Påsk, löpmängd och en jäkla massa bananer - Sandra Eriksson | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sandra Eriksson


3000m hinder. Tävlar för Finland och har fem EM, fyra VM och två OS i bagaget.

SPONSORER

Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst.

Påsk, löpmängd och en jäkla massa bananer

3 apr 2018
av: Sandra Eriksson

Hej hej!

Vilken märklig helg det har varit. Det är lite speciellt att vara idrottare ibland, eftersom helger och lediga dagar inte riktigt existerar. Det känns konstigt att sticka ut och springa och märka att det är ovanligt lugnt ute, innan man listar ut att det måste vara något lov på gång eftersom alla verkar bortresta. Eller när man springer mitt på dan och solen skiner och det är smockat med folk och man inser att det är söndag och att det är därför de inte är på jobb. Idag har jag min första vilodag på ett tag och det känns jättekonstigt att vardagen runt omkring mig flyter på som vanligt. Jag blir lite rastlös. 

I övrigt har påsken gått väldigt obemärkt förbi för min del i år, vilket inte gör mig det minsta. Jag har inte gillat påsk sen jag var liten, snarare ogillat. Får på något vis en dålig känsla i kroppen av påsk. Tror det har att göra med att jag inte gillar våren heller. Men i år gillar jag våren, så då är påsken också okej. Jag skippade dock att fira den. Magnus åkte hem till sina föräldrar och jag har suttit hemma för mig själv och tagit det rätt lugnt mellan träningarna. Mycket skönt. Jag har undvikit allt som har med påskmat att göra, dvs choklad (är inget chokladfan överlag, men såna där små chokladägg smakar vidrigt), memma (sånt äter man i Finland, se bild ovan (och nej, det är inte choklad, det är typ råg)) och sill (det äter man i Sverige, typ alltid). Hade dock inte tackat nej till en burk pasha men det blir väl påsk nästa år också. 

Helst hade jag varit hemhemma i Finland i några dagar. Saknar mina vänner, speciellt då jag vet att de hittar på roliga saker och jag bara kan följa med i förberedelsediskussionerna på whatsapp och bilduppdateringen på instagram. Men det är bättre än inget ändå. Tycker också att det är galet jobbigt att inte kunna träffa min systerson mer ofta, speciellt nu då han växer så himla snabbt (5 månader i övermorgon). Nu har han (nästan) växt i sina Nikebodys som en viss moster har köpt åt honom (se bild ovan). Syrran är dock snäll och skickar massor av bilder och filmsnuttar. Tror inte jag skulle överleva i Sverige om whatsapp inte fanns. 

Men då jag inte är upptagen med att längta hem så springer jag. Jag njuter så himla mycket av löpningen just nu. Jag tycker inte att distanspass är det roligaste som finns, det är bara något man gör. Ibland känns det amazing och jag skulle kunna fortsätta springa i all evighet och ibland är det bara segt och omotiverande. Och man vet aldrig innan passet hur det ska bli. Men just nu njuter jag av allt. Har äntligen kommit upp i lite löpmängd och min milhjärna går igång direkt och tänker och räknar och planerat. Det är läskigt hur man kan gå igång på kilometerjakt. Det är ju bara siffror. På samma sätt som det är galet att man fokuserar så mycket på veckomängd. Men så länge man är smart och kommer ihåg att lyssna på kroppen så är det bara kul att få vara lite siffernörd emellan också. 

Det slog mig också att det nu har gått tre (TRE!) år sedan jag senast har kunna köra desto mer löpmängd. Våren 2015 körde jag på bra men drog på mig en ordentlig förkylning i april och sedan började det bli mera tävlingsförberedande tävling och så lite mindre mängd under säsongen. Hösten 2015 fick jag ont i hälen och körde ett år med ungefär hälften av träningen alternativt och hälften löpning. Hösten 2016 var det operation och sen flera månader av alternativträning innan hälen var samarbetsvillig i maj igen. Jag kom dock upp i mängd först i september/oktober men då sa foten ifrån. Så det är först nu som jag faktiskt kan springa mängd. Och det är helt underbart. Jag är otroligt stolt över att jag har klarat av de här tre åren, för det är verkligen då jag får springa mycket som jag mår som allra bäst. Och det är inte så att jag har gått igenom den här perioden med en härligt positiv "what doesn't kill you makes you stronger"-attityd direkt. Visst har jag haft såna perioder också, men det har varit kämpigt som fan. Jag har varit nere, väldigt långt nere, i perioder och jag har haft perioder då jag har fått lätta på träningen för att alls orka. Jag är ingen supermänniska, och det är okej. Jag är bara glad över att jag inte har gett upp och att jag fortfarande tror på mig själv och är bra på gång igen.

Och hörni, hade det inte varit kul med sommar snart? Vi har haft två veckor med väldigt soligt och fint nu, vilket jag verkligen njuter av. Temperaturen har varierat mellan ett par minus- och ett par plusgrader, men det har blåst mycket och framför allt riktigt jäkla råkallt. Jag har kommit hem från mina löppass och varit iskall, trots att jag har varit fullt vinterklädd. Dessutom är det ju så att när det är kallt ute så håller sig blodet kring alla viktiga organ i kroppen (och inte så mycket ute i fötter och händer), vilket gör att man har väldigt mycket vätska på samma ställe vilket gör att nån vätska måste försvinna vilket gör att man blir kissnödig (tror det är så det funkar iaf). Jag vet inte om andra löpare känner igen sig, men jag har blivit lite smått hysterisk av att vara akut kissnödig varenda jäkla pass. Hade varit praktiskt att ha en snopp ibland så man kunde ställa sig bakom närmsta träd lite diskret. Och nej, dricka mindre/gå på toa innan funkar inte. Så ge mig värme innan jag kissar på mig.

Det heligaste i min löparutrustning när det är kallt ute är mina löparvantar. Jag har lite problem med att springa med vantar. Om någonting är ens lite tajt kring mina handleder så kittlas det som fan och jag måste springa och spänna händerna jättemycket. Men för ett par (ganska många) år sen hittade jag de perfekta vantarna. De är tunna (går att ha ett par vantar under eller över vid istidskyla), man kan dra över en vindtät del över alla fingrar förutom tummen om man vill, och de är lösa kring handlederna. För tillfället är den vindtäta delen inte längre så vindtät och båda pekfingrarna är helt söndriga. Själva vanten består mera av snor än av vantmaterial (jag tvättar dem ibland, lite för sällan, men tror inte den snormängden nånsin går att bli av med). Jag behöver ett par nya, men har inte hittat några som duger ännu. Ifjol beställde jag ett par med samma vindtäta lager, men de var mycket tjockare och mina handleder fick panik. Så jag fortsätter med snorvantarna. Hör av er om ni vet var man hittar nya.

Då jag springer mycket så äter jag mycket. Framför allt så äter jag mycket bananer. Jag äter banan efter varje pass och jag slänger alltid ner en banan i smoothien (gör 1-2 smoothies per dag). Och om jag är hungrig då jag ska sova så går jag upp och tar en banan. Förra veckan åt jag 30 bananer. Kan man vara sponsrad av bananer?

Igår sprang jag Påsksmällen ute i ingenstans (Enhörna). Jag hade fått för mig att det skulle vara en platt bana så jag var supertaggad på att göra en bra tid. Det var inte platt och det blev inte en bra tid. Det kändes skitbra och jag tyckte att jag sprang snabbt, men jag är ingen superstar i backar (bara utför). Blev lite besviken då jag såg klockan efter målgång. Kom inte riktigt upp i puls heller (samma på Premiärmilen). Mina ben är inte helt hundra ännu. Men det är okej, det är skitroligt att tävla och jag känner att jag har blivit mycket starkare mentalt. Och det gör mig glad. Jag startade för övrigt med foten mitt på startlinjen, av ren princip, för att det kändes så tillfredsställande att stå för 10cm för långt fram utan att nån sa till. Jag kände mig som en bad girl. Det är lite tragiskt. 

De dagar då jag har enkelpass och har tid att döda så kollar jag på serier. Och eftersom jag inte har Netflix och har sett alla serier på Viaplay två gånger så kollar jag på svensk tv. Jag har avklarat alla matlagningsprogram och talang och nu kollar jag på Bäst i test (så fruktansvärt kul), Tror du att jag ljuger, Robinson (fast jag tycker det är skitjobbigt att se på människor som är elaka mot varann), Mästarnas mästare (gråter typ hela tiden då jag kollar på det) och Let's dance. Let's dance är jobbigt att kolla på för jag blir så himla avundsjuk. Jag skulle göra vad som helst för att få vara med i Let's dance (tips på hur man blir en svensk kändis mottages med tacksamhet). Har lovat mig själv att börja dansa då jag lägger ner löparkarriären. Om jag var med i Let's dance så skulle jag vilja dansa med Jonas Björkman (se bild, hans tolkning av Mr Grey 2015!) eller Jon Henrik Fjällgren (hur cool är inte han?). Men eftersom man måste dansa med riktiga dansare så skulle jag välja Tobias Karlsson. Han känns som en människa som kan få folk med scenskräck att känna sig trygg i att dansa tango i minimala fransklänningar i direktsändning. 

Jag har för övrigt dansat. Efter att ha gått i redskapsgymnastik i fyra år och tröttnat på att lära mig att slå kullerbyttor varje höst (det fanns liksom ingen avancerad nivå utan man började från noll varje höst) så övergick jag till showdance. Eftersom jag är en människa som är livrädd för att göra bort mig så var jag antagligen inte speciellt bra. Tur att man inte hade (film)kamera i telefonen på den tiden. Men det var kul i alla fall. På bilden (jag högst upp pga lättast) uppträdde vi som pausnummer på en modevisningen. Tjejen som står längst fram till vänster i bild är skitduktig dansare nuförtiden. 

Men jag skjuter upp dansen några år till och fortsätter springa. För det är då jag mår som allra bäst! 

Sandra




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtioåtta med siffror i fältet här


Kommentarer


2018-04-04 18:23   Hannes Svensson

Okej, tack för tipset på löprunda. Har ett 22 km-pass och ett lätt distanspass på 8 km att klara av fredag-lördag. :)

 

2018-04-04 07:13   Sandra Eriksson

Hej Hannes! Tyvärr har jag inte vistats mycket i Helsingfors förutom på Olympiastadion och Borgbacken (nöjesfältet) så jag har inga bra tips på lager. Minns att jag åt så mycket god mat senast jag var i Helsingfors, men jag har ingen aning om var, så tyvärr är jag inte mycket till hjälp! Tölöviken är dock fin att springa runt :)

 

2018-04-03 21:32   Hannes Svensson

Tack för uppskattad blogg!
Jag ska besöka Helsingfors för första gången i helgen. Haru du tips på saker som inte får missas, eller restauranger man kan belöna sig med efter ett par löppass?

 



Följ oss

Loppkalendern

26 maj
Åseda
26 maj
Göteborg m. omnejd
28 maj
Borlänge
28 maj
Kalmar
28 maj
Vänersborg
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!



Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken