Josefine Antonsson - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Josefine Antonsson


32-årig löpare och fyrabarnsmamma från Småland. Tränar gärna prestationsinriktat och har som mål att springa halvmaran på under 1.20. Här bloggar jag om löpträning, hälsa, föräldraskap och annat som hör livet till. Mina personliga rekord: 10 km 37:16, halvmaraton 1.22.59, maraton 3.00.18.

Vad sömnbrist gör med mig

17 nov 2017

God eftermiddag!

Har haft en härlig vecka. Solen har kikat fram flera gånger och jag njuter av att det känns så lätt att stå ut med november i år. Förra året tyckte jag det var en väldigt tuff månad, men då jobbade jag ju. Åkte hemifrån när det var mörkt och kom hem när det var mörkt. Så deppigt! Nu kan jag vara ute flera timmar i dagsljus varje dag och det gör sån enorm skillnad för mitt mående.

Jag fortsätter springa lugnt varannan dag och kör crosstrainer dagarna jag inte springer. Tänker göra så november ut. Hälsenan är bra igen, knät är på bättringsvägen (tror jag). Nu känner jag bara smärta i vissa djupa knäböj. Hoppas, hoppas att jag kan köra på lite hårdare igen snart. Det stora målet för nästa år är halvmaran på under 1.22 och jag känner mig peppad att sätta igång träningen för det. 

Senaste veckorna har jag också njutit av att få känna mig pigg (förutom igår, Lykke blev vaccinerad häromdagen och fick feber och var allmänt kinkig natten därpå). Men normalt sett vaknar hon bara en eller två gånger för att äta och efter en sådan natt funkar jag ganska bra. I våras fasade jag lite för hur det skulle bli med sömnen efter Lykkes ankomst, jag hanterar sömnbrist så otroligt dåligt, men hon har faktiskt varit väldigt "duktig" på att sova. Och det känns som att det blivit ännu bättre sista tiden... Ja, jag är medveten om att det kan vända till det sämre när som helst men jag njuter så länge det varar. 

Det här med sömnbrist alltså, jag tycker det är intressant (och lite läskigt) att se hur hur mycket det faktiskt påverkar mig. En dålig natt kan jag hantera, men flera kassa nätter på rad är skitjobbigt. Och det värsta är inte att jag blir seg, får kort stubin och inte orkar ta tag i saker, utan att jag blir så låg. I vanliga fall är jag en väldigt glad och nöjd person som har lätt att glädjas över småsaker. En sol som skiner, ett kort (eller långt) samtal med en kompis, ett fin färg på en vägg, ett bra poddavsnitt, att tänka på sådant jag ser fram emot, barn som är på gott humör osv. osv. Ja, i normalfallet känner jag mig sådär härligt, pirrigt glad många gånger varje dag.

Men i perioder av sömnbrist försvinner den där glädjen. Livet känns mest bara segt och tråkigt. Jag blir deppig och likgiltig och har svårt att ta mig för saker. Att plocka ur diskmaskinen kan kännas som ett gigantiskt och jobbigt projekt (något som jag i vanliga fall gör på tre sekunder). Jag känner inte igen mig själv, den jag egentligen är. 

Tack och lov har jag aldrig behövt uppleva några långa perioder av riktigt dålig sömn och jag har alltid prioriterat att sova på dagen om det behövts. Men jag är inte ett dugg förvånad att många nyblivna föräldrar hamnar i depressioner - sömnbrist är nog en väldigt stor bidragande orsak till det.

Nog om sömn. Nu ska jag städa. Och kanske springa några kilometer på bandet. Ha en fin helg!

Krämpor, krämpor...

11 nov 2017

Min löpning går sådär just nu måste jag säga. Har inte riktigt blivit av med mitt förmodade hopparknä (även om det inte blivit värre heller). Dessutom vaknade jag upp häromdagen och var jätteöm i en hälsena. Den gör fortfarande ont när jag springer och när jag går i trappor. Det komiska är att jag för bara någon vecka sen satt och funderade på alla skador/känningar jag haft genom åren och konstaterade att jag åtminstone aldrig haft problem med hälsenorna. Det var då det, hehe.

Jag vet nog vad det beror på. För att skona knät har jag sprungit jättemycket i uppförsbackar (och med motlut på bandet) och det blev väl för mycket för de stackars hälsenorna till slut. Nu ska jag försöka springa lugnt varannan dag och köra crosstrainer varannan dag tills det går över. Funkar inte det går jag över helt till crosstrainer. 

