Ann-Sofie Forsmark - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Ann-Sofie Forsmark


Vem: Forever young småbarnsmamma med spretig utbildning som både civilekonom (samt studier i miljöekonomi och miljöteknik), massör, revisor, löpcoach och hälso- o friskvårdskonsult. Efter 11 år i exil i England, Australien och Jämtland är jag en smått ofrivillig Sthlmsbo som letar sig bort från asfalten så fort det går.

Arbetar som hälsostrateg, driver ( i väldigt liten skala) en enskild firma där jag föreläser, tidigare har löpcoachat främst ultralöpare, kostcoachat samt instruerar på workshops och event. Driver podden Health for Wealth om strategiskt hälsoarbete. Därtill arrangerar jag årets GODaste lopp: Tjejmarathon 2016 en gång per år. Det är förstås inte full fart på alla bitar samtidigt utan det växlar under året.


Jag har mycket energi och det får jag genom att vara väldigt noga med att göra rätt saker, jobba smart, ha mycket ledig tid tillsammans med min familj och ta hand om sömn och återhämtning.
Vad jag skriver om: Ultralöpning. Terränglöpning. Bra mat. Yoga. Hälsa. Företagshälsa. Föräldralivet. Välgörenhet.

Motto: Work hard. Do good. Rest and play.

Utmaningar 2017: Under 2016 klarade jag mitt (enda!) prestationsmål inom löpningen; att springa 100 miles under 20 timmar. Inför 2017 vill jag springa med fokus på upplevelselopp men sätter inga specifika mål- om inte andan faller på!

Vill du kontakta mig angående föreläsningar, löpcoachning eller annat? Maila gärna!

Sätila Trail - Tips på utrustning för terränglopp

25 okt 2016

Bekvämt och säkert

Ja med de två orden sammanfattar man egentligen syftet med både den obligatoriska utrustningen och den utrustning man själv väljer att ta med.

Det här inlägget kommer således handla om varför man ska ha obligatorisk utrustning men även sånt som man kan välja till för att det helt enkelt blir en mer bekväm resa.

Jag har sprungit både flera dagar och pass på 50 kilometer i många minusgrader och har lärt mig den hårda vägen vad som är bra att ha med.

Inför Sätila Trail så har ni under regler på hemsidan en lista på den obligatoriska utrustning som gäller.

Jag kommer kort kommentera den obligatoriska utrustningen och sen tipsa om sånt som utöver det kan vara bra att ha!

Karta Säger sig självt. Bra att veta var man är och bra att stämma av regelbundet på kartan.

Vätska: En vätskeblåsa är smidig att ha på ryggen. Minus är att det skvalpar och att det är svårt att se hur mycket som är kvar. Ett tips är att ha en mjuk vattenflaska som komplement med vätska i.

Energi: Både för att äta regelbundet (mer om det i nästa inlägg) men också för om något händer och du blir stilla så kan det vara bra att få i sig energi.

Extra kläder: Igen- om du blir stilla, om du kanske rör dig saktare än du tänkt så kan du behöva förstärkningsplagg. Kanske slår vädret om. Det behöver inte väga mycket men gör stor skillnad.

Kompressionslinda: Viktig första-hjälpen. Kanske inte behövs för din egen del men för en medlöpare som skadat sig.

Visselpipa: Väldigt distinkt signal över att något hänt. En visselpipa tröttnar heller inte som en röst kan göra.

Mobiltelefon: Att kunna nå och nås. Mobilens satellitfunktion kan också vara en hjälp om något händer.

Pannlampa: Både för tidig start och kväll. Gör inte som jag gjorde inför mitt förra lopp och missa att kolla att batterierna är nya…testa innan!

Lite extra bekvämlighet

Saker som inte är obligatoriska men som kan vara bra att ha med- och inte tar stor plats eller väger mycket förstås!

Näsdukar/Våtservetter

Bra att ha för besök i skogen eller om du blir kladdig vid vätskestationerna. Sportdryck till exempel är galet kladdigt.

