Poletten har trillat ner
Den glädje som jag idag ser i löpningen, är en känsla som växt fram de senaste åren. Min syn på vad träning är för mig har förändrats ganska radikalt. Från att ha haft en väldigt prestationsinriktad syn, har jag övergått till att se löpning som en väldigt positiv komponent i mitt liv, och en komponent som ger mig energi, och inte är en martyr-sysselsättning. Men detta har också inneburit att jag ibland tränat oförnuftigt.
Min "nya" inställning petar nog den ena och den andra i ögat. Jag förstår att en del andra inte förstår; liksom jag inte alltid förstår andra. Det handlar inte om att ha rätt eller fel inställning. Verkligen inte. Skulle alla ha min inställning skulle det inte finnas någon elit-idrott, och var skulle min idrott vara om inte eliten fanns? Vissa ser maxprestationer som maxglädje, och jag beundrar sådana idrottare.
Bland dem som inte alltid förstått min nya syn finns mina släktingar. Min pappa har många gånger, lite på skämt dock, påstått att jag borde söka hjälp eftersom jag njuter för mycket när jag tränar och om jag tävlar. Rätt har han antagligen - i det fallet att lyckan av en prestation är större än den lycka jag får av den vardagliga träningen. Brorsan har nog inte heller förstått hur jag prioriterar att träna 500+ timmar i året, bara för att det är roligt.
När jag började blogga för ca 1.5 år sedan, gjorde jag detta ganska anonymt, och ingen av mina släktingar eller icke-träningstokiga vänner visste om att jag bloggade. Maken försökte få mig att avslöja mig eftersom han tyckte att de också borde få läsa och inspireras, men jag ville ha det lite för mig själv. Efter att jag sprungit min 12h ultra i somras, och berättade om loppet för släktingarna, tyckte de förstås att det jag sysslade med var ganska sjukt; en förståelig reaktion av såna som aldrig hört talas om begreppet ultra tidigare. Dom förstod inte att jag kunde se lycka i löpningen på det sätt jag gjorde. Då valde jag att avslöja adressen till min blogg - kanske skulle de då förstå vilken glädje jag såg i det. Och det gick fram.
Olika åsikter och olika syn får man ju alltid ha, och då det gäller min bror har jag trott att vår inställning alltid skulle vara olika. Han fokuserar mer på prestation, jag fokuserar på upplevelse.
Just nu sliter han i Vasaloppsspåret. När vi konverserade i veckan började han svamla något om att njuta, softa, uppleva stämningen, och det är första gången jag hört något liknande från honom. Men jag tror inte att han bara kommer att softa och uppleva stämningen; det gör man inte så lätt om man har planer på att komma i mål på under 5 timmar. I alla fall förstår vi varann, och respekterar varandras inställning. Det känns som om poletten trillat ner. Se nu för tusan till att fixa sub-5!
Foto: Privat. Västerbron 2009 (om nu poletten faktiskt är nere). All pleasure.
2010-03-09 12:32 MarathonMia
Fantastiskt inlägg Sofie. Drivs nog också mer av upplevelsen - trots detta har jag satt 3 mål i år - ett som är prestationskrävande, ett som är en upplevelse med önskemål och det tredje REN SKÄR NJUTNING,
Låt oss uppleva ett 12-timmars till. :)
2010-03-08 21:36 Sofie Kulp-Tag
Lina - De tuffa passen har ju också sin lilla charm; jag njuter av dem mest då de är avklarade dock.
Jonna - Tack för den fina kommentaren. Och vi hade det ganska skönt i soffan va?
Tobias - Härligt. Då förstår du!
Anneli - Fast din kropp är ju ändå som ny, eller hur?
Ingmarie - Ja det är knepigt då man så gärna vill att dom ska förstå; förstå att det handlar om riktig lycka! Brorsan missade 5 med 1 minut; men jag tror att han är nöjd ändå.
Andréa - Att ha målmedvetenhet ger ju en stor glädje för dig, så jag tror att du också plockar det mest smarriga, och njuter av det.
Andrej - Så glad jag blir; och jag gav Rysken en omgång igår - och njöt av att göra crunches så att det sved i magmusklerna.
Daniel - Ja, visst är det så! Oj, vad jag började längta efter fågelsång och våriga pass nu!
Sofia - Kanske att de ska läsa din blog? Och vad roligt att träffa dig idag bara sådär! Världen är liten - hoppas vi ses snart igen; gärna då i annat samanhang än att vi bekämpar krämpor.
Madde - Låter ju som en perfekt mix. Jag skulle vilja vara lite mer fokuserad för de få tävlingarna jag deltar i, men då är det ju ofta sommar som lockar till oändligt mycket löpning, och det går liksom inte hand i hand med tävlingsfokus.
Staffan - Jag tycker att det är lite för roligt att springa ibland, och det blir för mycket av det goda; som nu t.ex. Tror min "skada" nu har viss korrelation med att jag inte vilat tillräckligt. Måste läsa och inspireras av ditt pass, då jag själv ska vila någon dag.
Maarit - Mål kan ju vara bra till viss del; bara de inte gör att man får en olustig press på sig. Alla är ju lite olika; vissa blir taggade av tuffa mål, och andra blir av-taggade. Men du; att klara av vissa lopp är ju redan det ett bra mål eller hur?
Janne - Skönt att du hittat hem där. Och visst är upplevelsen, tankarna som snurrar, kroppen som jobbar en otrolig sak. Och yes; brorsan kom på plats 500 något.
2010-03-08 10:23 Janne Westberg
Det är guld värt att kunna se träning som något roligt och njutbart.
Har själv ofta plågats av träning för att kunna prestera på "tävlingar". Det tog några år innan jag lärde mig att kunna njuta av att "bara" springa...
Alltid skönt att läsa om din härliga inställning till löpningen. Det påminner en annan om att det faktsikt är upplevelsen som är det viktiga.
Hoppas att det gick bra för brorsan i spåret!
http://loparjanne.se
2010-03-08 10:17 Marre http://marresmarathon.blogspot.com
Härlig inställning! Löpning är ju så himla fiffigt att det passar för alla - vare sig man är riktigt tävlingsinriktad eller bara vill hålla på för skojs skull, tävla eller inte tävla, springa hela året eller inte, nöta band, asfalt eller terräng. Själv sätter jag ganska lite mål om jag ska vara ärlig, det handlar mer om att klara av vissa lopp. Borde faktiskt ta mig själv på större allvar och sätta upp mål som jag egentligen vet att jag kan uppnå....
2010-03-08 08:44 wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot
På vilket sätt har din härliga inställtning fått dig att träna oförnuftigt? Det fattar inte jag! Löpning är ju så härligt individuellt, det gillar jag. T ex kan löpning med puls x vara mysig långpasslunk för någon samtidigt som mjölksyran sprutar ut öronen på någon annan vid samma puls. Nä, nu blir jag visst sådär svamligt och off-topic igen.
Jag tycker i vart fall att du har en väldigt smart inställning till springandet. Förresten så går det att kombinera njuteri och press, jag njöt av söndagspasset igår fast pressade mig på slutet.:
http://wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot.com/2010/03/en-fantastisk-avslutning-pa-veckan-16km.html
2010-03-08 07:56 www.metrobloggen.se/fitnesscoachen .
För mig varierar det, är det säsong så är jag ganska målinriktad, resten av året springer jag för mitt höga nöjes skull. Jag gillar båda delarna och skulle inte välja bort något av dem.
2010-03-08 07:09 Sofia www.bureborn.wordpress.com
Gillar din inställning! förstås. Jag springer ju av liknande skäl, resultat och prestation är inte det viktiga. Upplevelsen och äventyret är det däremot. Men jag har märkt att många har svråt att få ihop det där. För om jag tränar bara för att det är roligt, varför gillar jag då ockå att pressa kroppen till gränsen för dess förmåga? Jag har faktiskt svårt att förklara det själv. Nån idé?
2010-03-07 23:28 Daniel Erman
Häftigt det här med löpning och att man kan njuta av det på så många sätt, pressa tills man spyr med ett leende på läpparna eller bara bli överlycklig att få höra fågelsång på ett lugnt vårpass :)
Tycker du har en jätteskön inställning till din löpning! Hoppas det gick bra för din bror!!
2010-03-07 20:19 Andrej Åhsberg
Ja du Snorkkis. Du har fått min polett att ramla ner, när jag upptäckte hur roligt allt blir när jag slappnar av. T.ex. löpning. Tror aldrig jag njutit av träning så som jag gjort det senaste halvåret.
2010-03-07 17:19 http://lopningolivet.blogspot.com
Ja det är ju det där som är det fina i idrott (kanske mest inom löpning, skidåkning, cykling och andra uthållighetsidrotter?). Man kan hålla på på sin egen nivå och med sin egen inställning!
Jag har nog lite av både din och din brors inställning. På ett sätt är jag väldigt målmedveten och prestationsinriktad. Jag vet vart jag vill komma och har en någorlunda utstakad plan. Den innebär förvisso att alla pass kanske inte alltid är tipptopp och sjukt kul jämt. Till och emd kan de vara en ren pina. Men däremellan får jag ju plats med just det där vackra som finns med löpningen. Nutningen och att bara vara, ren och skär kärlek. För mig passar den här balansen bra, för någon annan inte. Men det hade ju faktiskt varit rätt tråkigt om alla var exakt likadana!
Hoppas det gick bra för din bror!!
Kram Andréa
2010-03-07 16:40 IngmarieN
Fantastiskt skrivet! Och tänk så trist det skulle vara om alla hade samma mål, samma värderingar, samma inställning och samma tankar. Vad skulle vi då prata om på långpassen? ;-) Jag brottas med samma "oförstående" av många släktingar och vänner. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag försöker förklara, vi är bara inte på samma våglängd. Men det kvittar egentligen så länge jag blir accepterad. Hoppas din bror klarade sub5!
2010-03-07 09:26 anneliten
Verkligen intressant det här med att njuta. Jag kan njuta av att pressa mig (de dagar det går bra) - känslan av att ha en stark kropp trots att den inte är så ny längre...
2010-03-07 09:20 Tobias blog.noll.se
Låter som om du beskriver min inställning till löpning även om jag faktiskt också hittills njuter av att sätta tidsmål just på tävling.
2010-03-07 09:02 Jonna http://www.fartfylld.blogspot.com/
Du är så klok! Och din inställning och glädje bidrar ju (även) till att du är en av de bästa, det är inte många som klarar varken din mängd eller prestationer, tider och utveckling. Och du gör det dessutom "i bara farten". Jag tänker ofta på det här och du inspirerar i alla fall MIG mycket med din inställning. Men det vet ju du redan :)
Hoppas det går bra för din bror idag! Jag har en kompis som åker som hoppas på sub 8 i år, jag håller tummarna för båda dem två och alla andra medan jag själv njuter i soffan... kram!
2010-03-07 09:01 Linas tränigsblogg
Härligt skrivet Sofie! Jag ser löpningen också som njutning, jag kan njuta av "mördarpassen" också, allt beror på dagsformen och känslan som jag har just då :)
[Mer om]Sofie Kulp-Tag
Arkiv
Mest lästa
- Gissa vad jag gjort
- Inredning
- Sub 4!!!
- Hälen och stötvågsbehandling
- Förklaring överflödig
- En kortis
- Stockholm Marathon 2010
- Lyxonsdag
Etiketter
- > 6-timmars
- > Asics
- > Endorfiner
- > förebilder
- > Intervaller
- > kläder
- > långpass
- > löpare
- > löparklubb
- > OS
- > pilates
- > Puls
- > styrka
- > test
- > transportlöpning
- > Ultra
- > Vila
- > Återhämtning