Det positiva i det hela är att jag faktiskt inte känner mig så stressad över känningarna. Det är ändå helt rätt tid att vara skadad. Löparvädret är i skrivande stund uselt och nästa säsong är låååångt bort. Jag behöver inte vara i form nu. I stället för att springa en massa lägger jag min energi på att måla om möbler, fundera över ny färg till vardagsrummet och försöka läsa lite böcker. 

Sen kör jag på med minst 20 minuter styrka varje dag: mage, rumpa, höfter, lår, vader osv. Jag och Lykke hänger alltså en del på yogamattan om dagarna. Men hon tröttnar rätt fort. Och är det inte hon som tjurar så är det något annat barn som kommer och försöker "förstöra" träningen:) Många verkar ju kunna träna styrka MED sina barn men jag tycker det är lite svårt. De bråkar mest om balansplattan, vem som ska få plats jämte mig på mattan eller försöker använda mig som häst.

365 dagar sedan

6 nov 2017

Har med intresse följt uppdateringarna från NYC Marathon i helgen. I dag var det exakt ett år sen jag stod på startlinjen till det som måste vara ett av världens coolaste maratonlopp. Det sjuka publiktrycket där är svårt att beskriva!

I efterhand kan jag önska att jag skitit i allt vad tider heter och bara njutit av loppet i stället för att försöka pressa mig till sub 3 den där dagen. Jag var gravid i vecka 10, fruktansvärt illamående och fruktansvärt trött. Samtidigt hade jag ju tränat bra och VILLE verkligen försöka! Det höll i ungefär 40 kilometer, sen orkade jag inte riktigt hålla farten och sprang i mål på 3.00.18. En jättebra prestation såklart, inte minst med tanke på omständigheterna, men jag var ändå en aning besviken efteråt. Det var ju SÅ nära! 

Jag kommer nog inte springa i New York igen, men någon gång i livet ska jag springa ett maratonlopp sub 3. Jag kan liksom inte ha ett pers på tre timmar och 18 sekunder:)  Något maraton blir det nog inte nästa år, känner inte riktigt för att prioritera de där långa, långa långpassen, men 2019 kanske det händer??

Oktober genom mobilen

3 nov 2017

Gokväll!

På löpfronten intet nytt. Jag har inte sprungit ett steg sedan i söndags. Men knät känns inte alls längre så jag är hoppfull. På söndag börjar jag jogga lite smått igen. Hoppas att det funkar. Tack för bra tips på rehabövningar. 

Det har varit en rätt intensiv vecka, barnen har haft höstlov och vi har passat på att flänga runt och hälsa på vänner. Mycket fika och mycket trevligt häng har det varit. Vi har haft kul men nu känner jag mig lite småförkyld och trött. 

Rensade mobilen på mer än 2000 bilder häromdagen (!). Här kommer ett litet axplock från oktober.

En riktigt härlig månad då jag:

Njöt av fina soluppgångar och solnedgångar

Tog massa välbehövliga tupplurar

Gick många mil i höstsol (och ibland regn)

Bakade minst fjorton dopkladdkakor

Sprang backintervaller och plågade mig själv på löpbandet i källaren

ammade, ammade och ammade

hämtade, lämnade och släpade på ytterkläder, biblioteksböcker, bebis och matvaror

och sist (men inte minst) SPRANG MILEN SUB 37!!! Det kommer jag leva på länge!

Hopparknä??

29 okt 2017

Nä, det där knät som spökat lite för mig senaste månaden har inte blivit bättre trots att jag plockat bort fartträningen och mest bara kört lugna pass de senaste två veckorna. När jag går nerför trappor och böjer mig ner känns det lite obehagligt, och det ömmar när jag trycker på en punkt strax nedanför knäskålen. Det verkar vara patellarsenan som är irriterad. Kanske är det början till ett hopparknä, en vanlig löparskada som verkar vara rätt besvärlig att bli av med. Så nu är det nog dags att löpvila på riktigt så det inte blir något långdraget Blä! Sju dagar tänkte jag börja med. Ingen löpning och ingen crosstrainer, bara långpromenader. Om smärtan är helt borta nästa måndag börjar jag jogga försiktigt då.

Ska också fortsätta med styrketräningen och köra en del excentriska benböj, har läst att det ska vara bra. Om det finns någon klok läsare där ute som vet något om hopparknä och kan dela med sig av lite tips och erfarenheter skulle jag bli glad. Men helst solskenshistorier, hehe. Det mesta jag hittar när jag googlar är inte så upplyftande. 

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

31 dec
Göteborg
31 dec
Kalmar
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.