#38 Olympiabloggen: Minnesota Nice! - Anders Forselius | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Anders Forselius


Marathonsamlare med 60 länder och samtliga 50 amerikanska delstater i bagaget. F.d. innehavare av världsrekordet i den udda grenen "Marathon i flest länder under ett år" med 33 länder. Långdistanscyklist och golfspelare med en kronisk slice. Med cykeln & löparskorna som verktyg kryssar jag runt bland gamla och nya olympiska städer och lämnar rapporter i "Olympiabloggen". Nästa etappmål är OS i Rio de Janeiro.

+46 72 501 2560

Mest lästa


#38 Olympiabloggen: Minnesota Nice!

28 aug 2015
av: Anders Forselius

Vikings = Minnesota nice!?!

Dag 76: Worthington - Blue Earth, Minnesota  131 km

Dag 75: Sioux Falls, South Dakota - Worthington, Minnesota  105 km

Dag 74: Mitchell - Sioux Falls, South Dakota  114 km

Dag 73: Kennebec - Mitchell, South Dakota  166 km

   Det finns ett amerikanst adjektiv som beskriver någon som är extra vänlig: Minnesota Nice.

Amerikanarna är över lag otroligt gästvänliga men det finns ändå två delstater som sticker ut lite extra, nämligen North Dakota och Minnesota. Vänlighet är i det närmaste ett virus i mellanvästern och ingen är immun mot åkomman, den drabbar alla.

Jag hann själv knappt bara korsa gränsen över till Minnesota innan jag själv drabbades. En bilist i Worthington stannade till, vevade ner rutan och frågade om jag hade någonstans att bo. - Jag har en möblerad lägenhet som står helt tom två kvarter härifrån, du får gärna låna den ett par dagar.

När jag två dagar senare trampade vidare sökte jag skydd mot regnet i en bar i den lilla orten Welcome. En by som med råge gjorde skäl för namnet. En av bargästerna räckte fram en sedelbunt till servitrisen innan han gick ut därifrån med orden: - Jag tar hand om notan för alla som sitter här!

Två mil senare stannade jag till vid en cykelaffär i Fairmont och Eriksgatan av vänlighet fortsatte. Samtidigt som ägaren kom över med en kall Dr Pepper (Forrest Gumps favoritdryck) och en stol så jag kunde vila mina gamla ben så erbjöd sig en av mekanikerna att serva min cykel kostnadsfritt.

Efter fem minuters väntan dök två lokala journalister upp för att göra ett reportage om min resa. En av dessa var dessutom väldigt mån om jag skulle slippa campa påföljande natt så han ringde upp självaste borgmästaren i den lilla staden Blue Earth och undrade om han kände till någon som kunde öppna upp sitt hem för en förbipasserande svensk. Av den anledningen satt jag senare samma kväll hemma hos makarna Joe & Kate Tempel i Blue Earth och avnjöt en god stek samtidigt som gästrummet gjordes i ordning. Nice, Minnesota nice!

Dagens Soundtrack: Tusen dagar härifrån - Perssons Pack

Amy & Roger, mitt värdpar i Sioux Falls, South Dakotas största stad. Amy & Roger är medlemmar av www.warmshowers.org (couchsurfing för långfärdscyklister) och är, även fast de bor i South Dakota, Minnesota nice!

South Dakota, min femtonde delstat med golfdrivern. Dessvärre en Minnesota slice...

Phil Willardson och hans flickvän i Worthington.

Phil har fyrtiotvå hus och lägenheter som han hyr ut i Worthington. När han fick se mig cykla i centrum av staden stannade han bilen och frågade om jag behövde en lägenhet för natten. Phil är Minnesota nice!

Tom Tesmar, expert på uppvärming av hus. Han har bl.a. varit amerikansk chef för det svenska företaget Wirsbo och har anlitats för att göra jobb hos tre av världens rikaste människor: Bill Gates, Paul Allen och Charles Wang (ägaren av New York Islanders).

Tom var dessutom helikopterpilot under Vietnamkriget. Av över 500 sökande till jobbet som helikopterpilot fick han jobbet p.g.a. att han kom sent till uttagningen då hans bil gick sönder. Väl på plast fick han trängas med 500 grabbar som i väntan på intervjun med uttagningskommitén satt och läste Playboy. Det enda som fanns kvar att läsa när Tom kom in var ett informationshäfte om helikoptrar. Han var därmed den ende som kunde svara rätt på alla de frågor som befälen ställde!

Tom Tesmar hamnade under fiendeeld många gånger och var bl.a. den pilot som plockade upp blivande regissören Oliver Stone i djungeln. En manöver som senare hamnade på filmduken via Oliver Stones film Plutonen.

Tom har skrivit en bok med namnet Crusader 23 som eventuellt kommer att bli film om allt går enligt planerna.

