Peg Turbo - Anders Larvia | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Anders Larvia


Peg Turbo

13 aug 2018
av: Anders Larvia

En gång i tiden var jag helt såld på det här med löparskor. Köpte alltid årets modeller i rätt färger och hade stenkoll på vilka skor som fanns i butikerna, deras egenskaper, vikt, drop mm. Jag älskade verkligen att köpa nya skor men efter ett tag dog det där intresset ut. Mest för att det blev så förbannat dyrt men också för att jag aldrig riktigt hann springa slut på alla skor. Dessutom tog dom upp orimligt mycket plats. De senaste åren har jag faktiskt inte brytt mig så mycket om vad jag har haft på fötterna med undantag för tävlingsskor. Har försökt fynda fjolårets modeller på rea och även krämat ur så många mil som det bara gått ur befintliga, nästan så att sulorna till slut lossnat innan jag bemödat mig med att köpa nya. Men sen nån gång i våras har skointresset helt plötsligt eskalerat igen, tror jag har köpt 7-8 par nya skor sen i våras, egentligen helt omotiverat men jävligt roligt även om plånboken kanske inte håller med.

Allt började med Nike Vaporfly. Ni vet, den där skon som Nike tog fram åt Kipchoge & Co när dom skulle bryta 2-timmars barriären på Monza banan förra året. Egentligen hade jag inte tänkt köpa dom, tyckte 2500kr var alldeles för mycket pengar, dessutom var dom ju nästintill omöjliga att få tag på men när dom till slut släpptes igen så kunde jag inte stå emot. Och sen dess är jag helt såld. Till viss del på grund av deras geniala marknadsföring men också tack vare den hype dom lyckats skapa genom att göra Vaporfly mer eller mindre omöjlig att få tag på. Lite som Apple gjorde med sina produkter för tio år sen. 

Nu i helgen uppmärksammade ju Aftonbladet skorna i samband med gårdagens EM mara. Man kan tycka vad man vill om hela grejen men som jag skrev nån gång tidigare så är jag övertygad om att VP4% är en gamechanger även för oss motionärer och inte bara reserverad för eliten. Det är helt enkelt den bästa sko som gjorts. Om jag hade haft råd skulle jag springa alla mina pass i den, så j-a bra är dom. Det som gör den så speciell är såklart kombinationen av kolfiberplattan och ZoomX skummet i mellansulan. Kolfiberplattan har gått att få i Zoom Fly skorna också (dock inte samma kolfiberplatta som VP) som är en trevlig sko men ändå ljusår ifrån Vaporfly. Senast i raden av hypade skor från Nike är Pegasus Turbo som släpptes för nån vecka sen, en sko som jag har velat testa ända sen dom första ryktena poppade upp nån gång i vintras, framförallt för att det är den enda sko förutom Vaporfly att innehålla zoom X foamet i mellansulan.

Alla som nån gång har haft Vaporfly på fötterna kan nog vittna om att en stor del av den speciella känslan beror på just mellansulan och av den anledningen var förväntningarna på Turbo skyhöga. Äntligen hade Nike skapat en träningssko med samma känsla som Vaporfly. Nu skulle man även kunna träna med samma känsla som VP utan att vara rädd för att slita ut dom. Eller? Jag hängde på låset och köpte dom givetvis samma dag som dom släpptes trots en ganska saftig prislapp på 1850kr. Den enda farhågan jag hade var hur dom skulle passa in i befintlig arsenal av skor. Vad var det egentligen för typ av sko och för vilka pass skulle den egentligen användas? Och framförallt, var den värd sitt pris?

Lite kort info. Skon väger in på 227 gram i US9 enligt Nike och har ett drop på 10mm. Mellansulan består av både zoomX- och React skum, alltså inte enbart zoom X foam vilket nog många hade trott på förhand. Den har Flywire snörning men ett par hål mindre längst ner jämfört med andra Nike skor vilket skapar en rymligare tåbox. Den har en sömlös ovandel som är betydligt luftigare och lättare än vanliga Pegasus för att spara på vikten och hälkappan är även den fasad bakåt för att inte ligga och trycka på hälsenan. Yttersulan har rejäla gummiförstärkningar för ett bra grepp och kommer förhoppningsvis hålla lika länge som vanliga Pegasus. Designmässigt har den även en racing stripe (inspirerad av racing bilar?) som jag från början inte tyckte var särskilt vacker men nu i efterhand har börjat gilla mer och mer. Förutom det älskar jag bakdelens spetsiga och spejsiga design som känns hur rätt som helst. 

Nu har jag sprungit lite över 10mil i skorna och kunnat bilda mig en uppfattning. Förra veckan använde jag dom på 5 av veckans 7 pass, allt från långa intervaller till lugn distans och långpass. Första gången jag tog på mig dom och bara gick omkring så fick jag ett leende på läpparna. Dom var så otroligt sköna och mjuka, dom kändes lätta men ändå väldämpade och man fick faktiskt lite Vaporfly vibbar. Första passet löpning var 15km lugn distans, dagen efter ett 38km långpass. Var lite rädd för att benen skulle vara allt för trötta för att kunna göra en rättvis bedömning så jag blev riktigt förvånad över hur skonsamma och förlåtande dom kändes. I mitt huvud tänkte jag att jag skulle jogga lugnt men klockan sa nåt annat trots att ansträngningen inte kändes högre.

Andra passet var 2x7km. Hade tänkt nånstans kring halvmarafart och det kändes ganska naturligt att trycka på tack vare den studsiga känslan, inte helt olikt Vaporfly, däremot kändes dom alldeles för mjuka för att vara en snabb sko, racing stripsen och namnet till trots. För riktigt snabba pass skulle jag nog hellre välja en sko med bättre respons och lite styvare sula. För tempopass tycker jag tex Zoom Fly är ett betydligt bättre val. Däremot slog det mig återigen hur otroligt skonsamma dom var. Vet inte riktigt hur det bäst ska beskrivas, men när jag normalt springer intervaller i en lite tunnare sko så brukar jag ofta känna mig lite stum i benen mellan serierna men inte med Turbo. Det är som att dom inte belastar musklerna på samma sätt utan istället känns ben och fötter helt fräscha efteråt. Samma sak med långpass och vanliga distansrundor. Det är som att man inte blir sliten. Och det skulle jag säga är skons främsta egenskap, framförallt om man marathontränar och springer många mil i veckan, då är den helt perfekt!

Är den värd sitt pris? Levde dom upp till hypen? 1850kr är mycket pengar för ett par löparskor. Ja och nej skulle jag säga. Pegasus Turbo är en sko som passar till de flesta pass, problemet är att det finns andra modeller som är bättre på nästan allt. Jag trodde att dom skulle vara lite snabbare än vad dom faktiskt var. Däremot är dom fruktansvärt sköna, skonsamma och förlåtande på ett sätt som saknar motstycke. Zoom X måste vara det skönaste foam som finns. Om man står och väljer mellan vanliga Pegasus 35 och Pegasus Turbo så skulle jag nog rekommendera vanliga Pegasus till löpare som inte springer dagligen. Den har lite bättre respons men framförallt så kostar den 650kr mindre. Jag älskar dock mina Peg Turbo och om man som jag springer varje dag så är den helt fantastiskt just tack vare att den är så pass skonsam. Och den går ju självklart att springa fort i också även om jag då som sagt hellre hade föredragit en mer renodlad racedoja. Man ska dock inte tro att det är Vaporfly 4% för det är det inte.

Nu låter det kanske som om jag skulle vara köpt av Nike men så är det såklart inte. Jag springer fortfarande en hel del i både Adidas Adios, Adidas Boston, Asics DS Racer, Tartherzeal mfl och tycker att det är bra skor, däremot är dom inte lika bra som Peg35, Zoom Fly, Peg Turbo och Vaporfly. En sko som jag skulle vilja testa är Reeboks nyhet Fast Run Pro men även där skrämmer prislappen på 2500kr. Istället håller jag tummarna för att Vaporfly 2 kommer nu i höst och lägger då hellre pengarna på ett par nya sådana. Sen kan jag tycka på ett sätt att allt det här med skor spårat ur en aning. Vafan, jag har lagt nästan 10 000kr på skor de senaste månaderna utan att egentligen ha nåt behov av det mer än att det är kul med nya skor. Det är sjukt. Löpning handlar väl ändå nånstans om att träna hårt och mycket, inte om vad man har på fötterna, säger jag som i och med det här inlägget är med och spär på hypen, jag vet. 

