#47 Olympiabloggen: Sydkorea, gränslös kärlek! - Anders Forselius | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Anders Forselius


Marathonsamlare med 60 länder och samtliga 50 amerikanska delstater i bagaget. F.d. innehavare av världsrekordet i den udda grenen "Marathon i flest länder under ett år" med 33 länder. Långdistanscyklist och golfspelare med en kronisk slice. Med cykeln & löparskorna som verktyg kryssar jag runt bland gamla och nya olympiska städer och lämnar rapporter i "Olympiabloggen". Nästa etappmål är OS i Rio de Janeiro.

+46 72 501 2560

Mest lästa


#47 Olympiabloggen: Sydkorea, gränslös kärlek!

18 mar 2016
av: Anders Forselius

Next stop North Korea! Ok, jag höll mig på betryggande avstånd från den 38:e breddgraden. Om Kim Jong-un är kapabel att hänga sin egen farbror så vet man ju inte vad han kan ta sig till med en marathonlöpare med fula fötter...

Etapp 105: Seoul - North Korea - Geumchon-Dong 60 km

   Efter OS i Seoul 1988 lovade jag mig själv att aldrig någonsin besöka landet. Orsaken var alla skandaler i boxningsringen med mutade domare. Den mest kända var finalen mellan amerikanen Roy Jones och koreanen Park Si-Hun. En match där amerikanen landade 86 träffar mot ynka 32 för koreanen. Trots en räkning till åtta och ett fullständigt nederlag så vann koreanen ändå matchen med domarsiffrorna 3-2 p.g.a. att tre av domarna var mutade.

Det skulle dröja till 1999 innan jag slut gav Sydkorea chansen, ett besök som slutade med att jag blev totalförälskad i landet.

När sedan OS gick i Beijing 2008 tillbringade jag en hel vecka i den koreanska huvudstaden och följde då landets framgångar på storbild mitt bland tusentals koreaner i centrum av Seoul.

Jag hejade på Sydkorea i baseboll (de vann varenda match och därmed OS-guld) och jag kom till och med på mig själv (det här är väl preskriberat nu?) med att heja på det sydkoreanska damlandslaget i handboll då de spelade mot Sverige. Till mitt försvar ska sägas att Sverige då redan hade förlorat sina två första matcher och i praktiken redan var avsågade.

Under de här olympiska spelen bodde jag för övrigt på ett vandrarhem beläget mitt i den olympiska parken anno 1988. Varje morgon aktiverade jag mig själv med att spela badminton med en gammal boxningsdomare som var nästan åttio år och... två ännu äldre damer som med råge hade passerat 80 bast! Trots att jag var hälften så gammal som den näst yngste i gänget så var det ändå jag som fick slita mest under våra badmintonmatcher. Mina äldre med- och motspelare hade ju massor av rutin och var placeringssäkra.

Det har nu alltså hunnit gå åtta år igen sedan mitt senaste besök i Sydkorea och jag kan konstatera att kärleken fortfarande finns kvar. En uppskattning som har ökat ännu mer med tanke på de fantastiska cykelvägarna som landet har att erbjuda. Inte minst den cykelled som följer Hanfloden hela vägen upp till den nordkoreanska gränsen.

På söndag väntar Seoul International Marathon, en tävling där jag för övrigt ska representera min nya löparklubb Seoul Flyers. Anledningen till mitt medlemskap i denna förening är att det är snudd på omöjligt att som utlänning anmäla sig till Seoul Marathon. Tack vare den här utländska löparklubben baserad i Seoul så får man en gräddfil in i loppet. Man behöver bara betala in en årsavgift (billigt) till klubben så fixar Seoul Flyers alla detaljer, de till och med hämtar ut nummerlappen!

Dagens Soundtrack: Forever Love - Fin.K.L. (Sydkoreansk tjejpop anno 1999!)

Om jag saknar Japan? Inte det minsta. För många oskrivna regler för min del för att jag skulle kunna njuta av landet.

På bilden har jag precis blivit ombedd att äta den microuppvärmda maten utomhus som jag precis har köpt på 7-Eleven. En matkedja där jag ett par gånger dagligen har slafsat i mig soppa hela vägen ifrån Tokyo till Hiroshima. Tydligen får man däremot inte äta "lunchbrickor" inköpta på samma ställen medan det är grönt ljus för soppor.

Den japanska hamnstaden Shimonoseki är framförallt känd för sina giftiga blåsfiskar. En delikatess som man kan få serverade på finare restauranger av kockar som har gått den tre år långa utbildningen för att tillaga dessa på rätt sätt. Fel tillagade så kan middagen sluta med en enkel biljett 6 fot ner i backen...

Långfärdscyklistkollegan Christine Compton från Baltimore gör tummen upp efter att äntligen ha kommit ombord på färjan till Sydkorea. Även Christine var trött på de färglösa japanska städerna.

