Tack och hej 2018 - Sandra Eriksson | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sandra Eriksson


3000m hinder. Tävlar för Finland och har fem EM, fyra VM och två OS i bagaget.

SPONSORER

Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst.

Tack och hej 2018

3 sep 2018
av: Sandra Eriksson

Hej! 

Vi börjar med att reda ut ett par saker. 1) Jag kommer inte att sluta springa hinder för att 5000m gick bra. Jag kommer att satsa på 1500m till nästa år, men kommer att fortsätta träna hinder och tävla sen då kroppen är redo. 2) Att jag har börjat studera betyder inte att jag börjar trappa ner min satsning. Idrotten är och förblir prio ett, förhoppningsvis ända fram till OS i Paris 2024.

Då kan vi fortsätta. Finnkampen kom och gick och var lika fantastisk som alltid. Jag var inte speciellt taggad då jag tränat väldigt lite och inte speciellt mycket kvalitet de senaste veckorna. De två Midnattsloppen var dock ganska bra träning. Banpasset som jag skulle köra tre dagar innan Finnkampen gick åt helsike för att jag hade så fruktansvärt ont i ryggen och benen var tunga och sega. Så att jag hade dåligt självförtroende och var toknervös inför 5000m var inga konstigheter. Jag har heller inte sprungit 5000m på fem år och tycker väl inte att tusenvarvruntbanan är superroligt ändå. 

Jag körde hela loppet i min egen bubbla. Jag brukar i vanliga fall tänka mera och vara mer medveten om vad som händer runtomkring. Men jag försökte springa avslappnat, främst för ryggens skull, och hade fokus på benen som sprang framför mig. Jag hade en känsla av att inget skulle hända före tidigast med 1km kvar, så jag bara sprang och avvaktade. Visste inte vad som skulle hända, när det skulle hända och hur min kropp skulle reagera då det väl hände något. Och med 700m kvar hände något och tempot ökade rejält. Jag hakade på men kände inte att benen svarade riktigt som jag ville. Med 250m kvar hade jag en liten lucka till svenskorna framför mig och jag trodde nästan att jag var körd. Men så tände jag till igen, bestämde mig för att jag i alla fall måste slå en av dom. Och då jag väl kom upp i tempo och passerade så insåg jag att jag kunde vinna. Så då var det bara att köra på. Upploppet, målgången och segern framför hemmapubliken var fantastisk. Så länge sedan jag verkligen har kunnat överraska mig själv och vara glad och nöjd. Pers med 19s i ett taktiklopp var ju också en härlig bonus. Det blev för övrigt fyra pers i det loppet, så roligt med lite sånt bland alla taktiklopp (som förstås också har sin charm).

Det var galet svårt att ladda om mentalt inför 1500m som gick typ 2h 40min efter målgången på 5000m. Jag var för uppe i varv och helt skakig. Men det var bara att fylla på med energi, få behandling för ryggen och hålla igång kroppen. Och inför 1500m var jag inte ett dugg nervös. Jag brukar i vanliga fall tycka att jogglopp är roliga. Men joggtempot i vårt 1500m-lopp var lite väl långsamt ändå. Det passade inte riktigt mig som redan hade förbrukat den bästa spurten. Jag sprang mitt sista varv runt 60 blankt och hade ändå inte en chans mot de andra. Jag kände mig inte trött och sliten, utan det där extra trycket som behövs om det ska gå riktigt fort fanns inte riktigt där. Så det var lite trist, men inte helt oväntat. Jag hade inte kunnat göra det på något annat sätt ändå.

Jag är så otroligt tacksam för allt hejande och alla grattisar i helgen. Och jag är så glad över att jag får så fint stöd från Sverige också, till och med i Finnkampen. Landskampen handlar inte om krig mellan länderna, utan vänskap. Och jag tycker att det är så himla fint att folk fattar det. Så tack för alla fina ord (även från er finländare såklart!), det värmer verkligen! 

Att få sitta på läktaren andra dagen var skönt. Stämningen var grym och landskampen avslutades på häftigast möjliga sätt då killarna tog hem grensegern på 1500m och vann hela kampen. Så mäktigt! 

Igår då jag kom hem var jag helt slut. Så jäkla mycket känslostorm i helgen. Nervositet, stress, lättnad, glädje, irritation, lycka, ångest och allt vad man nu kan tänkas känna i en salig blandning. 

Men det är så himla skönt att säsongen är över så jag får börja grundträna igen! Och även om jag säger att säsongen är över så har vi ändå stafett-fm (4x800m) kvar. Och sen ska jag köra några 5- och 10km-lopp ännu i höst, men de sker utanför banan. Lite roliga avbrott i grundträningen och delmål längs vägen. Jag kommer dock inte att köra något terrängsäsong. Det hade varit kul, men vill inte riskera något genom att springa på ojämna, gräsiga, leriga och kanske till och med snöiga underlag.

Foto: Daniel Byskata

Skolan har börjat men jag har inte riktigt kommit in i rutinerna ännu. Det har mest varit info. Och mycket folk. Jag har alltid haft jättesvårt att hantera nya situationer så det har varit ganska jobbigt hittills. Stora folkmassor är heller inte det jag känner mig mest bekväm med så de fösta föreläsningarna där vi är några hundra på plats är lite tunga, men snart ska vi köra mera med bara vår klass, så då blir det lugnare. Jag gillar ändå själva skolan, men det beror också på att jag har varit där så himla mycket redan innan jag började plugga där så jag känner mig lite hemma där redan. Och idag då vi fick hela två timmars lunchrast så passade jag på att springa 15km för att upptäcka vägarna däromkring. Blev mycket positivt överraskad. Så bra ställen att springa på. Och att ha Stadion 100m skolan är ju en trevlig bonus.

Så det ska nog blir bra bara jag kommer in i det! 

Sandra




Följ oss

Loppkalendern

22 sep
Uppsala
22 sep
Umeå
23 sep
Mölndal
28 sep
Lidingö
28 sep
Lidingö
Se alla våra rekommenderade lopp

Få vårt nyhetsbrev!



Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken