Ann-Sofie Forsmark - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Ann-Sofie Forsmark


Vem: Forever young småbarnsmamma med spretig utbildning som både civilekonom (samt studier i miljöekonomi och miljöteknik), massör, revisor, löpcoach och hälso- o friskvårdskonsult. Efter 11 år i exil i England, Australien och Jämtland är jag en smått ofrivillig Sthlmsbo som letar sig bort från asfalten så fort det går.

Arbetar som hälsostrateg, driver ( i väldigt liten skala) en enskild firma där jag föreläser, tidigare har löpcoachat främst ultralöpare, kostcoachat samt instruerar på workshops och event. Driver podden Health for Wealth om strategiskt hälsoarbete. Därtill arrangerar jag årets GODaste lopp: Tjejmarathon 2016 en gång per år. Det är förstås inte full fart på alla bitar samtidigt utan det växlar under året.


Jag har mycket energi och det får jag genom att vara väldigt noga med att göra rätt saker, jobba smart, ha mycket ledig tid tillsammans med min familj och ta hand om sömn och återhämtning.
Vad jag skriver om: Ultralöpning. Terränglöpning. Bra mat. Yoga. Hälsa. Företagshälsa. Föräldralivet. Välgörenhet.

Motto: Work hard. Do good. Rest and play.

Utmaningar 2017: Under 2016 klarade jag mitt (enda!) prestationsmål inom löpningen; att springa 100 miles under 20 timmar. Inför 2017 vill jag springa med fokus på upplevelselopp men sätter inga specifika mål- om inte andan faller på!

Vill du kontakta mig angående föreläsningar, löpcoachning eller annat? Maila gärna!

The return of #Måndagspeppen Stanna upp och komma framåt

30 maj 2016

Ärligt. Jag följer ju inte min statistik men så mycket noterade jag att Måndagspeppen var inte de mest populära inläggen. Men det struntar jag i nu för det här är min blogg och här skriver jag det jag vill och det jag vill nå ut med. Struntsamma hur många, bara rätt personer läser. Så jobbar vi nu och framöver- capiche? Läser du- bra, det här är till dig!

Idag stod jag bakom en kvinna som köpte någon sorts biljett ur den där SL-biljettmaskinen. Det tog tid. Mitt tåg skulle gå. Jag såg bara hennes ryggtavla och jag började känna irritationen stiga i kroppen. Vad håller hon på med? Stoppa i kortet!!!

Jag såg bara hennes rygg alltså. Men så vände hon sig om och tittade hjälplöst på mig. Hennes blick sa allt. Hon förstod inte hur det funkade. Jag pekade, hon tryckte rätt, gjorde klart, tackade, gick.

Skiftet där uppstod när hon vände på sig. Så jag såg hennes blick. När vi såg varandra.Så jag stannde upp. Så jag fattade läget.

Det är så otroligt ofta vi hamnar här. Inte i just den här situationen men den får vara en anekdot, en metafor för det här läget när vi bara drar på utan att reflektera vem det är vi möter. Eller borde möta. Inte bara ösa förbi.

Vi blir fort irriterade på saker. Vi förutsätter saker. Vi skapar förutfattade meningar, åsikter, känslor. Som ofta är fel.

Vi ser inte människan bakom texten på skärmen. Vi ser inte människan bakom disken. Vi ser inte människan framför som är "i vägen". Vi ser inte de som är bredvid och de som är bakom.

Vi måste stanna upp. Jävligt ofta. Ibland ska man tuta och köra men minst lika ofta ska man stanna upp för att komma framåt åt rätt håll.

Rörelseglädje #workoutare

29 maj 2016

Sitter i soffan efter fem intensiva men ändå lugna och harmoniska dagar i Jämtland. Jag är faktiskt ganska..pigg! Både i kropp och knopp. Så kan det vara efter världens bästa träningsevent. Svårt att inte efter alla fina möten, all fin natur och all rörelse.

Rörelseglädje kommer inte i någon form eller färg. Ingen distans, vikt, antal eller höjd. Inga mått.

Svårt att mäta. Lätt att känna när den verkligen är på riktigt. Workout Åre är rörelseglädje rakt igenom. Och mycket kärlek.

Jag ska skriva mer om mina fem fina dagar. De ska få landa lite först. Men jag måste få dela med mig av lite bilder från idag. När jag och Sofie full-i-fan-Lantto tog med oss 10 glada själar upp på Skuttoppen. Bästa Magnus och Anna gjorde också en mindre topptur- så tacksam vi kunde lösa det så bra så alla fick det som de behövde och ville göra.

En helt magisk tur. Gänget fick fajta och kämpa på vägen upp. Glädjetjut med snölöp och...ja lite kämpa på vägen ned också. 1000 stigmeter upp och ned. You rock! Alla foton: lanttolife.se

TACK alla ni som kom på mina pass och min föreläsning för all glädje och engagemang och high- fives, alla andra jag fått hänga med men mest förstås TACK Thomas, Marianne och Therese för att ni gör det här. Så mycket kärlek. Så mycket rörelseglädje!