Sandra Eriksson - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sandra Eriksson


3000m hinder. Tävlar för Finland och har fem EM, fyra VM och två OS i bagaget.

SPONSORER

Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst.

Början av säsongen

19 jun 2014

Säsongen är i full gång och det händer så mycket att jag inte har kommit mig för att bara sätta mig ner och skriva ihop några blogginlägg. Men det är lika bra att jag skriver först nu, så slipper ni de alltför långa detaljerade romanerna om varje tävling. 

Så här har min säsong startat:

1) 1500m i Oordegem, Belgien. 1p 4.15,75.

Mycket lång och jobbig helg. Arrangörerna hade misslyckats med ganska många småsaker och bl.a. glömt att skriva upp mig på transfer- och boendelistan. Så efter att ha rest halva dan så fick jag ännu skjutsas fram och tillbaka någon extra timme innan de lyckades fixa mat och boende åt mig. I övrigt var det väldigt rörigt på tävlingarna också men det är nog bara bra att bli van vid sånt också.

Loppet i sig var lika rörigt som allt annat. Jag blev instängd i klungan i början och kom ingenstans. Sen var det mycket löpning på bana två och mycket bromsande och ryckande. Loppet kändes ändå väldigt väldigt lätt, vilket 1500m inte ska göra. Hade mycket krafter kvar på slutet och körde en långspurt och råkade vinna, vilket var mycket oväntat. Hade räknat med en 5-10 plats. Priset var en flaska skumpa och blommor. Tiden var PB med en sekund, men ändå inget jag hurrar över. Känslan i kroppen var dock väldigt bra. Jag hoppas att jag hinner få in ett till 1500m i sommar med bra motstånd för jag tror att det går att kapa väldigt många sekunder.

Hemresan från Belgien blev också ett projekt då arrangörerna hade problem med att köra oss till flygplatsen osv. Men hem kom jag, om än en aning sliten. 

2) 3000m hinder i Rehlingen, Tyskland. 3p 9.51 och delar.

En knapp vecka senare satte jag mig på flyget igen. Den här gången på väg till Tyskland. Jag var grymt taggad eftersom den första tävlingen hade gått så bra. Jag hade visserligen kört två hårda pass i veckan och var inte direkt toppad för tävling, men jag räknade med att det kunde gå bra ändå. 

När jag landade i Frankfurt var det 34 grader ute. Vi var åtta personer i taxin som tog oss de 200 kilometrarna till Rehlingen. De första 3km tog 30min pga trafikstockning. AC:n i bilen fungerade inte jättebra och vi svettades som små rosa grisar allihop. Men vi klarade oss. Väl framme verkade jag inte finnas på boendelistan (surprise surprise), så de bokade in mig med en kulstötare. Men det gjorde inte mig något, hon var hur trevlig som helst. Enda problemet var att hotellet också saknade både luftkonditionering och fläktsystem. Utan att överdriva var det närmare 40 grader i rummet. Att sova i den värmen var inte speciellt lätt. Speciellt inte då jag råkade ha otur och tjejen jag bodde med både snarkade, pratade och skrattade i sömnen. Nåväl dålig nattsömn innan tävling gör inte så mycket om man sovit bra tidigare i veckan.

Tävlingsdagen var lika varm, om inte ännu varmare. Satt hela dagen nere i hotellets aula. Det var det svalaste stället jag kunde hitta även om det nog var närmare 30 grader där också. När starten på kvällen väl började närma sig var det 37 grader i luften och jag var helt utan energi. Det är inte helt ovanliht att det inte känns bra innan tävling, men det brukar jag inte bry mig om. Men vissa gånger vet man bara att det inte kommer att gå. Men det betyder inte att man ger upp innan, man kan ändå ge allt vad man har. Men det jag hade var inte så mycket.

Jag sprang taktiskt väldigt dåligt. La mig för långt bak i fältet och fick bromsa och byta bana hela tiden. Afrikanerna är inte speciellt duktiga över hindren så för att ta sig fram utan att springa på dem så blev det en del sicksackande. Vattengravarna gick uselt och jag lyckades falla och dra sönder en sko. Efter tre varv hade jag gett upp och sprang i bekvämt (okej, det fanns inget bekvämt den dagen, men så bekvämt jag kunde) tempo resten av loppet. Tog i lite på slutet då jag såg att jag kunde knipa en pallplacering men blev ändå förvånad över min tid. Var övertygad om att jag sprungit över 10min så 9.51 var en trevlig överraskning. En rätt bra tid för att vara ett riktigt skitlopp. Även de flesta andra löpare sprang mycket sämre än de gjort på andra lopp i somras, så det säger väl lite om förhållandena. 

