TACKINLÄGGET! - Sandra Eriksson | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sandra Eriksson


3000m hinder. Tävlar för Finland och har fem EM, fyra VM och två OS i bagaget.

SPONSORER

Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst.

TACKINLÄGGET!

9 sep 2018
av: Sandra Eriksson

2018 är över. Spikskosäsongen är slut. Jag står över terrängsäsongen men springer troligen lite landsväg ännu. 

Det har hänt mycket sen förra tackinlägget. Ett oktober som började med stora förväntningar och slutade med en överbelastad fot. Ett november som främst bestod av alternativ träning. Ett december som regnade bort och var så mörkt att även vi som älskar mörker blev deprimerade. Ett januari som var okej, men inte bra. Ett februari där snön inte slutade ösa ner. Ett mars då jag äntligen gjorde grymma löppass men alla på löpband (skulle inte ha sprungit i samma tempo ute). Ett april då det äntligen gick att springa ute igen och jag överträffade mig själv nästan varje pass och fick ett träningspers på 200m. Ett maj som gick galet bra med fint väder och pers på både milen och 5km (oklart det där med milpers men tror att mitt pers är sprunget på en för kort bana så jag räknar inte med det). Ett juni med fantastiska träningar, två pers på 800m och en förkylning som kom så olägligt som den bara kunde. Ett juli med grymma hinderpass som ledde till en mosad rygg som i sin tur ledde till problem med andningen och döda ben. Ett augusti då kroppen blev bättre men ryggen fortfarande strulade och jag stukade foten, men trots det fick till ett rejält pers på 5000m och ett på 10km. Och nu ett september då jag har mental vila men fortsätter springa eftersom min kropp tydligen vill ha det så. 

Ett år som inte över huvudtaget gick som planerat. Ibland sämre och ibland mycket bättre. Men att jag har kunnat få till så många bra tävlingar och träningar med allt strul bakom mig känns fantastiskt. Den här säsongen handlade om att komma tillbaka till banan och göra mig själv rättvisa igen. Jag lyckades inte få till det på hinder i år, men de andra sträckorna gick över förväntan, och det är jag glad över. Nu har jag motivation att fortsätta jobba mot ännu bättre säsonger. 

Men först ska jag säga tack. Jag tror inte att så många av de som jag vill tacka kommer att läsa det här. Men jag vill skriva ändå, för att jag vill berätta hur fantastiska människor jag har runtomkring mig!

Först vill jag säga TACK till Oscar. Hans kunskap och hans tålamod är fantastiskt. Hans sätt att förstå hur jag funkar och anpassa sig efter det, det gör allt så mycket enklare. Och när vi är på tävlingar och jag inte ens behöver säga nåt för att jag vet att han förstår och har koll. Jag är så himla glad och tacksam över hur bra vårt samarbete fungerar, trots att vi kan vara jäkligt envisa båda två. 

TACK till Sverre som har hjälpt mig med styrketräningen. Jag fullkomligt hatar att göra nya övningar och jag blir jäkligt irriterad om jag inte gör allting rätt direkt. Jag blir trotsig och omöjlig. Men Sverre är typ världens lugnaste människa och blir aldrig arg på mig (isf är han bra att dölja det) fast jag blir sådär besvärlig ibland.

TACK till Guy. Igen. För de tio åren jag tränade med Guy gav mig så himla mycket. Bland annat min träningsdisciplin som har gjort att jag har tagit mig ut och sprungit även de dagar då det har varit riktigt riktigt motigt.

TACK till Martin. Så lyxigt att ha sällskap på uppvärmningar och nerjogg. Så nice att ha draghjälp på intervallerna. Så himla tacksam över hans träningssällskap!

TACK till Access Rehab. Våning 9 känns som mitt andra hem ibland. Speciellt TACK till Mattias (du är saknad på kliniken!), Malin och Maria för att ni har gjort allt för att den här krångliga kroppen ska hålla sig hel. Vet inte hur jag skulle klara mig utan er!

TACK till Göran och Karin på mottagningen för elitidrott och hälsa. Utan er hjälp hade jag inte orkat. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka tillräckligt mycket. 

TACK till Emma. Jag vet fortfarande inte om hon är kostrådgivare, dietist eller nutritionist (hur stavar man ens det?). Det kanske är samma sak. För mig är hon iaf alla tre plus allt annat. Såsom hälkompis, vanlig kompis och en sån där människa som får prata en till rätta när man är lite trög i huvudet ibland. Fattar inte hur jag klarade mig innan jag träffade Emma.

TACK till Stina och Daniel på jrssm för hjälp med tävlingar i sommar. Att samarbeta med Stina och Daniel är som att åka på väldigt krångliga tävlingsresor men utan allt krångligt. De bara får allt att fixa sig. 

TACK till Nike för de snabbaste och skönaste skorna och de snyggaste kläderna. Pegasus 35 måste vara Guds gåva till mänskligheten.

TACK till IK Falken, Hammarby Friidrott och finska friidrottsförbundet. 

TACK till Magnus. Han behöver en hel roman. Men jag tror jag tar den muntligt istället. Han är allt och lite till. Han är lugn då jag är kaos. Han fixar då jag inte orkar. Han lyssnar då jag pratar. Han orkar då jag inte orkar. Och jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna honom. 

TACK till min familj. Saknar så himla mycket att ha mina systrar med mig på löparbanan. Saknar dem utanför banan också. Och mina bröder. Och mamma och pappa. Och babyn (syrrans). Jag önskar att jag kunde bo på två ställen samtidigt. 

TACK till mina vänner, för att ni alltid orkar. Och för att ni förstår att jag prioriterar träningen. För att ni inte blir arga då jag ändrar planer i sista minuten. Och för att jag får vara bara jag. 

Och sist men inte minst. TACK till alla som hejat på mig i sommar. Som hör av sig i både med- och motgång. Som försvarar mig då folk skriver taskiga saker. Som är på plats och hejar. Som skriver så fina saker att de går rakt in i hjärtat. Som tror på mig då andra tvivlar. Som vill se mig lyckas. Som gång på gång kommenterar fastän jag inte alltid svarar. Ibland får jag mycket skit, men jag gråter inte lika mycket över det som jag gråter över att jag blir rörd över allt fint ni säger och skriver. Så tack för det. Tack tack tack!

Nu är min kropp relativt hel. Lite småont här och där, så som det brukar vara efter säsongen. Lite trött mentalt men ändå motiverad. Kommande år blir en ny utmaning med studierna vid sidan om idrotten. Men jag tror att det kommer att funka. Jag ska ge det en chans. Och jag ser så mycket fram emot att fortsätta utvecklas och att springa snabbare och snabbare. Jag tror att den här kroppen kommer att fortsätta överraska mig många år framöver. Och med världens finaste stöd runtomkring mig så kan det inte bli annat än bra i slutändan!

Så tack för allt, ni är fantastiska! 

Sandra




Följ oss

Loppkalendern

22 sep
Uppsala
22 sep
Umeå
23 sep
Mölndal
28 sep
Lidingö
28 sep
Lidingö
Se alla våra rekommenderade lopp

Få vårt nyhetsbrev!



Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken