Dåliga nyheter.
I helgen tröttnade jag på allting. På foten, på att må dåligt, på huvudvärken och på att vara konstant trött. Så jag drog på mig löpskorna, lånade för stora kläder av killen, knepade ihop en sport-bh av en buff och sa att "nu far vi ut och springer". Det låter troligen inte jättekonstigt om man inte vet att jag under de 8 veckor som gått hade klarat av att springa max 50m smärtfritt. Men så var fallet. Och bestämmer jag mig för något så gör jag.
Sagt och gjort. Vi sprang. I skog, i snö, i backar. Pulsen var skyhög och jag fick stanna och flåsa hela tiden. Löphastigheten var troligen personbästafart.. i långsamhet alltså. Jag mådde halvtaskigt och löputrustningen var inget att hurra för. Men jag sprang, och så länge underlaget var relativt mjukt så gjorde det inte alls ont i min fot. Fyra smärtfria kilometrar. Man blir så glad.
Resten av helgen låg jag däckad.
Imorse var jag hos läkaren. Problemet började vid receptionen eftersom mitt finska personnummer inte kommer överens med svenska siffror. Svenskarna tror nämligen att jag är åtta år gammal och är född den åttionionde april. Det är jag inte. Hursomhelst så tog processen så lång tid att jag fick ursäkta mig och säga att jag mår så dåligt att jag måste gå ut och andas. Hade jag stått där fem sekunder till så hade jag svimmat. Efter några andetag kom receptionisten ut och hämtade mig och sa att jag får gå före hela kön och får gå in till läkaren direkt. Det var ju smidigt. Och efter några prover och sånt så fick jag äntligen veta orsaken till att jag mått så dåligt de senaste veckorna.
Körtelfeber.
Det är ju.. skittråkigt! Men ändå skönt att veta. Nu behöver jag inte fundera längre, jag slipper att googla sjukdomar och jag behöver inte stressa med träningen. Nu tar jag det lugnt ett tag och då jag mår bra igen så börjar jag träna. Hallsäsongen skippar jag direkt och siktar på sommaren istället. Dessutom har jag en helt magisk kropp, den hatar nämligen att vara i dåligt skick. Så då jag börjar träna igen så kommer min kropp att bli skitirriterad på min usla form och se till att bli i toppform galet snabbt istället. Det gillar jag.
Så att så.
Det blir nog bra.
Jag kan blogga om handarbete, Sverige och växthuseffekten under tiden.
Kommentarer
2012-12-07 07:06 Mats Andreasson
Hej Sandra.Tråkigt att höra im körtelfebern,men samtidigt bra att få veta var felet ligger.Kommer fortsätta följa din sköna blogg i ur och skur,,Gjorde själv en praktvurpa igår i snölöpningen,,två uppskrapade knän,,men det funkade ändå att fortsätta den resterande 5 kilometrarana:)..Med vänliga hälsn från en kylslagen västkust:)2012-12-05 06:10 Morgan
Ser fram emot att läsa om handarbeten.:-)2012-12-04 12:26 Löparen
Det är den beryktade "kyss-sjukan" :-)Krya på dig.
Det är skönt när man får en diagnos på nåt man inte fattar.
[Mer om]Sandra Eriksson
Springer 3000m hinder och tävlar för Finland. Har deltagit i ett par EM, VM och OS. Lyckades också plåga mig till en Lidingöloppsseger i höstas (mest bara för att jag ville ha mitt livs första segerkrans). Är nyinflyttad i Sverige och tänker testa på livet och löpningen här.
Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst.
| Följ Runner's World |  |
 |
Sök på runnersworld.se
