Inget väder stoppar en löpare - Inget väder stoppar en löpare | Runner's World
Annons

Medlem / Prenumerant

Logga in
Bli medlem

Ulrika Flodin

Inget väder stoppar en löpare

Det är inte ofta jag tar hissen upp, men igår efter träningen orkade jag faktiskt inte gå två våningar upp när jag kom hem. Händerna var stelfrusna, magen var på gränsen till hysteri, benen var trötta och resten av jag var blöt, trött, hungrig och orkeslös. Att ge sig ut i väder till och med Gudarna skulle sky kan tyckas svårt. Men är man bara löpare och har ett gäng träningskompisar att möta upp finns inget som stoppar. Tack kära vänner! För är det något jag kan konstatera så är det att löpare aldrig viker sig för väder.

Jag tycker att regn, snö och annat ovädersotyg kan vara oöverträffligt tillfredställande att möta. Att konfrontera en väderlek i löparskrud berikar sinnet till fulländad och hälsosam fullkornsnivå och jag tror till och med att den mest försoffade dinosaurien skulle få sig en kick. Inget ont i soffa och fjärrkontroll (eller palenontologi för den delen). Nej, nej, min egen längtan hem till soffan var astronomisk när jag igår tog mig sista biten hem från träningen. Blöt, trött och kall. Det som istället kan stressa mig i lågtryckets melankoli är ljudet av bilar som kör igenom vattenpölar. Bilar i långa rader. Bussar som gasar frenetiskt bara för att sekunden senare bromsa in. Folk som skyndar sig för att inte bli allt för blöta. Jag föredrar istället ljudet av väder i ensamt majestät, där det inte blir stört av bullrig ljudförorening.

Några av mina favoritljud är faktiskt regn som smattrar mot en tältduk, mot ett fönsterbläck, mot taket på huset där jag växte upp. På något vis är det så rogivande. Kanske är det också lätt att glömma vad regn, snö och väder är. För många kanske det i ordets bemärkelse bara lyser stress och depression, men för mig poppar ord upp som - liv, lyster och lek. Ja, jag skulle säga L-ord.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Mitt i intervallens storm är jag på något konstigt vis stillastående, pulsen är på högvarv, men sinnet slumrar rofullt i sin vagga, ändå så närvarande. Snöregnblaskerusket igår är med andra ord inget att springa undan för. Nä, spring hellre ut i det. Varför skulle väder stoppa en löprunda?

Så hur gick det då på intervallerna? Jo, i fjärde och näst sista set pös orken ur mig och jag fick kämpa som en jagad gnu. Det var hårda bud. Grabbarna sprang som vettvilliga. Efter 5(3-2-1min) 45sek vila och 90sek setvila och 5x30-30sek, kan jag säga, utan att ljuga, att vi alla var trött. Men nöjda.

När jag kom hem stod maten på bordet - svamprisotto, med skinka. Själv stod jag som en staty ute i hallen, oförmögen att ta av mig handskarna eller knyta upp skorna. Men tillslut krackelerade permafrosten och jag sprack istället upp i ett leende.

Skriv ut Kommentarer (6)

2012-11-29 21:27, visad 6866 ggr


Annons





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtiofyra med siffror i fältet här

Kommentarer


2012-12-02 16:45   ulrikaflodin

fd kollega: Ja varför inte. Postlöpet. Oavsett vad :-)

 

2012-12-01 20:23   fd kollega

lite brevbärarkänning, posten skall ut i ur och skur! Kanske därför postjobb och löpning går hand i hand, oavsett väderlek så är allvar samtidigt en slags lek. :D

 

2012-12-01 10:13   UlrikaFlodin

Ingmarie:Att få maten serverad så där när man kommer hem är en gigantisk lyx. Då gör det liksom inget att fingrar, fötter, huvud och allt annat är likstelt :-)

Johannes: ÅÅÅÅ vad härligt det låter. Vilken upplevelse. Hur man helt kan uppslukas av omgivningen - dess skrud, kyla och svåra underlag. Perfekta V-ord!

Lars: Ja nog behövs nya skor allt. Det står högt upp på min inköpslista. Det har varit väldigt halt att springa men det är som du säger, en utmaning. OCH kul.
Karlberggänget är ett riktigt toppgäng, alla är välkomna att springa med oss. Det är bara att dyka upp när det passar så dukas ett efterrättsliks intervallpass upp till allas belåtenhet. Men jag kan tänka mig att du fick ett fint träningspass där vid friluftsgården. Jag ska ut idag och känna på det ännu lite mer vita underlaget.
Lycka till med din träning.

 

2012-11-30 12:54   Lars i Sthlm

Bra jobbat, Ulrika!

Det du berättar om kan nog många löpare känna igen sig i.
Precis: Varför skulle väder stoppa en löprunda?
Jag försöker se det som en utmaning också i min träning. I Stockholm i dag har vintern kommit ganska rejält. Underlaget är totalt förändrat jämfört med för 1-2 dagar sedan. Nya förutsättningar gäller. Nya SKOR behövs! Och det blir mest roligt, tänker jag.

Din intervallträning med Karlbergsgänget är alltid kul att läsa.
Hoppas löpningen fortsätter på ett gynnsamt sätt för dig framöver, med tanke på de nya väderbetingelserna.

För mig väntar löpning i spikskor (med orienteringsspikar) snart i eftermiddag ute i terrängspåret, en 12 km-bana, vid en friluftsgård.

 

2012-11-30 09:23   Johannes

När jag väl kom ut i går så var det klart och kallt. Snön som fallit under dagen låg vit på träden och det var inte mörkt i skogen längre. Jag såg klart, för första gången den här hösten. Vitt, vackert och vördnadsbjudande. V-ord!

Det var litet för halt för att ta i på riktigt, men vinterskorna fungerade bra och jag hade sköna ben med mig hem. Bara att duscha, släcka och låsa och sedan sova.

 

2012-11-29 22:44   Ingmarie/blog.nemonisimors.com

Känner ända hit hur kylan liksom bedövar både muskler och logiskt tänkande. Men förbenat lyxigt med serverad mat. :-)

 
Följ Runner's World twitter_symbol fb_symbol

Sök på runnersworld.se


Få vårt nyhetsbrev!


Annonser