Och apropå träning så flyter den på helt okej nu, mycket tack vare väderomslaget som nu gör det behagligt att springa igen. Helt plötsligt känns det hur lätt som helst att springa 38km långpass, inte som för en månad sen då jag var tvungen att stanna redan efter 5km. Nu är det också dags att börja vänja sig vid den tänkta marathonfarten så mycket som möjligt. Jag tror mycket på att träna i den tänkta tävlingsfarten, däremot springer jag sällan i överfarter och även om jag säkert skulle må bra av det så ser jag egentligen inte poängen med att springa 20x400m när man tränar för marathon. Progressiva distanspass, långa tempopass typ 20km marafart, 4x5km tröskel och fartökningar i långpassen är mer min melodi. Målet inför Chicago är att hålla en fart på 3.58-59 min/km. Det är en fart som jag sen länge vet att jag behärskar bra och inte tycker är jättejobbig. Problemet är inte farten i sig utan att orka hålla den i 42 195 meter. Ifjol lyckades jag hålla exakt den farten i typ 38km innan jag tog slut. I höst ska jag orka hela vägen.

Om ett par dagar börjar jag jobba igen efter nästan 8 veckors ledighet. Förhoppningsvis ska det inte behöva påverka träningen eller återhämtningen negativt även om det såklart har vart en lyx att vara ledig så länge. Jag ser faktiskt fram emot att börja jobba igen, det ska bli riktigt roligt. Framförallt innebär det ju att höstens alla tävlingar också börjar närma sig. Precis som tidigare år är planen att värma upp med Umemilen och Stockholm Halvmarathon. Varför ändra på ett vinnande koncept.

/Hörs


Kommentarer


2018-08-19 23:21   Hannes Svensson

Tack för svar!

Som sagt så ska jag till naprapaten igen på onsdag. Jag har följt schemat, men känner av den en del än. På onsdag har jag inte löpt en meter på tio dagar, så oavsett om jag är helt frisk eller inte så kommer jag att börja springa då. Är dock rädd för att gå ut för hårt och hoppa på löpschemat för tidigt så att jag blir skadad igen, men ja, jag håller också alla tummar och tår! :)

 

2018-08-19 21:42   Anders Larvia

Tjena. Sorry för sent svar. Har egentligen inte nåt bra tips förutom att gå och få det undersökt. Hade du haft löparknä-frågor hade jag haft massor med tips men jag kan för lite om hälsenor för att kunna säga nåt. Förra sommaren när jag hade ont så sprang ju jag på och ignorerade smärtan, så här med facit i hand så var det ju rätt beslut men det hade lika gärna kunnat få motsatt effekt. Har inte haft några större problem sen dess, helt plötsligt försvann det bara. Känner av det ibland fortfarande men hindrar mig inte från att springa. Håller tummarna för att du får ordning på det och kan göra sub3 i Berlin. Än finns det ju lite tid å spela på.

 

2018-08-17 22:44   Hannes Svensson

Jag var hos naprapaten i onsdags och det visade sig att det är svullet vid sidan om hälsenan, mellan den och knölen, och det liknar kanske mer en rejäl stukning, men det är svårdefinierbart var smärtan sitter. Han var på det klara med att det rör sig om nån typ av inflammation i alla fall. Jag fick stötvågsbehandling både på svullnaden och på hälsenan och han gav mig det här upplägget fram till nästa tid hos honom på onsdag:

"Dels har vi kuren med antiinflammatorisk medicin (Ipren)
Kör en sån kur med 400mg*3, varje dag fram till och med tisdag morgon. Då tar du sista. Så får vi se hur sista dygnet innan behandlingen känns.

Förutom detta: Hellre cykel än crosstrainer och då kan du gärna köra intervaller. Dvs så snabbt som möjligt för att på så vis få igång cirkulationen rejält och det hjälper svullnaden att gå ned.

