Jojje Borssén

Barfotalöpning, del 1

Träning 24 april på hemlig plats i Dalarna i New Balance Minimus Trail.

Det är ett jävla liv på alla fronter om barfotalöpning. Alla har sina åsikter. Tänkte bidra med min syn och mina erfarenheter på det hela.

Bakgrund
Som mycket annat presenterade Jonas Colting Vibram Five Fingers för mig. Jag blev såld, samtidigt som jag började använda tunnare löparskor i hopp om att förändra min löpning. Men jag tränade fortfarande min största del i vanliga löparskor. Runt 250-300 gram.

Jag tog det väldigt försiktigt med mina barfotaskor. Tyckte inte ens det var skönt till en början. Jag använde mina Vibram Five Fingers mest när jag gick i skogen. Över stock och sten. Så kallad "stenålderspromenad". Också det en Colting-grej. Jag vägde 80-82 kg och hade aldrig haft ett särskilt bra löpsteg eller dåligt löpsteg. Detta var tre, fyra år sedan.

Med ökad träningsmängd på bana i tunnare skor och lite löpskolning förändrades mitt steg och jag började springa mer som en triathlet. "Triathlet-steget" känner väl alla igen - kort, tassande, hög frekvens och axlarna uppdragna...Men mestadelen av löploppen sprang jag i Asics DS-Trainer eller New Balance 905 med rädslan över att jag skulle "ta slut alldeles för tidigt i ett par tunnare skor".

Men ju mer jag tränade med tunna skor, ju mer förändrades mitt löpsteg. Jag blev lättare och smidigare i steget och vågade tillslut springa Ironman-maraton i tävlingsskor.

Jag gick från att göra cirka 3.30 på Ironman-mara till att faktiskt göra 3.07 i ett par Adidas Adizero lt+ och känna mig superfräsch. Samma kroppsvikt (80-82 kg).

Detta har givetvis inget med skorna att göra. Det var en kombination av att jag tränat jättemycket löpning, lärt mig springa och förändrat hela mitt sätt att se på löpningen.

Nuförtiden springer jag aldrig i Vibram Five Fingers. Marknaden vaknade och släppte lite mer multifunktionella modeller. Mer stabilitet, inte lika känsliga för underlag och skönare skor. Jag pratar om Merrell Trail Glove, Terra Plana, New Balance Minimus Trail, Feelmax Osma, Nike Free som faktiskt är bättre och skönare skor med i princip samma funktion: Zero Drop (eller näst intill zero drop). Det vill säga: Det skiljer noll millimeter mellan häl och tå.

Här är mina egna förhållningsregler när det kommer till att träna med barfotaskor (eller väldigt tunna tävlingsskor):

1. Träning i barfotaskor såsom Vibram Five Fingers, New Balance Minimus Trail, eller Terra Plana ska ses som ett komplement till annan träning i tyngre och mer skyddande skor.
2. Jag springer / går ett till två pass i veckan med skor av modeller nämna ovan. Jag springer ALDRIG med denna typ av sko på asfalt. Inte mer en till och från skogen (cirka 800 meter tur och retur). Optimala underlaget är stig, motionsslinga eller råterräng. En promenad med hunden räcker perfekt för mig!
3. Jag skulle aldrig få för mig att tävla i barfotaskor eller träningsskor med "zero drop".
   Varför? För att jag blir klumpig på tävling och vill ha lite extra stöd och support och inte känna en rädsla för att trampa igenom sulan med grus eller sten.
4. Själva barfotaskorna gör dig inte till en bättre löpare. Det är träningen som gör dig bättre. Barfotaträningen kan justera ditt steg och stärka upp fotleder, ben, knäleder men barfotaskorna tar dig aldrig från 60 till 40 minuter på milen utan träning.
5. Med New Balance Minimus Trail (som fick högsta betyg i vårt test i #5, 2011) kan jag springa långt. Jag har sprungit 2 mil i den i skogen. Men den är mycket mer uppbyggd än Vibram Five Fingers. Jag skulle aldrig våga springa så långt i VFF.
6. Att bli stark och vara skadefri tar tid. Därför ska man aldrig springa långt i denna typen av sko. Inte heller dundra på hårt efter långa uppehåll. Man ska smyga igång extremt försiktigt precis som med mycket annat som tar tid.
7. Träning med "barfotaskor" ska styras av löparambitionen. Vad vill du uppnå? Hur vill du springa? Var vill du springa? Hur snabbt vill du springa?

Summerat kan man säga att jag gillar känslan med denna typen av träning men jag skulle aldrig springa alla mina pass i "barfotaskor". Jag förstår att folk fastnar i hela konceptet med "minimalistiskt tänk" men mitt råd är faktiskt: ta det jävligt försiktigt om du börjar med denna typen av sko om du vill bli en bättre löpare och hålla dig 100 % skadefri.

Om du vill ha generell fitness och kanske inte springa med oerhört hög belastning så kanske det kan vara okej att köra 100 %. Inte vet jag. Har aldrig testat.

Min väg till dessa skor har trots allt gått från tunna tävlingsskor och därför har jag klarat mig bra samt att jag alltid varvar mellan olika skor och modeller.

Jag är övertygad om att barfotalöpningen har skördat många offer och kommer fortsätta så. Men det är bra! För extremer leder ofta till ett förändrat tänk. Både hos oss som konsumenter och branschen. Jag tycker vi kan se det redan nu hos branschen som tänker helt annorlunda redan efter 2-3 år av prat om barfotalöpning. Det går snabbt!

Men vi blir inte smalare bara för att vi pratar barfotalöpning. Vi måste träna också. Återigen - om man tränar mera kanske man klarar tunnare skor bättre och därmed klarar barfotaträningen på bra sätt. Och om barfotatrenden kan leda till en nytändning hos människor som helt plötsligt känner att de springer, rör sig i ny terräng, får kärlek till naturen så är ju det jättebra! Förhoppningsvis inte på bekostnad att de inte kan gå (överdrivet) på ett halvår.

Så här tror jag:

• Barfotaskor eller barfotaträning är inte svaret på alla löparproblem (om det nu finns några).
• Barfotaskor eller barfotaträning är inte nyttigt i extrem form.
• Barfotaskor eller barfotaträning är inte svaret om du vill förbättra din mara från 2.30 till 2.20.
• Barfotaskor eller barfotaträning kan vara svaret om du vill ha roligt, testa en ny träningsform och se lite ball ut.

Vad är din åsikt om barfotalöpning? Feel free to join in!

Annons