Jag träffade Tom Tesmar av en tillfällighet på en bar i Worthington och då han hörde att jag kom från Sverige började han sjunga "Helan går" för mig. Tom är Minnesota nice!

Det är inte alltid man hittar ett café på de amerikanska vägarna, man kan däremot vara säker på att hitta en bar mitt ute i ingenstans som i exempelvis Welcome i Minnesota.

För att undvika regn tog jag skydd på denna bar. Bob, en av gästerna (ej på bild) reste sig upp efter ett tag och gav en sedelbunt till servitrisen med budskapet: - Jag tar hand om hela notan för alla i baren! Bob är Minnesota nice.

Larry Valgo har en cykelaffär som inte liknar någon annan. Bland alla cyklar (Minnesota-modell på bilden) finner man gamla leksaker...

Den speciella Minnesota-cykeln som går utmärkt på snö!

Mr B (Mr Bark) spanar ut över omgivningarna samtidigt som Sam, en av de anställda i cykelaffären, servade min cykel kostnadsfritt. Mr B & personalen på The Bicycle Shoppe i Fairmont är Minnesota nice!

Beviset på att jag är betydligt större än Donald Trump!

Jag är däremot inte på långa vägar lika stor som Jolly Green Giant. Jätten som pryder konservburkarna med exempelvis majs. Statyn finns att beskåda i Blue Earth, Minnesota, och är nästan tjugo meter hög.

Joe Tempel och hans fru Kate är hängivna cyklister och fick via ett telefonsamtal ifrån cykelaffären i Fairmont en förfrågan om de kunde ta mig under sina vingar. Joe & Kate är Minnesota nice!

Även David Kittleson och hans fru tog hand om mig en natt i Minnesota då regnet piskade ner i mellanvästern.

David har korsat USA på cykel en gång och då tog det honom 59 dagar att nå östkusten. Nu planerar han för fullt för att genomföra nästa resan genom USA. David och hans fru är för övrigt Minnesota nice!

Jag har hittat en ny cykel på bikester.se

”Bettan”, min tvåhjuliga flickvän, ska snart få gå i pension. Efter att ha rullat runt ett oräkneligt antal kilometrar världen över och hört mig sjunga Taube så fort tillfälle har getts ska hon äntligen få ”beta klöver” hemma i Hälsingland.

Jag köpte "Bettan" i Seattle för tre år sedan och tillsammans har vi bekämpat bergspass i bl.a. Albanien, Österrike och USA. Branta passager som trots att jag har tvingats skjuta på min kärlek i upp till fyrtio kilometer ändå aldrig avlossat några svordomar. I normala fall brukar jag ju vara väldigt snabb med att anklaga min cykel för i princip allt; uppförsbackar, regn, motvind, och till och med Giffarna Sundsvalls förluster i fotbollsallsvenskan. Med Bettan har det däremot varit annorlunda. Hon har varit mitt livs kärlek och hade hon varit utrustad med äggstockar och bröst så hade jag friat redan i går.

Från och med efter denna resa mellan Olympiastadion i Aten och de Olympiska Spelen i Rio de Janeiro kommer jag alltså att byta cykel. Det kommer med all säkerhet att återigen bli en hybridmodell. En aluminiumcykel som bjuder på lika delar åkglädje som komfort precis som den jag nu rullar omkring på.

På grund av dåliga mekaniska kunskaper föredrar jag alltid att påbörja en turné med en ny cykel. En hoj i ett ”billigare” intervall (ca: 5000 kr) ger mig dessutom ett mindre dåligt samvete när jag efter långturen låter pensionera den. Undantaget kommer att bli med nuvarande cykel. Jag är ju säker på att jag för all framtid kommer att ha dåligt samvete över nästa cykelbyte trots att Bettan definitivt kommer att få ett drägligare liv hemma i Hälsingland. Att kånka runt på en 80 kg tung ljusdaling som envisas med att sjunga Taube kan ju knappast vara ett värdigt liv för en cykel…




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tretton med siffror i fältet här


Kommentarer


2015-08-29 18:00   Anders Forselius

Tack Kent! USA är ett "självspelande piano" och man behöver inte anstränga sig det minsta för att hitta bra historier.
Jag har precis tillbringat hela morgonen med att cykla omkring bland majsfälten i södra Minnesota på gränsen till Iowa (Nebraska och Iowa är största majsproducenterna i USA). Mitt ute i ingenstans stod två personer och vinkade in mig. Det pågick nämligen ett födelsedagskalas för en sextioåring och de undrade om jag ville ha kaffe och en munk!

 

2015-08-29 16:16   Kent

Underbar blogg! Härligt att få följa med runt i världen. Du är bäst Anders!

 



Följ oss

Loppkalendern

31 dec
Göteborg
31 dec
Kalmar
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.