Ett torrt pannband/buff

Förvara i en plastpåse. Kan vara skönt att byta till om du blir dyngsvettig eller dyngsur

Sportglasögon/Solskärm

Även när det är molnigt så blir det ofta att man kisar litegrann. Är man ute väldigt länge- då blir det mycket kisa och det kan faktiskt ge huvudvärk. Till exempel X-Kross  har sportglasögon med olika filter som passar just din aktivitet. Till skog har de en orange lins som jag verkligen gillar.

Gaiters

Som damasker du har över gränslandet mellan skor och tights. Hindrar att grus och annat kommer in i skon. Själv har jag två par: Ett par från Inov-8 och ett par färgglada från Dirty Girl gaiters från USA.

Försvarets hudsalva eller liknande

För att smörja in läpparna men även för om du skulle få skav någonstans. Bara smeta på. De kommer ju i så små förpackningar så de är lätta att bära med. Dessutom kan du äta upp det om det krisar!

En sista kommentar om kläder generellt: Testa att springa några pass i de kläder och skor du planerar att ha på loppet. Skav kommer ofta inte i början utan senare och kanske först om du blir blöt. Passa ocskå på att ha något som syns riktigt bra, gärna med reflexer för behöver du pannlampa så behöver du synas bra också.

Lycka till så hörs vi nästa vecka och då handlar det om kost före, under och efter träning och lopp. Ställ gärna frågor på Sätilas Facebooksida eller här!


 

Motionsutmaning i november

24 okt 2016

Men vad hurtig du är.

Oj vad duktig du är som springer till jobbet.

Hur långt blir det?

Hur hinner du?

Även om vi är fler och fler som transportlöper så sticker det forfarande ut att komma in i träningskläder på jobbet. Att ta sig till och från genom att röra sig snarare än att bli förflyttad. Att vara "lite krånglig" och försöka stuva in rörelse varenda dag.

Trots att de flesta av oss är väldigt stilla under dagen.

Trots allt vi vet om hur hjärnan funkar och hur hälsofrämjande det är att röra på sig.

Trots att de flesta av oss har väldigt svårt att hinna kompensera det här jobbrelaterade stillavarandet efter eller före jobbet. Jag får inte till det så ofta iallafall.

Det enda sättet för mig att få till ordentligt med vardagsmotion är att göra det just till och från jobbet. Jag gör det för

1) Det är tid att planera dagen och spåna på idéer, förbereda möten, förbereda uppgifter, egentid.

2) Det är tid att varva ned efter jobbet på väg till dagis och skola eller hem.

3) Det är tid att få till träning de gånger jag är sugen på det. Då kör jag kanske intervaller eller tröskel. Men mest motionerar jag alltså.

4) Det är för att vara pigg resten av dagen. Odrägligt pigg tror jag vissa tycker.

5) För att orka vara kreativ och nytänkande så måste jag motionera. Hjärnan funkar bättre då. Den funkar hela dagen, hela veckan. Klockan 15 som klockan 10. Måndag som fredag. Mitt jobb kräver det av mig.

Men för många känns det främmande. En tröskel. Det känns extremt. Och jag skyller på prestationstrenden som ligger ivägen. Där motion förväxlas med träning. Där vi har en polarisering med många som rör sig för lite, och några som rör sig väldigt mycket och ramar in sin träning med massa.... attribut! Som inte behövs.

Motionen är allas. Ta tillbaka motionen!

Du behöver inte byta om egentligen. Du behöver inte massa avancerade prylar och kläder. Du behöver en bra ryggsäck och kanske ett ombyte om du svettas mycket (räcker upp handen). Du kan slänga in 15 minuter rask promenad på morgonen innan jobbet. Ut på lunchen och fånga dagsljus, en till 10-15 minuters rask promenad.

Och så på vägen hem kanske du kan böka ned kläderna i en bra ryggsäck eller lämna lite på jobbet. Byta om till sköna skor, ett underställ, din jacka, på med ryggan och så jogga eller gå raskt 20-30 minuter.

