Johanna slår rekord och alla killarna

Johanna sprang sin första ultra 2014, och efter några års mer träning och rutin har hon fått ett riktigt genombrott på ultradistans. I april månad vann hon 100 miles (ca 160 km) loppet ”TEC” och tiden 15 timmar, 10 minuter och 34 sekunder var den snabbaste som någon svenska gjort över distansen. Även i TEC var Johanna först över mållinjen och slog därmed alla herrarna.

I nyligen av gjorda High Coast Ultra, som troligen är Sveriges mest utmanande och kanske vackraste ultratrail lopp hade Johanna sällskap med några av dom bästa herrarna under delar av loppet. Men på slutet kunde ingen hänga med och hennes tid på 13 timmar 26 minuter och 52 sekunder och var snabbare än gällande banrekord både för herrar och damer. En grym tid med andra ord på en bana som arrangörerna beskriver som oförlåtande med höjdmeter, stenar och rötter.
Runner´s World stämde av med Johanna hur hon kan springa så snabbt och vem hon är som löpare.

Stort grattis till fantastik insats i High Coast Ultra, berätta om loppet?
– Målsättning var att slå mitt tidigare rekord på 15 timmar. Jag brukar inte ha den typen av målsättningar, men nu ville jag försöka springa fort. Jag tyckte kroppen kändes riktigt stark redan från början och eftersom jag sprungit loppet innan hade jag kontroll på vad som väntade mig.
– Det är otroligt fysiskt krävande med mycket teknisk löpning. Med rekordet i sikte öppnade jag hårt och vi blev snabbt tre stycken i täten. Det var jag och Mikael Näslund och Erik Eng.
Men efter ett tag tyckte jag farten blev lite jobbig, och det är ingen riktigt bra känsla om man ska springa ultra. Så jag slog av lite på takten och det kom upp någon löpare bakifrån. Så jag hade en lite dipp ungefär halvvägs. Det blev som en sömnighet slog till.

Hur gjorde du när ”sömnigheten” slog till?
– Ja, man vill ju bara lägga sig ner och vila lite, men det kan man inte göra. Jag hade en koffein shot som jag hade i väskan, så den drog jag i mig och försökte också äta om det kanske kom av att just energin var låg. Och jag tror att det var just koffeinet som gjorde susen, för jag kom igång bra igen.

Hur gestaltade sig loppet efter din dip?
– Jag och Erik hade släppt Micke som sprang på riktigt snabbt, så vi låg tillsammans. Då kände jag att Erik nog hade det lite jobbigt och började trycka på, men Erik hängde med. Vi kom ifatt Micke igen och då trodde jag nog att även Micke skulle hänga på. Men han var helt slut, så jag och Erik tuffade på och känslan var fortsatt att Erik fick jobba lite tuffare än vad jag behövde göra. – Så i en brant kupering gick jag på med riktigt bra flyt och då släppte Erik. Så sen sprang jag en mil själv, innan man kom till stationen vid 109 km där man får ha farthjälp, en så kallad pacer. Så där stod min bror och väntade och kunde springa med och skingra framförallt den mentala tröttheten genom sällskapet.

Vad för en ”pacer” göra?
– Dom får bara vara med och hålla sällskap, så dom får inte bära någonting eller putta på eller så. Men sällskapet är verkligen viktigt, så det hjälpte mig.

Hur var känslan att nå målet?
– Det var givetvis fantastiskt, och det var kul att det blev banrekord. Det tidigare rekordet låg på 13 timmar och 51 minuter (reds anm: för herrar alltså), så det var verkligen kul att kunna gå under 13,5 timmar.

Ja, verkligen en grymt bra tid. Vi som inte riktigt känner till din bakgrund, kan du berätta vem du är som löpare?
– Jag har orienterat sedan jag var 8 år, och har givetvis den sporten med mig fortfarande. Det har lagt en otroligt bra grund. Jag har alltid varit stark, men aldrig varit snabb som löpare. Så det passar mig att jobba med styrkan i löpningen. Jag vann en startplats i Lidingöloppet ett år, så då testade jag på ren löpning och tänkte att 3 mil skulle vara fruktansvärt långt. Men det var inte så långt, så jag gick vidare och testade på en fjällmara och de ledde mig vidare att testa ännu längre och anmälde mig till High Coast Ultra 2014. Efter det var jag fast.

Vilken nivå låg du på tidsmässigt på dom här loppen?
– Det var inga supertider så, men runt 2.20 på Lidingöloppet och sen gick High Coast Ultra på 17,5 timmar.

Och nu är du nere på 4 timmar snabbare på High Coast Ultra. Vad har gjort att du blivit så mycket snabbare nu?
– Dels är det givetvis mer rutin, men jag tränar också på ett annat sätt nu. Jag tränar mycket mer av vardagsmotion. Jag räknar varken tid eller kilometer, utan tränar bara på och det kan bli 3 pass om dagen utan att det känns inte konstigt. Kroppen styr helt. Sen kan man nog också säga att många års slit ger utdelning nu.

Hur ser en tre pass dag ut, och hur för du in det i vardagen?
– Det kan vara ett morgonpass med antingen simning eller lugn löpning, sen ett styrkepass på lunchen och sen något konditionsbasserat pass på kvällen. Jag har ett jobb som har ganska mycket flexibiltet där jag kan träna på lunchen och jobba igen det sen, och sen har jag en bra social apparat runt om kring mig som ställer upp och hjälper till med barnen.

Vad jobbar du med och hur ser familjen ut?
Jag jobbar som projektekonom på Länsstyrelsen i Västernorrland. Jag har två grabbar på 4 och 9 år. Dom har alltid varit en del av träningen och hängd med på mycket i vagn. Så träningen är ett naturligt inslag i vardagen.

Nu har du haft ett genombrott på hemmaplan, hur ser dina målbilder ut framöver och tänker du på Ultralandslaget och internationella ultralopp?
– Jag tänker inte direkt på det. Allt jag gör är så otroligt lustbaserat, så både kroppen och det mentala får styra. Jag har inga utstakade planer, men vill gärna köra något ultralopp i höst och självklart skulle det vara riktigt kul att någon gång springa ett internationellt lopp, men det ska ju passa in. Det blir säkert Härno trail i slutet av september sen får vi se. Närmst ska jag för första gången testa på en swimrun tävling in High Coast Swimrun. Det ska bli spännande att testa.

RW tackar för intervjun och hoppas vi får se Johanna mäta sig med dom bästa även internationellt.

High Coast Ultra bjuder på utmaningar och naturupplevelser. Här en bild från Slåttdalsskrevan.
Foto: Erik Billerby

Resultat High Coast Ultra, där Erik Eng tillslut vann herrklassen på 14 timmar.

Läs Johannas blogg här om loppet

---