Sandra Eriksson - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sandra Eriksson


3000m hinder. Tävlar för Finland och har fem EM, fyra VM och två OS i bagaget.

SPONSORER

Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst.

Om löpning. Nästan bara om löpning.

16 apr 2014

Tack för alla kommentarer i spårkinlägget. Det var ett sånt där inlägg där jag tänkte "äh, orkar inte länka det här någonstans. Vem bryr sig om mina språksvårigheter? Det här är ju faktiskt en löparblogg". Och sen fick jag två miljoner kommentarer (ja, jag avrundar uppåt). Intressanta saker hade ni att säga också och jag är uppenbarligen inte den enda människan som tycker att mitt eget modersmål krånglar till det ibland. Ni fick mig till och med att börja säga kilometer med K igen. Det tackar jag för. Här kan ni också höra en intervju som jag gjorde för ett par veckor sedan (alldeles för sverigesvenskt): http://arenan.yle.fi/radio/2220803#/play

Hade faktiskt tänkt lägga upp en fin parodi på Stockholmska men jag vet hur det är med kränktheten här i landet. Inget att leka med. Så ingen parodi = ingen (människa utan humor) tar illa upp! Har ändå tänkt börja filma lite och slänga upp lite grejer typ här och på min facebooksida (https://www.facebook.com/pages/Sandra-Eriksson/248086238648211), vad tror ni om det? 

(nej, trail är inget för mig, men det är ju fint på bild)

Hur som helst. Lite löpning i denna löparblogg kan ju knappast skada. Sist jag nämnde löpning så hade jag kört två bra mängdveckor och hade en tredje på gång. Den tredje veckan kom jag en bit över 15 mil inklusive tre bra kvalitetspass. Gatorna i lilla Nykarleby blev nog nernötta den veckan då jag var tvungen att springa samma vägar fram och tillbaka hela tiden för att få ihop mina sträckor. 

En annan nackdel med att vara hemma (som i övrigt ändå mest var positivt) var att jag tappade mina vanliga rutiner vilket inte är så bra då man kör på hårt och immunförsvaret inte är det bästa, så jag drog på mig en mysig förkylning. Jag kan oftast träna bra trots förkylning (oroa er inte, jag är försiktig med halsont och hosta och sånt, jag kan min kropp) men den där förkylningen började med att jag låg halvdöd i två dygn innan det fungerade. Men sen var jag tillbaka på fräscha ben och begav mig till Kuortane på ett tredagars läger med de finlandssvenska friidrottarna. Tre dagar är inte mycket men jag hann få in ungefär alla olika sorters pass som finns här i världen på den tiden. Och efter det så var benen inte lika pigga. Kuortane = träningsvärk. Alltid. Men motivationen och inspirationen som man får efter en helg med 150 andra friidrottare väger upp allt annat.

Det årliga vårliga testloppet i Kuortane gick på lördagen, för snart två veckor sedan. Vi brukar springa samma sträcka varje år men ifjol var det så mycket snö att vi sprang lite annorlunda. Därför är det också svårt att jämföra tiderna. Hur som helst så hade jag exakt samma snittid på ca 5,6km som året innan på 5,9. Uppladdningen hade inte varit idealisk med förkylningen och jag var snuvig ännu då jag sprang, men jag kunde ändå inte låta bli att vara besviken, trots att jag ifjol var galet nöjd med samma tid. Men ifjol hade jag också tävlat de två helgerna innan och var van vid tempot. I år hade jag inte varit i närheten av såna tempon innan. Lägg sen till lite besvärliga vindar så blev det som det blev. Trist, men absolut inte dåligt. 

Jag åkte tillbaka till Stockholm och fick till en riktigt bra mängdvecka igen. En vecka där många mil kändes som ingenting och mina tre kvalitetspass var riktigt, riktigt lyckade (trots den förbannade jäkla vinden som håller på att driva mig till vansinne). Fick till mitt livs bästa snabbdistans i lördags, en vecka efter testloppet, och jag kände att jag fått det formbesked jag ville ha. Lätt och hårt. Och igår sprang jag plötsligt mina tusingar 10s snabbare i snitt än jag gjort hittills i år. Kan tillägga att jag körde mitt första hoppass i backe på 12 år, dan innan. Då de här benen vill, då kan de!

Och här står jag nu, himla nöjd över allting. Jag är inte i tävlingsform nu. Eller ja, inte i den form jag vill vara då jag tävlar, inte i toppform. Men jag är på väg ditåt. Och jag känner mig helt lugn. Hellre i bra form på väg uppåt än redan i en hyfsad tävlingsform som jag ska försöka hålla flera månader. 

Både sambon och naprapaten har sagt lite halvsuckande att "det märks på ditt humör att träningen går bra..." Det är tydligen inte alltid bra med en massa extra energi. Hmpf.

(vi brukar inte tävla, men om vi gör det så är allt tillåtet).

På lördag drar vi iväg på ett 12 dagars läger till Monte Gordo, som vanligt. Målet med de tolv dagarna är att få ihop bra rutiner, jobba hårt med stödträningen, samla en hel del mängd, köra i spikskor för första gången sen finnkampen och att få till ett wow-pass! Och att njuta av värmen och sällskapet förstås. 

Uppdaterar då jag hinner och har något spännande att berätta. Det vill säga inte så ofta! Säg gärna till om det är något som ni tycker att jag absolut borde skriva om! 

Sandra



Följ oss

Loppkalendern

01 apr
Stockholm
08 apr
Kalmar
14 apr
Brösarp
15 apr
Brösarp
22 apr
Stockholm
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!