Priset denna gång var två flaskor vin och sju flaskor alkoholfri öl. Och så en blomma på det. Märkliga saker. Dan efter tävlingen var det väckning klockan 4 och så en alltför många timmars resa hem. 

3) 3000m hinder i Lahtis, Finland. 1p 9.34,71.

Två dagar efter att jag kommit hem till Stockholm igen så var jag tvungen att flyga hem till Finland. Hade tänkt åka rakt till Lahtis dan innan tävling men Sveriges orienterare hade bokat VARJE flyg- och båtplats hela helgen. Mycket bitter blev jag över att behöva åka igen direkt jag kommit hem och dessutom lägga till en extra resdag i kalendern. Men det här elitidrottaryrket är ju inte direkt bekvämt heller. 

Hade även den veckan kört på rätt hårt, med en mycket slitande hinderträning och riktigt tunga intervaller dan efter (de intervallerna skulle inte vara tunga men jag var så grymt trött i benen). Ingen idealisk uppladdning. Men det är lång tid till säsongens viktigaste tävlingar så jag prioriterar träning före tävling ibland. Hellre halvtaskiga resultat nu och bra resultat i slutet av sommaren än halvbra hela sommaren. Var ändå rätt otaggad inför söndagens lopp. Vet att jag brukar springa bra solo, men mentalt är det inte alls lätt.

Vädret var skönt på tävlingsdagen. 15-17 grader och lite blåst. Helt underbart jämfört med Tyskland. Coachen var på plats för att ropa varvtider, vilket nog underlättar om man ska springa helt solo. Jag öppnade loppet rätt hårt, på höga 3.05. Ett tempo som jag ska kunna hålla för i slutet av sommaren, men som kanske var lite för hårt i ett sololopp i mitten av juni. De sista två kilometrarna gick på ungefär 3.14,5. Inget perfekt lopp men torrhindren gick riktigt bra. Tiden var också väldigt bra med tanke på att det är juni och jag fortfarande inte är i någon toppform. Men något superlopp var det inte. 

Fördelen med sololöpning är att det är lättare att anpassa sig till hindren och att man får springa som man själv vill. Nackdelen är att man inte har något att fokusera på, inte har något att fightas för och framförallt att man inte har någon att springa mot under sista varvet. Många blev ivriga över den höga placeringen i europastatistiken men för min del spelar det ingen roll om jag är etta eller trettiosjua. Statistik är bara siffror och stämmer aldrig överens med tävlingsplaceringarna sen. Och statistiken i juni säger inte så mycket om nivån i augusti. Jag hoppas i varje fall att många europeer kommer ner under 9.30 i sommar. 

Nästa tävling bli på lördag, lag-EM i Tallinn. Eftersom Finland bara är i first league så är startlistorna inte så märkvärdiga så jag gissar att det blir ett roligt taktiklopp. Jag har inga planer på att jaga någon hård tid där. Veckan därpå blir det 3000m på Paavo Nurmi Games och sen åker jag hem till Stockholm en stund innan det är dags för Stafett-FM.

Just nu känns det riktigt bra. Vi jobbar på mycket med tekniken och gör stora framsteg. Och då det väl sitter kommer jag förutom att kapa sekunder på själva hindren, också bli bekvämare i min löpning och kunna kapa sekunder där. Men det behövs mera träning för det. Jag ligger också efter konditionsmässigt efter den halva träningssäsongen så nu blir det mera fokus på kondition framöver. Är riktigt taggad på slutet av säsongen då början har sett ut så här. 

Tack till alla som hänger med och lyckönskar och gratulerar. Det värmer att så många hänger med och bryr sig!

Trevlig midsommar!

Sandra


Ska vi göra Stockholm till en bättre plats?

11 jun 2014

Jag springer rätt ofta där det är mycket folk. Runt söder, runt Kungsholmen och liknande. Gång/cykelbanorna är så fina och det är roligt att vistas bland folk. Givetvis är det svårt att ta sig fram såna här fina sommardagar då hela Stockholm är ute och går, och jag får nog skylla mig själv som försöker mig på att springa där. Men jag har ändå insett hur lite det krävs för att göra gångbanorna så mycket trevligare och för att alla som rör sig till fots ska kunna ta sig fram rätt smidigt.

Det här är min lista på småsaker som jag tror att skulle göra Stockholm till en trevligare plats. 

