Rubrik 1 - Sandra Eriksson | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sandra Eriksson


3000m hinder. Tävlar för Finland och har fem EM, fyra VM och två OS i bagaget.

SPONSORER

Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst.

Rubrik 1

14 nov 2016
av: Sandra Eriksson

Jag har nyss ätit ris och kyckling. Med gräddfilssås. Inte ärtsoppa. Ville bara säga det. 

Jag fick sms från naprapat-Mattias imorse. Han var sjuk och kunde inte träffas idag. Min första reaktion var "skit också, jag som skulle börja springa alter g den här veckan". Sen sov jag en stund till, för att jag hade tid eftersom mitt naprapatbesök hade blivit avbokat. Då jag vaknade var jag inte besviken längre. Jag tänkte att det var bra att Mattias inte jobbar om han är sjuk så att han smittar ner typ mig. Jag tänkte också att jag kan leva med att vi träffas först på fredag. Det är rätt länge till augusti då jag ska vara i superform. Tror inte att fyra dagar hit eller dit spelar så stor roll. Jag tränar ju hur mycket som helst även om jag inte springer. Hoppas på positiva besked på fredag i alla fall.

På lördag ska jag dra mitt livs första hinderpass åt några unga tjejer. Jag har tidigare bara dragit löppass åt motionärer, och visst är det roligt att se hur bra de kämpar på och hur duktiga de är, men jag har aldrig riktigt känt att det är min grej. Den erfarenhet och kunskap jag har gör mera nytta för unga lovande idrottare än för duktiga motionärer. Så jag ser väldigt, väldigt mycket fram emot det. 

Jag har en plan för kommande månad. Fixa klart alla julklappar i tid så att jag slipper stressa. Jag vet inte varför jag ens har en sån plan, för jag kommer ändå aldrig att lyckas. Men jag kände mig i alla fall duktig då jag gjorde upp planen. 

Jag har en annan plan också för kommande halvår, nämligen att inte frysa. Uppskattningsvis 100% av gångerna man fryser så är det ju för att man har för lite kläder. Det är väldigt sällan så kallt att mera kläder inte hjäler. Så i vinter prioriteras tjocka mössor före fina frisyrer, halsdukar upp över näsan istället för perfekt make up, långkalsonger och vindbyxor istället för tighta jeans som framhäver mina ben och lager på lager istället för tunna lösa tröjor. Som att jag nån gång skulle bry mig om hår, make up, jeans och fina tröjor ändå. Jag är lite mer slarvig tofs, eventuellt mascara, jeans en gång var tredje månad och "dendär OS-hoodien är ju skön"-typen. 

På tal om kläder. Det är ju det bästa med att vara idrottare på heltid. Min jobboutfit består av tights, mjukisar, funktonskläder, sportbh, löpskor och halvsvettiga linnen. Så sjukt bekvämt. Nackdelen är ju att jag numera tycker att allt annat är obekvämt. Skor med klackar, tajta jeans, skjortor, kläder som inte är stretchiga, bher. Allt är obekvämt. Dessutom känns det som om jag är klädd i balklänning om jag drar på mig jeans en gång. Jag måste nog ringa stilakuten snart. Å andra sidan trivs jag ju rätt bra i de kläder jag har. Och dessutom finns det ju boyfriend-jeans.

Igår frostade vi av frysen. Jag vet inte om jag nånsin frostat av en frys förr. Bara hjälpt till lite eller så. Det var fruktansvärt kul och tillfredsställande. Och dessutom fick jag användning för min fina röda hårfön som är väldigt oanvänd. Och den lilla blommiga hammaren.

Jag håller på att göra en bok. Det är bara bilder i den. Det är ett kalejdoskop i bokformat. Om man bläddrar i den så är den lite halvtråkig, men om man håller upp den mot en lampa blir den levande. Jag är mycket nöjd med de första fyra sidorna. 

Mina vader är märkliga. De känns lite som en vakuumförpackad grisytterfile, fast varm. Eller som då man bakar pepparkakor, ni vet, man trycker ner formarna, petar bort degen runt omkring, lyfter pepparkakorna på plåten och knådar och kavlar ut restdegen och gör samma sak om och om igen. Mina vader känns som den sista mjuka, varma och slattriga degbiten som inte ens duger att göra pepparkakor av. De känns också lite som små kattungar, fast från nakenkatter då, eller någon extremt korthårig variant. En plastpåse med varmvatten är heller ingen dålig liknelse. De känns dock inte som ett par vader som sprungit och hoppat i spikskor ett par gånger om dan. Troligen för att de inte har det. Och ja, mina vader känns gosiga och så, men jag vill ha stela, spänstiga vader. Det kommer jag visserligen att ta tillbaka då jag väl börjar springa och får träningsvärk från helvetet. Jag har rätt känsliga vader. 

Dagens människa: Pappa. För att det var farsdag igår och för att han är världens bästa pappa förstås. Har en känsla av att mitt korta tålamod kommer från pappa. Fast hans tålamod är nog längre än mitt. Men det kan ju vara en biverkning av att ha skaffat fem barn inom åtta år också. Svårt att säga. Men jag tycker om pappa hur som helst!

Idag har jag lärt mig: Shit, jag måste börja kvällsblogga. Vad sjutton har jag lärt mig idag? Ja, nu vet jag! Jag har lärt mig att om två kvinnor skaffar barn och ena föder barnet så måste den andra partnern på något vis adoptera barnet för att få bli juridisk förälder till barnet. Krångligt.

Idag är jag tacksam över: att jag har ett jobb där jag kan ta sovmorgon om jag behöver.


Sandra





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiotre med siffror i fältet här





Följ oss

Loppkalendern

29 maj
Göteborg
29 maj
Kalmar
29 maj
Uppsala
30 maj
Gävle
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!