Tjörn Triathlon - Sveriges gladaste tävling

Ler fortfarande, likt kyrkan i Skärhamn.

Uppe med tuppen då resan till start var 15 mil och startskottet skulle ljuda 09.00.

Det såg ut att bli en bra dag med strålande sol och knappt någon vind. Långt ifrån vad alla SMHI och yr.no prognoser visat tidigare under veckan.

Halv Ironman innebär 1900 meter simning, 90 km cykel och 21,1 km löpning. Precis hälften av vad som väntar den 9:e oktober. Det betyder väl att man i princip kan köra dubbelt så fort eller? Nu har ju matte aldrig varit min starka sida så jag lägger undan den beräkningen en stund och istället fokuserar på tävlingsmorgonen.

Hade ju haft en hel del bra pass under veckan med nya personliga rekord framför allt i simningen. De personliga rekorden har ju inte kommit till av en slump utan har ju faktiskt närmast värkts fram under många timmars slit och svett.....eller inte.

I tisdags fick jag ju till min drömsiming efter 2 härliga wienerbröd och i fredags efter mitt bastupass tog jag en kaffe och en stor bit hemmbakad citronpaj innan simningen.

Satte personbästa igen.

Med den lärdomen så tog jag helt sonika med mig 2 bitar citronpaj upp till Tjörn. En timme innan start fikade jag.

Gudagott! ( lånad bild)

Det är skönt att tävla när man absolut inte har någon press på sig. Tjörn var för min del bara ett bra träningspass inför vad som komma skall, samt att jag faktiskt är 45 år och då behöver jag ju faktiskt inte bevisa något för någon utan kan ägna mig åt att ha skoj.

09.00 simstart - Mäktig bild

Det kallas erfarenhet att ställa sig på fel sida om linan för att få lite fritt vatten. Det är jag i brandgul badbössa längst ut till höger. Tjuvstart?

Motståndet för dagen var nog årets bästa startfält med Björn Andersson, Ted Ås, KJ Danielsson och comebackande Johan Lundin.

Citronpajen gjorde som i tisdags. Satte turbofart i mina armar och efter 21.52 kom jag upp i hälarna på Ted Ås och före Johan Lundin

Väl ute på cykeln kändes det som en bra dag. Hamnade 10 meter bakom Sebastian Johansson som jag helgen innan i Göteborg, sett göra en riktigt bra cykelsträcka. Fick ner pulsen och gick igenom kroppen och insåg att det kändes bra i alla delar. Tog ändå ett beslut att ligga kvar bakom fram till varvning då farten var helt ok, men inte ansträngande. Vid varvning hade Sebastian som lok bildat en liten svans bakom sig och jag började bli lite uttråkad av min defensiva start.

På väg in till varvning.

Glad ändå att jag höll mig till planen då det alltid är lätt att vilja mer.

I utgången av andra varvet av tre petade jag ner ytterligare någon växel och började arbeta.   

Oj, vad stark jag var. Alla bakom försvann och jag kunde efter ytterligare 3 mil konstatera att jag plockat in bra med tid på Ted Ås och KJ som låg före mig.

Efter 9 mil kände jag att jag lätt hade kunnat cykla 1 eller 2 varv till utan att bli nämnvärt mycket tröttare, men var nu glad att med såpass fräscha ben få ge mig ut på löpningen.

Cykeltiden 2.10 matchade Teds och var ett par sekunder snabbare än KJ. Åt världsstjärnan Björn Andersson fanns inget att göra åt. Han körde på prick 2 timmar och vann även hela tävlingen.

Men jag var ju här för att göra mitt eget lopp.

Ut på löpningen 60 sekunder bakom Ted, kändes helt ok.

Benen kändes som en dröm och jag bara sprang. Ingen stress utan bara lät dem flyta iväg och utan någon som helst smärta var det ju inte så svårt att få det där härliga leendet på läpparna.

Sveriges gladaste funktionärer - Här high five ut på första rundan.

Sen rullade det på, efter 13 kom Johan Lundin med dagens snabbaste löptid (1.20) ifatt och vi växlade ett par ord och jag önskade honom välkommen tillbaka till triathlon - Sverige. Med stenålderskost har han nu hållit sig frisk och fått tillbaka suget efter sport.

I like.  

Inga problem någon gång, får sällskap av snabblöpande Zoltan Fazakas 47 år från Kristianstad och som ligger varvet bakom och tillsammans flyter det lätt. 

Halvmaran på 1.25 och i mål på precis under 4 timmar. Slagen med 4 minuter av Ted och dryga minuten av Lundin 

Helt oberörd.

Hela Tjörn vibrerar nämligen av energi under tävlingshelgen. En av funktionärssjejerna på löpningen ställde tom ner kaffekoppen och flaggan för att kunna aplådera när jag varvade för sista gången.

Fantastiskt.

Eller då jag ser en av tjejerna i bastkjol ( Hawaii inspirerat ) jaga en löpare för att lämna varvnings armbandet och han absolut inte vill ha nåt, då han trodde att hon var där på nån möhippa.

Och så Lotta Nilsson. Tävlingsledaren. Har inga ord. Du är bäst. I more than like.

Avslutningsvis så diskuterade jag och Jonas loppet efteråt och han skrattar högt när jag säger, - Det finns ju inga skäl varför jag skall springa långsammare än Lundin nästa år då jag är hel och kan börja träna normalt. Och då kommer jag ju att slå Ted.

Jonas: - Pasi, du är 45. Alla andra 45 åringar jag känner hade hoppats att de inte skulle tappa mer än någon minut till nästa år.

Andas med magen, Pasi

Ja, jag ler fortfarande.... fast det är torsdag.

Vilken vecka.

Lördag - Tävling på Tjörn

Söndag - Speaker på Axa Stockholm Triathlon.

Måndag - Möten i massor i Borås/Göteborg

Tisdag - Stockholm löpcoachning och möten

Onsdag - Stockholm Löpclinic med 100oktan.se

Torsdag - Äntligen hemma. Phuuuuu!!

Samtidigt har servern till mailen kraschat vilket gör att mail mellan den 13 och 30 augusti är försvunna ut i någon form av teknikst Universum. Förstår inte riktigt hur det fungerar men shit happens och livet lär gå vidare.

Ni som hört av er och inte fått svar, skicka mail igen.

Tur man är finne

Trots varningar a´la bastu-VM, så bestämde jag mig för att följa den uppgjorda planen.

I Sverige ingen värme och Hawaii massor av värme.

Alltså träning i bastu. Nu är det ju inte så att man kan dra in ett löpband i bastun, utan det får ju bli det som fungerar. En spinningcykel.

I onsdags körde jag första passet.

40 grader, stängda dörrar. Det blev varmt, riktigt varmt. 

Slitsamt

Passet var 4 x  (4min sittande 1 min stående x 2 ) med 3 min vila mellan varje

Efter första var jag redan uppe och nosade på mjölksyratröskeln. Efter andra började jag på allvar oroa mig för hur helvetiskt det kommer att bli på Hawaii. Samma höga puls men inget kruta kvar i benen. Den 3:e bröt jag vid 4 minuter vilade en stund och slutförde, men nu började det snurra i huvudet. Drack, vilade lite extra och klarade att utföra den sista 10 minutaren, även om det inte är en intervall som går till världshistorien.

Lärdom: utan syre blir livet tufft.

Idag har jag kört igen.

45 grader, men med glipa i dörren både fram o bak, vilket gjorde att man nästan kunde känna vinden. 

Nu gick det bättre. Samma pass, fast nu 6 x 10 min (4 min sitt, 1 min stå x 2 ). 3 min vila mellan varje. Pulsen ökade förvisson för varje intervall, men nu hade jag iallafall tryck i pedalerna.

I ett rent hybrisanfall fick jag för mig att sluta passet med 6 x 15x15sek.

Det blev 1.

Totalt slut.

Ramlade rakt ut i duschen

Vägde mig före och efter de 85 minuterna som passet blev.

- 2.2 kg och då drack jag ändå 1.5 liter under passet. Vilket gör att jag totalt svettades bort 3.7 kilo.

Lärdom: Mer vätska, men oxå mer salter och mineraler  

Åkte hem, åt lunch och 2 stora bitar citronpaj.

Åkte och simmade. Krossade mitt personbästa från stenen till bryggan med 4 sekunder.

Verkar som socker is the shit. 

Imorgon bitti kl 09.00 startar jag på Tjörn halv Ironman.

Wish me luck!   

And time goes by....

Det är mycket nu.

Mycket triathlon

Mycket jobb.

Fokus, Fokus och fokus och så lite kärlek med familjen och ett glas rött på kvällen.

Man får inte glömma bort det som faktiskt håller en kvar med båda benen på jorden och ofta får drar upp en ur lerpölarna när man ibland hjälplöst börjar sjunka över de höga Tretorns stövlarnas kanter så man står där upp till midjan i skit.

Men det börjar släppa nu. Mest har det varit omorganisationen och namnbytet på mitt gym i Svenljunga som tagit energi. MYCKET energi.

Fast jag har tränat varje dag. Det ger energi och så händer det massa annat skoj oxå, mer om det en annan gång. 

Igår fick jag till 3.5 timmar på cykeln i stabil fart, med 4 x 10 min i hård tävlingsfart insprängt och trots att jag skall tävla Tjörn på lördag blir det mer träning idag.

Tjörn Triathlon, i like

Att cykla är roligt. Mina bastupass på testcykel inför Hawaii har börjat.

Idag kör jag pass nr 2. Återkommer med bilder, erfarenheter och tankar ikväll.

I onsdags höll jag på att ramla av cykeln. Med stängda dörrar till bastun tog syret slut.

Det var inte bra.

Men lärorikt.

I like.

En dag i himmelriket

Jag tror det började redan i söndags.

Träningsfritt, men en dag full av inspiration och...........socker.

Jobbade som speaker på Göteborg Triathlon och efter en stabil träningsvecka kändes det helt okej att ta lite ledigt från just träningen.

Mitt i jobbet ( foto Timo Airikka )

Min kropp har jag ju ganska bra koll på men knoppen får ibland lite spel, framför allt när det serveras gratis negerbollar.

Slutade räkna efter ett tag.

Jonas vann ganska komfortabelt, före en tysk och Martin Flinta som visade gryende storform och sprang snabbast av alla svenskar.

Tappade rösten fram emot kvällen då pratandet inte var över utan höll på fram till 21.00 då sista coachsamtalet för dagen över.

Löste rösten med en Whiskey.

I måndags stod det åter träning på schemat.

Simning kl 12 med Jonas och Thomas.

Hade lite tid över och valde att åka bort och ta en fika med lillebror. Kunde inte stå emot utan köpte två wienerbröd var.

Mums

500 insim kändes hur lätt som helst.

Sedan 40 x 50m varannan max start 1.45/100. Jonas som tränar inför Ö till Ö körde med paddlar o dolme medan jag simmade sammansatt utan hjälmedel. Hjälplöst efter såklart men kroppen kändes fantastisk. Började snegla på klockan och insåg att jag betade av de hårda 50:orna på runt 35 sekunder. Ett par sekunder snabbare än under hela sommaren. Känslan var fantastisk. 

Blev aldrig trött.

Efter avslutad serie satte även jag på mig paddlar o dolme för att testa styrkan i armarna på ett par 50:or

30-31 sekunder. Så fort har jag inte simmat på år och dar.

Med ett leende på läpparna betade jag av eftermiddagens arbetsuppgifter och möten och åkte hem.

Sugen på mer.

Drog på mig löparskorna och svävade fram i regnet.

2.20 helt oberörd.

