Erika Rosenbaum - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Erika Rosenbaum


Triathlon-frälst 4-barns-mor med ambition att bredda sporten och inspirera fler att ta steget till att anmäla sig till ett lopp! Står bakom begreppet Swimrun. Löpcoach för Urban Tribes och PT. Kurser på https://www.inspireme.se/.

Mest lästa


  1. Sommar 2017

Sommar 2017

11 aug 2017

Mellanåret har inte varit alltför tokigt ändå!

Med mellanår menar jag att det inte finns något mega-lopp i min kalender i år. Både skönt och lite trist. gillar att ha högt uppsatt mål att sikta på, men egentligen spelar det ju ingen roll om målen är i år eller nästa år... Det är sjukt kul med Ironman eller Ötillö framför sig men det behövs att kroppen är med på banan. Det är den, på ett sätt, så jag kan träna en hel del och köra en hel del lopp, vilket jag älskar, men de längre loppen som innefattar 18 mil på cykel funkar inte med ryggen. Nästa gång jag startar en IM ska jag göra det utan att behöva stanna varannan mil och sträcka ut ryggen och ha ont hela tiden. Såklart man gillar att ha lite ont pga ansträngning så som det ska vara men inte ont så att det inte går att trycka på och göra ett stabilt lopp. Jag gillar tanken att få till en stabil IM där alla tre grenar harmoniserar. Dels genom att vara lika bra förberedd på alla tre grenar och dels genom att klara av alla tre grenar lika stabilt. Bra simning, jämn cykling och en löpning som inte får böta för en klantig cyklng :) För min del skulle det innebära en simning på ca 1.10 (3860 m) en cykling på ca 6 h (18 mil) och en löpning på ca 4 h (42 km). Jag har gjort ett sånt stabilt lopp en gång (2011) och vill vansinnigt gärna göra det igen. Men. Jag är äldre och måste träna smart och hålla mig hel för att fixa det. Fast inte ska någon ålder få mig att lägga ner det målet, det kommer!!

Fram till dess finns det ju en uppsjö av mål, lopp och roliga träningstimmar att pyssla med! Framförallt så finns det så otroligt mycket roligt folk att träna och inspireras av för att hålla lågan tänd. Det roliga nu är att få träna vad som faller en in och känna att träningen i sig är det som gör livet glatt och friskt. IM är en av mina stora kärlekar i livet men det är ju inte allt. Livet står inte och faller med att jag inte kan göra en fulldistans. Korta distanser är ju otroligt roliga och nu har jag den stora lyxen att ha en dotter som vill haka på träningen så helt perfekt att ta några steg tillbaka och börja om från början. 

Från början var 10 juni 2007 när jag sprang mina första steg och strax kom på att det här med konkreta mål i form av lopp är the shit. Jag gjorde Tjejklassikern 2008 och en granne (Nico Hasselström)  började snacka om Lidingö Triathlon vilket innebar att jag kunde använda alla mina inköpta prylar vid ett och samma tillfälle. Great! tänkte jag och fick valuta för mina investeringar. Hade noll koll på hur det gick till och noll koll på distanser. Kändes jättelångt med en sprint och jag gick på toa två gånger under loppet. Tog sin lilla tid att komma i mål men upplägget var helt i min smak. Gjorde sen En svensk klassiker och dök på Stockholm Triathlon Olympisk distans med lite mer insikt. Hur jävla kul som helst!! Där och då, 2009, blev jag kär i triathlon och tänkte att jag aldrig ville att det skulle ta slut. Alltså var det väl bäst att ge sig på IM-distans direkt. För då tar det ju nästan aldrig slut... 

Först och främst behövde jag lära mig simma eftersom alla bara drog iväg i starten med ansiktet neråt medan jag bröstsimmande försökte jaga efter. Sagt och gjort. Jag gick med i bästa Spif Triathlon som hade nybörjarsim och där träffade jag på massa likasinnade som också skulle ta sig an ironman. Framförallt dök jag på systrarna Lantto, Anders G, Henke T mfl i bassängen på Kronobergsbadet. Fatta tacksam jag är för det!! Vänner för livet i samband med träning!

