Början på slutet? - Anders Larvia | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Anders Larvia


Början på slutet?

17 jun 2018
av: Anders Larvia

Stockholm Marathon anno 2018 är ett minne blott. Har faktiskt redan förträngt det. Sprang jag ens? Det paradoxala är att årets mara förmodligen kommer vara ett av de lopp som jag kommer minnas allra bäst på ålderns höst när jag sitter i gungstolen på hemmet och tänker tillbaka på alla mina maror. Inte pga personsämstat utan snarare på grund av vädret. Om 50 år kommer ingen att minnas några tider, bara den stekande hettan, och jag kommer kunna säga att jag var där och sprang ett av dom varmaste Stockholm Marathon. Det är alltid nåt. Ärligt talat så tog det inte särskilt lång tid att komma över besvikelsen. Jag visste ju på förhand att det inte skulle sluta bra och då är det svårt att vara allt för besviken trots att jag misslyckades med att undvika personsämsta. Jag väljer att se det som att jag blev en erfarenhet rikare. Och är det nåt man behöver för marathon så är det ju just erfarenhet. 

Sen målgången har jag tagit det rätt piano och mestadels lufsat på. Har svårt å motivera mig till att köra hårt just nu, därför har det mest blivit mellanmjölk dom senaste veckorna. Men lugna veckor är inte detsamma som att inte springa alls, det är liksom inte ett alternativ. Jag gnetar på med 10mil i veckan bara för att kunna fortsätta äta chips som vanligt. Resten av juni får bli ganska lugn, det enda som motiverar mig just nu är att nå 3000km innan vi närmar oss juli men sen drar jag igång med maraträningen inför Chicago på allvar. Har dock börjat få hälsporre känningar den senaste veckan så det är också en anledning till att inte skynda för snabbt. Hälsporre, what the fuck? Visste inte ens vad det var tills för några dagar sen, har liksom aldrig haft sånna problem tidigare, fattade inte ens vad det var innan jag googlade.  Än så länge verkar det vara under kontroll men det gäller å vara uppmärksam. Rullar foten på en golfboll dagarna i ända och har slängt mina gamla utslitna Converse skor som jag envisats med att gå i nu i vår. 

Ni som följt mig ett tag vet att jag till och från har funderat på att lägga ner bloggandet av olika anledningar och nu har den tanken återigen börjat växa sig stark. Mycket för att jag tycker att jag inte håller lika bra kvalité på inläggen som tidigare trots halvhjärtade försök men tiden för det har inte funnits nu i vinter. För er som halkat in här nu på slutet så kan jag rekommendera att läsa mina äldre inlägg för dom var jävligt mycket bättre. Men den största anledningen till mitt tvivel är väl för att jag har börjat inse att bloggar som fenomen har spelat ut sin roll och då känns det svårt att motivera sitt existensberättigande, framförallt när jag heller inte riktigt vet för vem eller varför jag skriver. Och det smärtar för jag älskar det skrivna ordet så mycket mer än photoshoppade träningsbilder på Instagram med tre lager av filter. Tyvärr verkar ju träningskontona på Instagram ha ersatt träningsbloggarna fullt ut nu vilket blivit påtagligt de senaste åren och oavsett vad jag tycker om det så måste jag förlika mig med att folk hellre vill se flashiga bilder på instagram snarare än att läsa löparbloggar.

Faktum är att jag börjar bli mer och mer allergisk mot instagram. Eller inte instagram i sig utan snarare alla dessa enformiga och opersonliga träningskonton som spammar sönder hela flödet och som bara visar upp en perfekt sida och ofta en opersonlig sådan. Inte sällan är det mer eller mindre proffsiga bilder i snygga träningskläder, smygreklam för olika märken, fräcka poser, på en strand eller på en perfekt krattad skogsväg eller i en solnedgång och ofta med tvåhundra hashtaggar för att få likes. Den gemensamma nämnaren är också att löpning verkar vara hallontårta tjugofyra timmar om dygnet. Vad är det för verklighet? Jag tycker att det är så jävla tråkigt men det är jag. Min filosofi har alltid vart att löpning och träning går hand i hand med resten av livet dvs att det ofta är en berg-och-dalbana och för det mesta en grå och tråkig sörja, men det ser man sällan på instagram. 

Jag instagrammar träningsbilder trots att jag gillar det skrivna ordet mer men här på bloggen har jag alltid försökt att vara motsatsen och visa upp min riktiga sida. Jag har försökt att spegla min stundtals osunda inställning till både löpning, träning, kropp och mat men också den mentala kamp som dom flesta av oss kämpar med dagligen när det gäller träning. Jag har också försökt att problematisera min bitvis tvångsmässiga inställning till löpning, hur det inkräktar på resten av livet, hur man balanserar det och vad som driver en ganska talanglös motionär att ändå träna mer än dom flesta. Jag är på intet sätt unik i detta och det är väl därför som jag tror och hoppas att ni är några som ändå har uppskattat det och kanske till och med kunnat känna igen er i mycket. Att visa upp en "perfekt" bild har aldrig vart en strävan, helt enkelt därför att jag är långt ifrån perfekt. Jag har en massa fel och brister precis som alla andra. Och det är min stora invändning mot Instagram och sociala medier, för det är en bild man sällan ser där.