Hoppa av några stationer för tidigt om det är för långt. Börja en kort sträcka, öka.

Hellre att det blir av än inte. Den här* ryggsäcken, Haglöfs Gram 15 är fantastisk för ändamålet- funkar bra att gå och jogga med, går bra att dra åt om man har lite packning och det går att packa på utsidan om man har mycket. Jag använder den ofta själv.

I början var mitt tassande till och från jobbet något jag fick tänka till runt, som tog lite emot. Nu är det en väl inarbetad god vana som jag mår så så bra av.

Istället för att se det som en avvikelse så är det att jogga som jag utgår ifrån att jag ska göra varje dag. Det tar lite längre än tunnelbanan men så är jag full av energi när jag kommer till jobbet och färdigmotionerad och ibland tränad när jag kommer till dagis eller hem.

Win. Win. Win! Så. Med november i antågande så utmanar jag er att börja motionera till och från jobbet. Det måste inte vara en lång jogg, det kan vara rask promenad eller att börja cykla. Men jag vill inspirera till att göra en förändring för mer motion. För hälsa och välmående. Inte för hetsig träning utan motion utomhus.

Och det blir priser också! Lägg upp en bild på Instagram, tagga den #utonjutNovember så är du med i utlottningen av fina priser! Får du med dig kollegor på möten så tagga det också! Nästa måndag börjar vi- för den här veckan ska jag på VACAY!

Utonjut på er!

Stretchjeans är bra...

* Jag har inget samarbete med vare sig Addnature eller Haglöfs men använder den själv och sökte på Pricerunner var ryggan var billigast.


Hälsa- att leva som man lär- #livspussletdeluxe

20 okt 2016

Jag har fått otroligt fin feedback på mitt inlägg Om det verkar vara för mycket...

Men också två, relevanta, frågor. Min presentation här i bloggen andas ju för mycket! Anställning, och eget företag, och ultralöpning, och mamma, och välgörenhet. Det går väl inte ihop?

Och jag pillade på presentationen för att göra den representativ. För det går ihop. Det är utmanande ibland. Men det går faktiskt jättebra. Till och med vavavoom för det mesta.

Jag tror vi ofta lurar oss själva med att förenkla synen på vad som är hälsosam belastning. Som uttrycket säger- det är inte hur du har det, det är hur du tar det. Jag är en sån person som gillar att göra mycket. Jag har mycket energi, högt driv, kanske är du som jag, du känner igen dig. Vi får saker gjort, har mycket idéer och många vill göra saker med oss. Vi måste passa oss, vi måste vårda den energin.

När jag presenterar mig så kanske jag inte förklarar att alla mina engagemang förstås inte går på heltid hela tiden. Ibland gör jag inget alls- som med arbetet mot Panzisjukhuset, engagemanet finns i hjärtat, men jag kan inte lägga tid på det jämt. Då och då- ja.

Jag har slutat coacha online för att fria upp tid för att ta ansvar för den nya tjänst jag fick för ett år sen. Ändrat till att bara tacka jag till enstaka insatser- som föreläsningar. Inte för att jag inte vill, men för att jag inte vill jobba så mycket. Jag vill vara med mina barn. Vara hemma på kvällarna. Kunna vara långa helger på landet. Vara ledig länge på julen och på sommaren. Vara hållbar. Noterar saker jag vill göra, men det mesta är på vänt. Skjuter på saker. Bara idag har jag tackat nej till två förfrågningar och skjutit på två möten för att se till att det som är viktigast och mest bråttom får ta plats först.

Redan för flera veckor sen tackade jag nej till ett fantastiskt, underbart, roligt, stimulerande uppdrag i mitt älskade Åre den här helgen för att vara hemma och bara hänga med familjen.

Så i presentationen berättar jag om de delar jag har på min årsagenda- inte på min vare sig dagliga eller veckoagenda.

Och jag känner egentligen inget behov av att förklara mig, alla som känner mig vet att jag har perspektiv, är full av hållbar energi, ofta genuint ledig och lever som jag lär. Men - for what's its worth- jag ska dela några av mina så kallade life hacks, eller life design som mina fina vänner Sara o Katta kallar det. Jag kallar det #livspussletdeluxe det är JA till några få stora saker och NEJ till väldigt mycket annat.

*Jag har i sju års tid arbetat deltid. Jag gick upp på heltid för två veckor sen. Det är lite läskigt men det funkar. Eftersom jag håller min arbetstid. Jag har ingen övertid och när jag säger att det är mycket då har jag kanske jobbat 40 timmar på mitt vanliga jobb.

*Jag tackar ofta nej till saker; slentrianluncher, fika, events och annat med förklaringen att " jag hinner inte" och många tror kanske att det då är helt stuvat i kalendern. Men det är massa luft för sånt som jag behöver hinna med för att kunna ha tid till att hämta..

*..barnen runt kvart över tre/halv fyra de dagarna jag hämtar. Det tar runt två timmar från att jag joggar från kontoret till dagis, till skolan och tar bussen hem och de ska titta på ankorna och greja innan vi är hemma. Då vill jag inte stressa. Då vill jag vara närvarande. Då har vi det så mysigt- det är ovärderlig tid och det är aldrig tjafs.

* Jag skulle ALDRIG ta mig tid att träna om det betydde att sticka iväg på lunchen, något gym, någon tid att passa på kvällen. Det funkar bara i enstaka fall. Jag önskar jag hade tid att gå på dans, kampsport, långa yogapass, träna gymnastik eller sånt men det går inte om jag ska hämta så tidigt. Min motion måste jag få till för att orka med 2-åringsutbrott, leverera på jobbet (vara kreativ och nytänkande och fokuserad) så jag springer till och från jobbet och kör lite yoga/SOMA och styrka när jag ändå är på väg åt något håll. Försöker lägga de långa passen någon helg, gärna som transportlöp för att inte ta tid från familjen för ofta.

*Jag lämnar nästan alltid kontoret med känslan av att ha en triljar grejer kvar. Inboxen är som ett minfält man ska över för att nå fram till det som tar min agenda framåt och ibland går jag från jobbet frustrerad. Men på sex kilometer jogg till dagis hinner jag prata vett med mig själv, landa i att jag gjorde det bästa jag kunde, låter stressen rinna av med svetten och sen stänger jag av jobbet mentalt tills barnen somnat då jag..

*.. 3-4 kvällar i veckan lägger cirka 1,5 timme till på jobb jag skickat hem. Alltid de roligaste uppgifterna så det inte ska kännas jobbigt. Jag följer inga serier men har gärna Rapport och Aktuellt på i bakgrunden. Tycker det är ganska mysigt, dricker té och har jag inte lust att jobba så läser jag något istället.

* Klockan 21.30-21.45 stänger jag ned. Stänger av alla telefoner på flightmode, drar ur kontakt till TV och router. Släcker ned. Sätter mig på yogamattan, gör någon andningsövning, yogar/SOMAr lite. Går och lägger mig och läser en stund om jag har lust. Sover alltid m inst 7 timmar, gärna närmare 8. De  kvällar jag inte jobbar kollar jag på något roligt men läser hellre och har börjat göra korsord igen.

* Alltid ledig på helgen. Tackar till 99% nej till saker som ligger på helgen. Förutom mina långpass som jag ändå håller nere till mycket mindre än vad jag egentligen skulle önska rent löpnjutningsmässigt. Springer oftast själv så jag kan styra och får då tacka nej till sociala löpevent. Springer sällan lopp. Vi lägger oss alltid tidigt då också, det är värdelöst att vara trötta på helgerna när barnen vaknar tidigt. Vet man att de gör det så är det ju bara att act accordingly.

*Jobbar ibland en riktigt lång dag när mannen hämtar och springer då hem till runt 18.30 så jag kan natta. Är aldrig trött. Vill oftast jobba mer men tänker att jag ska vara på just den här nivån- alltid vilja mer, aldrig bli trött.

