Andorra dag 8 + sammanfattning - Sandra Eriksson | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sandra Eriksson


3000m hinder. Tävlar för Finland och har fem EM, fyra VM och två OS i bagaget.

SPONSORER

Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst.

Andorra dag 8 + sammanfattning

11 maj 2017
av: Sandra Eriksson

Andorraveckan är över. Vi avslutade vår resa med ett löppass i ösregn. Efter att ha haft sommarvärme en hel vecka kan man inte klaga på en iskall kort regnskur men med tanke på att kläderna skulle packas ner direkt efteråt var det lite trist.

Bilresan till Barcelona som jag fasat för, delvis för att chaffisen på vägen till Andorra körde så jäkla snabbt och delvis för att det är större risk att jag blir åksjuk om det är ljust ute (och det var mörkt på ditvägen), gick väldigt bra. Jag tog platsen längst fram, och bilen var sval och bekväm. Jag tog ett åksjukepiller för säkerhets skull men skulle troligen ha klarat mig utan. Vägen från Andorra till Barcelona var så otroligt fin och med bra musik i öronen gick de knappa tre timmarna hur snabbt som helst.

Nu sitter jag på flyget och tänkte skriva någon sorts sammanfattning om Andorra. Men det blir svårt. För Andorra är lite märkligt. Svårt att greppa på något vis.

Vi är båda glada över att vi valde att åka just dit. Det var kul att se något nytt och inte riktigt veta vad man skulle vänta sig. Eftersom vi båda är mer eller mindre (jag är mer) kontrollmänniskor så var det säkerligen hälsosamt med något nytt och vi båda behövde komma bort från vardagen lite.

Andorra är väldigt fint. Det är berg överallt, men inte tråkiga kala berg som på kanarieöarna utan gröna skogiga härliga berg med lite snö kvar på topparna. Alla städer/byar befinner sig nere i dalarna och det är vackert var man än befinner sig. Problemet var att jag hade förväntat mig att det skulle vara så lugnt och behagligt överallt, men i Andorra har alla bil eller motorcykel och det var väldigt mycket högljudd trafik inne i la Vella. Då vägarna dessutom var så smala att man ofta inte ens kunde mötas uppe på trottarerna så kom man lite väl nära trafiken. Som tur är låg vårt hotell en bit från de mest trafikerade vägarna så vi hade det lugnt på nätterna. Det härliga med la Vella var att det var lite alla känner alla-känsla över det hela, och det tycker jag att är så himla mysigt.

I efterhand önskar jag att vi hade valt att bo i någon av de andra sex städerna/byarna/delarna (Andorra är uppdelat i sju delar; Andorra la Vella, Sant Julia, Escaldes, Ordino, Canillo, Encamp och La Massana). Mest för att få det där riktigt sköna lugnet och bara kunna vara. Vi hann se lite av alla delar, vissa mer och vissa mindre. Men exempelvis Ordino var väldigt, väldigt mysigt och där vill jag nog bo nästa gång jag åker dit. Å andra sidan hade det knappast varit så roligt att bo där just nu, eftersom de flesta restauranger och hotell i de mindre byarna har stängt nu då det inte är säsong.

Jag hade förväntat mig att man inte skulle kunna springa någonstans. Men faktum var att det var rätt bra att springa där, speciellt nu då jag inte kör några riktigt tuffa pass utan bara distans. Det är inte bara branta backar överallt. Det fanns till och med en platt kilometerlång gångbana täckt av tartan. Överlag gick det rätt bra att få ihop kilometrar längs flodarna, men samtidigt blir man trött i huvudet av det forsande ljudet, för det är inget mysigt porlande direkt. Men hellre det är billjudet. Vill man att det ska vara tyst ska man hålla sig utanför Andorra la Vella.

Friidrottsplanen var jag aldrig inne på, det såg låst ut. Jag besökte heller inga andra gym än hotellets som passade bäst för folk som ville discogymma (vilket jag gjorde första dagen och sen var mina muskulösa löpararmar inte så taggade längre). Jag mailade la Vellas största gym en vecka innan vi åkte och skickade också ett meddelande på en hemsida där man kunde boka träningsläger i Andorra. Jag fick inte svar från någon vilket kändes lite otrevligt. Men jag tänker att det kanske kan ha med språket att göra. Det är inte så många som pratar engelska i Andorra.

Jag hade väldigt svårt att få grepp om människorna i Andorra. Ibland kändes det som att man var mitt i Stockholm och folk gick som om de ägde vägarna och man kände sig i vägen trots att man gick på en vanlig gångbana. I en restaurang där vi ville äta lunch fick vi ingen betjäning och då vi gick fram till disken så blev vi ignorerade. Vi gick därifrån. Vet inte om det inte orkar med oss turister nu då det är off season? Men det fanns också väldigt många människor som var så vänliga att man blev varm i hjärtat. Personalen på vårt hotell var fantastisk och på de flesta matställen var de väldigt trevliga mot oss. Och trots att många mest pratade katalanska eller spanska så lyckades vi kommunicera så mycket det behövdes. Så det var lite blandat, men överlag tyckte jag att vi blev fint bemötta.

Maten på Andorra måste vi väl båda säga att var lite sådär. Hotellets frukost och middag var tyvärr inte speciellt bra men man kunde äta sig mätt i alla fall. När vi åt ute varje gång vi lunchade fick vi hyfsad mat. Men som sagt, det är kanske också bättre under turistsäsong. Och om vi hade ätit middag ute eller valt en lite finare restaurang eller testat deras tapas som tydligen var väldigt typiskt för landet så hade vi kanske blivit positivt överraskande. Så jag ska inte döma. Jag är ju hopplös då det kommer till mat.

Vid turistinformationen i la Vella fick vi bra hjälp och info om det mesta. Man kunde åka buss lite vart som helst i Andorra och en bussresa kostade 1,80€. (Och bussförarna blev inte sura om man betalade med sedlar eller var långsam, se och lär, norden!) Det kändes väldigt smidigt. Bussarna gick ofta och stannade rätt ofta. Tack vare det kunde vi ju enkelt upptäcka mera av landet. Vi köpte också en trailkarta för 5€ och den innehöll kartor och info om 54 olika trails i landet. Vi gick inte så många av dem och tyvärr var de inte så springvänliga. De flesta trails gick bara uppåt och underlaget var stenigt och det var ofta så skogigt att det inte blev så mycket utsikt. Men vackert var det ändå. Om vi hade åkt under sommarsäsongen som börjar i slutet av juli så hade vi kunnat ta en kabinlift upp till någon bergstopp och fått lite mera utsikt, men då hade vi å andra sidan fått mindre lugn, så vi var nöjda ändå. Och jag rekommenderar ändå folk att åka till Andorra och vandra, men det kräver både kondition och benstyrka. Mina ben var extremt slitna efter måndagens tretimmarsvandring.

De har två turistsäsonger i Andorra, vinter och sommar. Jag läste någonstans att de har nästan 10 miljoner turister per år och 90% av dem på vintern. Nackdelen med att åka mellan turistsäsongerna var att väldigt mycket var stängt och att man inte kunde åka upp på de högsta bergen pga snö (fast det hade vi kanske inte gjort ändå). Fördelen var ju att det var rätt lugnt, och jag tycker nog att den fördelen vinner över nackdelarna.

Många åker till Andorra för att shoppa. Dyra märkeskläder, elektronik, parfymer, tobak och sprit är rätt billigt där. (Andorra är inte med i EU men har euro som valuta). Dock är varken jag eller Magnus några shoppingmänniskor så vi lockades inte så mycket av butikerna, så jag kan ärligt talat inte säga så mycket om det. Men det verkade vara många spanjorer där över helgen för att shoppa.

Den senaste veckan har jag sett rekordmånga människor med kryckor. Jag vet inte om Andorrianerna har åkt skidor hela vintern och vurpat lite hit och dit, eller vad det berodde på. Det fanns också väldigt många rökare i staden, men till skillnad från i Stockholm så låg det inte fimpar överallt. I la Vella hade väldigt många människor hund, och alla hundar var väldigt väluppfostrade (så himla skönt för oss hundrädda). Många människor gick också klädd i dunjacka trots att det var kring 20 grader och ännu varmare i solen. Jag fick konstiga blickar då jag tränade i shorts (och då är jag ändå den frusna typen, så jag lovar att det var varmt).