1) HÅLL HÖGER. Jag springer två mil om dagen på Stockholms gångbanor. Folk håller höger, vänster, mitten och allt på en gång. Alla skulle ha det så mycket lättare att ta sig fram om alla höll till höger. (Här kan jag tillägga att jag fått en del kommentarer om att man går på vänster sida. På en vanlig väg, ja. Men på gångbanan finns inga regler om vilken sida man går på. Därför tycker jag att kommunen själv skulle lägga upp skyltar för att underlätta. Vänster eller höger spelar ingen roll, men det är ju absolut smidigast om alla väljer samma).

2) Gå inte för många i bredd på smala områden. Det kommer alltid någon gående bakifrån som vill gå förbi. Man behöver absolut inte gå på kö men kan kan försöka vara lite uppmärksam.

3) Gå inte i bredd om ni går förbi folk som går i bredd. Då måste de som kommer emot stanna och vänta på att ni har gått förbi.

4) Om ni träffar någon bekant på er promenad, stig till sidan om ni ska stanna och prata.

5) Gå vid sidan om du ska peta på din telefon. Du har inte så bra koll runt omkring dig som du tror. 

6) KOPPLA HUNDARNA! Och ha koll på kopplet. Det här gäller även de med snälla hundar. Även de som har hundar som "aaldrig skulle göra något illa". 

7) Håll höger även om du har en barnvagn. Gå inte med tre barnvagnar i bredd. 

8) GÅ INTE MOT RÖTT. Vad ni gör då ingen ser bryr jag mig inte om. Men står det barn och väntar så lär ni dem att göra fel. Vuxna människor är barns förebilder, om man vill eller inte. Gå inte heller mot rött om det kommer bilar fastän ni är säkra på att ni hinner. Bilen måste ändå bromsa för säkerhets skull, och visst är det bra att den saktar ner, men inte på grund av att fotgängare bryter mot reglerna. Tänk efter, har ni verkligen så där bråttom?

9) Kör inte överhastighet bland folk. Helst inte någon annanstans heller. Vi har bara ett liv var.

10) Om det är överfullt på gångbanan och du som löpare väljer att springa på cykelbanan, håll rätt fil! Och kom ihåg att det är cyklisternas väg, det är du som ska flytta dig om det blir trångt. 

11) Om du möter en människa där det är trångt. Gör dagens goda gärning och ge den andra människan företräde. Gör någon likadant för dig, tacka och le! 

12) Sluta trängas för att vara först av och på bussar och tunnelbanor, speciellt då du inte ens har bråttom. 

13) Om det öppnas en ny kassa i butiken, låt de som har köat längst gå dit först. Har du jättebråttom och har lite saker kan du fråga om du kan gå före.

14) Låt dig inte bli lurad av stressen i centrum. Har kommit på mig själv med att stressa direkt jag rör mig inne i centrum eftersom alla andra verkar ha så bråttom, även om jag själv egentligen har all tid i världen.

15) Den långsammaste är inte den som äger vägen. Ofta känns det som att de som går har lite mer rätt än de som springer att röra sig på vägarna. De som går kan tänka sig att flytta sig om det kommer andra gående emot, men inte om någon springer. Och de som cyklar, de får bara akta sig och ta sig fram om de råkar ha tur och det finns en lucka någonstans. Hur skulle det vara om man respekterade de som vill ta sig fram snabbare också? Man behöver absolut inte hoppa i diket för att folk ska komma fram, men om det är möjligt kan man ju dra ihop sig lite.

16) Var schyst mot andra så kanske andra är schysta tillbaka. Är du otrevlig och egoistisk så lär nog ingen vara schyst tillbaka åtminstone. 

Jag menar inte att söndagspromenaden ska handla om att göra andras söndagspromenader så trevlig som möjligt. Man får tänka på sig själv och njuta av sommaren. Men det krävs så lite för att göra det behagligt för alla andra också. Tillsammans kan vi göra Stockholms vägar trevligare att vistas på! Jag tycker att vi börjar nu!

Sandra

Ps. Det här är alltså inte skrivet ur löparsynvinkel. Det handlar inte om att jag ska kunna ta mig fram på mina löprundor, det klarar jag nog. Det handlar om att alla ska kunna ta sig fram lite smidigare. Och det är under mina löprundor som jag har iakttagit och konstaterat hur egoistiska vi människor är.



Följ oss

Loppkalendern

29 maj
Göteborg
29 maj
Kalmar
29 maj
Uppsala
30 maj
Gävle
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!