Andorra dag 6 - Sandra Eriksson | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sandra Eriksson


3000m hinder. Tävlar för Finland och har fem EM, fyra VM och två OS i bagaget.

SPONSORER

Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst.

Andorra dag 6

8 maj 2017
av: Sandra Eriksson

Det här med att ta det lugnt och chilla blev det inte så mycket av idag. Istället hoppade vi på bussen till Canillo. Canillo var kanske det mest turistiska stället hittills och vi fick till och med service på engelska (på andra ställen är det katalanska och spanska som gäller och i vissa fall franska). Vid Canillo ligger också Andorras största skidanläggning Grandvalira så det är säkert mycket folk där på vintrarna antar jag. Vi bestämde oss för att gå på en ca 7km lång trail som skulle vara hyfsat platt, men efter några hundra meter ändrade vi oss och bestämde oss för att testa en kortare trail på knappa 900 meter istället. Problemet var bara att den rutten var en bit bort, vid byn Meritxell och vi var tvungna att ta oss dit först. Det skulle vara ca 2km och jag räknade med att det skulle ta 20 minuter. 

Det tog lite längre än så. Vi kom till en gångvägskorsning med två skyltar. På en stod det Meritxell och visade en sko och på den andra var det en bild på en cykel. Gångvägen gick uppåt och cykelvägen var platt och gick längs floden. Vi valde cykelvägen. Det visade sig vara en supervacker väg med mäktig utsikt. Men det visade sig också vara en återvändsgränd. Så det var bara att vända om och gå tillbaka till närmsta gångvägsskylt och börja bege sig upp för berget. 

Det visade sig vara en ännu trevligare väg, trots att det var en asfalterad bilväg som. Det var fina hus och mäktig utsikt över berg, flod och ängar med kor och så småningom blev vägen en stig och vi passerade typ världens minsta kyrka och kom till slut fram till Meritxell och tog en glass för att orka med resten. 

Vi satte oss ner och kollade på ruttbeskrivningarna och för att vila benen lite. Sen letade vi upp 900-metersrutten som började en bit bort. Den gick tack och lov i skuggan (molnfri dag idag) och var hyfsat lätt även om det var väldigt mycket upp och ner. I slutet av rutten kom vi till en utsiktsplats som var nere i dalen nära ett vattenfall. Där tog vi av oss pegaserna (varför kallar inte folk sina nike pegasus för det?) och lät fötterna andas lite. 

Planen hade varit att fortsätta gå fram till nästa by, Encamp och ta bussen hem därifrån men jag hade tydligen missberäknat kartan lite. Vi försökte gå off-trail och hitta en egen väg vidare men det var lönlöst. För tätbevuxen skog och för branta bersväggar. Så vi insåg att vi fick gå tillbaka och ta bussen från ruttens startpunkt istället. Vi började båda bli rejält slitna i benen och vi pratade inte så mycket på tillbaka vägen. Tack och lov visste vi inte hur långt det var kvar i bussen.

Då vi kom ut till vägen fanns det ingen busshållplats. Men vi hade sett en några hundra meter längre bort. Så vi gick dit och insåg att det bara fanns en på fel sida av vägen. Så vi bestämde oss att börja gå längs asfaltvägen mot Encamp och stanna vid första busstoppet. Bussarna stannar rätt ofta här. Förutom just på den vägen tydligen. Vi gick och gick och gick och efter ett par kilometer tog trottoaren slut och vi fick vika av på en stenig stig som gick utför. Knän och lår var inte så glada längre. Vi kom ner till Encamp till slut och letade efter de gulmarkerade busstoppen och lyckades hitta en busshållplats hyfsat snabbt i alla fall. Vi hade också sån tur att det kom en buss nästan direkt, men den missade vi nästan. Tack och lov såg nog chaffisen att vi var ganska vilsna turister så han stannade och släppte på oss ändå. 

Det var galet skönt att få sitta kan jag tala om. Energinivån var låg efter att ha gått tre timmar i en inte allt för lätt terräng och utan desto fler pauser. Vi hade dessutom båda slarvat med vätska och mellanmål så då vi klev av bussen gick vi direkt och handlade lite att äta så vi skulle överleva fram till middagen. Efter att ha andats lite på hotellrummet unnade vi våra slitna kroppar ett dopp i den varma hotellpoolen och körde lite rörlighetsträning där innan vi gick och käkade världens segaste kött till middag. 

Nu försöker jag hänga med i hockeyn och läsa en bok samtidigt. Det går sådär. 

Imorgon är det sista dagen här. Då ska vi inte ge oss ut på äventyr utan bara ta det superlugnt. 

God natt!

Sandra

Ps. Ber om ursäkt för eventuella skrivfel. För trött för att korrekturläsa.




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugofem med siffror i fältet här





Följ oss

Loppkalendern

28 jun
Öland
28 jun
Östersund
29 jun
Östersund
30 jun
Östersund
30 jun
Norberg
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!