Det känns som att jag har varit lite negativ i det här inlägget, vilket jag själv är lite förvånad över. För jag har haft en fantastisk vecka. Jag älskade vårt hotell (varsin 140cm (skön) säng, inte heltäckningsmatta, inget ljud utifrån, bra AC, bra dusch, stor och varm pool som vi ofta fick ha för oss själva, hyfsat internet, trevlig lobby, airhockey (för 1€, totally worth it) och trevlig personal.

Jag älskade också bergen. Den där mäktiga känslan då man befann sig nere i dalarna, omringad av höga berg var så himla härlig. Jag nöjt av varje promenad vi tog, trots att det var mentalt tufft de första dagarna då jag hade för ont för att springa. Men det var så galet vackert att man inte kunde göra annat än njuta. Och vi som hade förväntat oss likadant väder som det har varit hemma i Sverige nu senaste dagarna blev väldigt positiva då vi fick sommarvärme. Andorra lär vara väldigt solsäkert.

Mina favoritstunder under veckan var 1) höghöjdsbanan vid Lake Engolasters, den var galet rolig (tar gärna emot tips på var det finns höghöjdsbanor i Sverige, för det där vill jag göra igen! 2) Fikan i Ordino (som jag instagrammade tusen bilder från). Trots att vi inte fick så bra service, tror de var lite för få i personalen den dagen, så var det helt klart värt att vänta på betjäningen. Kaffet var gott och utsikten slog det mesta. 3) Timmarna på Starbucks sista dagen. Dagen efter vår längsta vandring så var det skönt att ha en äventyrsfri dag och varva ner, så vi tillbringade hela eftermiddagen på fiket. Fåtöljerna var sköna och jag hade en bra bok och uppskattade att kunna släppa allt annat och bara fokusera på romanen. Att bara släppa allt annat och glömma sin to do-list är mycket svårare att göra hemma.

För några timmar sedan då vi satt på flygplatsen och jag började inse att vi är tillbaka i vardagen i morgon blev jag lite stressad. Tankar över ekonomi, mikron som gav upp strax innan vi åkte, det tomma kylskåpet osv gjorde mig alldeles trött. Men det är också ett tydligt tecken på att jag verkligen har kunnat släppa alla bekymmer en vecka och tillåta mig själv att återhämta mig, och det är jag glad för. Nu kommer det också att finnas energi till att ta itu med allt då vi är hemma igen.

Det bästa med hela resan är ju ändå att jag har kunnat springa så mycket och att hälen har återhämtat sig mellan varje pass och faktiskt känts bättre för varje dag. Det gör mig väldigt glad.

Och att jag har fått göra den här resan med Magnus har varit helt fantastiskt. Med mitt tränande och hans jobb så är vi dåliga på att göra mer avancerade saker än lite kvällspromenader och nån bio då och då, då vi är hemma, så det har verkligen varit roligt att hitta på saker tillsammans.

Så nu är jag glad, tacksam och väldigt trött.

Sandra

Ps. Åk till Andorra!




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiofyra med siffror i fältet här


Kommentarer


2017-05-14 23:40   Sandra Eriksson

LG! Jag hade inte så många. Hade ju bara Magnus med mig och han har redan sett alla mina outfits så jag hade ingen att imponera på. Försökte vara cool med mitt konstsim istället men det var tydligen en usel idé. Blir outfits igen nästa resa!

 

2017-05-13 17:13   LG Skoog

Härligt Sandra att kroppen funkar och att du verkar lycklig. Hur många outfits hade du med dig denna gång?
kram LG59

 

2017-05-12 00:58   Micke Soto

Tack för en härlig sammanfattning :-)

 



Följ oss

Loppkalendern

19 aug
Uppsala
22 aug
Stockholm
23 aug
Stockholm
24 aug
Örebro
26 aug
Brottby
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!