Träningspass Järnmannen Kalmar 2009

Uppladdningen var inte särskilt seriös. Jag tävlade i onsdags på cykel och drog på mig det värsta flåset jag någonsin gjort på en cykel i sista spurten och även om det inte kändes i benen dagen efter så fanns den där någonstans djupt inne. Jag körde ungefär 8 timmar träning sista veckan innan start. Tanken var att Kalmar skulle bli ett genrep inför Wisconsin där jag skulle bevisa för mig själv att jag utvecklats på långdistans från ifjol. Det blev det.

Började morgonen med att inte äta någon frukost. Ekerum Golf i all ära men tyvärr lovade de lite för mycket. Frukostpaketen som skulle fixas till oss 05.30 innan vi skulle åka till Kalmar dök aldrig upp. Städerskan som öppnade dörren till huvudbyggnaden såg förvånad ut. Trist tänkte jag och plockade åt mig några nötter, knäckebröd, russin, katrinplommon och åt upp allt i bilen tillsammans med en carboloader. Ingen överdrift att jag kände mig lätt när jag startade.

Simningen
Min tanke med simningen var att simma runt 1.00-1.05. Jag hade aldrig simmat den nya banan de lagt vilket visade sig var en miss. Efter andra bojen var vi ett stort gäng på uppskattningsvis 30-40 man som drog åt fel håll. Vi vek av mot bojjarna “hemmåt” istället för att fortsätta “ut” mot ytterligare en boj. Jag pratade med “Lelle” efteråt och han sa att han plötsligt simmat in i en båt som dirigerade dem rätt. Han låg som andra man. Givetvis följde hela packet med efter. Stor förvirring. Uppskattningsvis 1-2 minuter tappades på detta. Men vad gjorde det i den sjön! Det var blåsigt och vågigt, stundtals kändes det ganska hopplöst.

Med tanke på omständigheterna simmade jag bra. Det var min första triathlonstart i år och jag kände att jag kom igång först efter ett varv. Då kunde jag pressa mycket mer. Syns också på splittarna. Se nedan.

T1
Joggade upp och satte på mig grejerna rutinerat. Tuffade ut på min numera paradgren - cykeln.

Cykel
Idén jag hade här var att splitta negativt på varje nytt varv (sex mil). Banan består av tre varv ut till en vändpunkt på samma väg. Om det var blåsigt på simningen skulle det givetvis vara ännu mer avgörande på cykeln. Här gällde det att inte knäcka sig. Jag lade mig i ett “bekvämt obekvämt” tempo som jag visste jag kunde jobba på hela sträckan. Och jag tog givetvis mellantider på varje varv för att försöka bräcka mig själv varje varv. På så vis jobbade jag mig igenom fältet.
Första vändpunkten 51.37, första varvet - 1.38. Andra vändpunkten 52, andra varvet 1.38. Tredje vändpunkten 50, andra varvet 1.37. Att splitta negativt sket jag i men dock ville jag cykla jämt. Det var lite slit men inte värre än att jag hade 145 i snittpuls hela cyklingen. Jag paceade mig själv väldigt diciplinerat. Det gav utdelning. Framförallt när det gick lätt.

Med min wattmätare kunde jag enkelt se att jag tryckte alldeles för lite watt i medvinden på vägen hem. Alla triathleter nöjde sig med att det gick i 39-40 km/h hem till Kalmar. Jag kollade på min wattmätare (som för dagen inte var kalibrerad) och insåg att jag måste upp i mina watt för att hålla mina watt, spelar ingen roll om det känns jobbigt att jobba så mycket hårdare än många andra. Så pass stark cyklist är jag nu att jag inte behöver ta hänsyn till benen blir trötta efter 18 mil.

Vad jag inte riktigt förstod (och tack Jocke Berggren att du lärde mig) var att mina watt som datorn avgav var för dagen alldeles för höga på grund av att den inte var kalibrerad. Jag hade hört att Normann Stadler snittade ca. 280 watt på Kona när han slog cykelrekord på sträckan med sin Queen K. Jag hade 280 watt sista varvet…Jag tänkte (och jag skojar inte) FUCK STADLER! Here comes Jojje Karlsson! Självförtroende var på topp och jag dundrade på och tog en efter en! Vilket då också kan sägas till alla er watt-freaks: Alla siffror och allt jag skrivit om watt fram tills nu kan ni radera ur minnet. Här får jag ta nya tag. Idiot som man är.

T2
Sprang i mina fina Adidas Adizero LT1. Fantastisk sko. Ville gå ut lite hårdare än normalt eftersom jag bara skulle springa 14 km. Gjorde fina 59 minuter lite drygt och var nöjd. Det var ganska få som gjorde på sitt första löpvarv. Jag vet att jag hade kunnat dra ner till 1.05-1.10 och splittat jämt. Mycket bra besked.

Jag var hack i häl med Lelle när jag klev av. Är ganska säker på att jag sprungit runt 3.18-3.30 på löpningen med alla aspekter inräknade.

Träningspasset
Jag fick en ordentlig genomkörare som jag är glad för att jag gjorde. Colting tyckte jag skulle genomfört hela men mentalt hade jag ställt in mig på en sak och därför kändes det rätt att följa planen. Även om jag hade slagit personligt rekort på Kalmar-banan med säkert 40-50 minuter.

Mentalt var jag stark. Det är väldigt sällan jag gör ett dåligt lopp när det kommer till långa distanser. Min mage håller alltid, min taktik funkar alltid och jag rör mig inom mina ramar av vad som jag anser rimligt att förvänta mig av min kropp.

Att kvala till Hawaii om sex veckor kommer bli jättetufft. Min inställning är givetvis att åka dit och plocka en plats och göra mitt livs lopp.