Magen sa ja och hjärtat sitter i halsgropen- det är dags! - Ann-Sofie Forsmark | Runner's World

Ann-Sofie Forsmark


Vem: Forever young småbarnsmamma med spretig utbildning som både civilekonom (samt studier i miljöekonomi och miljöteknik), massör, revisor, löpcoach och hälso- o friskvårdskonsult. Efter 11 år i exil i England, Australien och Jämtland är jag en smått ofrivillig Sthlmsbo som letar sig bort från asfalten så fort det går.

Arbetar som hälsostrateg, driver ( i väldigt liten skala) en enskild firma där jag föreläser, tidigare har löpcoachat främst ultralöpare, kostcoachat samt instruerar på workshops och event. Driver podden Health for Wealth om strategiskt hälsoarbete. Därtill arrangerar jag årets GODaste lopp: Tjejmarathon 2016 en gång per år. Det är förstås inte full fart på alla bitar samtidigt utan det växlar under året.


Jag har mycket energi och det får jag genom att vara väldigt noga med att göra rätt saker, jobba smart, ha mycket ledig tid tillsammans med min familj och ta hand om sömn och återhämtning.
Vad jag skriver om: Ultralöpning. Terränglöpning. Bra mat. Yoga. Hälsa. Företagshälsa. Föräldralivet. Välgörenhet.

Motto: Work hard. Do good. Rest and play.

Utmaningar 2017: Under 2016 klarade jag mitt (enda!) prestationsmål inom löpningen; att springa 100 miles under 20 timmar. Inför 2017 vill jag springa med fokus på upplevelselopp men sätter inga specifika mål- om inte andan faller på!

Vill du kontakta mig angående föreläsningar, löpcoachning eller annat? Maila gärna!

Magen sa ja och hjärtat sitter i halsgropen- det är dags!

3 aug 2017
av: Ann-Sofie Forsmark

Det var några veckor sen, vet inte ens hur jag fick nys om det med Kullamannen, aka ett alldeles galet tufft traillopp har lagt till sig med en 100 milesare. Såklart. Som såklart är Sveriges värsta 100 miles. Såklart. 4000 höjdmeter totalt. (Fjällmaran är 1800 höjdmeter om jag minns rätt). Men också brutal terräng:

9 mil på Skåneleden för att sen köra tre varv (under natten blir det för mig) på en 22 kilometers bana som går i något som kallas "dödens zon". Sten och klippblockssstränder och kuperad och trixig stig. I 7 mil. Efter 9 mil på Skåneleden. Då.

Platserna vad nästan slut (är folk helt från vettet???) och jag drabbades av något galet infall, kanske var det att jag var sjuk och ynklig. Kanske var det att jag gått och väntat på att hitta det är överdjävliga jobbiga loppet som skulle vara svårare än att "bara" springa 100 miles på under 20 hr (som jag ju gjort- CHECK BADABING!).

Tydligen. Jag anmälde mig så fort jag kunde. Sent innan läggdags en kväll. Sen somnade jag.

Vaknade, fortfarande sjuk, med en konstig känsla. Fortsatte vara sjuk och bara lade anmälan och hela loppet i förnekelse. "Mycket träning som ska till nu" sa mannen. Jag ba "mmm" och bytte ämne.

Men så pratade jag med fantastiska Sussi Lorinder idag. Sussi som är en av våra starkaste ultralöpare i Sverige. En klippa. Hon sa att hon var anmäld och jag som knappt berättat det för någon pep att, "det är jag med". Det high-fiveade vi på och plötsligt blev det lite verkligt. Dessutom berättade Sussi att anmälningslistan ju låg på nätet så det var inte så hemligt att man skulle vara med. Jahaja.

Det är exakt tre månader kvar. Jag är i exakt den sämsta fysiska träningsform jag varit på länge. Alltså på riktigt. Jag kan röra mig länge i snigelfart- inga problem. Men jag känner mig tung, plufsig och jag har tappat så mycket syreupptag. Det var ju den jag skulle träna nu på semestern men har ju varit sjuk i tio dagar och sen bara inte kommit igång (som vanligt!).

Jag har alltså två månader och en vecka på mig att göra mig fysiskt och mentalt redo för att kämpa i 24-25-30 timmar på den här galna banan.

Men.

Trots att jag känner mig så otränad så känner jag att grunden är stabil. Problemet med min höft är nästan borta. Jag känner mig hel, hållbar och det är faktiskt mer värt än att känna mig snabb. Jag märker att jag går igång på att tänka på hur det ska tränas på stenskrovel och Sussi var lika pepp på att hitta på någon galen träning ihop. Jag funderar på dagsturer med jobb på pendeln till Nynäs och ta mig till Torö och springa på stenar där, sen jobba på pendeln hem. Springa på den där galna stranden på Roslagsleden. Springa på natten och springa när man är skittrött.

Jag går igång! Jag är livrädd, helt ärligt, jag vet inte om jag klarar detta men jag ska göra allt jag kan utifrån de förutsättningar jag har, jag ska ge allt på det lugna och metodiska sätt jag gjorde på Black River Run och jag ska kämpa tills jag har gett precis allt. Förhoppningsvis är jag i mål då. Jag ska göra allt jag kan, hjärtat ska ned från halsgropen och banka fint!




(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugo med siffror i fältet här




Följ oss

Loppkalendern

21 okt
Södertälje
21 okt
Växjö
22 okt
Skövde
29 okt
Frankfurt
29 okt
Frankfurt
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!


Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.