Andraklasshytt ombord på färjan mellan Shimonoseki och Busan. Drygt 700 kronor för biljetten inklusive bekväm sovplats på madrass och hanteringen av cykeln. 

Färjeläget i Busan, Sydkoreas stora hamnstad i söder.

Sydkorea, kär gammal bekant.

Den koreanska huvudstaden arrangerar marathon på söndag och startplatsen för Seoul Marathon ligger precis på denna plats.

Seoul, en av mina absoluta favoristäder på världskartan!

Uppladdning inför marathonloppet: Cykel mellan Seoul och gränsen till Nordkorea.

Sydkorea har ett fantastiskt nät av cykelvägar. Ofta har cykelvägarna två filer och en bredd motsvarande en vanlig bilväg. Just den här vägen löper utmed Hanfloden från Seoul till gränsen mot Nordkorea.

Mest känd av de koreanska cykellederna är emellertid den vackra 4-Rivers Bike Path mellan hamnstaden Busan och Seoul: https://sites.google.com/site/wanderingwills/4-rivers-bike-path

I övriga länder brukar cyklister rankas längst ner av alla trafikanter precis bakom åsnekärror. I Sydkorea är vi däremot priviligerade.

Efter ungefär 30 km i cykelsadeln efter det att vi lämnade Seoul kom de första tecknen på att vi närmade oss Nordkorea. Därmed dags att slå ett slag för världsfreden...

- Fram med huvudet Kim Jong-un!

Nordkorea ligger runt hörnet. Är det Kim Jong-un som även ligger bakom det trista vädret?

Nordkorea!

Exakt vid den blå pilspetsen ligger det observatorium som är öppen för turister, det vill säga målet med vår cykeltur från Seoul. Här återstår endast två km fjärilsim och ett par kallsupar om man är sugen på att emigrera till Nordkorea.

Det arrangeras även dagsutflykter ända fram till gränsen till Nordkorea. De blå barackerna är delade mellan de koreanska länderna. Byggnaden i bakgrunden ligger i Nordkorea. (Fotot taget av Christine Compton som gjorde en dagsutflykt till DMZ dagen efter vår cykeltur.)

Närmaste tågstation från observatoriet vid Hanfloden är Geumchon-Dong en mil därifrån. På vägen passerades en stadsdel med det mycket passande namnet (?) Forest Town. (Avdelningen var är alla julgranar?)

Miljonprojekt modell Sydkorea. En vanlig syn mest överallt på den koreanska halvön.

Geumchon-Dong, slutmålet på cykelturen mellan Seoul och den nordkoreanska gränsen.

Det går en tåglinje som når ända in i Nordkorea och som användes under åttiotalet. Tack vare några incidenter ligger nu detta samarbete nere och järnvägsstationen är för tillfället övergiven. Förhoppningen är ändå att i framtiden knyta ihop det sydkoreanska järnvägsnätet med det asiatiska (Kina, Ryssland och Nordkorea) och Europeiska.

Fotot taget ifrån den japanska tågstationen i Hiroshima för att illustrera de olika synsätten på cyklister i Japan och Sydkorea.

Trots att jag plockade ihop cykeln i smådelar och packade den i cykelväskan av plast (godkänd av alla flygbolag), så krävdes det ändå ett antal svordomar (jag är säker på att jag även hotade tågpersonalen med att deportera Samir & Viktor till Japan) innan armadan av japanska konduktörer & översättare till slut tröttnade på mig och gav mig tillåtelse att frakta cykeln ombord på tåget från Hiroshima till Shimoonoseki. De fick emellertid delvis sista ordet då de för någon gång i ordningen pekade på en skylt och förklarade att det var emot reglerna...

Det här fotot är däremot taget på tågstationen i Geumchon-Dong en timme norr om Seoul.

Så här kungligt behandlar man cyklister i Sydkorea. Det finns till och med tydliga markeringar på perrongen för var man kliver på tåget om man har en cykel med sig. Kan någon faxa över detta foto till SJ..?

Den koreanska kvinnan i biljettkontoret följe dessutom med oss upp i hissen och anvisade exakt på vilken perrong vi skulle invänta tåget. Service!

Tydlig markering på tågvagnen och gott om utrymme. Sydkoreanerna vet hur man ska behandla cyklister! SJ.. hallå!!!

2008 spelade jag badminton med dessa sydkoreanska ungdomar i åttioårsåldern.

Under besöket 2008 lärde jag bl.a. känna en boxningsdomare (t.v. i fotot) som hade dömt i Sverige under Stockholm Box Open. Någon boxare som känner igen honom?




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttiosju med siffror i fältet här





Följ oss

Loppkalendern

31 dec
Göteborg
31 dec
Kalmar
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.