Det bästa med Triathlon är alla fantastiska människor jag mött. Triathlon-Sverige är verkligen svintrevligt och en nyfunnen lyx för någon som inte växte upp i föreningslivet. Älskar den inkluderande känslan och hjälpsamma välvilligheten! Det finns plats för alla. Sedan första IM-distansen 2010 har det blivit minst en varje år i goda vänners lag men i år är jag tillbaka på Lidingö och kör kort, men kul och hårt, med min senaste triathlon-kompis dotter Maja. Sjukt kul!! Hon är på G och medan vi jobbar upp distanserna kan jag laga ryggen :) 

Vi kör vårt första Swimrun-lopp ihop som team 2 sept och siktar på fler 2018. Våra stora idoler är såklart Lotta och Bibben som tävlat ihop som mor och dotter i 10 år och började 2007 när Bibben var 15 år. De tjejerna är ju ett kapitel för sig och äger arenan när det kommer till både Swimrun och IM så vi kan ju inte mäta oss med dem men likväl är de stora förebilder och källa till inspiration och motivation. Vilket allt handlar om. Ingen behöver mäta sig med andra men kan låta sig inspireras av andra och ge inspiration tillbaka. Inget motiverar så mycket som att slå sin förra tid men i det stora hela så tränar vi för att hålla oss levande och friska. Viktigt att komma ihåg! Träningen är till för att vi ska må bra nu och när vi blir äldre, inte bara för att vi ska persa, (även om det är det roligaste som finns :)

Ja ja ja.. Nog filosoferat...

Sommaren har haft lite lagom mycket träning i sig... Kanske lite för lite men det gör mig extra träningssugen nu när allt ska tillbaka till rutiner normalen. På söndag är det Lidingö Triathlon terräng och det blir grymt kul! Därefter trycker vi ut allt vad sommaren har att ge och tränar swimrun till läpparna blir blå. I Hellas kör vi swimrun träningslopp alla torsdagar i augusti och från om med i år heter vi Swimrun Army. Gillar känslan att vi är en inkluderande community som trycker på samarbete och gemenskap där alla är välkomna. Alltså kan alla komma och vara med! Swimrun + effektiv träning + rolig inramning = socialsporta! Bästa upplägg! Kolla in på fb om du vill komma Swimrun

Nu laddar jag för MTB och tältning med Otto imorgon för uppladdning till Liding Tri Terräng på söndag och på måndag sätter jag mig i skolbänken igen för 5 års studier!! :O

Tjing tjing!


Gästinlägg Hanna Johansson

17 apr 2017
I den ambivalenta våren få vi drömma oss bort till sportande på varmare breddgrader. Vad passar väl bättre än att få ta del av Hanna Johanssons upplevelse i IM Sydafrika?! Så nedan kommer ett gästbloggande från Hanna. Om någon mer vill låna min lilla plattform här för att dela med sig av en triathlon-upplevelse är det bara att hojta till :) Trevlig läsning!
"Ironman Sydafrika, African Championships, eller, Det man inte har i benen får man ha i huvudet." 

 "Sådär, då var säsongen inledd (och avslutad??). En slot till Kona, Hawaii, är fixad, vilket var meningen med resan. Mission accomplished.  

Själva loppet är däremot ingenting jag är särskilt nöjd med, eller jo, jag är nöjd och stolt över att jag inte gav upp efter halva cyklingen, att jag kämpade mig igenom den plåga som tävlingen visade sig att vara. 
Men låt oss börja från början. Sydafrika är ett vackert land, och Port Elizabeth där tävlingen hålls är en fin stad längs med sydöstra kusten - Eastern Cape. Havet är vågigt, kusten är blåsig, asfalten är dålig och värmen är...  jättevarm.
I övrigt är banan ganska “lätt”. Hyfsat platt, en backe på cykelbanan och två backar i båda ändarna av löpbanan. Eller ja, backar är nog inte ordet att beskriva de där två små uppförslitningarna med, även om de under tävlingen såg milslånga ut och kändes som att de skulle kräva både isyxa och rep för att bestigas.  
Själva tävlingsområdet ligger i stadsdelen Summerstrand, vilket är exakt som det låter, en lite mer turistig del vid beachen. City ligger lite längre upp, inåt från hamnen. Stadsdelen bjöd på bra häng och på morgonen innan start var det fin stämning med många sydafrikaner som hade tagit sig upp och var redo att heja på, alternativt bara ta tillfället i akt för att grilla och dricka öl. Allt som sig bör med andra ord. 

 

Loppet. Om man ska vara ärlig, och det ska man ju, så hade jag en bedrövlig dag och jag ville bryta i princip direkt när jag satte mig på cykeln. 
De tankar som fick mig att fortsätta var dels vad en av mina vänner sa till mig dagen innan: “kom ihåg, dålig känsla behöver inte betyda dålig placering” och dels en annan kompis hot om att aldrig mer bjuda på bullar om jag inte “plockar hem den där bucklan” (ja, tredjeplats gills som tur var). 
Cyklingen kändes inte bra, klen tröst att cykla upp sig ett tjugotal placeringar när känslan inte finns där.  Men när jag sedan fick höra min placering efter ett varv på löpningen var det ju bara att bita ihop och hålla undan. 
Det var ungefär den värsta dagen i mitt liv. Någonsin. Alla kategorier. 
Värmen, smärtan, plågan, uppladdningen, säsongen, dagsformen och alla andra ursäkter och bortförklaringar kan ändå sammanfattas i att jag helt enkelt var för dålig den dagen. Tur att ens lägstanivå ändå är rätt hygglig. En erfarenhet rikare och Kona-plats ändå, det är jag nöjd med!

 

Vad mer? Jag simmade (nåja) i en våtdräkt från Head - Black Marlin, sitter som en smäck. Cykeln är ny för i år, en Argon18 e119tri som känns löjligt bra och jag körde med 90 + 55mm hjul, med dåliga däck. Tydligen förlorar jag upp till 7minuter (enligt en säker källa - Vederbörande erbjöd sig dock att följa med och skaffa nya däck, så inget att skylla på där) på de däcken. Kanske byta till nästa gång? Även ny hjälm (tack Erika!), Cerebel Raceday från Poc, skön men tyvärr skakade den ner för ögonen på den dåliga asfalten och jag fick hela tiden skjuta tillbaka den. Lagom irriterande. Jag springer i ett par New Balance Vazee Rush, vilka jag också är väldigt nöjd med och racedräkten från Fusion (vilken är klubbens från förra året). Kan inte skylla på materialet heller med andra ord. Typiskt. 

 

Lärdomar då? Bli snabbare, och bli hårdare (kan man någonsin bli hård nog?). Träna bättre och även köpa mig snabbare. Jag har hittills alltid kört utan wattmätare, men jag tror nog att det är dags att skaffa en nu. Tydligen ska snabbheten inte komma momentant (har jag fått höra), men Kona är ju ändå ett tag bort… och om inte annat så får jag något att titta på när hjälmen åker ner i pannan. Även ett diskhjul känns lockande. Och nya strumpor! 
Träna bättre. Men först klura ut vad bättre är, alternativen är ju inte svinmånga när dygnet har tre ljusa timmar större delen av året och de ändå spenderas framför en datorskärm varje dag.   En träningsvecka på strax över 10h där i princip all träning har varit inomhus, allt utom några långpass löpning, kanske helt enkelt inte räcker. Svårt att simulera vind, väglag, backar och vågor inomhus, och jag vägrar att frysa. (Not. jag klarar alltså varken av värme eller kyla. Kul.) Återkommer när jag har knäckt den koden. 

 

Nåväl. Man är ju som sagt inte bättre än sin senaste tävling, så det kan hända att jag kör en till ironman. Sen.
Just nu blir det i alla fall inte mer triathlon på ett tag, bara landsvägscykling. Jag har längtat!/Hanna"

Nu drar cirkusen igång!!

29 mar 2017

Nu drar Ironmansäsongen igång för Sveriges triathleter och flera svenskar är på plats i Sydafrika för att tävla på söndag.

Att köra ett långdistanslopp så här års är tufft för svenskar då klimatet under vintern prövar oss på många plan och långpassen på cykeln blir en rejäl utmaning. Det är korta dagar, kallt och mörk och att sitta längre än två timmar på trainer kräver pannben och tålamod. Många har förstärkt cykelgarderoben med mtb eller cyklocross för att anpassa sig till kladdigt väglag men det blir lite ensamt och inte direkt klungor ute på vägarna ;)

Hanna Johansson är en av svenskarna på plats och håller som bäst på att ladda inför loppet. I somras körde hon sin första Ironman och drämde till med 10.01 och vinst i sin AG. Förvånad över sin prestation var hon inte direkt förberedd på en slot till Kona och tackade nej, med ambitionen att prestera ännu bättre i år. Alltså är det med siktet inställt på guld som hon startar söndag morgon i Port Elisabeth. Här kommer några ord från Hanna Johansson som vi garanterat kommer få se mer av på Ironmanscenen, hon har precis börjat klättra och har många pinnhål kvar.

”Jag sitter just nu på en flygplats och väntar på anslutande flyg till Sydafrika - Port Elizabeth. På söndag är det race!

Formen är väl egentligen god, den borde vara det. Men så här strax före tävling och precis efter en förkylning  (och, infoga flertalet andra ursäkter) så känner man sig ju mest seg, trött, tjock och långsam. Kroppen känns - för att referera till Johan Olssons sommarprat - inte det minsta som en Ferrari. Eller så är det resandet som gör det. Jag gör i alla fall som jag brukar, vilar mig i form och hoppas att man taggar till när det väl är dags.


Efter Kalmar IM och hela hösten har jag gjort lite som jag har velat. Först i början på det här året har jag strukturerat upp och anpassat träningen med fokus till den här tävlingen. Och - needless to say - med tanke på var jag bor, så har det blivit en del timmar på trainern... och i bassängen, och på löpbandet. Riktigt roligt har det varit, hela vintern. 

"Whatever makes your boat float"

7 mar 2017

Snart är året som 40-åring till ända. Bara ett vanligt år egentligen men jag har tänkt mycket under året så det var liksom inget vanligt år. Det verkar vara något med 40 som får en att fundera... Fattar inte varför eftersom det bara är en siffra men mycket har liksom ställts på ända. Till det bättre vill jag påpeka. Har kommit till insikter som plockat upp mig lite på mentala stegen. Även om jag visste hur jag tyckte att saker och ting borde vara tidigare så är det mer att jag lever efter det tänket nu. Mitt sätt att försöka uppfostra mig själv har funkat men det är ju en bit kvar. 

Man har ju hunnit med en del törnar och fått med sig erfarenheter med åldern så det är klart att saker och ting utkristalliserar sig ju äldre man blir. Gillar man ju. Läste nånstans att livet är som årsringarna på ett träd. Man har varje ålder med sig inuti men lägger på lager av nya erfarenheter som man inte skulle vara densamma utan. Man ska gilla sig själv med både plusen och minusen. Inte klandra sig själv i onödan utan vara snäll och förlåtande mot sig själv. 

Jag har studsat runt och haft många bollar i luften under massa år. Trodde jag trivdes med det men jag vill inte ha många bollar i luften. Jag tänker göra en sak i taget och inte bli spretigare än nödvändigt fortsättningsvis. Tid är rikedom för mig, inte pengar, så att tacka ja till allt så att jag inte hinner med det jag mår bra av gör mig fattig. Livet är inte tillräckligt långt för att göra annat än det jag vill. Har alltså behövt ställa frågor till mig själv för trots allt måste man ju försörja sig och veta vad det är man vill med dagarna:

Var trivs jag?

