter rikare är jag!

Simning 1:30 (6/8)
Cykling 5:26 (1/8)  (253a cykeltid totalt (inkl växlingar))
Löpning 4:53 (2/8)
+ växlingar 5 + 4 = 9min

Totalt: 12:00:00

Plac:
27/67 damer
469/1020 totalt

Har tyvärr inga bilder än, de kommer. Tills dess kan man kolla på hur det såg ut under tävlingen 2009:




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtiosju med siffror i fältet här


Kommentarer


2010-10-10 23:19   Karin Linnersund

Tack! Ja det var lite svårt att ladda om, men jag är glad att jag vaknade till där på cyklingen. Kul att ni orkade läsa hela. Det är ju en del som ska dokumenteras efter 12h tävling ;) Tänk att göra NÅGOT annat i 12h, det är ju skitlång tid. Tur att man mentalt kan dela upp ett triathlon i små små bitar.

 

2010-10-10 21:50   http://carinatranar.blogspot.com

Vilken trevlig läsning!!! Du e grym!

 

2010-10-09 17:42   Zandra Hedlund

Du är GRYM, Karin!! Superbra jobbat. Att bara kunna ladda om efter Kalmar och köra EN TILL IM samma år är ju värt en eloge.


http://dietisttriathlet.blogspot.com

 


Följ oss

Loppkalendern

31 dec
Göteborg
31 dec
Kalmar
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.