Sanna Bryngelsson - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sanna Bryngelsson


Midsommarlöpning

23 jun 2017

Glad midsommar!

Jag började dagen med löpning i 8 kilometer tillsammans med min blivande man ute i Roslagen. Skön start på morgonen! Det är så skönt att få lämna stressen i stan och åka ut till landet. Det är härligt att ta vara på morgonen när man är ledig och ge sig ut på en liten runda. Bara du och vägen.

Nu håller vi på att klä midsommarstången och snart blir det jordgubbar. Blir det någon löpning för er i helgen?

Race report - Stockholm maraton

18 jun 2017

Jag hör ljudet att ett bankande hjärta. Folk runt omkring mig ser glada men förväntansfulla och nervösa ut. Det ligger en spänning i luften. Hjärtat börjar slå snabbare och speakern börjar att räkna ner till starten av Stockholm maraton. Jag ser ASICS slogan som står skriven över startfållan “det är målet som räknas” och jag tänker att vi runt 17.000 löpare som står startklara har på ett sätt samma mål, att springa ett maraton. Det är ganska mäktigt för det är ju målet som räknas oavsett om det bara är att ta sig runt, kriga för ett PB eller att ta SM-medalj. I mål har alla, oavsett hur snabbt man har sprungit tillryggalagt 42.195 meter. Starten går och vi är iväg.

Mitt mål var att slå min tid från 2015 nämligen 3 timmar och 26 minuter och jag hade bestämt mig för att hänga på farthållare för 3 timmar och 15 minuter. Jag var väldigt osäker vid starten på om jag skulle fixa det då jag hade vart ordentligt förkyld och nästa inte sprungit någonting de två sista veckorna inför loppet. Jag hängde på farthållarna men tyckte att vi låg lite väl snabbt i början men i mitt stilla sinne så tänkte jag att det var nog bara för att komma ut ur den första gruppen av löpare. Men när vi passerar 5 kilometer på 22 minuter och ca 40 sekunder snabbare än beräknat började jag förstå att jag skulle få svårt att hålla det tempot i fyra mil men skam den som ger sig, det är väl bara att springa tänkte jag. När vi passerar 10 kilometer på 45 minuter blankt så börjar min kropp att säga ifrån. Därefter blev det en mental kamp för att ta mig i mål. Kroppen blev otroligt seg och jag fick verkligen kämpa för att hålla 5:00 tempo. Ingenting hjälpte, inte ens gel. Det gick ändå hyfsat till 21 kilometer som jag passerade på 1 timme och 40 minuter, nästan två minuter snabbare än på Göteborgsvarvet två veckor tidigare. Vid Strandvägen stod min sambos syster och hennes lilla dotter och hejade vilket gav lite energi. Jag visste att de skulle stå där så jag försökte se stark och snygg ut där jag sprang även om det började kännas tungt. Jag sprang på längs Kungsträdgården, ut mot slottet och de nya backarna på Söder. Jag måste säga att jag alla dagar i veckan föredrar den gamla bansträckningen via Söder Mälarstrand jämfört med årets sträckning upp på Hornsgatan. På varv två kunde man få en gel på Lundagatan, jag hade precis tagit en gel vi det tillfället och hade ytterligare en I mitt flipbelt och var inte så där jättesugen på en gel till just då så det fick vara. Jag tänkte “hell-no” och sprang vidare mot Västerbron. Innan Västerbron var det fullt galej och en person stod med en supermarioskyllt som man skulle slå på för att samla kraft inför bron. Det är ganska konstigt men jag tycker absolut att detta är en av de bättre delarna på banan. Uppför bron hade ASICS gjort en runway och på krönet satt en skyllt som sa “Don’t Run – Fly”. I det skedet hade jag mer än gärna gjort det men min kropp samarbetade inte riktigt med mig och jag kunde inte annat än att skratta åt eländet och mitt taffliga försök till att “flyga” i nedförsbacken ned mot Rålambshovsparken. Det var en konstig känsla för jag hade inte ont någonstans men det var som att springa i en dröm – hur mycket jag än tog i så kom jag inte snabbare framåt än i 5:05 tempo. Ganska långsamt för mig i en nedförsbacke. Jag tog mig förbi Stadshuset och upp på Torsgatan mot Odengatan. Det var en lättnad att se 40 kilometerskylten när jag svängde av Odengatan in på Karlavägen. När det var en kilometer kvar stod min moster och kusin och hejade. Jag försökte få till ett tappert leende men det var svårt då mitt fokus låg på att bara ta mig i mål. Den glädjen jag kände i kroppen när jag svängde upp på Sturegatan och såg stadion är obeskrivlig. Jag tar in människorna som hejar och njuter faktiskt lite av att bara vara där och då. Jag inser att jag kommer att klara mitt femte maraton och jag kommer att få en ganska skaplig tid även om den var ganska långt ifrån mitt mål. Jag tar mig in på stadion och sätter av en sista, troligtvis ganska långsam spurt in mot mål. Jag tar mig över mållinjen på 3 timmar och 38 minuter. Efter förutsättningarna och hur tungt det kändes att springa är jag nöjd med tiden. Det blev 32 kilometer pannben och det som inte dödar det härdar. Väl i mål fick jag en medalj och en flaska vatten och begav mig mot Östermalms IP för att möta upp min sambo och hämta min väska. Jag unnar mig att ta en massage, något som har varit min målbild under den senare delen av loppet. På vägen hem går jag och min sambo längs med bansträckningen på Odengatan och hejar på krigarna som ännu inte har tagit sig i mål. Jag är stolt över att kunna säga att jag tillhör det som tog mig runt Stockholm Maraton 2017, I slutändan är det ändå målet som räknas. Tack För ett riktigt bra arrangerat lopp!

Hur svårt kan det vara..

24 maj 2017

.. att dricka ur en pappmugg? Jag har ett stort problem inför Stockholm Maraton nästa vecka – jag kan verkligen inte springa och dricka ur en pappmugg samtidigt. Jag har provat många olika sätt som att vika muggen så att den bildar en pip som man kan dricka ur och att försöka slänga i mig drycken i farten. Ändå får jag inte riktigt till det. Hur gör man? Har ni några tipps?

Räknar jag lite på det så inser jag att jag tappar otroligt mycket tid under ett maraton. Låt säga att det är 17 vätskestationer och att jag stannar till 15 sekunder på varje station vilket blir 15 * 17 = 255 sekunder vilket är 4 minuter och 15 sekunder. Det är ganska mycket tid och jag funderar på om det är värt att ha ett vätskebälte istället. Att något så enkelt kan orsaka problem. 

Race report – Göteborgsvarvet

22 maj 2017

En riktigt härlig folkfest men också varmt, skräcken för en löpare som jag som inte alls trivs i varmt väder. Ett tag såg det ut som om det skulle bli runt 26 grader varmt under lördagens Göteborgsvarv men ju närmare vi kom starten desto svalare såg det ut att bli. Det var riktigt varmt när jag vaknade i Göteborg på lördagsmorgonen hos min syster och hennes man som jag passade på att hälsa på. Efter en fin frukost mötte jag upp min sambo och tog spårvagnen in till expon för att hämta ut min nummerlapp. Vilken stor expo, där fanns verkligen allt och lite till men med mitt tunnelseende med fokus på det annalkande loppet så gick vi bara snabbt igenom den. Om man har möjlighet att gå på expon någon dag innan loppet så är den absolut värt ett besök som innefattar mer än att bara hämta ut nummerlappen. Efter att vi hade hämtat ut min nummerlapp ställde vi oss i den långa kön till bussen som skulle ta oss till startområdet. Med över 60.000 startande löpare flöt logistiken på överraskande smidigt - proffsig arrangerat!

Väl vid startområdet lämnade vi in våra väskor och värmde upp inför starten. Jag blir alltid lite nervös men också väldigt förväntansfull. Temperaturen kändes något varm men behaglig och jag kände mig redo för att springa.

Vår grupp hade starttid 13:34. Första sträckan i Slottsskogen flöt på riktigt bra. Min familj stod och hejdade någon kilometer in i loppet och vem blir inte lycklig över det?! Jag försökte att hålla 4:30 tempo vilket kändes väldigt bra. Väl ute ur Slottsskogen fortsatte loppet upp för Älvsborgsbron. Mitt på bron flög en massa flygplan i fina formationer över oss löpare, riktigt häftigt. Det viste jag inte då men det visade sig att de flög över Göteborg i samband med att den startgrupp där Försvaret hade 750 personer som startade. Efter Älvsborgsbron väntade ett platt men trixigt Hisingen. Det var härlig stämning och massa band/orkestrar som spelade. Det hade vart väldigt lättlöpt om det inte hade vart för alla löpare som jag korsade konstant emellan. Det var lite synd att regeln att hålla till höger i spåret inte riktigt fungerade och det tog ganska mycket energi. Sedan kom bro nummer två tillbaka mot Avenyn som var ganska mycket längre än vad jag hade räknat med. Jag måste nog ändå säga att den var bra mycket brantare än Västerbron på Stockholm Marathon. Jag sprang på och rätt som det var så var jag på Avenyn. Det var fullt med folk och härlig stämning men det var också trångt på banan. Efter Götaplatsen så lättade det något, bara drygt 3 kilometer kvar. Jag började bli lite trött och småspurtandet mellan löpare började ta ut sin rätt. I allén längst Vasagatan stod min familj och hejade igen vilket gav mig lite mer energi men jag tappade en del tid de sista kilometrarna. Plötsligt var jag inne på Slottsskogsvallen och korsade mållinjen. Klockan stannade på 1:41. Jag är nöjd med tiden givet att jag bestämde mig för att springa i onsdags.

Göteborgsvarvet var en riktig folkfest, mycket folk längs hela banan och många olika liveband och andra artister. Det hände någonting nästan hela tiden vilket var väldigt roligt. Om man vill försöka springa på en bra tid så underlättar det att seeda sig till en snabb startgrupp Om man inte seedar sig är det ändå ett väldigt roligt och välarrangerat lopp att springa men det kan vara bra att ha med sig att det kan bli lite trångt på banan. De ca 4000 arrangörerna gjorde ett riktigt bra jobb.

Laddar inför Göteborgsvarvet

18 maj 2017

På lördag är det dags för Göteborgsvarvet. Trots att jag ursprungligen kommer från en liten ort sex mil söder om Göteborg, har jag aldrig sprungit Göteborgsvarvet. Jag hade egentligen inte tänkt springa i år heller men igår onsdag så öppnade det sig en möjlighet att få springa då den person som skulle springa hade blivit sjuk. Det ska bli riktigt kul att få uppleva den folkfest som jag har hört så mycket om. Jag ser loppet som ett långpass inför Stockholm Marathon om några veckor och jag kommer därför låta kroppen bestämma tempo. Om allt känns bra så kör jag på det och om kroppen känns mindre bra så blir det ett långpass i distansfart.

Den största utmaningen som jag ser just nu är vädret. Enligt den senaste prognosen från yr.no kommer det att vara 24 grader och växlande molnighet på lördag. Jag springer inte speciellt bra i värme vilket gör mig lite nervös. Mitt senaste och hitintills enda halvmaraton som jag har sprungit sprang jag i Taiwan i 38 graders värme, ett av de värsta lopp som jag har sprungit då värmen fick kroppen att kännas tung och som att jag sprang i tuggummi utan att komma framåt. För att förbereda mig inför loppet på lördag så kommer jag imorgon att springa ett lättare pass på ungefär 20 minuter och avsluta med fyra stycken stegringslopp.

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

28 jun
Öland
28 jun
Östersund
29 jun
Östersund
30 jun
Östersund
30 jun
Norberg
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!