Wizkid & Yzer rapporterar från NY Tjejmil, del 6

Samling 07.45 och det var spänning i luften. Man märkte att tjejerna var lite nervösa för de frågade om rätt så triviala saker trots att vi hade informerat dem precis minuterna innan. Vi gick i samlad trupp ner till Columbus Circle där starten var lokaliserad. I år hade vi en bra startgrupp och startade precis bakom eliten så tjejerna slapp kryssa mellan de som knallade runt banan.

Yzer och jag sprang mellan 2 stationer för att kunna heja så mycket som möjligt. Vi viftade med den svenska flaggan och hejade ömsom på engelska och ömsom på svenska. Tjejerna gjorde en mycket bra insats och flera satte nya personliga rekord! Två speciella hjältinnor var Linda som var gravid i 26:e veckan och Marie som hade ichias och otroligt ont i foten. Bägge kämpade sig runt banan galant.

Efter loppet hade vi en picknick i Central Park med jordgubbar och skumpa. Det satt många nöjda och glada i tjejer i solen och pratade om sitt lopp. På kvällen hade avslutningsmiddag på O'Neals ner på 64:e gatan. Kvällens verkliga höjdpunkt var Topphälsas Frida Boisen som sjöng en sång ur Carmen. Jesus vilken röst! Vi som fortfarande hade lite spring kvar i benen tog taxi ner till Beeker och MacDougal och till The Wha?. Man har lyssnat på ett och annat coverband men gänget som spelar på Wha? är i en egen division. Hela bandet är med och sjunger och stämningen på den trånga rockklubben är otrolig. Satt i taxin på väg hem och småskrattade lite för mig själv. Det händer så mycket på kort tid och jag tänkte på allt man varit med om. Måste tillbaka. Snart.

Wizkid & Yzer rapporterar från NY Tjejmil, del 5

Idag var det full rulle från morgon till kväll. Som vanligt körde vi morgonjoggen och några av gästerna  stötte vi ihop med Henke från New York Rangers. Trodde han var i Sverige på somrarna. Efter utdelning av nummerlappar hoppade vi på bussen som skulle ta oss till Upstate New York till Woodbury Common. New York är inte bara skyskrapor och puls utan otroligt lummigt och grönt och det fick man verkligen se under bussresan. Damerna i bussen var laddade för här skulle göras affärer. Som amerikanarna säger:serious business. Woodbury är som en liten by bestående av cirka 220 outlet-butiker från alla tänkbara stora varumärken.

Måste erkänna att det inte riktigt är min drömutflykt men jag knallade runt någon timme och hade bestämt för att jag inte skulle köpa något, eftersom shoppingen redan var avklarad. Men det går liksom inte när man är där. Hittade ett cool skärp från Puma som fick bli dagens fynd till ungefär en 1/3 av priset hemma.

Yzer hade fullt upp med att förbereda allt inför lördagens lopp och själv tog jag gänget till teaterdistriktet för kvällens höjdpunkt: musikalen Hair. Tjejerna var fortfarande höga från dagens shoppingupplevelse och diskuterade flitigt vem som hade gjort bästa dealen när vi gick längs 45:e gatan. Är det något amerikanarna är bra på så är det showbusiness. Jag som väljer hockey och fotboll alla dagar i veckan framför teater och shower måste tillstå att det var en häftig show. Kanske dags att ta tag i den kulturella bildningen och inse att det finns en värld utanför sporten.

Wizkid & Yzer i New York, del 4

Ännu en dag in the big Apple. Vi tog tunnelbanan till Brooklyn och gick på Brooklyn Bridge över till Manhattan. En mäktig syn att se alla skyskraporna som tornar upp sig och ett grymt bra fototillfälle. Själva bron tar en kvart att gå över och sedan är man väldigt nära Chinatown. Här finns verkligen allt möjligt att köpa och det sägs att det finns kineser som aldrig lämnar Chinatown och klarar sig utmärkt endast på sitt eget språk.

Lunchen intogs i Little Italy på en riktigt bra krog. De kör verkligen stenhårt på att de är italienare och bryter duktigt på italienska när det pratar engelska. Hörde dock när jag var på väg till Restroom att de pratar utmärkt engelska...All for the show I guess.

Nästa mingelbar körde vi på 230 Fifth, även detta en schysst Toproof bar med Empire State i blickfånget. På vägen dit blev vi lite sena efter ett ärende på stan så vi försökte få tag i en taxi. Trots alla dessa gula bilar fanns det inte en bulle att få tag i eftersom det var precis under en regnskur. Lite stressade fick vi tag i en cykeltaxi och det visade sig vara en riktig turistfälla. Pavel från Polen trampade på allt vad han kunde ner för 5:e avenyn men i sanningens namn gick det inte speciell fort. Vi bad Pavel stanna och frågade efter notan. 35 dollar. Jesus! Det hade typ kostat 6-7 dollar med en vanlig taxi.

Kvällen avslutades med en lugn middag på Munghali. En riktigt bra indisk restaurang på 75:e gatan några avenyer bort från vårt hotell. Det är en konstig känsla men redan efter ett par dagar känns det otroligt skönt att komma bort från larmet i Midtown & Downtown när man kommer till våra kvarter i Upper West Side där vi har våra hotell. Det känns som att komma "hem".

Wizkid & Yzer i New York, del 3

Idag stod shoppingrunda på programmet och det märktes att damerna var fokuserade redan när vi träffades i lobbyn. Vi tog en skön promenad längs Broadway och efter halvtimme var vi nere vid Grand Army Plaza. Där nere rådde full aktivitet då det visade sig att Christina Aguilera skulle uppträda. Tur för Christina att det var så varmt för hon har ju nästan inga kläder på sig.

Efter att ha gått med och pekat ut några väl valda shoppingställen släppte Yzer och jag taget om gruppen och på 10 sekunder var alla borta. Shopping tillhör väl inte våra favoritsysslor men måste dock erkänna att vi hann med en sväng på Abercrombie & Fitch. Det är när man går in på ett sådant ställe man känner att man inte är 20 längre. I dörren står en välbyggd kille i bar överkropp och flexar lite. Ryktet säger att de bara anställer fotomodeller och inne i affären är musiken så hög och belysningen så svag att man känner sig som typ 47...

Vi hade även turen att springa på en helt ny shop som hette WHO.A.U. Schyssta grejer till kanonpriser så nu vågar man komma hem till familjen.

Kvällen avslutades med hockey och Stanley Cup-finalen mellan Flyers och Blackhawks på en sportbar uppe vid Upper West Side. Vi kom in som två dränkta katter då hela himlen öppnade sig men det gjorde inget för i baren stod Coyote Ugly och serverade. Hon knockade oss båda och vi var tvungna att ta iskall Bud för att komma ner på jorden.

Wizkid & Yzer i New York, del 2

Dagen började perfekt med en morgonjogg i Central Park. Varmt i luften redan vid 07.00 på morgonen och solen steg upp över skyskraporna. Hela gänget lunkade iväg längs 75:e gatan och sedan in i New Yorks oas. Fullt med joggare som vanligt och en massa hundägare som rastar sina hundar. På vägen hem från joggingturen sprang vi ihop med Michael Douglas. En av våra gäster tog mod till sig och pratade en stund och fick en foto tillsammans. Only in New York my friends!

När vi letade mingelbarer till kvällen stod Donald Trump utanför ett av sina hus med Miss USA. Donald är väl inte världens mest ödmjuka kille men det kanske man inte blir när man har ett antal skyskrapor på Manhattan med sitt namn på.

Evy Palm körde en kort föreläsning på eftermiddagen vid Strawberry Fields inne i Central Park. Vilken kvinna! Hon var 34 år när hon började tävla på allvar och säger själv att hon var som bäst mellan 46-49 år. Funderade på det ett tag och eftersom tjejer alltid mognar tidigare än pojkar borde jag ha min peak typ vid 52-53...Med andra ord kanske det är läge att lägga på ett kol för att ta en landslagströja till OS London 2012.

Kvällen avslutades i solnedgång högst upp The Empire och deras Top Roof Bar. Men det höll på att sluta innan vi ens kommit in i hissen. Helt plötsligt så var det omöjligt att komma in med så många och man kunde absolut inte ha jympadojer. Då hade vi ändå varit där och kollat upp och pratat med personalen. Det hela löste sig dock väldigt smidigt när jag smög in en 20-dollars sedel i den bastanta dörrvaktens hand...

Wizkid & Yzer i storstan...

När man kommer till Newark New Jersey med cirka 34 miljoner passagerare varje år så märks det verkligen att man inte har landat på Kalmar Airport. Flygplatsen känns gigantisk men ändå flöt allt på smidigt. Att få bussen att komma till rätt ställe och rätt ramp är dock en prövning och det blev några promenader innan vi kom rätt. Yzer tog täten tillsammans med vår eminenta guide Eva som bott i USA sedan hon var 19 år och Harlem, NYC i 10 år och själv gick jag sist. Eller jag trodde jag var sist men precis bakom gick en blond tjej som jag tog för givet att hon reste med oss. Bäst att kolla tänkte jag och frågade: - Ursäkta men reser du med Springtime? varpå hon svarade: - It´s twenty past two...Vi har ett klockrent namn men ibland blir det lite fel...

Trafiken var som en dröm in mot Manhattan så vi var inne på drygt en halvtimme. Efter incheckning och en iskall Budweiser och lite käk på Citrus vid Amsterdam Avenue gick ner mot Central Park. Jesus vad folk joggar! Visserligen bor det drygt 8 miljoner människor i NYC men jag visste inte att alla joggade...En sak som slog mig var klädseln. När jag började löpträna kände jag mig lite dum att hoppa i tights och funktionskläder men nu kan jag inte tänka mig att träna utan. Amerikanarna verkar inte bry sig så mycket utan kör i en gammal t-shirt och ett par shorts.

Sent på kvällen skulle vi hämta ut våra musikalbiljetter till Hair. Tyvärr missade vi med en timme men det gjorde inte så mycket. Jag fick återigen se Times Square på kvällen och det är minst sagt omtumlande. Om man skulle släcka ner alla neonskyltar och enorma TV-screeener så är jag säker på att USAs energikonsumtion skulle sjunka till hälften.

Foton!!

Här kommer en kavalkad av foton från veckorna 15 och 16. Svett, skratt och sång i en härlig blandning. Enjoy!

Jympa med Åsa

Cirkelfys med Johanna

Free Power med Cecilia

Löpning i lummig grönska

Glada stavgångare under morgonsamlingen. Susanne och Marita visade sig även i en annan skepnad under veckan.....

Susanne/Agneta och Marita/Frida. De gjorde ett bejublat framträdande och var som ni ser fantastiskt snygga.

Ett annat bejublat framträdande stod vinnarna i Springtime Körslaget för. Vacker sång och koreografi till "What a feeling" gav dem den ärofyllda segern.

Malin Berghagen höll ett par välbesökta föreläsningar. En sådan modig och inspirerande kvinna! Dessutom strålande vacker!
 
Yogan med Malin och Magnus på Playa Plankan var väldigt populär.


Att det var populärt är inte svårt att förstå.

Under uppvärmningen till Pricka Tiden var självaste platschefen med och stretchade.

Strax redo för start. Nystretchade platschefen Ronald berättar för deltagarna om banan.

Klara, färdiga, springtime....

Vädrets makter var tyvärr inte med oss den dagen så vi fick kura ihop oss vid målfållan i väntan på att deltagarna skulle komma i mål.

Under "Sista Kvällen med Gänget" så avslöjas vem av deltagarna som förutom äran vinner hela potten samt en tjusig pokal. Och vinnare den här gången blev.......

Mikael från Tågkompaniet! Bra jobbat!!