Vad gäller övningar så har du två olika här nedan. Men tåhävningar är ju inte speciellt svårt. Du kan själv variera dem som du vill.
Både som nedan med excentriska tåhävningar till vanliga sådana där man bara "pumpar på upp och ned".
Variera mellan att köra i trappa eller bara på plant underlag.
Enklast är att du varierar varannan dag t.ex. Antalet avgör du själv också, allt beroende på hur många du klarar utan att bli för trött eller får ont.
Jag tycker du kan lägga upp det som följer:

Dag 1:
- Tåhävningar i trappa med båda fötterna i underlaget. 10-30 st *3 i långsamt tempo.
- Enbenståhävningar i trappa 5-10 *3

Dag 2:
- Tåhävningar på plant underlag. Antal samma som ovan.
- Enbenståhävningar på plant underlag. Antal samma som ovan.

Om du kör excentriska eller ej spelar inte så stor roll. Det kan du variera som du vill.

Förutom detta vill jag att du kör vanliga benböj/squats. Minst 50 st per dag. Det kan låta märkligt att jag tycker du ska köra såna men det finns ett syfte och det är att väcka liv i en del av sätesmusklerna som inte används så mycket och då kompenserar andra muskler för det. Bl.a vadmusklerna.

Kör på med detta varje dag fram till att vi ses nästa gång så kommer jag lägga till ytterligare övningar för generell styrka/koordination och balans."


Så, jag får väl lyda hans råd fram till dess och be till gudarna att det blir bättre. Annars kan jag nog behöva ett par Nike Vaporfly 94 % i stället, för sub 3.

 

2018-08-13 14:36   Hannes Svensson

Jag kunde inte heller hålla mig och köpte Turbo. Har även ett par Vaporfly som det var tänkt att jag skulle springa sub3 på Berlin Marathon i, som jag tränat inför i cirka 32 veckor och följt ett träningsprogram för MEN.

Efter ett backintervallpass i onsdags fick jag ont i hälsenan. Dagen efter kunde jag knappt gå. Men gjorde ändå 5 km distans på fredagen och sen ett långpass med fartökningar på totalt 30 km igår, efter att ha tagit Alvedon och Voltarensalva. Dumt. Idag kan jag inte gå utan att halta fram igen.

Jag hittade ditt blogginlägg från i slutet av ifjol, då du verkar ha fått samma problem för nästan exakt ett år sen:

"Mitt största problem det här året har vart min sketna hälsena. Lagom till att jag trappade upp fartpassen under våren så började den göra mer och mer ont. Hela sommaren kom sen att handla om hälsenan. Ett tag hade jag faktiskt gett upp hoppet om Berlin. Trots att jag vissa stunder knappt kunde gå utan att den smärtade, än mindre beröra den, så fortsatte jag ändå att springa. Dumdristigt eller inte, men lika fort som problem kom, lika fort försvann dom sen lagom till sensommaren. Dom senaste månaderna har jag inte känt av den alls."

Det låter ju hoppfullt. Jag känner exakt samma sak nu. Ett lopp som jag haft som mål att springa sub 3 på sen i december kan grusas med bara en månad kvar till lopp. Jag läste också att du körde excentriska tåhävningar. Jag var i fullt sjå med det här på jobbet när jag fick svar från en naprapat att jag skulle vila helt nu under den akuta fasen.

Denna vecka står 88 km, med intervall-, tröskelpass och 35 km långpass på schemat. Det känns så bittert att avstå träning och jag vill ju bara genomföra Berlin, SEN kan jag rehaba hela jävla året.

Det blev ett långt, beklagande inlägg det här, men jag undrar helt enkelt om du har något tips att komma med som underlättar min situation och som gör att jag på nåt mirakulöst sätt kanske kan genomföra loppet i Berlin på det sätt jag önskar?

 


Följ oss

Loppkalendern

22 sep
Uppsala
22 sep
Umeå
23 sep
Mölndal
28 sep
Lidingö
28 sep
Lidingö
Se alla våra rekommenderade lopp

Få vårt nyhetsbrev!



Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken