Ann-Sofie Forsmark - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Ann-Sofie Forsmark


Vem: Forever young småbarnsmamma med spretig utbildning som både civilekonom (samt studier i miljöekonomi och miljöteknik), massör, revisor, löpcoach och hälso- o friskvårdskonsult. Efter 11 år i exil i England, Australien och Jämtland är jag en smått ofrivillig Sthlmsbo som letar sig bort från asfalten så fort det går.

Arbetar som hälsostrateg, driver ( i väldigt liten skala) en enskild firma där jag föreläser, tidigare har löpcoachat främst ultralöpare, kostcoachat samt instruerar på workshops och event. Driver podden Health for Wealth om strategiskt hälsoarbete. Därtill arrangerar jag årets GODaste lopp: Tjejmarathon 2016 en gång per år. Det är förstås inte full fart på alla bitar samtidigt utan det växlar under året.


Jag har mycket energi och det får jag genom att vara väldigt noga med att göra rätt saker, jobba smart, ha mycket ledig tid tillsammans med min familj och ta hand om sömn och återhämtning.
Vad jag skriver om: Ultralöpning. Terränglöpning. Bra mat. Yoga. Hälsa. Företagshälsa. Föräldralivet. Välgörenhet.

Motto: Work hard. Do good. Rest and play.

Utmaningar 2017: Under 2016 klarade jag mitt (enda!) prestationsmål inom löpningen; att springa 100 miles under 20 timmar. Inför 2017 vill jag springa med fokus på upplevelselopp men sätter inga specifika mål- om inte andan faller på!

Vill du kontakta mig angående föreläsningar, löpcoachning eller annat? Maila gärna!

I'm healed

31 maj 2012
Jag har varit med om ett trauma som jag inte skrivit rakt ut vad det handlar om. Men så mycket kan jag berätta att det är bland det värsta jag varit med om och en vän har lämnat livet alldeles alldeles för tidigt.
Jag blev både fruktansvärt chockad och rädd vid händelsen men just då gick jag på autopilot. Gjorde det jag lärt mig. Gjorde det man ska.
Det satte sig i kroppen. Jag har fattat det men ändå inte. Nerven i benet- den började strula strax efteråt. Det har jag inte kopplat ihop. Min bröstrygg- samma sak. Det kändes som att kroppen drog ihop sig, spände sig, låste sig och där har den varit.
I helgen insåg jag kopplingen med nerven och den är bättre även om det är lång väg kvar.
Bröstryggen har jag nog förstått men ingen har kunnat lossa den ordentligt. Det har varit frustrerande och jobbigt.
Både naprapater, massörer och kiropraktorer har tryckt, vridit och dragit och det har mest gjort ont.
Idag var jag hos Fredrik på Kiropraktorkompaniet. Han tittade en massa på hur jag rör mig och justerade som första terapeut min gamla stukskada i högerfoten.
Men det var det han gjorde sist som var det häftiga. Att han inte försökte knäcka min bröstrygg när det inte gav sig utan rullade ihop en handduk och lade under min rygg under de segment som känns stela. Så skulle jag ligga där.
Och då hände det. Plupp plupp. sa det i ryggen. Jag låg och bukandades och det blev helt varmt och mjukt där det varit stelt. Och så kände jag hur tårarna helt okontrollerbart steg i ögonen. Det var något som både brast och läkte samtidigt. Lång lång väg kvar eftersom det är ett ligament. Men herregud.
Jag går runt och bölar fortfarande. Tänk er Lille Skutt korsad med Helena Bergström. Bökigt att cykla hem.

Helt fantastiskt. Nu blir det handduk varje kväll.

Healing. Läker. Tack Fredrik!


20120531-182605.jpg

Tips för Axa Fjällmarathon och traillöpning från Emelie Forsberg

31 maj 2012


Hej på er! När jag bad Andreas Svanebo om tips så är det ju självklart att jag vill ha tips från Emelie Forsberg också! Hon är en riktig fjäll- och terräng förebild för mig och vann Axa Fjällmarathon förra året.

Här får ni bra tips från Emelie- vare sig ni ska springa fjällmaran eller ej!

Vad tycker du är bäst med Axa Fjällmarathon?
Det bästa är att det går i fjällen. Från a till b. Med otroligt vackra vyer. 
 
Vilken del uppfattade du som mest utmanande?                                                                                                                   Ottfjället helt klart! Då har man ju sprungit några kilometrar och det kanske börjar kännas lite i benen. Men räds inte! Det är bara några hundra höjdmeter att klättra. Sedan är det bara en utförslöpa till mål.
Hur skulle du beskriva underlaget?
Fina vältrampade stigar samt en del mjuka partier såsom fjällängar och myrmark. En liten sträcka på väg genom Ottsjö.

 

Vilket är det du uppfattar som nyckelpass inför Axa FM?

Jag tror att det är bra att man har varit ute och sprungit/ joggat/ gått i samma antal,- eller helst fler timmar man beräknara att använda på AXA. Det har hjälpt mig, då vet man hur det känns och det blir inte lika jobbigt för psyket.

 

 Hur ser du på dina chanser att vinna i år igen?
Dessvärre är min plan att springa Pikes peak den 18 augusti. Det är en bergsmaraton i Colorado, USA så jag räknar med att vara där minst en vecka innan för att acklimatisera mig till höjden.M en om formen inte är som den borde vara innan den tävlingen så kommer jag att springa AXA, och då vill jag såklart kämpa för att behålla mitt rekord!

 

 

Vilka kläder rekomenderar du?

De kläder som du är bekväm i! Om du gillar att springa i bomull, så gör det! Jag gillar när det andas och att materialet håller sig lätt och smidigt trots att det börjar bli blött. Men ibland kan jag ge mig ut och springa i fluffuga 80-tals kläder bara för att det känns bra för den stunden.

 

Viken energi skulle du tipsa om?

När du tävlar runt 5 timmar skulle jag rekommendera gels, eventuellt en liten bar av något slag. Men en tävling på runt 5 timmar går ganska snabbt, även för gemene man ooch då känns det kanske mäktigt att äta en bar. Det blir för mycket för magen att smälta. Men jag tror sådant är väldigt individuellt. Även val av märke bör man prova ut, så man trivs med smaken och effekten.

Under mitt första år jag sprang AXA hade jag med kladdkaka, det är också att rekommendera. Delicatobollar och dammsugare är också en annan favorit. Allt som ger mycket energi och som du har lust på helt enkelt!

 

 

Har du något mentalt tips att dela?

Det där med att vara ute på tur längre än själva tävlingen tror jag starkt på.

Sista långa tävlingen jag sprang var för några veckor sedan ( 42 km, 2800 höjdmeter) och då sade jag till mig själv att tävlingen började efter 22 kilometer. Det kändes himla bra. Jag gick ut lugnt och kände att jag hade krafter kvar. 

 

Lycka till Emelie med dina äventyr framöver och tack för dina tips!

 

Wicked Wednesday och test av Nike Run Sthlm

30 maj 2012
Men vilken jäkla onsdag jag har haft! Häng med!

Jobbade som ett a* och hade sen ett bra möte med Håkan som är mitt utsedda bollplank för ideer av olika slag.

Dags för träning med jobbet. Jag valde mellan att bli plågad av Rubin och mindre plågad av Ingmarie. Plågad skulle jag bli hursomhaver för kroppen ligger på underskott, näsan är full med pollen och benen blev kvar uppe på Skutan tydligen.

Valde Ingmarie och Thomas. Vi körde stegringslopp och sen 2,3 och 4 minuters intervaller. Sen plankor av olika slag. Inga problem. Stark i bålen. När det var dags för burpees blev det lägligt dags för mig att springa tillbaks till kontoret för att ta på ryggan, äta en banan och springa vidare till InterSport på Drottninggatan. Nike har startat Nike Run. Eller Nike We Run Sthlm + . Eller Nike +? Eller nåt.

Där möttes jag av alldeles för hög musik (ja jag är pensionsfärdig i vissa avseenden). Sen något mycket trevligare- Jessica och sen Sara och Åsa. Otrevligare var att Sara inte skulle springa- jag hade sett fram emot att småsnattra med henne men hon hade bagduties!

Man fick välja hastighet 30 min. 25-30 min eller 20-25 min på 5 km. Riktat för de flesta alltså. Sen fick man en t-shirt. Jag tänkte inte ha den men var dyngsvett så bytte om rätt glatt. Började ana hur det skulle se ut. Sen var det ungefär som jag trodde. Det står en kändis (Kajsa Bergqvist) och säger att man ska sätta mål och att Nike är bra. Nike är bra tycker jag. Deras kläder är otroligt snygga, funktionella vet jag inte, har inte prövat så mycket. Satan i gatan vad snygga korta shorts de gör. Var tvungen att titta lite på dem. Mumma.

Sen skulle vi värma upp. Mattias Claesson började med att stretcha. Stort frågetecken. Vi stod utanför Intersport, mitt på Drottninggatan, i likadana t-shirts och jag kände mig så otroligt fånig. Försökte identifiera varför men, det kändes bara dumt. Vi sprang iväg, jag vet inte vad vår ledare hette, det var två stycken. Inga tekniktips. Däremot fick Pernilla jag sprang bredvid en pik för att hon hade Asics skor. Men de peppade de som inte riktigt hände med. Det var bra. Helt plötsligt stannade ledarna- vi skulle vända. Så sprang vi tillbaks.C'est tout.

Nu kom höjdpunkten - vi fick GALET goda bars. Kommer inte ihåg vad de hette. Men så mumsiga. Råkade äta två. Mådde inte så bra. Fick en trevlig pratstund med Jessicas otroligt trevliga kille Jaime och så dök Norrland upp som gubben i lådan!

Loreen? Eller Jessica?


Ja vad ska man säga. Jag tycker inte om att klaga på sånt som är gratis och där jag vet att flera som jobbar med projektet verkligen brinner för rörelseglädje, inte för att göra PR för ett märke. Men kanske tänka igenom upplägget lite till nästa gång. Släppa Nikefokuset. Vi kommer komma i våra Asics och Brooks och adidas och Garmin är liksom en vedertagen pryl på folks armar. Fokusera på löparglädjen. Den delar vi alla och den delar vi lätt och enkelt.

;

Till dig som funderar på att prova- gört! Nästa gång kan man springa 3, 5 eller 10 km och det är massa trevliga människor där som springer och hjälper till!

Men sen då? In på Åhlens för att dra på varma kläder och hittade en face spray av något slag på ett sånt där sminkställe där de har burkar i massa färger man undrar var sjutton man ska ha? Grönt någon? Vidare till tuben och hem till Magnus. Där i hans kök stod den vackraste cykel som någonsin skådats. Min Merry. Titta bara!



;

Jajemen. Magnus var så snäll och skruvade på trampor och skruvade på klossarna på skorna. Sen var det dags att trampa hem genom den soliga sommarkvällen (note to self, solglajjer är bra på hoj). Jag hade ingen aning om hur jag skulle komma hem men kom till Västerbron. Jag och Merry måste lära känna varann lite. Rätt snart var vi överens om att Stockholm är en jäkla skitstad att cykla i- det byggs ju om överallt. Rätt var det är är det en orange pil rätt ut i ett grustag där de här smala däcken bara far. Mitt ovana ass fattade ingenting och de hårdpumpade däcken släppte igenom varenda sten rätt upp i baken.

När jag väl börjat hitta formen och växlat upp o ned hit o dit (ingen aning vilka växlar jag använder) så ökade jag utför en lutande gata. Och vips så bokstavligt talat flyger två kids ut ur ett par buskar på två bmx. Kidsen vrålar över någotn erövrat hopp, jag vrålade av rädsla men inga bamseplåster behövdes idag. Phu.

Väl hemma möttes jag av nästa fantastiska present:



Jag har startat en ideell förening. I styrelsen ingår förstås Madde eftersom Tjejmarathon drivs genom denna förening. Min syster är med också och min faster är suppleant. Jag har en affärsidé som jag vill driva i den här föreningen och så snart Tjejmarathon är avklarat så ger vi oss på nya projekt för att slussa pengar till de som bättre behöver dem, och samtidigt bli friskare, gladare och mer tillsammans. To be continued....

Nu! Ska jag lägga mig och kika på Merry som står bredvid sängen (det blir så på 46 kvadrat det är inget kinky över det). Imorgon är en ny fantastisk dag, full med jobb, Tjejmarapyssel och annat jag valt in i mitt liv. Sov gott!

;

20120530-225435.jpg
Ingmarie säger planka!


20120530-225510.jpg
Söta Sara och Åsa


20120530-225608.jpg
Japp. Rätt glad.

All in onsdag

30 maj 2012
Åh vilken kul dag. Åh vilken dålig natts sömn. Blev väckt alldeles för tidigt och hur förklarar man att det är natt när det är ljust? En 3-åring vet ofta bäst!
Idag är smackabangfylld fram till cirka nio ikväll.
Kundbesök med pressat schema ( mitt sista för säsongen HURRA!!!). Möte på kontoret, träning med jobbet och sen rusa ned till Drottninggatan där Nike har någon marknadsföringsaktivitet. Under namnet "Run Nike" ska man springa 5 km inne i stan. Ca 60 personer verkar vara anmälda löpande reklampelare. Jag hoppas träffa Sara och några andra och testa på det som är raka motsatsen till mitt drömscenario i löparskor: ensam i skogen! Tycker det är ett bra initiativ av Nike och hoppas alla bilar uppför sig inne i stan.
Annars drömmer jag mig bort. Långa svepande vågor. En 9 ft bräda, eller min gamla John Harris shapade "performance mal" som ligger bortglömd i ett garage i Byron Bay medan jag saknar.

20120530-084518.jpg

Det här med cykel

29 maj 2012
Imorgon ska jag hämta min cykel. Min första räcer, min första cykel jag betalat mer än 500 kronor för. Min nya vän. För cykeln ska hjälpa mig köra konditionsträning utomhus utan impakten av löpning.  Jag känner mig lite som ett barn på julafton och förstår inte riktigt varför. Jag ogillar verkligen att cykla. För det mesta. För när jag susade fram där på Stockholm Triathlon förra året- då var det njutning! Men för det mesta. Nja. Inte använda hela kroppen. Inte kunna tvärt avvika rätt in på en solbadande stig för att se var den leder. Sitta fast i fötterna och det värsta av allt -hur faen funkar cykeln? Åker jag på punka går det åt alla svordomar i världen och inte hjälper det, tar ju ändå ett halvt årtusende att byta punka. Och nej- jag har inte tålamodet att lära mig göra det snabbt!

Sen är det en massa oskrivna regler som jag förvisso inte bryr mig det minsta om. Jag älskar mitt sadelskydd och ser inte varför jag ska uppleva smärtor likt barnafödande bara för att vara lite mer Armstrong. Sen är det något med svarta, eller var det vita? strumpor man inte ska ha.

Till detta träningspassen- läste på bästa Reck s sida och nej det var inte någon drink han pratade om utan G1 måste vara något mystiskt cykligt.

Förra året hade jag en dust med min lokala cykelhandlare. Vi känner varann nu. Han vet att jag vet att han vet att jag är löpare men är redigt vetgirig. Han gillar att prata i tungor så jag ska kastas ur min bekvämlighetszon. Men han är snäll. Förutom sist, då körde han upp ett vattenpass i grenen på mig under förevändningen att han skulle mäta min benlängd. Var nog iofs värt det för han hittade 3 centimeter jag inte hittat.

Det händer alltid något mysko när jag är där. Förra året hade vi en intressant dialog om hjälm och pump. Igår var det dags för pedaler och skor och jag var förberedd på att det inte sitter dolda kameror utan det är precis så mysko som det verkar.

Igen hamnade vi i en konstig diskussion igen, likt med pumpen, där han säger " det beror på vad du ska ha dem till" och jag tittar på de här kapsylliknande, vråldyra mokajängerna och säger att jag ska cykla och gärna vill att det går att lösa ut vid rödljus och dylikt för förra året så missade jag den lilla rörelsen och låg vid flertal tillfällen som en sprattlande cykelfisk på Torsgatan.

Han sa att "de här kan du även ha till annat" och jag tänker att nääää du - det går bara att cykla med de där och det visade sig att det var mountainbike han menade.

Sen kostade 1 par trampor ca 450 kr. Den andra 1000 kr. Jag vill inte köpa skit och försöker reda ut vad det är för skillnad- ska jag köpa de dyra? "Ja de är mer avancerade och så är det vikten". Tittar på vikten. De obilliga- 350 gram. De svindyra 315 gram. Tänk er- sumpa gultröjan för man hade 70 gram för tunga trampor. Jobbigt läge. Men jag tar risken. Får med mig något som heter samma som växlarna.  Får även med svarta fula svindyra skor. Men är lyrisk! Ebba också- hon har igen tutat på alla tutorna i affären och gör "haj fajv" med de som ser ut som Musse. Vi får med en ringklocka som ser ut som nyckelpiga hem. Cykelhandlaren är dock snäll. Ger lite rabatt. Erbjuder mig att sätta dit allt för 200 kronor. Jag säger att jag ska försöka själv. Han ser uppgiven ut och tror att vi ska ses snart igen på grund av just detta. Jag tänker att jag ber Magnus om hjälp.

Sammanfattningsvis: Pump. nya pedaler med nya spdSLskor, hjälm. Sadelskydd. Saknas cykel. Hämtas imorgon.

YAY!

Idag har jag testat mina ben- de är inte på humör än. De lessnade ganska snart idag på 5 kilometarn runt sjöarna. Så roligt med nya klockan, hur fort kan det gå? 4:10..flås flås. Körde några fartökningar och försökte jobba med tekniken i de fantastiska run-on-clouds skorna. Kollade pulsen som ju nu funkar att jobba efter ( jag hade AVNRT tills för ett halvår sen, ett litet hjärtfel som jag ordnat). Tröskelpulsen är ca 160 bpm. Max är någonstans runt 180 tror jag. Har väldigt låg vilopuls.

Slutade försöka pressa på och joggade hem. 5 km på 27 minuter. Sen ned på trasmattan och med hjälp av min egna lilla PT- tjej dags för styrka. "Lyft de hära mamma" sa hon om kettlebellsen. Körde armhävningar, svingar, axelpressar, rodd, planka med vridning och fällkniv. Bra så. Räcker så. Fin dag. Sov gott!
Ladda fler


Följ oss

Loppkalendern

26 jul
Öland
29 jul
Falkenberg
29 jul
Åre
29 jul
Åre
30 jul
Åre
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!