Ann-Sofie Forsmark - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Ann-Sofie Forsmark


Vem: Forever young småbarnsmamma med spretig utbildning som både civilekonom (samt studier i miljöekonomi och miljöteknik), massör, revisor, löpcoach och hälso- o friskvårdskonsult. Efter 11 år i exil i England, Australien och Jämtland är jag en smått ofrivillig Sthlmsbo som letar sig bort från asfalten så fort det går.

Arbetar som hälsostrateg, driver ( i väldigt liten skala) en enskild firma där jag föreläser, tidigare har löpcoachat främst ultralöpare, kostcoachat samt instruerar på workshops och event. Driver podden Health for Wealth om strategiskt hälsoarbete. Därtill arrangerar jag årets GODaste lopp: Tjejmarathon 2016 en gång per år. Det är förstås inte full fart på alla bitar samtidigt utan det växlar under året.


Jag har mycket energi och det får jag genom att vara väldigt noga med att göra rätt saker, jobba smart, ha mycket ledig tid tillsammans med min familj och ta hand om sömn och återhämtning.
Vad jag skriver om: Ultralöpning. Terränglöpning. Bra mat. Yoga. Hälsa. Företagshälsa. Föräldralivet. Välgörenhet.

Motto: Work hard. Do good. Rest and play.

Utmaningar 2017: Under 2016 klarade jag mitt (enda!) prestationsmål inom löpningen; att springa 100 miles under 20 timmar. Inför 2017 vill jag springa med fokus på upplevelselopp men sätter inga specifika mål- om inte andan faller på!

Vill du kontakta mig angående föreläsningar, löpcoachning eller annat? Maila gärna!

Om inte Moses kan komma till berget..#WorkoutÅre

30 apr 2015

..så kommer berget i år till Moses. Eller. Workout Åre kommer till Stockholm. Hur bra? Så bra!

Jag hoppas du vet att det finns platser kvar till "riktiga" Workout Åre i just Åre sista helgen i maj och att jag garanterar att du kommer älska det. Alla älskar det!

Men kan du inte ta dig dit så hoppas jag du vill vara med och rocka i Stockholm!

Cykla, ruffa, spring, yogastretcha, lyssna och inspireras.

Jag nyper mig lite i armen att jag får vara med och både föreläsa och leda klass på båda eventen.

Hoppas du kan vara med! Läs mer här.

Gratis terapi

30 apr 2015

Det finns mycket att tjäna pengar på nuförtiden inom hälsobranschen. Eller konsumtionshälsobranschen. Hälsa är oftast i det stora hela gratis. Borde vara.

Att vara ute i naturen är också gratis. Men kanske inte så lätt när man arbetar och bor i the urban djungle.

Jag har sån tur att ha en liten oas, om än inklämd av två stora motorvägar, där jag bor. Ursvik! Utan Ursvik skulle jag nog bli galen. Det finns inget i mig som vill bo i Stockholm men jag måste på grund av vår familjesituation och då lägger jag ingen energi på att sura över det. Men jag är så glad att jag har den här lilla gröa oasen så nära.

Är man mitt ute i skogen där kan man få vara helt själv med fåglarna och sånt som växer av sig självt. Inte byggts av oss.

Och det finns mycket att hämta i skogen. Om man behöver vetenskapligt stöd för hur gott det gör oss så finns det. Eller så kan man känna för sig själv.

Idag gjorde jag det. Jag skulle ha sista gången med min fantastiska löpgrupp från ett företag i Kista. Jag tog bilen till Ursvik och sprang till dem genom skogen. För att jag hann. För att jag ville.

Det var bara så fantastiskt att tassa fram där bland vitsipporna och höra fåglarna kvittra. Att yoga utomhus är också en upplevelse. Långt ifrån den man får på en matta i en sal. Inom yogan använder man drishti som är en fokuserad blick för att förstärka fokus och en position. En blick heter urdhva och betyder mot himlen. Det blir ju verkligen mot himlen, eller trädkronor när man är utomhus.

Idag hann jag både tassa lite och yoga lite.

Jag fick sån feeling! Som jag ofta får när jag springer i skogen. Eller går. Själv eller med sällskap, gärna med barnen.

Gratis. Lätt. Gört! Varför inte testa i helgen!?

Äventyr genom hela livet

29 apr 2015

Jag var ganska äventyrlig förut. Tyckte jag.  Och tycker nu att jag inte är det. Eller - jag är fegare! Och jag vet precis när jag insåg det.

2011 drog jag iväg till Marocko i januari för att surfa. Till ett lite annars surfställe i en liten fiskeby, utan turister, förutom surfare. Där stränderna var fulla av uppspolat skräp, typ gamla sprutor och havet var fullt av gamla nät. Maten fick man passa sig för, alla verkade vara magsjuka och som ensam kvinna var man lite utsatt.

Inga konstigheter tyckte jag som var där för att jaga bra vågor. jag bodde på La Point surfcamps för att kunna åka med till bra ställen och förstås inte surfa själv för det kändes ju inte ok.

Redan första dagen fick vi ganska fina vågor, man delades in i nivå 1 eller 2 och jag har ju surfat ganska mycket förut och det är inte riktigt som att cykla men klart jag var i den avancerade gruppen.

Jag paddlade glatt för en ganska stor våg som skulle ge en riktigt fin lång "ride", kanske några små mjuka svängar till och med och tog i som s***n för att få fart över..ja "facet" på vågen eller vad det kan heta på svenska.

Men precis när brädan är på väg att få fart av vågen och det är dags att "poppa upp" och liksom rida vågen så slår en rädsla till. Det är läskigt.


Jag vräker mig bakåt med brädan för att inte åka med. Och sen fortsätter det så. Visst, jag surfar. Men inte stora vågor. Följer inte med när det är "going off" vid ett bryt längre bort.

Det känns lite tomt. Men jag förstår kanske varför ändå. Jag har någon som behöver mig därhemma. Jag måste liksom överleva. Hur melodramatiskt det än låter.

Äventyrslustan finns kvar. Men jag går igång på andra grejer nu. Ultra är perfekt för mig. Det går att ställa till med hur och var som helst.

Tids nog kanske jag surfar stora vågor igen. Way to go tänker jag om Annie 80 år bryter lårbenshals på en vacker vänstervåg kanske på min favoritstrand alla kategorier, Watego´s på Australiens mest östliga punkt. Jag håller i den bilden.

Min fina bil jag målade själv- Frannie hette den. Full med bräda, bikinis, handdukar, uggboots och surfwax. Men livet är bättre nu.


Löpare och förälder

28 apr 2015

Allas situation är unik. Alla har sina möjligheter och utmaningar i att få till sin löpning.

Jag tänker mycket på oss som är föräldrar. Vi som under varje löppass är borta ifrån något som är viktigare än allt annat.

Med det inte sagt att vi alltid ska vara med dem. Inte sagt att vi ska banga att springa för att bli bättre föräldrar. Men reda ut sitt perspektiv runt hur viktig löpningen egentligen får bli. När vi har vår allra viktigaste uppgift någon annanstans.

En uppgift, en ära, en plikt, en gåva, en utmaning som jag helt klart tror blir lättare när man får ta hand om sig själv. Hur man nu gör det. Nu talar jag om oss som har löpningen som pysventil. Som källa till energi.

Vi som ofta dras med dåligt samvete. Ett dåligt samvete som är ett tecken på att vi faktiskt vill vara bra föräldrar. Men som också är slöseri med energi om det ligger och mal hela tiden.

Det gäller att reda ut balansen mellan att vara en bra förälder ur sitt barns perspektiv, men likaväl ur sitt eget. Ofta dömer vi oss hårdare än vi dömer andra. Kraven jag ställer på mig som mamma är betydligt högre än de åsikter jag har om hur en förälder ska vara. För jag vill göra allt för mina barn. Men också göra mycket för mig själv.

Men hur mycket? Att jag springer. Att jag motionerar och tränar min rygg stark så jag orkar kånka både bebis och trösta stora tjejen som väger över 20 kilo. Är viktigt.

Att springa 16 mil är inte viktigt. Inte för dem. Det gör mig inte till en bättre förälder. Men att visa att jag inte låter något stoppa mig, att jag vågar, att jag tror att jag kan svåra saker- det är att vara en förebild. Men om jag skulle gå så upp i min jakt på självförverkligande att jag inte är där med dem på vardagsrumsgolvet, vid flera nattningar, vid frukostbordet, då har jag tappat perspektivet.

Hellre än att försöka kompensera frånvaro med prylar och extravaganta utflykter och få ångest över att man inte varit på något hippt barnevent så har jag upptäckt att haka på barnens kreativitet, utan att döda den med en Ipad, är otroligt givande. De är glada och jag är där och då, närvarande en bra förälder. Närvarande och uppmärksam är två fantastiska ledord. Ibland kan en kort morgonjogg hjälpa mig vara det resten av dagen. Men det behövs inte ett femmilspass direkt.

Den balansen och att ha det perspektivet klart för sig är jätteviktigt för mig. Jag kan inte springa mig så slut att jag måste ligga ifred på soffan resten av dagen. Jag måste, inte bara orka med, men orka vilja vara en bra närvarande mamma även om jag tränat hårt. Oftast ger endorfinerna och tacksamheten för att jag fått den där stunden för mig själv kraft och glädje även om benen kanske är lite stumma.

Som sagt. Det är viktigt att jag tar mig tid att ta hand om mig, och att jag visar att det går att sätta tuffa mål. Men lika viktigt att kunna backa från träning när jag behövs som förälder. Förekomma dem med närvaro och kärlek inte leva efter att de ska få fråga efter mig.

Att jag sover bra och äter bra så jag håller mig frisk och orkar svara på triljarder frågor. Orkar vara rak, tydlig, kärleksfull men inte trött och snäsig. Är viktigt. Det synkar inte alltid med livet i övrigt. Ibland, visst, mamma är trött och sur- ursäkta, sånt är livet. Det måste de också få uppleva. Men det kan inte vara så dag ut och dag in. Something´s gotta give.

Löpningen är så enkel. Bara snöra skor och sticka ut. Pysa ur ventilen eller ladda på med energi. Springa dig helt slut. Springa långt. Springa fort. Vara galet tacksam att du har barn att springa hem till. Förekom dem med närvaro och kärlek.

#Måndagspeppen - bättre resultat med rätt mindset

27 apr 2015

Min kloka svärmor berättade om en föreläsning om hjärnan hon varit på nyligen. Inget nytt under solen sa hon men ett litet experiment de gjorde, som bevisade något jag tror vi alla vet men lätt glömmer, fastnade hos mig.

Hälften av åhörarna fick se en kort film med en otroligt söt kattunge i någon minut. De andra fick se en film med misshandlade djur.

De respektive grupperna fick sedan försöka komma på olika saker man kan göra med ett gem.

Gruppen som skrattat åt den söta kattungen kom typ på hur många saker som helst, den andra gruppen fick, generellt, kämpa för att komma på några.

Jag kommer själv ihåg en gång i skolan, jag tyckte inte om min lågstadiefröken och av någon outgrundlig anledning skulle jag och en klasskompis (som brukade reta mig) tävla i att komma på namn som började på bokstaven "I". Jag som alltid varit bra ord klarade inte av det alls och blev nästan utskälld av både fröken och klasskamraten. Det där var ju 27 år sen men jag har inte glömt det för jag undrade så länge varför jag inte kom på fler namn. Kunde inte förstå det. Jag kom på massor efteråt.

Men vår hjärna funkar förstås så mycket bättre när den är positivt laddad. Ur ett hälsostrategiskt perspektiv tänker jag på alla medarbetare som går runt och generellt mår dåligt på jobbet och ska prestera kreativt. Det skulle nog kunna bli så mycket bättre om man fokuserade på att skapa en miljö där folk i grunden trivs och känner sig trygga.

Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

26 jul
Öland
29 jul
Falkenberg
29 jul
Åre
29 jul
Åre
30 jul
Åre
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!