Kom hem precis innan det började mörkna vid niosnåret.

Lycklig.  

VM guld till Lisa Norde´n

Vilken fantastisk tjej!

I det första VM loppet någonsin över sprintdistansen 750 m simning, 20 km cykel och 5 km i Lausanne vann Lisa guld

Nordén inledde starkt på simningen och vid cyklingen fick hon och Moffatt en lucka till det övriga fältet. Efter 5 km på cyklingen anslöt Daniela Ryf (SUI). Tät trion arbetade hårt på den tuffa cykelbanan och utökade stadigt luckan bak till den jagande andra klungan. Ut på löpning hade trion kört till sig en lucka på 1 minut och medaljerna var i praktiekn redan klara.

-Schweiziskan släppte omgående när Mofatt inledningsvis drog hårt i täten. Lisa följde lätt med bakom och efter tre km gick hon upp i täten och fick en lucka som höll hela vägen, sa en nöjd sportchef Tomas Viker efter målgång.

Första gången jag stötte på Lisa var hösten 2008. Jag hade på lördagen kört Friluftsfabrikens multisport i nästan 5 timmar innan jag tidigt på söndag tog bilen till Malmö och duathlon SM.

Efter 4 kilometer ut på löpningen inser jag att jag har en tjej framför mig, Lisa! Då ligger jag ändå 3:a i herrklassen!!! Ökar lite och vi växlar samtidigt ut  på cykeln.

Precis passerat Lisa. Höll sedan undan, då jag den gången hade en klart högre fart på cyklingen.

Det var nog sista gången jag slog henne för sen har hennes utvecklingskurva gått stabilt uppåt medan min blev så att säga av-BRUTEN.

GRATTIS, GRATTIS , GRATTIS , vilken tjej 

Så trött...

jag blir.

Nej, det var inte dagens + 6 timmar cykel, där kände jag mig sjukt stark.

Dock fick jag mig en rejäl utskällning igår av min lilla älskling då rödvinet tydligen var helt slut och bevisligen var det jag som tagit det sista glaset.

När tiden började rulla iväg på cykelturen, fick jag höja tempot för att hinna hem innan Systembolaget stängde.

Hann precis.

För att smöra på lite där hemma tände jag grillen, fixade salladen och luftade vinet. Förberedde helt enkelt för familjens hemomst efter att de ägnat lite tid i stugan, där jag passade på att fika under cyklingen. Tidigare under kvällen hade jag fått en uppdatering om att lampavdelningen hade tagit lite extra tid och att det snart var hemresedags.

Matematisk beräknade jag ut när maten skulle vara klar och skickar ett glatt sms att middagen är serverad om 30 minuter.

10 minuter senare ringer telefonen.

Ida är i provhytten och det lär dröja innan hon kommer ut. Sen är Ullared helt sjukt välbesökt ikväll, vilket gör att det är lange schlange i de 60 kassorna som leder ut till parkeringen.

Så här sitter jag....ensam. Klockan är strax nio. Maten är kal, men jag är mätt och funderar på vad jag skall ha till efterätt.

Ullared - Makes peoples dream come true

Vilket förmodligen är varför de aldrig kommer hem......

Inspirationsmorgon

Undrar var det kom ifrån?

Vaknade i morse och satte mig och började jobba.

Alla bitar ramlade på plats och tangentbordet glödde under mina fingrar.

Tankar i hjärnan bildade en Autobahn genom det autonoma nervsystemet och fick fingrarna att dansa.

En timme senare har jag både skrivit en ny krönika, tömt mailkorgen, skickat in annonsmaterial till höststarten och namnbytet på mitt gym i Svenljunga, beställt kläder från Craft samt mailat direktiv till tryckeriet angående loggor, samt gett klartecken att släppa min nya hemsida. Puuuuh! 

Kika gärna in på www.pasisalonen.se   

Men nu får det vara nog. För att slippa överhettning blir det nu 6 timmar cykel i lagom takt.

För igår kväll var det istället tvärtom. Öppet KM på cykel. 12 km kuperad bana. Ville inte köra men min fru tvingade iväg mig med någon kommentar om att vara förebild till min dotter och alla de jag coachar. Det kommer kännas bättre efteråt.

Oj vad rätt hon hade. Men innan orkade jag inte ens motivera mig själv att sätta på tävlingshjulen eller klä mig i tempohjälm. Men när jag väl värmt upp och sett motsåndet, ångrade jag mitt beslut. Körde så gott det gick, men vilken skillnad när man är uppe i + 45 km/h och kör med träningshjul. Det känns som om bromsen ligger emot någonstans. 

Blev slagen med 1.20 av Ove Nilsson Borås CA som var 20:e på tempo SM och sen hade jag ytterligare tre personer som var mycket mer mjölksyra tåliga än jag, straxs framför mig men som jag förmodligen hade slått med tävlingsutrustning. Kollade snabbt i min träningsdagbok och insåg att senaste fartpasset på cykel låg mer än 2 månader bakåt i tiden.

Önskar att jag hade sett ut såhär

Man blir helt enkelt bra på det man tränar och jag tränar ju för att kunna köra 18 mil stabilt runt 40 km/h. Det betyder att bara snäppet fortare gör fruktansvärt ont och producerar mer mjölksyra än vad som är nyttigt för min stackars ben.

Nu är kaffet slut.

Cykeln väntar.

Åter om 6 timmar

Ciao!   

Tillbaka på jobbet

Känns lite skumt, dels för att jag aboslut inte har något 7-4 jobb och jag faktiskt inte ens har något jobb att gå till.

Jag är mitt jobb.

Jobbar 2 skift.

Det betyder 2 pass om dagen. Alltid simninig och sedan kompletterar jag med cykel eller löpning.

Börjar kännas bra.

Tråkigt med vädret. Tur att det är varmt i luften.

Mellan 2 skiftet coachar jag för fullt. Trots att årets stora mål för de flesta, Kalmar Triathlon är avklarat.

Det har gått otroligt bra och jag har fått angenäma problem. Nästan inga av mina klienter vill avsluta samarbetet utan jobbar vidare mot nya mål 2011. Det gör att jag endast har ett fåtal platser kvar till nästa år. Vill ju behålla den personliga touchen. 

Har en helsides annons i nästa Runners. Hujeda mig.

Full fart på Hällsnäs Aquathlon i tisdags ( foto Timo A )

Jag - rätt nöjd med livet

Överkörd av tåget

Fundersam.

Det började redan i måndags morse.

Kom knappt ur sängen.

Det var ju ett tag sen jag sprang fort. Midnattsloppet kändes ju kanon, iallafall en stund och det är nästan så jag glömt av att nya farter ger muskelvärk. Det skumma var att jag hade muskelvärk både i armar och rygg, förutom den i benen.

Nu är det tisdag kväll och jag har fortfarande ont i kroppen.

I måndags i ett försök att starta upp träningen inför Hawaii bestämde jag mig för 5 timmar cykel.

Regnet öste ner och starttiden blev framflyttad en kvart i taget samtidigt som jag sakta läppjade på min kaffe och hoppades få syn på en glimt sol någonstans borta i horisonten. Till slut sket jag i att vänta på solen och gav mig ut.

Blev blöt.

Simmade på kvällen

Blev blötare.

Idag har jag oxå blivit blöt

Simpass till lunch och sedan Hällsnäs International Aquathlon arrangerad av Ted Ås.

Kanonskoj som vanligt. 

150 meter simning och 1.5 km löpning x 3 .

Full fart, hög puls, blev trött

Colting vann rätt överlägset i sina Vibram Fivefingers. Sen kom en liten trio med ett par sekunders mellanrum först Flinta, sedan comebackande Johan Lundin och sist jag.

Räknar med ännu mer muskelvärk imorgon. Hawaii känns långt borta.

Nu godnatt.