Motstånd - Anders Larvia | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Anders Larvia


Motstånd

8 mar 2018
av: Anders Larvia

Jag är löpare men det innebär inte att jag per automatik tycker att löpning är roligt. Att springa är för mig nästan alltid synonymt med ett visst motstånd. Oavsett om det är mysjogg eller hårda intervaller som står på schemat så tar det för det mesta emot en aning att ge sig ut, särskilt nu på vintern. Varje träningspass föregås i regel alltid av en mental kamp. Inför hårda intervallpass är det ren och skär ångest men det är ju sen gammalt. Jag menar, vilken frisk människa tycker att det är skönt att springa sent på kvällen i kolsvart mörker, 20 minus, snöstorm och snålblåst? Inte jag i alla fall. Helt ärligt så skulle jag hellre sitta kvar i soffan eller framför datorn. Det är inte direkt så att jag ger mig ut och springer med ett leende på läpparna, snarare det motsatta. Jag grimaserar och grinar illa när snön slår som spikar i ansiktet samtidigt som jag försöker torka bort allt snor som fryst till is i ansiktet och svär högt för mig själv. Men trots motståndet så slutar det ändå alltid med att jag faktiskt springer även om det ibland kan ta en timme eller två innan jag ger med mig. Och det är så det ska vara, det är ju det som är hela grejen med löpning - att övervinna det där motståndet. Det sköna med löpning är ju egentligen inte själva löpningen i sig utan känslan efter, vetskapen att man höll sig till sin plan och genomförde sitt pass trots att man hellre hade fortsatt binge kolla Netflix.  

På samma sätt som jag inte litar på människor som varken har en bok eller skiva i sitt vardagsrum så litar jag heller inte på människor som påstår att all träning är rolig. Antingen så ljuger dom eller så tar dom inte i tillräckligt. Att träna eller springa ska inte först och främst vara roligt, det ska vara hårt, jobbigt och utmanande. Jag ser inte det roliga i att ta ut sig fysiskt, det är ju bara jobbigt. Om jag vill ha roligt så går jag på krogen, kollar en tv serie eller umgås med trevliga människor. Man måste skilja på äpplen och päron. Däremot så älskar jag känslan efteråt, den är fan oslagbar. Man känner sig så sjukt nöjd med sig själv, nästan stolt. Och jag älskar att vara disciplinerad och inte ge upp. Dessutom kan man ju äta nästan vad man vill när man springer mycket. Bara det är ju anledning nog att ta sig i kragen och övervinna det där motståndet. Jag har gett upp tanken på att gå ner i vikt som jag fick för mig för nåt år sen. En 200g Schweizernöt en vanlig grå tisdag, en påse godis på en lika grå onsdag och ett par semlor på torsdagen är ju det bästa som finns och själva definitionen av vardagslyx. Och då har jag inte ens nämnt alla Staropramen som slinker ner under helgen.

Mitt problem är inte att jag inte tar i eller inte gör mina pass, snarare det motsatta, att jag inte ger mig själv tillräckligt med tid för återhämtning och vila. Jag vet att det inte alltid är den som tränar mest som lyckas bäst utan snarare den som tränar smartast, ändå är det så svårt att inse det. Jag vet det men det är inte alltid så lätt att lyssna på den logiska delen av hjärnan. Den här veckan har jag sportlov och som jag skrev i förra inlägget var planen att ta en återhämtningsvecka. Det har gått sådär. Jag har kört på som vanligt och kommer nog att sluta på 15 mil även den här veckan. Till mitt försvar så blev det här lovet inte som jag hade planerat. Från början hade jag tänkt åka upp till Umeå och samtidigt passa på att vila men istället blev det så att jag har jobbat med lovskola samtidigt som mina kollegor har glassat i skidbacken eller lapat sol på nån sandstrand på Kanarieholmarna. Fast det har vart ganska schysst, jag klagar inte. Övertiden kommer att komma väl till pass när det är dags för London och Chicago, att slippa ta tjänstledigt med löneavdrag. Jag är nog en av få lärare som inte tycker att loven är heliga. Jag skulle hellre jobba på sommaren om jag visste att jag kunde få ta semester när det är dags för dom stora marathonloppen runt om i världen. Dom tenderar ju sällan att synka särskilt väl med våra svenska skollov.

I helgen kom jag dock iväg till hufvudstaden en sväng. Självklart blev det löpning där. Vädret var dock inte riktigt som jag hade föreställt mig, det var ju fan vinter där också. Inte lika mycket vinter som här i Sundsvall men likväl vinter. Snö på marken och minusgrader. Jag som hade sett fram emot att få springa odubbat i vanliga löparskor för första gången på en evighet. Eller det hade nog gått utan större problem för halva sträckan som jag och brorsan sprang var asfalt men jag valde det säkra före det osäkra och tog dubbat. Och det kändes ungefär som att få köra en Lamborghini fast bara på parkeringen. Helt värdelöst med andra ord. Det blev dock 35km i 4.30-fart och ett bra långpass. 

Det är svårt att beskriva hur mycket jag längtar efter att få springa i vanliga löparskor. Inget ont om dubbade pjux, jag älskar att dom finns, men jag är så jävla less på det. Det är nästan så att jag drömmer om asfalt på nätterna. För två år sen sprang jag i kortbrallor vid den här tiden, nu till helgen ska det dra in en ny snösmocka för femtioelfte gången den här vintern så det känns rätt långt borta med korta tights just nu. Istället är det två lager kläder och dubbla vantar som gäller för att inte frysa ihjäl.

I övrigt så tuggar träningen på som den ska. Jag tror att formen är rätt bra. 35km passen känns varken särskilt långa eller jobbiga trots bedrövligt underlag med modd och is och 3.48-farten på löpbandet känns oförskämt lätt. I söndags skulle jag köra tröskelintervaller, 4x5km i 3.48 fart som vanligt men "glömde" att hoppa av bandet efter första femman. Var helt inne i min musik och bara matade på och upptäckte det efter först efter en mil. Istället blev det en timme rakt av som kändes oförskämt kontrollerat. Det känns som ett bra tecken. Enda orosmolnet just nu är att framsida lår är hård som kevlar, kan knappt stretcha pga det för låret är som betong som inte går att rucka på. Det är nog också anledningen till att jag börjat få hopparknä känningar så just nu har jag det under sträng uppsikt. Den här veckan får bli som den blir men sen har jag lovat mig själv att det ska bli lite mer fokus på vila. Kollade igenom min träningsdagbok inför 2.49 loppet i Berlin i höstas och upptäckte att jag vilade mer än vanligt inför det loppet, kanske är det vila som är grejen. Nedräkningen har i alla fall börjat. 44 dagar kvar nu. Det firas med att lyssna på förra årets bästa skiva, David Ramirez. Han var på en Sverigeturné nu i vintras och det är ju typiskt att man missade det. Det här är bra skit, riktigt bra!

/Hörs


Kommentarer


2018-03-10 08:26   Marie

Har köpt en sån här för en massa år sedan som faktiskt används flera gånger i veckan, för mig främst på vader men sambon brukar misshandla sina lår : https://thestick.se När vi köpte fanns bara body stick men nu ser jag att det finbs fler varianter.

 

2018-03-09 17:18   Anders Larvia

@Hannes: Kul att du gillar det jag skriver! Mitt grundtips inför marathon är alltid att springa mer och öka volymen istället för att laborera med olika intervallpass. Marathon kräver ju inte så mycket fart utan mer att benen inte dör efter 35k. 10-12mil i veckan under en längre tid så gör du sub3, farten verkar du ju ha. Kan tipsa om podden Maratonlabbet med två killar som har samma mål som du, att springa mara sub3. Har bara lyssnat ett par avsnitt men det verkar lovande.

@fdCoachLG: känns skönt att du tror på mig, det betyder mycket! Såg att han spelade på Droskan, typiskt att man missade det.

 

2018-03-08 23:38   Hannes Svensson

Har följt din blogg länge och du inspirerar. Jag har som mål att springa sub 3 I Berlin till hösten. För 4 år sen sprang jag sub 3.15 i Stockholm, men har sen dess sprungit längre ultralopp och har tappat i snabbhet. Igår sprang jag dock ett testlopp för mig själv, ett halvmaraton på löpband med 2 % i lutning, och sprang på 1.24,33. Har du några tips på träningsupplägg inför mitt mål i Berlin? :)

 

2018-03-08 22:08   Fd CoachLG

Bra Larvia. Misstänksam mot folk som ej har en bok eller skiva i vardagsrummet! Underbart. Jag såg Ramirez på Droskan nyss. Mkt bra. 2.48.16i London

 


Följ oss

Loppkalendern

22 sep
Uppsala
22 sep
Umeå
23 sep
Mölndal
28 sep
Lidingö
28 sep
Lidingö
Se alla våra rekommenderade lopp

Få vårt nyhetsbrev!



Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken