Rubrik 4 - Sandra Eriksson | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sandra Eriksson


3000m hinder. Tävlar för Finland och har fem EM, fyra VM och två OS i bagaget.

SPONSORER

Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst.

Rubrik 4

29 dec 2016
av: Sandra Eriksson

Det är för jävligt va?! Först kommer jag från ingenstans och klämmer ur mig blogginlägg efter blogginlägg och då jag äntligen börjar få lite flow så tvärdör min bloggmotivation. Men nu är jag tillbaka. Och min header är mycket finare. Tyckte jag såg lite sådär ut på den förra bilden men på den här är jag ovanligt snygg. De måste ha använt många filter.

Jag åkte iväg till Madeira i slutet av november. Det var amazing. Så jäkla fin ö. Dock jäkligt svårt att hitta några bra ställen att springa på så jag höll till på idrottsplanen. Det räckte till gott och väl. Det var ju trots allt på Madeira som jag tog mina första löpsteg utomhus sedan operationen. Det var också fantastiskt. Eller ärligt talat var det jobbigt och obekvämt. Jag kände mig otränad, tung och allmänt dålig. Men det är ju underbart på sitt sätt. Eller nåt. Maten på Madeira var sjukt god. Vitlöksbrödet och köttspetten var to die for. Vårt rum var sjukt vackert med ett stort rundat fönster mot havet och solnedgången. Det kompenserade för den ofräscha heltäckingsmattan och myrinvasionen i mina träningskläder (och att min hårspray tog slut då jag måste döda myrjävlarna). Jag skrev ett långt och bra inlägg om lägret på flyget på väg hem. Men jag publicerade det inte, för jag kände inte för det. Av nån märklig anledning. 

Sen kom jag hem till mörker, kyla, julstress och hostande, snorande människor och drog på mig en evighetsförkylning. Det var trist. Jag ville ju springa. Men jag fick sitta hemma och rita istället. Och skriva. Jag skrev ett blogginlägg om att doping inte är så svartvitt som man vill tro och om hur uselt 2016 var. Jag publicerade inte dem heller pga av jag var rädd för onödigt tjafs i kommentarsfältet om dopingen och för att 2016-inlägget var så deppigt. 

Jag har ritat så himla mycket. Både på lägret och efter. Min lilla kalejdoskopbok är klar och alla jag känner måste se den. Typ. Fast man måste använda en metallicrosa ficklampa för att kunna se den på rätt sätt. Dessutom fick jag två presentkort till Panduro i julklapp. Nu kan jag köpa mera tuschpennor. Och akrylfärg. Och hobbyfärg. Och annan färg. Och taveldukar. Och papper. Och andra pysselgrejer. Jag älskar pysselbutiker. Och pysselsaker. Och att pyssla. 

Jag fick många andra fina julklappar också och blev rörd av allting. Främst för att jag fick julklappar från två personer som jag inte hade räknat med att skulle ge julklappar åt mig. Så himla fint! (Sigrid och Jimppa, ni vet att det är er jag menar! Ni är bäst!) Jag fick också en balansdyna som är perfekt att hela hälar och stärka fötter och vrister med. Och så fick jag utökat min muminmuggssamling och min iittala-kivilyktesamling. Jag har blivit så himla finsk sen jag flyttade till Sverige. Men jag är skeptisk till att jag skulle ha varit så snäll att jag förtjänar alla julklapparna. 

Julen överlag var fantastisk. Jag har varit hemhemma i Finland tre ynka dagar sedan förra julen, så jag hade lite umgänge att ta igen. Hann både luncha på stan, julklappshandla, ha den traditionella glöggkvällen med vännerna, hälsa på Moffa, äta julmat, baka fyra pepparkaksapelsinchokladcheesecakes, umgås med släkten, träffa en söt hund, köra bil, lyssna på ted och kaj medan jag cyklade i garaget, rota i mina gamla saker, sova i min supersköna säng i mitt barndomsrum med pappa snarkande så väggarna skallrade i rummet bredvid. Och framför allt har jag spelat spel. Alias (världens bästa spel (för att jag är bäst i världen på det)), Uno, Pinguspel, Plockepinn, Pidro (världens bästa kortspel), Färg och form-spel och så lite charader på det. 

På glöggkvällen lekte vi en lek eller spelade ett spel eller hur man nu säger. Alla skulle skriva ner ord och så delar man upp sig i två lag och turas om att på 30s förklara så många ord som möjligt åt de andra i sitt lag. Då man har kommit igenom alla ord så börjar omgång två då man genom charader ska få de andra i laget att gissa vilket ord man beskriver. Men man använder samma ord som i omgången innan så det är lite lättare. I omgång tre använder man fortsättningsvis samma ord men man får bara beskriva dem med läten och i omgång fyra får man bara beskriva orden med ansiktsuttryck. Mina största utmaningar var att låta som ett pussel och att se ut som ett könshår i ansiktet. Observera att samtliga i gänget drack alkoholfri glögg. Det var en bra kväll. Det finns inga foton från den kvällen. Ännu ett tecken på att det var en bra kväll.

Jag hann också kolla på mitt OS-kvallopp som de spelat in därhemma. Det var såå jäkla skönt att se det för jag har letat efter ett klipp från det loppet så himla länge utan resultat. Och det var en så himla stor lättnad att se att kroppen verkligen inte funkade, precis som jag mindes. Att se att problemet var fysiskt och inte mentalt. Jag minns ju det precis så också, men det kändes ändå bra att se att det syntes så tydligt att något inte stämde i kroppen. Nu har jag analyserat klart. Nu kan jag äntligen släppa det och gå vidare. 

Jag flög direktflyg mellan Stockholm och Vasa då jag var hemma över jul (coach sa åt mig i september att jag måste boka flyg, annars hade jag nog fått ta båt+tåg-vägen. Tack och lov för att jag slapp det). Vasaflyget är alltid spännande för man träffar alltid nån bekant. Den här gången träffade jag en tjej som jag tävlade mot för typ tio år sedan. Jag hade precis börjat lära känna henne lite då hon slutade och jag minns att jag tyckte att det var trist. Vi har inte träffats sedan hon slutade trots att vi har tänkt göra det flera gånger. Så himla kul att se henne. Sånt kan man vara lycklig en hel dag över.

Nu är jag tillbaka i Stockholm. Lite trött och seg efter en intensiv julhelg, men glad ändå. Jag tycker att det är skönt att det här skitåret snart är över och har bestämt att inte göra något särskilt på nyårsafton, för jag har inte lust att bli besviken flera gånger i år. Så vi firar lugnt och skönt för oss själva här hemma. Jag tror att det blir bra. 

Det var ett litet sammandrag från Sandralivet just nu! 

Idag har jag lärt mig: Att vanlig hobbyfärg inte fäster så bra på metall. Och en massa annat om hur språksituationen i Finland ser ut just nu. Den ser inte så bra ut. 

Dagens person: Mina föräldrar. För att de är bäst. Och för att de alltid har låtit oss ta våra egna beslut och hjälpt oss så mycket det har kunnat med allt. Att ha oss fem som barn kan inte vara lätt, men de klarar det utmärkt. Det är jag evigt tacksam för. 

Idag är jag tacksam över: All kärlek jag har i mitt liv. Och all vänskap. Den här julen blev det av någon anledning extra tydligt. Det är jag också evigt tacksam för.

Sandra




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tolv med siffror i fältet här





Följ oss

Loppkalendern

01 apr
Stockholm
08 apr
Kalmar
14 apr
Brösarp
15 apr
Brösarp
22 apr
Stockholm
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!