Rubrik 10 - Sandra Eriksson | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sandra Eriksson


3000m hinder. Tävlar för Finland och har fem EM, fyra VM och två OS i bagaget.

SPONSORER

Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst.

Rubrik 10

7 mar 2017
av: Sandra Eriksson

Yo! Älskar att säga yo. Det låter sådär härligt halvtöntigt så man bara kan bli glad. 

Jag lever och mår bra. Eller just nu mår jag halvsegt efter en galet intensiv dag, men efter lite chill är jag nog pigg igen. 

Förra veckan var dock lite mindre bra. Det blev en fullkomlig bergochdalbana där superlyckade träningar varvades med ett par riktigt tunga besked. Och så en himla massa sport på det och lite svimmande i samband med blodprov. Lika bra att ta allt på en gång tänker jag. 

Jag har aldrig varit speciellt intresserad av vintersport, men förra veckan bestämde jag mig för att hänga med lite under VM i Lahtis. Största orsaken till att jag har varit så pessimistiskt inställd till skidsporten är ren avundsjuka. Jag är avis på att skidsporten är så mycket större än friidrotten i Norden. Jag är avis på att de får mer pepp och mer pengar. Jag är avis på att de kan ta hur många medaljer som helst på samma mästerskap. Jag är avis på att de får så mycket tv-tid och på att deras idrott alltid beskrivs som så tuff och smärtsam. Och jag är avis på att de räknas som duktiga även de gånger de inte tar medalj. Jag menar absolut inte förminska skidsporten på något vis, och jag menar inte att de är bortskämda eller något sånt över huvudtaget. Jag vill bara att friidrotten ska uppskattas mera än den gör nu. Jag tyckte i alla fall att Finländarna gjorde ett bra VM och Lahtispubliken var ju helt fantastisk, även genom tv-rutan. Och jag passade på att kolla via Yle så jag fick träna på min finska (och för att jag fortfarande är känslig till svenska sportkommentatorers superpositiva prat). Tycker för övrigt att alla idrottare inom alla grenar borde få uppleva ett mästerskap på hemmaplan. Det är så himla mäktigt! 

Tyvärr tyckte jag att det var lite mycket gnäll kring VM. Det skulle protesteras och det var dåliga spår och tappade stavar och trampningar på skidor och en massa saker som förstorades upp till katastrofer. Däremellan fylldes hela Nordens kommentarsfält med hatiska dopinganklagelser mot Norge. Man dopinganklagar inte folk. Det är inte okej någonstans. Man får tro vad fan man vill, men låt bli tangenbordet. 

Överlag borde kommentarsfält slopas. Åtminstone på seriösa nyhetssidor, och speciellt om man har möjlighet att vara anonym. Kommentarsfälten bidrar ju inte med någon nytta. Det är ju mest bara arga kommentarer och aldrig någon vettig diskussion eftersom folk inte kan ha fel. Och i vilket skede byttes "jag tror" och "jag tycker" ut mot "så här är det" "hen gör rätt/fel"? Kommentarsfält får mig att tappa tron på mänskligheten. Och nej, det är inte ok att skriva elaka saker om människor bara för att de är kända. Det "hör inte till". Skärp er och skaffa en dagbok istället. (Med er så menar jag ju inte er, för ni brukar inte vara elaka).

Då jag blir tillräckligt sur över den mänskliga idiotin åker jag till Access Rehab och springer skiten ur mig på Alter Gn. Eftersom bandet inte går snabbare än 3.07/km så har jag fått maxa bandet rätt många gånger senaste tiden och har även kunnat köra på 95% av kroppsvikt. Så det går fint. Lite tråkigt kanske men då lyssnar jag på Astrid Lindgren-visor. Okej, det hade jag inte tänkt erkänna och nej, "Lille Katt" är inte den bästa intervallsången, men den funkar på nerjogg och "Pilutta-visan" funkar bra i 3.07-tempo. Man blir så glad av de där sångerna. Men glöm att ni läst det här, okej? Ser fram emot att springa mera ute så jag kan få tiden att gå utan att ha musik i öronen. Kan iofs springa ute redan men vädret verkar ju ha lite problem med att glädjas åt det... (För övrigt får vem som helst köra alter g, bara att boka via deras hemsida. Superbra då man är på väg tillbaka efter skador och liknande)