Nu låter det kanske som om det här kommer bli mitt sista inlägg men ni får stå ut med mitt dravvel ett tag till. Jag har ju ett stort lopp framför mig till hösten i Chicago och självklart tänkte jag dela med mig av tankarna och träningen inför det. Det är väl snarare så att det här istället kanske är början på slutet. Delvis pga ovannämnda anledningar men också för att jag börjar bli lite mätt på mitt sätt att träna och tävla. Dom senaste 5 åren har jag mer eller mindre tränat på samma sätt och strukturen har alltid vart densamma. Två utlandsmaror varje år, ett på våren och ett på hösten. Det är det som har styrt hela min tillvaro. Jag tror att jag skulle må bra av att ändra fokus, kanske träna på ett annat sätt, testa nya distanser och andra träningsformer, både för att förnya mig men framförallt för att hitta lusten och gnistan igen. Jag kommer ihåg när jag kunde vara nervös i en hel vecka inför ett marathonlopp, det är jag sällan nuförtiden. Och jag kan verkligen sakna det. Det går lite för mycket på rutin nu. Därför har jag funderat på att ta en paus från marathon nästa år och kanske även en paus från bloggen. Men nu tänker jag högt. Jag vet att jag satte upp ett långsiktigt mål i höstas att klara 2.45 på maran innan jag fyller 40 och självklart vill jag fixa det. Och jag är heller inte typen som ger upp på mina mål men en förändring behöver å andra sidan inte betyda att jag ger upp? Inget av det jag skriver nu är hugget i sten, det är snarare så att det här är mitt sätt att erkänna för mig själv att en förändring kanske är nödvändig.

Nästa vecka går jag på sommarlov och 8 veckors semester så då kommer jag ha gott om tid att reflektera. Däremellan ska jag försöka hinna kolla så mycket fotbolls VM jag bara kan och självklart springa en hel del. Sommarlov, smaka på den! Det är lika overkligt varje år. Sommarlov kräver såklart somrig musik. Little Big Town till exempel. 

/Over'N out!


Kommentarer


2018-07-16 19:25   Anders Larvia

Tack så mycket hörrni! Har visst glömt bort å svara på era kommentarer ser jag nu, lätt hänt när man har fullt upp med att springa :-)

 

2018-07-09 19:42   Heli Molund

Tack för en bra blogg! En av de få löparbloggarna jag fortfarande följer just tack vare bilden av träning och tävlande som du förmedlar och som jag känner igen mig i. Hoppas att du fortsätter att blogga, vore trist annars:)!

 

2018-06-25 12:59   Jan-Olof Alfredsson

Jag tycker mycket om att läsa din blogg, Anders. Jag sa det till dig när jag såg dig innan start vid Stockholm Marathon. Det ger en mycket bättre bild av vad det är att springa jämfört med alla vackra löparbilder i solnedgång på instagram. Jag kommer speciellt ihåg din "bekännelseblogg" för något år sedan - mycket bra! För att låna från Churchill - låt det inte vara slutet, inte heller början till slutet, men slutet på början!

 

2018-06-19 19:22   Monica Carlsson

Förstår vad du menar, tror jag. Det är slitigt och ibland lite otacksamt att blogga. Om det inte bara ska vara trams eller om det är en av ens inkomstkällor, om man vill ha nån typ av feedback från de som läser och knappt ens får kommentarer. Då känns det till slut lite... "otacksamt", svårt ord att våga använda, fastän det inte är någon som har bett en skriva, man gör det för sitt eget nöjes skull... för att göra noteringar av tankar under en viss fas i livet kanske, som en dagbok. Men om man "blottar" tankar och känslor så vill man ju ha några åsikter eller reaktioner tillbaka? Inte bara vara "underhållning"?
Tycker om att läsa dina inlägg, men förstår att inspirationen tryter. Jag pallade 4 år med egen blogg, dagliga inlägg.
Sen kändes det som... jag bjöd på min vardag, men fick inget tillbaka, folk "visste" vad jag gjort, hur jag mått, tyckte de, så ingen frågade eller en del ville inte lyssna när man pratade, avbröt med "jag vet redan"... som om nån vet hur hela mitt liv verkligen är, baserat på vad jag VÄLJER att berätta om? Haha...

Njutspring!

 

2018-06-18 10:31   Stefan Danielsson

Jag tycker du formulerar dig bra och är kul att läsa, vi sitter lite i samma båt liksom. Mitt tips är att prova att fokusera mera på medeldistans 800-5000 meter, ni kanske har inomhushall i Sundsvall så slipper du mycket snöslask:)

 


Följ oss

Loppkalendern

20 jul
Trollhättan
21 jul
Öland
24 jul
Öland
28 jul
Falkenberg
28 jul
Åre
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!



Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken