Gästbloggaren: Lyssna på din kropp

Jag fortsätter på Jojjes tema: Mätning. Jag ligger på gränsen till att mäta för mycket. Jag hävdar själv att jag gör det med måtta, men lite då och då inser jag att det kanske är lite i överkant. Jag har länge haft en Polar AXN 500, men eftersom jag är Mac-användare så har jag inte användt mjukvaran till klockan. Äntligen har jag fått tummen ur och lyckats mixtra med windows och nu är jag fast. Polar Pro Trainer är mitt allt! Tack vare detta genialiska program har jag absolut koll på vad och hur jag tränar.

Utan att det går till överdrift så tycker jag det är otroligt bra och givande att ha koll på hur mycket tid har lagt in i respektive puls-zon. Med en snabb titt på veckoöversikten kan jag genom de färgglada fälten se fördelningen mellan styrketräning, kondition och teknik. Funkar för mig!

En annan mycket trevlig feature jag upptäckt är dagboksfunktionen där man kan logga sömntimmar och vilopuls. Jag har nu registrerat mina data

Årets värsta pass, med råge

Och jag är glad att jag inte var där ute ensam. Då hade jag börjat gråta och svurit i det snöblandade regnet. I min ensamhet. Ingen skulle hört mig.

Igår körde vi fyra timmar cykel + 1 timme run off bike i lugnt och bra tempo. Idag skulle vi upprepa den dagen var det väl tänkt men istället blev allt en kamp för överlevnad då blodet inte ville samarbeta och cirkulera till tår och fingrar efter en timme i tätt duggregn.

Vi hade bestämt oss för att köra ca. 2 timmar och springa en timme på det. När vi rullade ut kändes det som vanligt inte så farligt. Men det slog över ganska snabbt när man blev blöt inpå kroppen. Särskilt händer och fötter. Ute i Upplands Väsby vände vi och hade en timme hem till Kista där vi utgick ifrån. Då började jag få dåliga tankar i huvudet. Varför, varför, varför gör jag detta? Men återigen så blir allt enklare när man är en grupp. Alla har samma tankar men man är fokuserad på att trampa och komma hem och därför håller man tyst och fortsätter framåt.

Nu sitter jag hemma i en varm soffa och känner fortfarande lite konstig känsla i fingertopparna när de rör vid tangentbordet. Dock är misären där ute nästan glömd. Jag är glad och tacksam att Erik, Jenny, Louise, Lisa och Martin bet ihop och vi gjorde helgen tillsammans. En förövrigt väldigt trevlig helg. Tack för det!

Allt är fejk

Efter ett tag med mycket funderande har jag försökt att formulera mig tydligt bland osorterade tankar.

Inte ens maten vi äter (som vi tror är nyttig) är vad den utlovar sig att vara. Skinkan du har på frukostsmörgåsen är inte bara skinka utan innehåller tillsatser som du inte gärna skulle mata din katt med (eller din värsta fiende). Det kör vi i oss utan att blinka. Den nyttiga müsli som du sätter i dig är kryddad med socker för att smaka ännu bättre men det är givetvis inte uttalat. Förren för några år sedan då sockermaffian fick slag på nosen. Någon upptäckte att allt innehöll socker! Jag var grundlurad. Kellogs Corn Flakes var ju det nyttigaste man kunde äta i Oskarshamn!

Den falska världsbild filmer, tv-program och tidningar levererar är ofta tillfixad och fejkad för att se bättre ut än vad den egentligen är. TV-hallåan är givetvis superstylad för att ditt program du just nu ska se ska "smaka" bättre. Inget i vår tidsålder är på riktigt. Inget! Vi klär upp oss för att le, skratta, och kramas när någon bestämt sig för att leva resten av sina liv tillsammans. Det är också ett spel, det är fejk och tillgjort.

Vi köper en fin bil att stå som symbol för vilka vi är. Vi tar på oss dyra kläder för att visa att vi tillhör en kategori av människor. Vi renoverar och fixar i hus och hem för att "trivas bättre" men allt vad det ger är mer huvudvärk och stress. Och vi blir givetvis aldrig riktigt nöjda.

Och jobben - det är den stösta fejken av dem alla. Vi håller oss sysselsatta med diverse intressanta och ointressanta så kallade yrken för att få en slant att spendera på det just du tycker är roligt. Gissa vad jag tänker nu - det är också fejk!

Det finns inga jobb som är bättre än några andra. Alla jobb är trots allt påhittade sysslor som vi skapat för att gå ifrån jordbruksamhället (eller något i den stilen). Skriv ut ett papper, sätt in den i en pärm. Arkivera den och skriv något viktigt på pärmen. Det är totalt meningslöst. Testa! Men vi gör det ändå i tron om att livet blir bättre. Om att vi en dag blir "lyckligare" av just den företeelsen. Ordning och reda.

Till och med läkaryrket är tveksamt. Som annars är en ganska nobel titel. Läkarna borde vara dem som missionerar om hur kroppen funkar och ge tips och råd istället för att skriva ut läkemedel åt sådana som vägrar börja motionera och äta hälsosamt för ett bättre liv.

Och givetvis är triathlon en illusion. Det är ett sätt för oss vilsna själar som vill ägna sitt liv åt ständigt flåsande och utvärdering av tider och wattal. Det är en freaksport som inte liknar någon annan.

Livin´

Tre bilder från senaste tiden:

1. Test i Umeå.
Kanyler, koksaltslösning, maxtester, laktat och allmänt svettigt.

2. Racerpass á la Over the top. Vända efter passet och körde samma väg tillbaka med familjen Kumlin.

3. Familjen Kumlin. Fru Kumlin var otroligt stark och fick släpa Oscar och mig efter.

Dags för vinterträning?

Nu har jag börjat småträna igen. Körde några pass i veckan och fick okej svar från kroppen. Första passen efter ca. 10 dagar grov förkylning kändes riktigt dåliga. Gick på lite hårdare idag med Johan Sellgren och andningen kändes som vanligt. Körde ett trevligt dubbelpass igår med löpning och cykelcross. Och så rullar vi så sakta igång igen. Ytterligare 10 månader till nästa stora mål...Det är många munkar det!

Jag har en grovskiss på ett upplägg inför nästa säsong gällande fokustävlingar men väntar lite med att publicera den.

Nu