* Det står en stor trave med ramar hemma. Och tyger. Och kuddar. Jag ska "rama in". "Ska sy". Men hinner aldrig. Varje gång det skulle finnas tid så drar vi ut i skogen istället eller gör något roligare. Vi bor enkelt. Det är stökigt i min garderob men jag hittar det jag ska ha. Jag har nästan alltid fläta eller tofs för det spar tid. Jag köper aldrig kläder som måste strykas. Jag har en massa saker jag aldrig hinner med. Det gör inget så länge jag hinner med det viktigaste.

Ibland är det galet stressigt när saker tar längre tid än jag planerat. Det kommer alltid vara mycket man vill göra och det är än mer andra vill att man gör. Det är inget farligt att jobba mycket i korta perioder, det är inget farligt att vara stressad. Men det är superviktigt att återhämta sig regelbundet och ha perioder där det inte är stressigt och framförallt inte stressigt på flera fronter.

Alla har sina lifehacks- eller vad man väljer att kalla dem. Vi kan aldrig, precis som med Instagram, se allt av hur en människa fördelar sin tid och energi. Men som jag förespråkade i det tidigare inlägget, vi kan ta hand om oss själva och med omsorg välja att hjälpa andra. Oftast blir det platt fall med "Du ska inte jobba så mycket" för en fartblind förstår inte det. Vad man ska göra istället får bli ett annat inlägg. Ämnet känns outtömligt..

Ta hand om er!

Visar IMG_7566.JPG

Viktig tid!

#Sätila Trail - Tips inför de sista långpassen

18 okt 2016

Jag är så glad att få samarbeta med Sätila Trail.

Från och med idag och fram till loppet kommer jag skriva fyra blogginlägg med olika teman. Det är ni som styr inläggen så ställ gärna frågor om utrustning, nutrition och det mentala inför kommande inlägg.

ÄVen om jag har Sätila Trail i sikte så gäller förstås tipsen för andra lopp också. Hoppas du hittar något matnyttigt. Är du intresserad av ultracoaching och/eller att vara med i en online (men säkert med riktiga träffar också!)träningsgrupp för er som gillar ultra så anmäl intresse här så missar du inte när det drar igång!

Tips för (de sista) långpassen

Det är mycket sällan man känner sig perfekt förberedd inför ett lopp. Vi funkar ofta så att vi tänker att vi kunde tränat mer och hårdare. Och det kunde vi ofta. Men lika viktigt det är att vara förberedd fysiskt och mentalt för sin utmaning är att vara utvilad nog att ta sig an den.

Känner du att du inte alls tränat så mycket som du planerat- så trösta dig med att du kanske istället kan vara ordentligt återhämtad när du står på startlinjen.

Den sista månaden inför ett lopp är det förstås ingen idé att försöka skapa en grund som inte finns. Men det finns flera saker att tänka på inför de sista längre passen för att öka förberedelsen både i kropp och knopp för den kommande utmaningen.

Har du däremot tränat ordentligt så kan det mer handla om att inte överbelasta den sista tiden och ”kvadda” sin formtoppning med att köra på för hårt för att man just är i toppform!

Fin avvägning där. Det här inlägget handlar alltså om det sista långpasset men det är förstås andra intressanta pass att ta hänsyn till inför ett lopp.

Syftet med de sista långpassen

Är förstås att förbereda dig för loppet. Inte för den första delen av loppet. För slutet. För när det är tufft.  För att vara van vid den energi du kommer ta in under loppet. För att testa den utrustning du kommer ha och springa i den typ av terräng och kupering som loppet kommer vara.

Helt enkelt så din kropp känner igen det du utsätter den för på loppdagen. Mot slutet av loppet. I min värld så är det därför inte superviktigt att vara superladdad kostmässigt inför det tuffaste långpasset. Du kommer inte vara i toppform med musklerna fulla av energi mot slutet av loppet så det kan vara bra att testa att springa under suboptimala förhållanden så länge det inte drabbar din löpteknik så du ådrar dig skador.

När ska man springa det längsta passet då?

Det beror på- som det mesta. För en del passar det med tre veckor ut, andra två veckor ungefär. Det viktigaste är att du kan återhämta dig ordentligt från det passet.

Hur långt ska det vara?

Det beror också på! Ska du springa maratondistans kanske det längsta passet kan få landa på runt tre timmar. Det är  ungefär därefter man har sett att marginaleffekten av att springa längre avtar. Med andra ord: det sliter mer än det ger träningseffekt. Men detta är förstås högst individuellt och beror på hur du springer, hur mycket du sprungit innan och hur du kan återhämta dig.

Tränar du för ett längre lopp, säg 8, 10, 16 mil så har du förstås nytta av att vara ute betydligt längre. Men det kan gå att dela upp det på flera delar under en helg eller ett dygn då du får fin träningseffekt men det sliter mindre då du återhämtar dig lite mellan passen. Det beror också på hur långt ut från loppet du är- hinner du inte återhämta dig så är det ju inte så stor vits i att springa väldigt länge.

Det högst otydliga svaret är att du ska springa så långt så du känner att du känner att på loppdagen så är du förberedd för loppdistansen. Av egen erfarenhet kan jag säga att jag i alla fall aldrig känt mig redo för 16 mil men ändå vetat att jag tränat tillräckligt med det längsta passet på 6 mil under en lugn härlig heldag i skogen!

Ska jag springa i min tänkta loppfart?

Det behövs inte om det är ett väldigt långt lopp du ska springa, tex ultra. Då kan du absolut ha en lite högre fart på långpasset (men fortfarande lågintensivt). Däremot kan det vara bra att ha testat den fart du ibland hamnar i när du är trött: jogga riktigt långsamt och eller gå.

Tränar du för ett maraton så kan du lägga in korta sjok med maratonfart i ditt långpass.

Back- to- back långpass

Back-to-back handlar som det låter om att springa två pass efter varandra. Inom vilken tidsram är inte direkt uttalat men i min bok handlar det om att ta en paus som låter dig pusta ut, kanske sova en natt men sen vara på det igen utan att vara återhämtad från det första passet. Musklerna som har hög blodtillförsel kan börja återhämta sig ganska fort men senor och ligament kommer definitivt inte vara återhämtade.

Här är några anledningar att köra back-to-back:

1) Som skonsammare sätt att bygga volym än att köra alla kilometer i rad när man vänjer sig vid långpass - tex 20 km en dag och 10 km nästa istället för 30 km på ett bräde

2) Sätt att få till volym om man har svårt att få ihop tiden samma dag- man kanske har lite tid varje dag snarare än mycket en dag.

3) Ett mentalt lättare sätt att närma sig hög volym. 50 km på raken kanske känns lättare som 30 km förmiddag och 20 km kväll

4) Ett sätt att få bättre kvalitet i passen- framförallt det andra passet. Istället för att "tappa steget" och sega sig fram de sista kilometerna kan man ladda om och springa med ett bättre steg, bättre fart och helt enkelt bättre kvalitet

5) Ett sätt att få in mer mil helt enkelt!

Sammanfattning tips långpass inför lopp

1)      Spring så långt så det är relevant för ditt lopp

2)     Spring bara så långt och hårt så du kan återhämta dig inför loppet

3)     Testa den terräng, utrustning och nutrition som loppet går i

4)     Tänk på att du tränar för slutet av loppet- inte början då du är pigg

5)     Njut. Det är frivilligt. Det är egentid, utetid, stigtid och naturtid. Få förunnat.

6)     Tänk positiva tankar, öva på att hantera dippar

7)     Synas- höras-nås: Tänk på att ta hand om dig i trafiken eller i naturen!

 Foto: Katarina Jansson

Om det verkar vara för mycket, så är det ofta det.

17 okt 2016

Jag är så trött och sorgsen. Samtidigt väldigt laddad för att jobba vidare.

För hälsa på riktigt. Mot prestationsångest.

För hållbara karriärer. För balanserad prestation. För att ibland sparka jante hårt.

För att ibland krama good enough ännu hårdare.

Det finns så många som talar om att man ska ta det lugnt, att man duger som man är, lägger upp bilder på Instagram från yogapass och laddar ned mindfulnessappar.

Men det där med att inte lägga på sig för höga krav- det verkar ändå gälla andra. Inte en själv. Allt är så positivt. Det är roliga grejer som händer. Jag gör mina andningsövningar och det är bara positiv energi- jag är ok!

Men att vara hållbar handlar inte bara om att utföra aktiviteter. Det handlar om en ansats mentalt också.

Vi skyller på samhället vi lever i. Alla de normer som vi ska leva upp till. Framförallt som kvinnor. Att man "ska" massa saker. Förr räckte det med att... Nu ska man ju både göra karriär, springa Ironman, ha det perfekt hemma och ha koll på allt som händer.

Grejen är den. Att det här "ska" och "måste". Det har vi skapat själva. Inte enskilt du och jag. Inte en reklambyrå. Inte ett megalomaniskt företag. Inte "marknaden". Inte en enskild instans. Det har vuxit fram och det har satt sig i mångas vardagsDNA. Kryper obemärkt runt i allt vi gör. I våra CV'n, i våra sätt att umgås, i vad vi lyfter i sociala medier.

Och så motståndsrörelsen förstås. Kanske en grupp där man visar hur stökigt och kaosigt de har hemma. Som inte lockar någon med ett högpresterandefilter för ögonen.

För att hitta den här gråzonen, som inte alls är grå. Där man gasar ibland och bromsar annars. Hyfsat med träning. Ganska fint hemma. Trevligt och mysigt för det mesta. Där verkar ingen vilja vara. Där vill man tala om för andra, att de ska nöja sig med att vara. Där är fint att vara. Men inte för mig på min fear of missing out-self-realization-quest. Jag måste högre än så.

Men där håller vi inte. Om vi ska svara ja med perfekt prestation, högsta precision på alla fronter i livet samtidigt.

Där håller vi inte.

Vi bygger den här flerfiliga motorvägen till utmattning genom sättet vi lever, på sättet vi pratar med varandra och på sättet vi hurrar varandras sätt att leva.

Genom de tidningar vi väljer att köpa, genom produkter vi köper, frågor vi ställer, prestationer vi vinklar.

Vi kan ganska odramatiskt, utan bestraffning, skapa en annan norm. Inte med avsaknad av hög prestation. Inte genom att sätta Ironmantävlingar out of business.

Tre saker vi kan göra

En hållbar trend. Vi kan börja lyfta fram att det , faktiskt, inte går att vara överallt och prestera. Är någon det så kommer det inte bli bra. Det är inte att leverera bäst kvalitet. Det är inte att vara smart med sin tid.

Det är inte att vara framgångsrik.

Vi vet så mycket om hur hjärnan funkar nu, det går inte att ljuga. Den som alltid gör, gör inte alltid bra.

Vi kan börja med att vara ärliga mot varandra. Verkar någon ha alldeles för mycket på agendan, mer än en kort period, då är det ofta för mycket. Det brakar ofta. Personen kommer oftast inte att undra varför ingen sa något. Man är ett proffs på att visa en stark yta. Vi kan förekomma: Du verkar ha alldeles för mycket, jag tycker vi gör detta senare.

Vi kan börja med oss själva och fråga oss: Är min agenda hållbar? Kan jag leverera på allt det jag föresatt mig? Med full närvaro? För vem? Vad är viktigt för mig? Mår jag genuint bra av detta? Eller är det för jag är rädd att svika? Sitter jag fast i åtaganden där jag tror att  jag måste?

Jag lovar. Ingen anklagar dig om du backar för att det är för mycket. Ingen kräver av dig det du kräver av dig. Du föregår med gott exempel. Du hjälper att sätta en ny norm.

Verkar det vara för mycket. Så är det förmodligen det.

Ta hand om dig!

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

26 jul
Öland
29 jul
Falkenberg
29 jul
Åre
29 jul
Åre
30 jul
Åre
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!