I helgen var det ju inomhus-EM i friidrott också. Jag kollade så mycket jag bara hann och det var lite tudelade känslor. Att kolla friidrott är ju alltid kul men inomhustävlingarna är så märkliga. Alla sträckor över 400m blir så mycket taktik och trängsel och det blir lite mycket "tur". Sen är det ju väldigt många som väljer bort inomhusmästerskapen vilket gör att det blir väldigt varierad klass på tävlingarna, och speciellt nu efter OS verkar extra många ha valt att stå över. Men det blir ju intressant med nya namn och kul att många nya får ta medalj, som säkert ger en rejäl motivationskick så de kan vara med och slåss om medaljer på utomhusmästerskapen sen också. Min favoritidrottare är Laura Muir och helgens höjdpunkt var ju helt klart hennes ärevarv. Googla/youtuba det. Laura är en grym löpare och den enda förebild jag nånsin haft inom löpning!

Förra veckan blev jag påmind om att det inte alltid är så enkelt att vara heltidsidrottare. I fem år har det gått fint, men efter att ha gjort några sämre mästerskap har jag nu fått halverad inkomst och plötsligt får jag fundera på hur jag ska har råd med mat. Det är klart det kommer att lösa sig, det gör det alltid, och det är lika bra att ta alla problem på en gång. Jag är ändå tacksam över att jag kan göra det här på heltid, för annars skulle det nog inte funka för mig. Fattar inte hur folk klarar av studier/jobb och elitsatsning samtidigt. Det är helt galet (men ofta finns det inget val)! Men att vara heltidsidrottare är inget lyxliv eller något man blir rik på om man inte heter typ Bolt i efternamn. Men jag älskar det ändå och skulle inte byta ut det mot något annat i världen.

Förra veckan träffade jag en dietist (och blogg-granne (gissa vem!)). Jag har träffat några dietister/kostrådgivare och liknande genom åren. För det här med att vara uthållighetsidrottare är ju inte helt okomplicerat, fattar ni hur galet mycket man måste äta då man tränar tretton gånger per vecka? Jag som tycker det är skittråkigt att äta. Nåväl, jag tycker aldrig att jag har fått ut så mycket av de här mötena jag har haft tidigare men den här gången var det annorlunda. Jag kände direkt att jag hade träffat rätt människa. Hon hade en sån kunskap och en så vettig inställning till allt. Och framför allt så fattade hon hur min hjärna funkar. Och det är det inte många som gör. Så det känner jag mig jäkligt tacksam över! Jag har lätt de bästastastaste människorna i mitt team. 

Förra veckan tog min moffa sitt sista andetag. Vi var beredda på att det snart skulle ske, men det är ju tungt ändå. Jag är glad över att han blev så gammal, nästan 90 år, och att han pratade och skrattade ännu kvällen innan han dog och inte behövde lida. Jag är också glad över att jag har hälsat på honom varje gång jag har varit hemma de senaste åren och träffade honom senast i julas. Jag kommer att sakna honom väldigt mycket. Hans skratt och alla pidrotimmar. Moffa var min största pidroförebild. Och både han och mommo hade så bra koll på våra tävlingar och kollade alltid på tv och skålade då det gick bra för oss, så himla fint. Nä, de känns riktigt sorgligt, men samtidigt fint att han får vara med mommo igen. Det blir tungt men skönt att få säga hejdå på begravningen.

Så förra veckan blev tung. Vår luftrenare har fått prestationsångest i vårt rekorddammiga hem. Men det har inte funnits energi till att storstäda.

Men i övrigt mår jag bra och ser fram emot Portugallägret med RW, USA-lägret i april och jag saknar mitt Finland mera än någonsin. 

Och jag har ett nytt livsmål; att vara en god människa. Man kan säga att jag har utvecklingspotential. Jag är lite för bitter och avundsjuk av mig för att räknas som tillräckligt god just nu. Ska jobba på det. 

Ta hand om er människor.

Sandra




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtiofem med siffror i fältet här


Kommentarer


2017-03-11 10:25   mickesotoksd

Hej!
Moffa... Både mm & mf har alltid betytt väldigt mkt för mej, men kanske just mf lite extra. I år är det arton år sedan han gick bort & det går inte en vecka utan att jag tänker på honom.
Tänker på dej & hoppas att ni får ett fint fysiskt avsked, men i hjärtat finns han alltid kvar.

Vinner jag på Triss går jag in som sponsor!

:-) Micke

 



Följ oss

Loppkalendern

28 jun
Öland
28 jun
Östersund
29 jun
Östersund
30 jun
Östersund
30 jun
Norberg
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!