- Jag är en riktig hemmaråtta och trivs bäst hemma med la familia. Gillar såklart att träffa kompisar, träning och en del sociala arrangemang men väljer bort allt om jag inte fått foka på gänget i mitt hus tillräckligt mycket. Om sanningen ska fram är jag inte särskilt social i bemärkelsen att inte tar mig iväg på aktiviteter utanför hemmets fyra väggar, men när jag gör väl det så är det för att jag verkligen vill. Alltså ska jag inte tvinga mig till att göra saker jag inte vill, hinner eller trivs med. Check!

Vad vill jag bli när jag blir stor?

- För tillfället älskar jag att löpcoacha folk och se hur glada människor blir av löpning men jag kan inte göra det alla veckans timmar för då kommer jag gå sönder och jag kan heller inte vara löpcoach tills jag blir 75 år, så nu har jag plockat fram mina studie-glasögon och pluggar deltid vid sidan av coaching och föreläsningar. Bra koncept!

Vad jag än pysslar med så vill jag med mina verktyg få människor att bli lite nöjdare med sig själva. Försöka inspirera och motivera till att träna mer och äta bättre för att påverka sitt liv. Både löpning och ätning på nyttigt vis vänder deppiga psyken och kroppar! Väldigt glad att det presenterats studier på HUR nyttig mat och löpning gör oss mer friska.

Vad ska jag tacka ja till?

- Inget mer gratisjobb för min del. Jag är klar med samarbeten som inte betalar maten på bordet. (Lite trött på förslag där jag liksom behöver fråga "What's in it for me...?") Ska bara tacka ja till sånt som jag spontant vill säga ja till, utvecklande och energigivande projekt eller jobb som betalar sig ...och sånt som familjen också tycker att jag ska säga ja till :)

Hur vill jag leva mitt liv?

- Jag vill inte äga för mycket prylar. För mycket prylar skapar besvär och onödigt engagemang. Vill bara ha sånt som jag verkligen använder och utnyttjar. Det skapar bättre ro på något sätt. Rensa mer! Så vill jag också vistas mycket i naturen samt äta många måltider vid öppen eld, och ha kniv i fickan på praktiska byxor med många smarta fack ;) Och givetvis fika så innihelvet mycket!!

Vad ska jag ha för mål 2017?

- Jag ska sluta hetsa och stressa efter tider. Vill ha träningen som en del i livet utan att det ska bli press. Just nu vill jag bli hel i ryggen innan jag anmäler mig till en IM i år. Det blir en eller två halva IM plus Sthlm marathon hur som helst just för att jag gillar att träna inför mål och älskar känslan efter en bedrift. Men jag tränar på känsla för att inte skapa ångest över eventuellt missade pass eller för att hänga upp resten av livet kring träningsschemat. Vill fortsätta ha givande träningstillfällen med allt härligt folk som också gillar träningen. Träning med mina simgäng, löpargäng, cykelgäng och swimrungäng ger så mycket positiv energi. Men OM det blir en IM så blir det Italien i september. Jönköping och Tjörn känns spikat :)

Ja ja...Så här går vissa av mina tankar. Det innebär absolut inte att jag dissar folk som tänker annorlunda. Alla har vi våra knep och metoder för att hålla vår båt flytande. Det jag önskar är att vi får se mer tolerans människor emellan. För att ännu en gång dra min favoritmening:

"Everyone is fighting a battle that you know nothing about, so be kind, always"

Nytt och fräscht och upplägg som funkar!

2 jan 2017

Gott nytt år!

Det går ju inte att låta bli reflexion och eftertanke så här års, även om det egentligen är en helt vanlig dag, så vill man ju blicka ut mot ett öppet 2017 och klura på hur man vill forma det. Det känns helt enkelt lite nytt och fräscht. Personligen avslutade jag och inleder det nya året med att vara smått krasslig. Det matchade i o f s en strulig ischiasnerv som jag håller på att stretcha ut ganska bra och en veckas återhämtning kan ju inte vara helt fel. Det ger ju ännu mer tid för reflexion och planering för hur jag ska få mina drömmar att uppfyllas. Det brukar bli som jag har tänkt det. 

Under hela min uppväxt har jag hört mina föräldrar sucka att det ALLTID ska bli som jag vill! Jag tar det som ett gott tecken på att jag har bra argument, fin övertalningsförmåga och ett jävlar anamma. Lite driv, handlingskraft och god planering på det så förstår jag inte varför det INTE ska bli som jag vill?! Så nu sitter jag och formulerar bästa planen för att ro min nya dröm i hamn. Självklart kommer träningen få gott om plats också, det får den alltid :)

Jag har en tro på att man kan nå sina mål och drömmar bara man vill väldigt mycket. Om jag får en vilja behöver jag dock väga in uppoffringar och prioritera bort. Om jag då inte vill tillräckligt mycket för att det blir för dyrt på uppoffringskontot så kastar jag den viljan i sopen eller skjuter upp det till ett senare skede i livet när jag har mer tid och lättare att prioritera annorlunda. Livet är långt och jag har inte bråttom :)

Under våren kommer jag fortsätta jobba med Urban Tribes i kombo med PT-löpning och viktcoaching. Det var ett vinnande koncept under hösten och sånt vill man ju inte slopa. Sjukt kul att springa med folk och känna den positiva energin som alstras genom att få ta ut sig och nå nya nivåer. Mitt jobb går alltså ut på att pusha, peppa och leverera bra upplägg för utveckling och snabbare tider. Självklart hjälper jag också till med bra teknikövningar och rätt tänk för att springa energisnålt och minimera risken för skador. Vill man däremot ta ett ordentligt krafttag om sin löpteknik för att utvecklas på flera plan vill jag slå ett slag för Fredrik Zillén. Han går in på djupet och ger specifika åtgärder för varje person att ta tag i efter en gedigen analys av löpsteget med sin utrustning MotionMetrix. Kan vara en väldigt bra present till sig själv om man planerar att lyfta sin löpning ytterligare i år. Han har styrt upp löpningen för många i Sveriges toppskikt och jag ska boka in mig för uppföljning så snart jag är frisk. Alla löpare oavsett nivå har nytta av att putsa på tekniken och framförallt köra teknikövningar regelbundet.

Mitt första stora mål för 2017 blir Stockholm marathon och träningen mot det drog igång för ett par veckor sedan. (En ofrivillig paus nu rå... )Men snart är jag frisk och springduglig igen :) Det blir givetvis party med en del andra lopp under våren också; Premiärmilen, Kungsholmen runt 21,1 km med barnen och såklart Tolvanloppet som jag brinner extra mycket för, även om det är det jobbigaste som finns. 

Tänkte också på om man ska sätta upp lite andra delmål om man ändå håller på... Alltid kul med utmaningar... Tänker mig att jag vill komma tillbaka till bra simform och få in yoga som en naturlig del i träningsveckan. Vet inte om det kommer få plats men är övertygad om att det behövs. Så utmaningarna blir:

  • Minst två simpass/vecka
  • Ett yogapass/vecka
  • Bli stark och bra i ryggen

Lite lagom så där, får inte bli för övermäktiga utmaningar.

Tycker också att det är våldsamt spännande att se vad folk runtomkring kommer åstadkomma. Att se vad Hanna Johansson gör med en Ironman 2017 blir sjukt kul, att se vad Charlotte Karlsson får till på marathon likaså och så fortsätta följa våra internationella tri-stjärnor Patrik Nilsson och Åsa Lundström, som kommer fortsätta smälla till ett bra tag, är grymt kul. Ja, alla som korsar min väg brukar föra med sig inspiration och sin story som inspirerar. Kred till alla som kämpar oavsett vad resultatet blir så är vilja, ambition och kämparglöd allt. 

(Men jag håller också med Zlatan: Folk bör visa vad de har att ge istället för att snacka om det. Kör lopp, var stolta och skit i bortförklaringar... Eller så bara träna för att ni gillar att bara träna;)

Vi hörs snart! Tjing!

/Erika

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

27 jun
Öland
29 jun
Norberg
29 jun
Trosa
30 jun
Norberg
30 jun
Vessigebro
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!



Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken