Rubrik 3 - Sandra Eriksson | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sandra Eriksson


3000m hinder. Tävlar för Finland och har fem EM, fyra VM och två OS i bagaget.

SPONSORER

Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst.

Rubrik 3

24 nov 2016
av: Sandra Eriksson

Jag har inte bloggat på en vecka. Under den veckan har jag tänkt cirka femtontusen gånger att "det här borde jag blogga om". Men jag har varit för lat för att ta till tangentbordet. Eller lat och lat. Jag har lagt ner min tid på viktigare saker. Typ som att träna och äta och sova. 

Nåmen hur som helst. STORA nyheter. Idag har jag, Sandra Elisabetsky Eriksson, sprungit sitt första löppass efter 66 dagars uppehåll. Det var totally amazing. Men vi tar det från början. Och nej de tre sista bokstäverna i mitt mellannamn ska inte vara där på riktigt, men visst såg det coolt ut?

Förra fredagen var jag alltså hos Mattias och vi gjorde den veckoliga (veckliga?) rörlighetsmätningen. Veckan innan hade jag haft 14cm. Målet var 15. Och min känsla var sisådär. Jag hade varit sliten och känt mig halvsjuk några dagar och dragit ner på träningen lite och inte gjort tillräckligt med rörlighetsövningar. Jag blev besviken men inte förvånad då måttbandet visade 13cm. Fick hur som helst provjogga i korridoren på Access Rehab. Det var svinläskigt men jäkligt kul då jag insåg att det inte gjorde ont. Bara hem och fortsätta med rörlighetsträningen då.

Så nu har jag skärpt mig med rörlighet och tränat på med alternativ träning som vanligt. Varannan dag har jag joggat några tiotals meter och gjort olika små hopp och liknande. Igår var jag på återkontroll till sjukgymnasten och ortopeden i Helsingfors och de tyckte att allt såg bra ut och gav mig tillåtelse att börja springa. 

Och idag var det dags för alter g. Mitt första löppass sen operationen. Och mitt första löppass ever på anti gravity-löpband. Det var spännande och hur kul som helst. Det är liksom inte varje dag man testar en ny sorts löpning utan det är ofta den samma löpningen man gör. Men alter g var annorlunda. Jag sprang en kvart med 70% av min kroppsvikt och foten var lika nöjd som jag. 

Jag har varit uppe i varv hela dan. Kom hem och bestämde mig för att möblera om. Nåja, byta plats på luftrenaren och lampan. Men ändå. Det är sånt som man bara tänker att man borde göra men aldrig gör. Väl? 

På lördag ska jag springa igen, förutsatt att hälen inte gör ont imorgon. Och på onsdag tror jag att jag ska börja springa lite smått utomhus. Men inte här i kalla Stockholm. Det känns onödigt då man kan springa på Madeira. Så jag sticker till Madeira med träningsgruppen en vecka. För att varför inte. 

Jag brukar aldrig skriva om vad jag lyssnar på för musik. Jag har fått lära mig från början att jag har dålig musiksmak. Men det tar sin tid att hitta rätt om man har tvingats lyssna på dansband hela sin barndom. Mitt favoritalbum just nu är Oh Laura - The mess we left behind. Det är såndär skön musik att ha i öronen då man åker kollektivtrafik och vill hålla sig lugn.

Jag ritar mycket. Min bok blir amazing. Nu har jag också köpt en rosa ficklampa som ska göra boken ännu mera amazing.

Jag har inte ätit ärtsoppa på över en vecka. Men det står två burkar i köket. Finska. Förstås. 

Jag kan inte bestämma om jag ska ha någon julkalender i år. Chokladkalendrar med halväcklg tysk choklad ger mig julkänsla, men om jag ändå är utomlands första veckan och måste öppna sju luckor på en gång så blir det ju helt fel. Och man kan ju faktiskt inte ta med sig kalendern till Madeira. Det skulle bara vara pinsamt. Men förhoppningsvis kan jag i alla fall se på SVTs julkalender utomlands. 

Nåja. Jag har uppenbarligen glömt bort att superroligt och jättesmart jag skulle skriva om. Men jag är rolig och smart. Egentligen. Eller egeklien som jag har fått lära mig att det heter på riktig svenska... På tal om svenska så har jag fått lära mig att rattkälke (som det heter i finland) heter snowracer på svenska. Svenska är världens mest ologiska språk. Förutom Finlandssvenskan. Den är lite mera... svensk! 

Nåja. Avsluta skulle jag ju. 

Hejdå. 

Sandra

PS.

Dagens människa: Mia på Access Rehab. Hon hade lämnat godis åt mig på bordet i alter g-rummet idag. Hur himla gullit är inte det!?

Idag har jag lärt mig: Hur en alter g fungerar. Att socialförsäkringsnummer är samma sak som personnummer.

Idag är jag tacksam över: Att jag kunde springa och sluta då jag var klar och inte för att jag fick ont eller något. Helt jäkla fantastiskt. 




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugofyra med siffror i fältet här


Kommentarer


2016-11-27 12:55   Mikael Soto

Jag vet precis vad du menar! Jag höll på att dö dansbandsdöden i högstadiet. Hemma hjärntvättade man mej systematiskt med dansbandsmusik & när gympamajen frågade klassen vad han skulle köpa för ny skiva att spela i bakgrunden ibland på våra lektioner så ploppade orden "Flamingkvintetten har släppt en ny skiva!" upp i min hjärna. Men som tur var så nådde inte meningen fram till munnen innan en annan kille skrek "UGGLA!!!" vilket ifs var logiskt eftersom Uggla bara är ett ord. Än idag darrar jag vid tanken på hur resten av högstadiet hade sett ut om jag hunnit först... Puh!
Uggla öppnade sedan mina öron för en ny värld and I was saved :-)

 

2016-11-25 07:22   LG

Du är underbart rolig. Vi måste gifta oss nångång. Lycka till på Madeira. Med eller utan ärtsoppa. Kram LG58

 



Följ oss

Loppkalendern

30 sep
Umeå
30 sep
Stockholm
01 okt
Stockholm
01 okt
Odense
01 okt
Mölndal
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!