Även härliga gästerna Lennart och Marie fick pris under "Sista Kvällen med Gänget". De utsågs till Veckans Flitigaste Deltagare.

Fina bilder och minnen från ännu ett par grymma veckor på Training Camp!

Glad Valborg!

Här kommer äntligen en liten hälsning från Training Camp i Portugal. Det har varit några annorlunda veckor i vulkanaskans skugga. När såna saker händer är man som platschef mycket tacksam över att vi har så förstående och tålmodiga resenärer. Hur skulle det ha gått annars.....?? Vill passa på att tacka alla er underbara gäster för att ni gör vårt jobb så lätt och roligt. Ni är BÄST! Och har ni bara lite mer tålamod som kommer det under helgen läggas ut fina bilder från de senaste veckorna. Ni får hålla till godo med fina foton på er alla snyggingar från bildviningen vi hade efter körveckan.

Alla ville se fina foton.....

....så det blev fullsatt.

Önskar Er en Glad Valborg!!

Madrid Marathon; sammanfattningsvis

Så var vi hemkomna igen. Inget problem med återkomsten, inget askmoln hindrade oss för att nå Sverige.

Resan var fantastisk på alla sätt, men det allra roligaste är verkligen sammanhållningen i gruppen som så snabbt tar form, även på korta weekendresor som denna. Med något tyngre resväskor på hemvägen (det måste vara den där kompressorn vi fick i vår marathonpåse) och med soliga och hjärtliga minnen från Madrid säger jag Hasta la vista.

Hailie Gebreselassie och Thomas

Go Sweden!

Tack för mig!
/Josefine

Madrid Marathon 2010

Dagen D.
Med en stadig frukost i magen vandrade vi i gemensam trupp mot starten som låg cirka en kilometer från vårt hotell. Vid starten delades vi upp efter distans och väl på plats i fållorna kunde vi blicka upp mot skyn och se en hel drös med fallskärmshoppare som landade framför starten och inte långt efter gick startskottet.

Själv hade jag inte hunnit mer än ynka två kilometer innan jag mötte Haile på väg mot målet i den mötande banan. Han vann med tre minuter till tvåan och trean. Efter 3,7 kilometer delades banorna åt, och vi löpare applåderade varandra och det ropades lycka till både på spanska och andra språk.

De första fem kilometerna kröp uppför, och efter en hårnålsvändning längst upp i en backe vände jag och de andra milarna mot mål, medans marathonlöparna hade mången kilometer kvar att avverka.

Väl i mål märkte jag att Retiroparken verkligen var enorm. Jag hittade ut, inga problem, men åt vilket håll låg nu hotellet? Det som skulle ligga så nära! Utan karta i ett land där otroligt få talar engelska tog det 1,5 timmes promenad under total förvirring innan jag kunde leta mig tillbaka till hotellet.

Efter en snabb dusch var jag redo att leta mig ut med tunnelbana till 30 kilometersmarkeringen för att heja fram killen mot sista milen. Jag hejade också på tre andra Springtimelöpare som kämpade i den 25 gradiga hettan. Sedan bar det iväg med metron igen, till 37,5 markeringen och till slut tillbaka till min nemesis Retiroparken (denna gången utrustad med karta) där även marathonet tog slut.

En långsam, lite stapplig promenad till hotellet där vila och nedvarvning i några timmar stod på schemat innan gruppen åter var samlad över en välförtjänt öl. Samtalsämnet var givet; tider, erfarenheter, smärtor, personbästan.

Kvällen fortsatte med en trerätters middag på en spektakulär restaurang inne i den stora tågstationen rakt över vägen från vårt hotell. God mat, sällskap och prisutdelning till debutanten, snabbaste kvinna/man och så utlottning av diverse priser - stämningen var på topp!

Nu väntar några timmar sömn innan det åter är dags för frukost och strax därefter avresa mot flygplatsen.

Rolf på upploppet. Heja Värmland!

Glad och lättad debutant

Prisutdelning till snabbast kvinna, Monika.

Den fantastiska restaurangen Samakanda

/Josefine